Blogguppgift B; Etikens gråzoner

Etik och moral är ju ett ämne som alltid berör. För ordens betydelse ligger olika tung hos olika människor och vi är mer eller mindre benägna att känna av inflytandet över våra handlingar. Därför tycker jag att detta är lika svårt som det är lätt att förklara när det kommer till min egen syn på saken.

Jag kunde tyvärr inte lyssna på något av de ljudklippen som vi skulle höra men har läst in mig på nyheten på nätet istället för att ta mer del av historien. Det första jag tänker på gällande vår uppgift är att det mer än någonsin kanske blir ett val utifrån vem man som publicist måste skydda. Eller snarare, som publicist för ett media som presenterar en historia som denna är det ett val av sida att ställa sig på. Låter kanske trivialt såhär och ganska självklart men en ack så svår fråga.
   Ta ett fall där en man blivit åtalad för pedofili eller annat sexbrott. Det är få saker som gör allmänheten så upprörd och man ser mer än gärna att denne person hängs ut ordentligt. Det räcker inte med straffet han får som brottsling, utan han ska också få lida som person. Men om denna man har familj? Ska barnen få lida för att deras far begått ett fruktansvärt brott också?
   Eller om en bilolycka sker exempelvis. En person blir utan någon som helst avsikt påkörd och avlider och människan som kör bilen hängs ut i pressen på ett felaktigt sätt. Inte bara får han/hon som körde plågas av skuldkänslorna över att ha tagit en annan människas liv utan också för alltid vara en mördare i vissas ögon.
   Man har som publicist ansvaret över inte bara den åtalade/misstänkta och offret utan också anhöriga till dem båda. Jag anser att det trots våra starka lagar om yttrande- och tryckfrihet ligger en viktig moralisk del i att tänka på hur man går ut med namn och uppgifter från båda parters håll. Vad domen än blir i ett mål så finns det alltid någon som är oskyldig, om det så är en familjemedlem, en anhöring, offret eller den åtalade.

Jag är stolt och glad över att bo i ett land där jag är fri att uttrycka migsjälv och vara den jag är i princip hur jag vill. Det är en trygghet att ha fått växa upp i ett sådant land. Men jag är också helt säker på att många av oss är invaggade i en falsk trygghet när det kommer till just densamma system.
För på samma sätt som jag är fri att säga det jag vill så är andra fria att säga vad de vill. Kanske om mig, någon som står mig nära eller på annat sätt saker som berör mig.
   Jag tror att vi i dagens moderna samhälle är väldigt rädda för att uttala oss om när det kommer till brott som berör religion, kultur och HBT-personer. Helt enkelt i rädsla för att verka främlingsfientliga och rasistiska. Å andra sidan är det just sådana brott som också väcker mycket uppmärksamhet. För att det berör och är ämnen där känslorna ligger strax under ytan, om inte utanpå.
Det är ändå där jag tycker att problemet återigen kommer in. När det kommer till brott och händelser som skall täckas in och bevakas så ligger det viktiga ansvaret på tidningen (i detta fallet jag tänker mig utifrån) att välja hur mycket man ska avslöja. Men felet med media i Sverige är att vi inte har en konsekvent rollställning i det hela. Där kommer yttrande- och tryckfriheten och biter oss i rumpan. För vi är fria att uttrycka oss och "Spelregler för press tv radio" är inte en lagstadgad bok där en mall säger vad man får och inte får skriva. Detta leder till att i en känslig fråga kan Aftonbladet välja att gå ut med namn och uppgifter under tiden Expressen ger oss en siluettbild och beskriver offret med enbart kön exempelvis.
Där går hela systemet isär. Vi är inte konsekventa i hur vi berättar historier i media och därmed blir det heller inte en helt neutral roll man har som journalist för tidningen som man skriver för.
   Allmänheten vill och har delvis också rätt till att få veta vissa saker och detaljer i historier som läggs fram. Både för att det är av allmänt intresse, annars skulle det ju inte stå i tidningen, och för att det handlar om nyhetsvärde. Men när tidningar behandlar olika ämnen på helt olika sätt så blir det ju en orättvisa. En folkkär artist blir in i det sista skyddad för att besvara en del av landets stolthet när det kommer till dennes brott. Men när en man med utländskt ursprung anklagas för misshandel kanske han visas upp med bild och fullständigt namn i tidningen. Eller precis tvärtom!
 
Detta är ett ämne man kan diskutera fram och tillbaka hur länge som helst. Men det jag reagerar på och som så många gånger gör mig extra upprörd är medias okonsekventa inställning till olika sorters brott, händelser osv. 
Är det relevant för ett fall att allmänheten får veta att brottslingen var färgad, berätta så det. Men är det Kungen som körde för fort i sin bil, berätta då det likväl. Lagen säger; tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrar rättssak bör förevisas. 
Alltså; man är oskyldig tills motsatsen är bevisad. 
Tidningar har ett ansvar som är långt bortom vårt förstånd i vissa fall. Det kan missbrukas och förbrukas. Men folk ska få vara lika inför lagen tills saker och ting har bevisats. Svart eller vit, svensk eller tysk, tidigare straffad eller ostraffad. 

Kommentarer
Postat av: Lena Sandersson

Hej Kajsa,

vill först säga att jag tycker du skriver på ett fantastiskt bra och klokt sätt. Blev lite nyfiken på dig efter att ha kollat in din blogg, så jag kollade också din presentation på vår kurssajt. Du är 20 och jag är nästan dubbelt så gammal, 37. Önskar dig lycka till i framtiden, jag tycker du verkar ha de värderingar och den klokhet som jag tycker medierna behöver. Kram! /Lena



Sen några synpunkter på Blogg B...

jag instämmer helt med att man måste ta hänsyn till anhöriga - medierna ska inte döma någon i förväg. Det ansvar man har som publicist är stort och en ständigbalansgång. Jag tror att det viktigaste är att man är en klarsynt och medmänsklig person, som gör dessa ställningstaganden utifrån flera aspekter. Medierna ska aldrig döma, det har vi rättsinstanser till. Men när motiv och dom är klara bör medierna förmedla och informera - där träder de in i rollen för att bidra till ett bättre samhälle där vi blir hjälpta att förstå varandra. Men det är klart, det måste ju vara intressant att läsa också... Så då har journalisterna återigen sina medialiseringstekniker att nyttja för att få fram samhällsproblem på ett intresseväckande sätt. Skulle motivet till 26-åringens död vara just hatbrott, då är det mediernas uppgift att uppmärksamma samhällsmedborgarna på dessa skillnader i värderingar - och visa att det är fel. Men i grunden så har det med hela integrationsarbetet att göra. Vi måste vara tydliga med vad som accepteras i Sverige, och samtidigt förstå de som kommer hit och ge dem en ärlig chans att leva här - sida vid sida med oss som fötts här.



/Lena Sandersson

2009-03-01 @ 12:02:58
Postat av: Victoria

Skrivet med eftertänksamhet som alltid när det gäller dig. Jag gillar det du skriver skarpt! :)

Postat av: Niklas Sintorn

Hej Kajsa,

Jag får instämma med föregående kommentator att du skriver bra och intressant. Det var ju lite synd att du inte kunde höra radioprogrammet om mordet i Malmö, det var väldigt intressant. Jag håller med dig om att det är ett otroligt ansvar medierna har när det gäller valet att publicera känsliga uppgifter eller inte. Jag har för mig att Sverige har en väldigt lång tradition av att inte publicera namn och bild på förövare i onödan, som vissa andra länder verkar ha för vana att göra. Det är väl egentligen bara i fall med extremt allmänintresse som till exempel mordet på Engla och dylikt där vi väljer att ibland publicera namn och bild innan någon är dömd. Jag tycker dock att svenska medier jämt och ständigt, och väldigt helt irrelevant ska påpeka att brottslingar är av utländsk härkomst. Det ska ju inte spela någon roll för brott som till exempel inbrott eller misshandel om det inte finns misstanke om att just etnicitet spelat en viktig roll i brottet. Jag tror inte att man kan sätta några regler eller lagar för när man ska publicera t ex namn och bild och inte. Frågar du mig så tror jag att etiska och moraliska regler som Spelreglerna är bra för att avväga hur man ska göra från fall till fall.

2009-03-04 @ 15:02:06
URL: http://www.timesofdarkness.se
Postat av: Mia

Kajsa,

Du tar bland annat upp det orättvisa i att olika medier kan behandla fall och ärenden på olika vis - och även att olika personer behandlas olika i medierna.

Att olika medier gör olika bedömningar kan ju tyckas motsägelsefullt när de ska förhålla sig till samma etiska spelregler. samtidigt är just det poängen med det svenska systemet! Vår tradition med en ansvarig utgivare för varje medium som ska ta det fulla ansvaret och som ska vara en klok och ansvrsfull publicist, skapar ju just sådana situationer. de är ju inte klonade utan gör individuella bedömningar. Sedna blir det i och för sig ganska lika ändå - och framför allt kan man konstatera att det utkristalliseras tendenser och trender med exempelvis en generösare hållning i vissa publicistiska dilemman och strängare i andra!

/Mia

2009-03-06 @ 13:20:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback