En karamell, lilla vän?
Jag har ingen husmorsblogg. Faktum är att jag blir mer och mer tveksam till det där med husmorsbloggar faktiskt. För att sträva bakåt har aldrig varit min melodi. Och varför i hela friden önska att man var en kvinna som hade sin plats enbart i hemmet som en schablonfigur? Nej, det önskar jag inte migsjälv eller någon annan jag känner. Jag har skrivit om det förut. För ja, jag anammar gärna vissa stilmässiga attrubut. Jag vill gärna ha klänningarna från 50-talet och Diors The new Look. I min garderob får det gärna hänga flapperklänningar och magiska fjäderkreationer. Men jag vill inte vara där. I tiden då jag inte hade haft en rätt att uttrycka mig som idag. Då jag skulle passa in i en form, en mall. Då jag skulle behöva vara en kliché till kvinna när det kommer till hur normen tyckte att man skulle vara. Varför sträva efter att gå tillbaka i en tid då vi uttalat inte var lika mycket värda?
Det vill i alla fall inte jag.
I mitt kök får det gärna vara fint 50-taligt, lukta nybakade bullar och stå en karamellskål framme.
Men jag som står i köket är inte en husmorskvinna från den tiden. Och kommer aldrig att vara det.
Jag är värd mer än så. 
Appropå olika sorters bloggar. Hittade detta inlägg hos Frida med en intressant film om fenomenet vi är
som just bloggare. Helt klart värt en titt.
Väldigt intressant inlägg, jag förstår precis hur du menar.
Nu ska jag kika på Videon Frida lade ut. :)
vilka "husmorsbloggar" syftar du egentligen? underbaraclara? jag tror varken att hon eller resten av dem du nu syftar på önskar sig tillbaka till någon femtiotalsvärld, det vill nog ingen som inte är ett pulver. bland annat underbaraclara är ju öppet feminist och står snarare för originalitet och kreativitet, och uppmuntrar ju ingen att sätta på sig ett förkläde och passa upp på sin man, utan snarare följa sitt hjärta, oavsett om människor tycker man är konstig eller ska ha åsikter.
Sandra no. 2; Nej, jag menar inte Clara. Jag menar ingen speciell i synnerhet utan mer övergripande. Fenomenet i sig. Jag tycker att det är jättefint att människor anammar en stil från andra årtionden. Du är ju själv ett bra exempel på det. Men jag reagerar ofta på att många bloggar i den changern, "husmorsbloggar", känns bakåtsträvande på det sättet att man önskar sitt liv till en tid som varit för många många år sedan. Jag förstår inte riktigt varför man så gärna vill skapa en egen värld som är en kopia utav en tid som var. (även om inte varenda detalj är så) För i och med att man har en blogg som känns husmoderlig, osv, får jag alltid känslan av att det är just den tiden man anammar. Man vill vara 50-talig, baka bullar och ta hand om barnen. Trots att mpnga av de tjejerna är feminister så blir det i mina ögon en småskev inställning. Varför önska sig, och sitt liv, bakåt när vi kan titta framåt och ha alla möjligheter där? Varför önska sig tillbaka till en tid då vi kvinnor faktiskt inte hade samma rättigheter och friheter?
Ja, eller hur. Jag tycker hemskt mycket om kläderna, frisyrerna och musiken från sextiotalet men jag skulle för allt i världen inte vilja leva då. Jag tycker att det är viktigt att inte romantisera ett årtionde en bit bakåt i tiden. Man får inte glömma att det faktiskt var fruktansvärt dåligt på jämställdhetsfronten då (jämfört med nu, det började ju vända där runt slutet av sextiotalet). Det är något som inte skadar att påpekas. Däremot är det, precis som du skriver, helt okej att man trivs i klänning, gillar bakning, pyssel och inredning.
Häng gärna med min blogg från och med nu.
Börjar om!
Förstår precis. Det är inget fel med att "längta tillbaka" och bli inspirerad av allt fint som varit, men när det kommer till kritan så är det nog väldigt få som faktiskt skulle vilja leva i den tiden. Det är väl något som är bra med hur vi har det idag egentligen, att vi har möjlighet att leva lite som vi vill och inspireras av allt det som varit även om vi inte lever det fullt ut liksom :)
sv: det är ett renhorn, upphittad på vår tornedalsgård! Än så länge bara ligger det här i väntan på bättre förutsättningar.
älskar de där glasskålarna från Lagerhaus ( ser i alla fall ut som de från lagerhaus)..har flera stycken här hemma..perfekta för karameller, pengar och smycken =)
changer stavas genre
Jeanette: Tack för påminnelsen. Blir dock lite förundrad över att du faktiskt tar dig tid att påpeka en stavning i en kommentar. Känns lite.. onödigt?
ja, det fina med stilen är ju just att en kan välja den.
Sen dethär med att någon kallar sig feminist är ju väldigt luddigt, det finns ju så många olika inriktningar som är extremt olika. Många livmodersfeminister har nog inget att klaga på vad gäller femtitalshemmafrun, till exempel.
Åh så fin skål, en sån vill jag ha!
tänkte kommentera inlägget, men victoria har på ett ungefär skrivit det jag tänkte skriva så.