aenigma

[email protected] Stil är att veta vem du är, vad du vill säga, och att ge fan i vad folk tycker.

Igår log vi oss igenom ljusa, sena kvällstimmar på ett torg där fantasin var gränssättaren för folks utklädnader, vissheten om att säsongens sista fest var ett ögonblick bort och känslorna var en bergodalbana. Vi log och sjöng Veronica Maggios "17 år" och mindes alla kvällar innan denna. Åreskutans skugga föll lång men aldrig direkt på oss. För hur mycket man än sörjer att en säsong är slut, att en miniatyrera är över, så är man helt enkelt glad den sista kvällen tillsammans. Sommarfesten när byn är en karneval värdig Rio eller en maskerad ämnad för Venedig.
För första gången kommer jag i år känna ett stygn efter en säsongare. Jag kommer att sakna att göra såsom jag och Mathilda gjorde inatt. Vandrade hem lite innan alla andra för att mättnaden av öl på kläderna, svettig dans, musik som dånar och grovhånglande par står en för mycket upp i halsen. Vandra hem och rulla ihop sig i soffan med huvudet vilande på handen, en kopp te stödd mot knäet och musiken från en lugn spotifylista som enda ljud emellan sig. För man behöver inte säga "vad roligt det var!" eller "minns du när.." alla gånger. Ibland är tystnaden mellan vänner som delat minnen allt som behövs. Vi vet vad vi haft och vad vi nu har.
Och inatt lät vi ett par tårar falla för att den här vintern är över. Men vi log desto mer över allt som varit under tiden.

Ikväll är det ett sista utdraget adjö. Det där som man inte vill göra. Men som vi gör ändå.

Det är fint när man kan sitta tysta tillsammans och bara ta in nuet.

verkligen fint skrivet! och välkommen hem. det är fint att du är tillbaka, för jag har saknat dina inlägg! kram!

Fint skrivet!

Jag håller verkligen med dig om det där med tystnaden. Man behöver inte prata hela tiden, enligt mig. Känner man varandra förstår man varandra ändå. Jag kan ofta föredra tystnad framför småprat, även att det kan vara väldans kul att prata också förstås! :)

Fint <3



Och innerligt roligt att du är tillbaka. Sannerligen!

Åh, ÄNTLIGEN är du tillbaka fina flicka! Har saknat din blogg när jag skulle ta min vanliga kvällsbloggdos. Härligt att du är hemma igen och fin och vacker som vanligt!

Det är väl tur det att det kommer en säsong till :) Men innan den kommer du säkerligen skaffa dig underbara minnen under sommaren!



och psst. en påminnelse om du inte sett min kommentar om det tidigare: jag tänker sälja zebra klänningen du gillade. Vill du ha första tjing? Annars slänger jag upp den på tradera.

Åh, så fint skrivet.

Jag älskar dig min käraste vän. Det du kommit att betyda går inte att beskriva i ord. Vi ses i sommar guldhjärtat mitt.