Ett ämne som aldrig går ur tiden.
Det är ett ämne som egentligen inte har varken början eller slut. En hund som biter sig i svansen och springer runt runt. För vi blir aldrig nöjda. Det finns alltid några cm som skulle kunna försvinna. Några cm som skulle kunna tillkomma. På ett eller annat ställe. Och eftersom jag skrev en krönika om det här förra sommaren, som jag postat innan men som fortfarande är lika aktuell, så postar jag den igen.
För det handlar inte heller alltid om vikt och midjemått. Det går långt bortom det.
Krönika i Länstidningen, Östersund, sommaren -07.
Om att aldrig passa mallen
Häromveckan var jag med om följande, hjärtslitande, scenario. En alldeles fantastisk sko uppenbarar sig likt en vattenoas i en torr öken, förutom att den mer framträder bland en massa fula pums på Din Sko än en palm. En Chloéinspirerad dröm med chunky träklack, chokladbruna läderremmar och rejäla, utan att se ut som ett hansafartyg, platta nitar. Den ville till mig. Den ropade på mig genom havet av reasugna mammor och vilda barn. Faktum är att jag nästan kunde höra den skrika mitt namn med utdragna vokaler. Efter en slow-motion färd genom butiken stod jag sedan med handen om de fina remmarna och tummade så där lyckligt på den fina klacken. Om möjligt så var den än finare när man fick känna träets ådringar under fingrarna och lukten av läder. Mest för att fortsätta befinna mig i eufori så sätter jag fötterna i det minsta paret, 36: or, och ställer mig glatt upp. Och där skingrar sig plötsligen de extasrosa dimmorna.
Remmen runt hälen glappar. Ska man inte se tårna sticka fram vid peep-toen kanske? Skon trillar faktiskt av foten när jag skakar lite på den trots att fyra remmar och två spännen borde hålla fast den. En bekymrad expedit talar om att 36 är den minsta storleken och att denna 36 ändå är en väldigt liten. Hon vågar inte säga det jag tyst morrar medan jag kastar en sista blick över axeln på skon som hade kunnat göra mitt liv komplett; "Den passade inte."
Vem har inte varit med om att man lyckligt grabbat tag i ett plagg och känt det där härliga pirret i magen för att man vet, man bara vet, att det är precis vad man letat efter?
Men så står man där sedan i provrummet och undrar vem pygmén i pyjamasen är som syns i spegeln. För det där plagget var ju liksom inte menat för just en själv. Eller när man drar och drar i en tröja och inte förstår varför även denna, extra stora storlek, sitter så fasligt tight när den såg tokigt snygg ut på modellen i skyltfönstret. Eller när inga jeans räcker ned över fotknölarna, när svetten lackar för att foten inte går i ett enda par pumps, hur många gånger man än prövar så ser rumpan ut som en lagårdsvägg och inte alls så där Beyoncé bootylicious i stuprörsjeans.
Vi har väl alla varit där på ett eller annat sätt. Men jag har insett att man helt enkelt får ge sig. Kapitulera och vifta med den vita fashionflaggan. Vissa saker är helt enkelt inte menade för alla. Hur gärna vi än vill. Men man kan ju alltid tänka såhär, för självförtroendets skull, det är inte mig det är fel på, det är plagget!
Efter ett första besök här kunde jag inte bara lämna sidan utan att ha lämnat ett litet avtryck. Jag inser nu att jag landade här på helt rätt dag. Ditt "första" inlägg gjorde verkligen intryck på mig och det fick mig att läsa vidare. När jag nu klickar ner sidan så är det inte för sista gången. Jag kommer med största säkerhet att fortsätta att titta in här lite titt som tätt, även i framtiden.
Kram
Åh, sicken bra krönika! Kloka, fyndiga kvinna! /jenny
Jag har alltid så svårt att hitta jeans som passar. Idag tänkte jag köpa nya jeans men det var hopplöst, inga satt bra. Jag vill att de ska sitta tight men inte för tight vid vaderna (men ändå inte bootcut) och framhäva benen på rätt sätt. Jag har korta ben, smal midja men breda höfter. Det går bara inte att hitta de perfeka jeansen. Jag vet inte om det är mig eller jeansen det är fel på. Ibland tror jag bara att jag är för kräsen!
Svar: det är Edward och Bella ur Stephanie Meyers Twilightserie. Helt underbara, alla fyra böckerna.
mycket bra krönika.
ett så bra ämne du tar upp. och precis så är det. vi blir aldrig nöjda. varje dag försöker jag. när jag ska hitta kläder för dagen. jag kommer på mig själv hur jag ibland klär mig för andras skull. att jag klär mig på det sättet dom tycker man ska klä sig, istället för att följa mitt hjärta. det är viktigt. numera klär jag mig precis som jag vill, sen får dom tycka va dom vill. det är ändå jag som ska ha det på mig. och kajsa. du är otroligt bra!
snygg header :)
kram/nina
Jopp, my beloved kajsababe! it's me! :) love you!
Svar: Tycker om det hemskt mycket! :) Det är bara att göra egna :)
söt blogg. och du är väldigt bra på att skriva
ja dom ska absolut bäras på en och samma gång, det blir fint.
du skriver fantastiskt bra!!
Vädigt bra resonemang
vilken gullig teckning!
hahaha så sjukt bra skrivet!
väldigt bra tycker jag. Och jag är helt klart inne i en period där INGET passar. inget är fint, inget är bekvämt. Inget plagg är ens Okej. Men det går väl över snart...