Blogawards 09 - en resumé
Jag har enda sedan blogawards funderat på vad jag ska skriva i år. Förra året blev det en hel del rabalder när jag yttrade mina åsikter och sa exakt vad jag tyckte. Och det kändes bra. Bra att kunna påverka.
Men i år har jag känt mig tömd. För samma morrande obehagskänsla infann sig i magen. Inget var nytt. Stämningen var densamma. Och även om jag inte drar mig för att säga vad jag tycker så är det inte roligt att totalsåga ett event. VR-folket har säkert jobbat häcken av sig för att sammanställa festen. Verkligen jobbat. Men det blev skit. Igen. Och jag har sagt det förut.
Så därför får ni en kort och koncis krönika.
Att äntra en bloggfest kan vara på ungefär två sätt. Antingen en orgie i mingel, godsaker på kakfat med tre nivåer och trevligt sällskap eller en inblick i Dantes inferno och dess innersta krets.
I två år har jag känt mig som en idiot under Veckorevyns bloggalor. För där det står saker i stil med ”en chans att nätverka och möta personer med samma intresse” och ”en kväll av gemenskap” på inbjudan borde det istället stå ”en chans att känna dig fullkomligt nedtryckt i skorna och få en vass armbåge i sidan” eller ”en kväll av total känsla av missanpassning”.
Jag valde att gå i år igen för att ge det en tredje chans. För att jag vill se om någonting blivit bättre sedan jag skrivit en krönika med nog med galla för att inte ett nummer av VR skulle kunna räcka till att torka upp det.
Så står man där igen. Lägger vikten på höger fot, kisar mot kamerablixtarna som lyser upp Kenza men som bländar den osäkra tjejen som står ensam i hörnet, lägger vikten på vänster fot.
Jag står där och undrar varför i helvete jag utsätter mig för en kväll av så mycket yta, så mycket kylighet och så mycket ointresse för alla andra än de som pallar att stå i tolv centimeters klackar och tighta glitterfodral.
Men det värsta är att jag lyckas förtränga vilket skämt dessa fester är när det kommer till att lyfta fram förebilder och personer som inspirerar till något bättre. Jag står där och räknar anorektiska ben, restylanefyllda läppar och vassa ögonkast.
Detta är vad man vill stå för och visa upp på dessa galor. Jag är en utfyllnad för att höja de som redan står på piedestal. Ett sunt ideal och någon som förstår att en feminist inte är någon som vägrar att raka sig under armarna är inte intressant. De får också stå i publiken och kolla upp. Aldrig ta emot priserna för att de gör någonting i vår märkliga bloggsfär som faktiskt betyder någonting.
Jag önskar att jag åtminstone kunde vara klämkäck och säga att det var en fest för ögat med mängder av vackra klänningar. Men vi bor i Sverige och här är svarta kläder samma sak för oss som bastkjolar är för hawaiianer. Ibland blänkte det till i ett paljettbeprytt stycke till kroppsbeklädnad men det hade lika gärna kunnat vara en dresscode på inbjudan i stort sätt. Puff Daddy har fester med tema vitt, på modefester är det svart. Eller okej, kanske till viss överdrift. Men när man vet att det är ens vän som står på andra sidan av rummet för att hon är den enda bland över 600 personer som bär rosa så kan man inte annat än vilja slå sin fashionabla panna i en betongmur. Hårt.
Såhär obekväma var vi med 20 kamerablixtar upptryckta i ansiktet.
Tack Maria, Emma, Julia, Elin och Jessica för att ni var ljuspunkter i modemörkret.
Såhär lättade var vi när galan var över och vi kunde sitta ned på golvet och andas ut.
Tack Anna-Krimskrams, Ida, Sophie, Julia och Helena för att vårt efterhäng blev legendariskt trevligt.
Jag tycker att det är synd att det är VR som håller i festen, det är nog mest därför det blir sådär. Jag tycker att det är lite märkligt att dela ut priser till bloggare dessutom, men kan man ha en fotbollsgala så kan man väl ha en bloggfest också..
va tråkigt att det floppade två år i rad! dom borde lära sig av kritiken.
En av ljuspunkterna för mig den dagen/kvällen var när jag såg dig bland alla blixtar och poser. Och även fast jag också kände mig som årets felplacering så ångrar jag inte att jag åkte dit. Just för att min anledning att vara där inte var att komma dit i den dyraste klänningen och visa upp mig utan för att träffa söta och snälla flickor som du.
Jag tror att det är rent praktiskt omöjligt att skapa ett sånt här slags event och få alla personer där att känna sig bekväma. Jag tror att större delen om hur man tar galan är hur man är som person. Det där med att känna sig felplacerad. Stockholmare är förmodligen mer vana vid det ytliga, mer framåt för att nätverka eller bara hålla sig till dom man kom med, är vana att trängas och armbågas i offentliga tillfällen och främst vet hur man tar plats och syns - om man nu vill synas.
Det är inge roligt att höra att galan var skit för dig. Och det är jättesynd att du fick den upplevelsen. Igen. Men å andra sidan tror jag också att många andra som var där, hade en fantastiskt kväll. En kväll som inte alls var så olikt många andra events i storstaden.
Men nu vet du Kajsa, efter 2:a året i rad, att just den här galan inte passar dig och din syn på hur folk ska bete sig och klä sig och hur det ska gå till på just det -ett bloggawards. Kanske kan du göra det bättre?
Slå dig samman med bloggare som vill samma sak som du och visa hur det ska gå till. :) Det skulle du säkerligen klara av.
Efter vad jag sett på bilder (och lite glimtar från galan) verkade det inte vara en höjdare. Men jag kanske bara är avundsjuk, hmm. Nej, tror inte det ändå. Men du var en totalt finfin klick i den mörkklädda bloggräddan. Hoppas du redan visste det, tänkte påminna dig ändå. För sånt behöver man trots allt höra emellanåt. Även om man är genomgullig som du! You go Kajsa!
Jag trodde att jag skulle känna mig sjukt obekväm och missanpassad, men det gjorde jag inte. Det beror nog mycket på att flera söta tjejer kom fram och berömde mig och min blogg, sa att jag var fin osv. En kick för självfötroendet, helt klart! Sen tycker jag att det är tråkigt att de mindre, helt fantastiskt bra och underbara bloggarna inte blir mer uppmärksammade, jag menar, de flesta av de nominerade bloggarna har ju inte lika få besökare som jag tillexempel. Stötte på vissa snobbar, men överlag upplevde jag det som bra stämning. Sen är jag inte särskilt uppmärksam av mig, så jag kanske missade en del snea blickar och sura miner. Sen gjorde nog mitt sällskap mycket också, har inte haft så kul på riktigt länge faktiskt!
Du är äkta.
Du är klok och ärlig och därför gillar jag dig! Sådär mycket ytlighet skulle få mig att känna precis likadant. Usch vad obekvämt. Kram på dig
TRIST.
Vännen, det verkar gå bra för dig nu, skoj! Klart det får bli en fika snart. Tror att jag kommer till Sthlm om några veckor. Dock känner jag mig alltid stressad över min korta vistelse, vill ju först och främst avsätta tid för min stora kärlek.
LOVAR att höra av mig.
Kram
sv: massagen var helt underbar! har varit stel i nacken i tre år ungefär men nu känns det mkt bättre. Du får hitta en vän som kan massage^^
Jag valde att inte gå i år, av olika skäl. Men lite ångrar jag det när jag tänker på hur kul det hade varit att hänga lite med fina bloggare. Kanske nästa år.
Det jag reagerade på var att det på inbjudan stod "Du är bjuden!" sen stod det en bit längre ner att det man skulle svara fort för platserna var begränsade. Då kände jag mig inte bjuden.
Usch, det verkar verkligen inte som en plats att känna sig välkommen eller trygg på. Jag tycker att ni flickor som gick dit och kände er obekväma borde bli lite extra bortskämda med äkta trevlighet, kalasfest och fin musik. Egentligen borde man göra en bloggala bara för alla fina bloggare, och så skulle det bli som en liten träff för alla som inte vill visa upp sig utan bara träffa goa förebilder och nya vänner. Så borde en bloggala vara.
Du får en trött onsdagspuss ifrån mig. Puss!
Just de hökblickarna, blickar som skär som knivar, de är bland de värsta blickar som finns. Känslan av att andra ser ner på en är en sådan otrolig tung börda. Ur din synpunkt så verkade galan mer eller mindre som en högstadie-review. Och de blickarna som man får/fick i korridoren. ´De sved rikitgt mycket. Den galan verkar vara en blandning att smaka på helvetet igen och att ha en trevlig kväll. En mysko kombo det där. Men stå på dig Kajsa! Du är bra.
Sica, vissa Stockholmare kanske trivs med ytligheten, men jag kan personligen säga att jag hatar den. Inte att folk klär upp sig och gör sig fina, men att det betyder mer hur man ser ut än vad man skriver. Det är ju helt bisarrt på en bloggala. Jag trodde ju att bloggar var ett medium för skrivande, men jag kanske har fått allt om bakfoten. Hursomhelst, skulle man inte kunna fixa en liten, intim gala, där alla bjudna fick komma och alla fick pris för någonting. Faktum är att det finns så många fina bloggar. En önskedröm, men ändå...
Rakt och akta. Det ar sa trakigt att det ska bli sahar tycker jag. Blir liksom som en klubb av inbordes beundran och sen lite annat folk som fyller ut och star i publiken. Det har med att vi ska behandla andra som vi sjalva vill bli behandlade verkar det som att flera lamnat hemma i byraladan.
Det borde finnas en gala for alla oss andra som faktiskt inte tycker om att kasta hokblickar pa andra och faktiskt tycker om att kla oss i andra farger an svart. Vi som faktiskt vill mingla och traffa andra trevliga bloggare!
ps. roligt att det verkar ga bra for dig nu! ska bli spannande att lasa om :)
Jag tycker du är fin och bra, du är en färgklick mot allt det svarta. Lite som solen en dålig dag. Synd att det finns så få som dig!
Du är asbra och inte gjord för såna där skräpgalor. Inte jag heller, tur att jag inte blir bjuden, haha. Men jag skulle farao jättegärna träffa hurmångasomhelst från alla bloggar jag läser, tänk vad fint det vore om man kanske kunde ses i en park på sommaren och ha en jättepicknick. Ingen som måste anordna något mer än tid och plats och sen bara mys, och inga himla nomineringar och priser.