Divine!
Det är snarare så att jag helt enkelt snappar upp småsaker eller helheter jag gillar hos folk jag ser helt oplanerat på olika ställen, platser, siter, bloggar osv. Men det finns inget mönster. Ingen röd linje att följa i det jag gillar.
Men i hysterin över Blogawarden på Sturecompaniet på torsdag så verkar folk ha lagt all sans åt sidan och är nu helt besatta av tanken på den perfekta outfiten. Den som får allt annat modefolk att säga "whoopa!". Det gör mig lite stressad. Jag har ju inte tänkt nästintill något alls. Och då skulle jag till och med fotas idag i det som borde vara min klädsel på torsdag. Men.
Så kom jag på att i somras när jag förälskade mig i filmen Cabaret så insåg då precis hur man borde vilja se ut på fest. För även om jag aldrig tycker att bekvämlighet ska betyda behöva mjukisbyxor och att mode inte ska ha begränsningar så är det svårt att smälla av en fransad långklänning med vågor av paljetter på. Men man kan om man vill!
Nej men är det någon som får mig att tänka "oh, så ska de va´!" så är det min nya, och första, stilinspirationskälla Sally Bowles från just Cabaret.
Har nu någon person ni brukar låta er inspireras av stilmässigt?
30 -talets Berlin innan kriget kom och kabareérna var flärdfulla som attan. Glitter, fjädrar, paljetter, fransar, djupa urringningar och svepande förförande kjolar. Naturligtvis är det optimalt om man har en pussmunsmålad pojke med hög hatt vid sin sida. Men inget måste.
Utomhus så är kappa med pälskrage och en liten scarf i halsen passande. Gärna stående under en tågbro med någon man nyss blivit förälskad i, skrikande för att oljudet överröstar allt. Små läderhandskar och en liten pärlbroderad väska till hand är inte heller fel.
Svart är alltid svart. Men glansiga paljetter, stay ups, knytstövlar och en liten hatt käckt på svaj gör det mer spännande än bara en långklänning eller så. Dekadens då och kanske lite dekadens nu. Men vad gör det när man är flott?
Är man Sally Bowles-ish så dricker man alltid vin ur kristallglas med sin älskade och avnjuter det i handbroderade nattplagg och morgonrockar med massor av fåglar och sirliga mönster.
Men mest så glider man bara omkring med ett cigarettmunstycke, en lång svepande aftonklänning helt i paljetter och flortunnt tyg och ser mystiskt vacker ut fast man egentligen är sprudlande glad.
SÅ vill jag vara på fest! Eller mest hela tiden när jag tänker efter.
hahah jag förstod att Monki kopierat ngn, men vem? =))
cabaret är jättebra!
jag har inte någon speciell stilikon heller utan plockar lite här och där från både nutid och dåtid :)
jag kommer nog strunta i att gå. tråkigt men sant. hoppas du får kul hur du än går klädd, du är ju alltid så söt! :-)
I ärlighetens namn så tycker jag att det här med att välja outfit till Blogawarden verkar ha gått över styr.
Var som du är!
men sweetie snart ska vi säga hej, så fint. och jag e likadan kläderna kommer på och fram på torsdag, bli vad det bli!
jag har heller aldrig haft någon stilikon. eller iaf ingen medveten. sen inspireras jag av folks klädsstilar mest hela tiden.
förresten så har du inget att vara orolig över inför bloggalan. kom som du är och du kommer äga allt och alla!
puss
Ja, hoppas vi ses på torsdag! Jag är lite nervös för jag har aldrig träffat någon annan som ska dit, men det ska bli hur kul som helst:) Kram
Det tycker jag med :)
Jag ser fram emot att få se vad du bestämmer dig för att bära på Blogawarden!
Mina stilikoner varierar, eftersom jag ändrar stil med jämna mellanrum; men det här skrev jag förra året, om en gammal och en ny stilförebild:
http://omstil.blogg.se/2007/november/evas-stilikoner.html