aenigma

På mina händer sitter ganska ofta en kombination av ringar. Det är fint av två skäl;
1) många ringar är helt enkelt fint i mina ögon.
2) alla ringar kommer från så olika ställen och berättar sina egna historier på mina fingrar.
Eftersom skäl 2) är min favorit så här får ni höra lite om dessa.

Ringen längst till vänster fick jag i födelsedagspresent för ganska många år sedan av min farmor. Den har tillhört hennes mamma och jag tror att det en gång i tiden var en förlovningsring. Den är fyrkantig i formen vilket är ganska ovanligt. Dock väldigt bra eftersom den då sitter perfekt på fingret. Den lila stenen i mitten är kantad av två små diamanter och innuti står tyvärr ingenting förutom lite stämplar.

Mittenringen är riktigt ordentligt stor och precis vad jag hade letat efter en längre tid när jag fann den. Jag ville ha någonting riktigt maffigt på min vänsterhand och kikade i alla vanliga kedjor i Sverige. Så en vacker dag i New York förra året låg den plötsligt där i en monter. Dollarn var låg, det var en av våra absolut sista dagar på resan och trots att den var från Guess kostade den inte så mycket alls. Nu sitter den på för jämnan.

Pekfingret är ett alldeles ypperligt finger för ringar så där sitter en av mina favoriter. Vi hade botaniserat i en evighet på Forever 21 i Washington DC och i kön kunde man kika i små lådor med kraffs i. Bland skramliga smycken och minimala stringtrosor trillade ringen med damen ut. Jag gillar inte oäkta ringar så mycket eftersom man blir grön men jag föll för tanken på att ha en miniatyrtavla på fingret. Dessutom håller hon i en pyttepytteliten hund i famnen om man kikar noga.


Justja. Jag säger som Aniko så klokt en gång sa; sometimes I run, sometimes i hide, sometimes I just don´t do my laundry. Då får man ta på sig de sista paret trosor som linningen släppt på och där trycket för länge sedan är urblekt på och vallfärda till tvättstugan i sista sekund. Tror att det kommer hända mer än en gång.