aenigma

I förmiddags steg jag på ett tåg i ett hjärtknipande vackert vinterlandskap vid foten av det finaste fjället jag vet och för ett par timmars sedan klev jag av densamma tåg på en smutsgrå betong knastrig av något som en gång kan ha varit snö men nu mest liknade smuts. Jag är tillbaka i Stockholm och allt känns jättekonstigt. Grisen ligger i sin säng och jag i min och vi pratar i detta nu om hur man acklimatiserar sig tillbaka. Lär sig att klämma sig in på gröna linjen i rusning och passera folk smidigt på trottoaren. Sånt vänjer man sig fort av med i norr. Jag är novis igen känns det som. Storstadsnovis. Men det kommer tillbaka. Jag ska bara vänja in mig igen.