aenigma

Jag sitter i min mammas, och pappas, lägenhet i Vasastan (eller, den ligger i city men det låter så mycket finare med Vasastan) och knaprar på ett nytt favoritsnacks som jag hittade på ICA igårkväll. (Tänk oversize och totalt genmanipulerat stora majskorn som är spröda och salta - Mmm!) Är så trött att jag funderar på att a) gråta b) svimma av c) bara däcka framför lågkvalitativa TV-program och fortsätta äta mitt modifierade
snacks. Jag är en av de där människorna som inte fungerar normalt på hela dagen när uppstigning är strax efter sex på morgonen. Min känsliga konstnärsjäl liksom hamnar i rubbning. (eh)

Ni undrade vad jag gör i Uppsala och jag kan ju berätta det lite snabbt. Jag arbetar då och då med Apotekarsociteten och med deras evenemang och event. I två dagar nu är jag på SLU och Läkemedelskongressen för djur där. Vi representerar en del av sociteten där helt enkelt. Sist jobbade jag på den vanliga läkemedelskongressen här inne i Stockholm.
Detta är inte något av mina nya jobb utan bara saker jag gör ibland för att det är kul.

Men som Grisen sa; saker vi gör när vi inte vill göra sakerna vi borde, typ rita mustascher på varandra. Det gjorde vi häromdagen.  

Ser hon inte en smula ut som Poirot? Ni vet Agatha Christies bokkaraktär med plommonstop. Men utan Plommonstop. Och utan fransk brytning. Men vi jobbar på den.