aenigma

Jag letar ofta inspiration på flickr. Till pysselprojekt och för fotograferande och DIY.
Så slog det mig att jag ju har ett eget flickrkonto. Jag har inte lagt in bilder på snart ett år så efter lite sökande så hittade jag det tillslut. Och när jag såg bilderna där så insåg jag hur mycket jag verkligen tycker om att fotografera. Inte bara dokumentera saker utan verkligen fota. Hitta rätt vinkel, ljus och motiv.
Så för att peppa mig själv att ta mig tid till just det igen så valde jag ut mina egna flickrfavoriter från mitt konto där. Alla bilder är ifrån 08/09. 


Miniatyrkopp som halsband med små små bitar av choklad.

New York City, Battery Park i solnedgång, tidig kväll i maj.

Två indiska barn på amtraktåg till Washington DC.

Iskall morgon på baksidan av min pojkväns gamla hus.

Vinterljus i en av våra hallar hemma i norr.

Vårens första tulpaner.

Miniatyrkyrka i Grekland.

Lastbil på vägen till stranden.

Vägaltare med biblar och ikoner.

Nästintill tom biograf.

Ensam ponny som behövde lite snälla kliande händer i pannan.

Strössel och cupcakeformar.

Vinterblommor i fönstret.

Konstaterar snabbt att jag föredrar kalla färger och toner mer än varma. Ni frågar ibland hur jag redigerar mina bilder och jag gör knappt något med dem. Jag kan fixa lite med mättnaden och ordna med färgerna en smula men det är i princip allt. Jag fotograferar nästan alltid "kallt" även om jag älskar kontraster av mustiga jordfärger och guldbrunt/gult.

Idag vaknade jag med urinvägsinfektion. Igen.
Så istället för att gå ned till Åres lilla pysselbutik för att köpa sidenband i en miljard färger (ni ska få se sen vad jag ska ha det till) så spenderade jag dagen med att känna mig fruktansvärt, obehagligt kissnödig.
Nu susar pencillinet i omloppsbana i mitt blod så imorgon ska jag ta mig någon annanstans än till HC.

Sen tänkte jag verkligen försöka komma igång med bloggandet. Mitt lilla jullov börjar kännas lite nött och det kliar i fingrarna. Så från imorgon kan vi köra, tycker jag. Jag gillar ju er vettni!

Jag har en svullen hals och en näsa som inte längre innehåller snor, utan blod. Hur parerar man bäst det? Man ägnar eftermiddagen åt att strida i liftkön med turister och susa ned för backar tills mjölksyran stiger upp i huvudet. Bästa medicinen någonsin!

Tänkte bara meddela att jag lever, är vid god vigör och kolla så att ni är densamma.
Jag fyller mina dagar med mat, sömn, skidåkning, att hasa runt i underställ, vila på någon skön soffa, brumma runt med skoter, trilla av skotern, skratta åt att jag trillar av skotern, köra fast med skotern och skratta åt de löjligt stora mängderna snö som gör att vi kör fast. Sen dansar jag lite på Bygget, kramar folk jag tycker om, halkar runt i Åre, äter lite till, sover lite till och gör vad som faller mig in.

Just i detta nu försöker jag böka in voddler i min proppfulla dator och samtidigt peta liv i Mikael.
Men han gör det där som vi upptäckt är fint. Sova.

Imorgon är det nyår och jag lovar ingenting men kanske kommer det ett såntdär populärt dettaharhäntunderdetgångnaåret2009-inlägg. Eller inte. Jag kanske susar runt i skidbacken tills det är dags att hoppa i klänningen, poppa champagnekorkarna och titta på norrsken och fyrverkerier.
Och om så är så kommer detdärinlägget i det nya, oförstörda året.
Kram

Jag bytte nyfallen, puderlik snö som aldrig slutade falla i Åre för smutsgrå isfläckar på Götgatan, Stockholm.
Men jag tycker om kontrasterna. Med en hoodie som luktar som Mikael, en kropp som fått ta igen i alla fall några timmars sömn och en vetskap om ett stundande 'jullov' så fixar jag en sista intensiv vecka med
jobb ungefär dygnet runt. Så, nu kör vi!

Porträtt av mig av bästa Anna.

Jag är hemma ifrån Göteborg. Efter turbulenta dagar, Idol i överflöd och en bilresa som tog många många timmar i spöregn. Bloggen har kommit i kläm mellan alla dessa miljoner saker och jag känner mig som jag övergivit mitt husdjur ungefär. Men på hemmaplan är det lättare att uppdatera  så nu kör vi, igen.
Men innan vi kör ska jag lägga mig ned och hoppas att jag inte dör i sömnen av kroppslig och mental trötthet. 

Nu är jag i sköna Göteborg. Igår jobbade vi från fem på morgonen till nio på kvällen och sen däckade jag och fröken Tiger, min kollega för uppdraget här, på vårt flådiga hotellrum.
Med ett berg av hotellfrukost i magen och en snart nyduschad kropp ska jag snart knalla över till Nordstan och sen försöka få tag i fröken Blåval för en liten fika. Sen blir det jobb på Scandinavium och Idol-kvarts finalen.
(trodde aldrig att jag skulle skriva ett ord om Idol men alltså, efter att ha sett genrepet igår - fy satan vad Erik knäcker. K to the näcker.) Spretigt inlägg men så är livet just nu, lite spretigt. Men himla bra!

Efter festen på Spybar förra veckan släppte jag ut håret och fann min lugg såhär. Hur fint?
Min vän sa att jag såg ut som donnan i Roger Rabbit. Nu vill jag se ut såhär jämt.

Jag firade advent genom att tillsammans med min arbetskamrat Petra sjungandes köra genom ett stilla Stockholm i morgonsolen. Resten av dagen stod vi inomhus i Liljeholmens nya galleria och designade mobiltelefonskal, drack the, pratade hotellfrukostar och frös. Sen drog brandalarmet igång, alla skrek och sprang omkring, butiker panikstängdes och folk försvann som vinden mot utgångarna. Kvar stod jag med ett falerande nöjt leende eftersom jag precis fått min lunch och var glad. Jag bestämde mig för att brandmännen hellre fick bära ut mig än att jag skulle missa min efterlängtade måltid, så knaprandes på en sallad som en lugn ö i ett stormigt hav av människor var jag.

Imorgon funderar jag faktiskt på att ha en dag ledigt. Hur man nu har en dag ledigt. Vad gör man då liksom? Jag jobbar alltid med något. Tvinga mig att fika eller valla runt mig en stund i en park, någon.
Jag vill ha lussebullar, adventsmys, falsksång till julmusik vi egentligen hatar, pyssel så man har lim över hela händerna, en flörtkula i näsan och pappersremsor över hela golvet.


(Nej, ingen brandman bar ut mig som på film. Jag hann faktiskt inte ens sätta mig på tvären mer än för Petra innan man meddelade att det var falsklarm. När brandmännen väl knallade förbi hade jag bara en bit broccoli kvar av min sallad. Slutet gott allting gott.)

Det gör lite ont att säga det men faktum är ändå att det är ganska skönt att gå upp tidigt.
I alla fall om man går ut till en morgon där luften är frisk trots att man bor mitt i en stad och musiken i ens röda Wesclurar är peppig och glad. Då glömmer man att ögonen är grusiga, håret spretar ut som på Maggie Simpson och kroppens alla leder är stela efter för många dagars jobb.
(sen att vi blev inlåsta i det underjordiska garaget med bilen, körde fel och var tvungen att susa Liljeholmsbron fram och tillbaka en extra gång och kaoset som följde är en annan historia. Helt annan.)
Nu ska jag sova. Om 7 timmar och 55 minuter ringer klockan igen för nästa jobbdag.

Jag skulle göra ett väldigt bra inlägg som kompensation för att jag antagligen uteblir imorgon. Jag har nämligen alldeles för mycket att göra på för kort tid. Det blir uppstigning i alra morgonstund, (ingen guld i mun där, nej) jobb på läkarmässan, i samma stund som jag slutar i Älvsjö ska jag vara på Spybar (någon som ser kruxet?) och sen blir det jobbeliobb i jagvetintehurmångatimmarinpånatten. Och nästa morgon studdsar jag iväg till sista mässdagen. Jag tror inte jag kommer haffa en dator därimellan. Möjligen samtidigt som jag kissar kanske?
I vilket fall som helst. Fint inlägg skulle det bli. Men blogg.se strular så jag kan inte lägga in bilder. Tänkte visa lite smakprov på hur burlesksnygga vi ska vara på Tattoo Parlor imorgon på Spyan. Men nähäpp.

Så vi ses på fredag. Då peppar jag inför helgens jobb!

xo

Så. Mina nya jobb.

När jag var hemma sist så ringde min telefon. När jag la på det samtalet ylade jag samtidigt som jag sprang omkring i små cirklar. Samma dag fick jag ett mail som fick mig att göra ungefär exakt densamma; yla och springa runt i små cirklar. På en och samma dag fick jag chans till två jobb som lät så bra, på så olika sätt, i mina öron. Två jobb jag ville ha. Och jag fick båda.

Jobbet som jag fick via mail är ett skribentjobb. Perfekt för mig eftersom jag kan jobba hemma. Det är på en sajt som heter whatsupsthlm.se där vi skriver om allt som händer i Stockholm. Från vart man kan äta bäst till schyssta frisörer och grym shopping. Otroligt kul att vara med på det projektet eftersom det är ett gäng unga killar som startat företaget och att de helt själva skapat och byggt det hela från grunden. Så, gå in och kika om ni vill ha Stockholms-tips!
Det andra jobbet som jag headhuntades för är i eventbranschen vilket jag jobbat med en hel del både hemma i Åre, i Båstad och mittimellan. Såväl med SVT under sportevenemang som kalas med Björn Borg och tennistävlingar. Men nu arbetar jag tillsammans med ett grymt gäng med tjejer på HTC. HTC är ett mobilföretag som innan mest gjorde businesstelefoner men som nu lanserar ruskigt bra telefoner med iphonekänsla, fast bättre, för en annan målgrupp än bara portföljiga män och kvinnor i kostym. HTC har inte funnits representerade i Sverige förrän i oktober i år så vi är supernya och står i startgroparna för att skapa en helt ny organisation. I vissas öron kanske det låter mossigt men vi har så jäkla roligt. Det är åkande hit och dit, roliga event att ordna, festligheter och projekt att rådda. Jag älskar den här typen av jobb och plötsligt står jag mitt i någonting där möjligheterna är oändliga och allt är så himla nytt, spännande och obrutet. 
Just nu är min kalender bokad fram till jul och det känns som att jag sitter på en karusell där allt rörs ihop till en färgglad, rolig, sockervaddskantad massa. I veckan blir det tredubbla jobb på något sätt, på torsdag natt är det lanseringsfest för HTCs Tattoo-telefon på Spybar och nästa vecka drar vi till Göteborg bland annat.

Tror inte att jag kan förklara mer för er. Undrar ni mer är det bara att fråga. Men som sagt. Livet är bara så roligt. Vad som helst kan hända framöver och det gör att det pirrar i magen. Det är ett äventyr. 

Min nya telefon, en Tattoo. Den enda telefonen på marknaden som du kan designa ditt eget skal till. Mina två som jag gjorde förra veckan visar jag så fort jag får dem. Men man kan göra vad som helst egentligen. Ta ett foto från bästa kalaskvällen, en bild man ritade när man var fyra eller bara något snyggt mönster man hittat på internet. Dessutom är den som en hel värld innuti. Det är en telefon att göra personlig. Som ni säkert sätt på reklamen.
Nu låter det som att jag säljer in det här till er men tvärtom. Jag säljer inte telefoner, jag jobbar med marknadsföring och eventbiten. Men vill ni ha tips på en bra, otroligt prisvärd telefon så är Tattoon tipptopp. Det lovar jag på min imaginära-scoutheder. (jag har aldrig varit scout men jag ville väldigt gärna)

Nu vet ni.

Jag är så trött efter idag. Så trött att när jag gick hem så köpte jag en chipspåse (jag äter INTE ens chips) och två steg utanför ICA öppnade jag den och började äta. Det kallas hunger och trötthet på gränsen till psykbryt.
Nu sitter jag i soffan men min nya bästa vän, herr chipspåse, vifftar på tårarna och skrattar lite åt era
fantastiska kommentarer. Er nyfikenhet är oslagbar!
Bäst gillar jag att det är så olika. Vissa verkar verkligen sura på riktigt för att jag inte berättat.
Men det handlar ju om att jag inte vill ropa hej förrän jag är över bäcken. Inte jinxa det så att säga.
Men vi säger såhär då; på måndag så berättar jag om jobbet. Eller; jobbEN. Okidoki?
Nu ska jag och min glada mage peppa och preppa inför imorgon.

Lördagspuss!

Ganska ofta gör jag små märkliga omeletter. Jag tar för det mesta det första som ser gott ut i kylskåpet och så håller jag tummarna för att det ska funka ihop. Häromdagen gjorde jag en ny variant som jag verkligen blev nöjd med. (Kan tilläggas att jag är kräsen men inte har extremt höga förväntningar på min egen matlagning)

Vevade ihop en dl torrmjölk med vatten och blandade det med tre vispade ägg.
Salt och peppar. En nypa örtsalt.
I med en näve stora oliver med kärnor.
En morot till det och sen; KLART!

Inga ägg kom till skada vid fotograferingen. Bara under måltiden.

Jag har en mapp i min dator där jag slänger in alla bilder som jag tycker om, inspireras av eller av annat skäl känner att jag måste ha av kanske okänd anledning. Inte så ovanligt med en sådan mapp i våra sammanhang och inte heller så ovanligt att i dessa tider lista saker som peppar upp i höstmörkret. Jag skrev en sådan lista förra året exempelvis. Men eftersom mina bloggvänner ger mig så mycket energi och uppmuntring så tänkte jag ge tillbaka en smula genom en egen lista. På sånt som är fint, bra och tillför lite articifiell sol i vardagslivet. Sånt som hjälper mig som kanske kan hjälpa er?

Och vet ni, hinner jag så tänkte jag att vi kunde ha ett onsdagstema imorgon på bloggen. Vad säger ni om det? Och temat då? Kärlek. För finns det något bättre, och sämre, i världen?
Dock inte bara kärleken till pojk/flickvän utan också kärlek till det materiella, ytliga och vänner.

Jag älskar mode men hatar idealen. Så enkelt är det. Så eftersom jag inte pallar med vikthets och sinnessjukt smala modeller längre så har jag slutat titta på style.com och high fashionbilder. Det får mig bara att må dåligt. Men ibland trillar man över foton från photoshoots som ändå utstrålar mer än bara anorexi. Äkta leenden, kinder som inte är insjunkna, lite bröst och former. Sånt vill jag ha på väggen. 

Franska och italienska filmer där alla pratar kulsprutefort, bär baskrar och färgerna är helt galet lysande.

DIY får mig alltid på gott humör. För då har någon lagt ned tid på att omvandla en sak. Använt sina
händer, sin fantasi och skaparlust. Avancerade syprojekt med massiva kragar eller bara lite silverkedjor
och garn - jag gillar det!

I min värld finns det ingenting som heter sommar och vinterkläder. Allt är bara kläder för mig. För varför hänga undan de floriga klänningarna i pudernyanser och korta kjolar? Bara att dra på sig lite tjockare strumpbyxor och en finstickad tröja under så är man redo för vinter. I sina mest blommönstrade och glada plagg.

Kliché kliché men kärlek alltså. Man får sockerdricka i hela kroppen och saker och ting känns faktiskt lite lättare. Dessutom; att dela kroppsvärme är inte bara mysigare än någonting i världen, man blir dessutom varm i den kallaste utav vintervärld.

Att iklä sig en roll på morgonen gör dagen ungefär dubbelt så roligt. Jag står vid min klädstång varje dag och ställer mig frågan; 'vem vill jag vara idag?' På senaste tiden har jag inspirerats en massa utav Twiggy och underbart 60-tal med extramålade ögonfransrader och korta klänningar. Nu lutar jag mer åt Edie Sedgewick med gigantiska smycken, softa turbaner och en mix mellan stilrent och bohemiskt.  

Pic. lelove
Min kärlek är här nu. Äntligen. Så i helgen ska jag försöka kombinera jobb med
att pussa på honom tills jag får ont i läpparna.
Imorgon ska jag till kontoret på det största nya jobbet och förbereda inför första riktiga jobbdagen på lördag, sen blir det besök i ett showroom för att testa lite kläder och så lite lunchmöte på det. Sen går jag och handendärapojkvännen på Kohphangang och låtsas att vi är i Thailand.

Utlovade ett speciellt inlägg igår men insåg att jag inte skulle ha tid att lägga upp det när jag kom hem från mitt introduktionsmöte för nya jobbet. Så vi tar det idag istället men i eftermiddag/kväll. Nu ska jag fylla de närmsta timmarna åt min mailinkorg, att lära mig min nya telefon, fylla i planeringskalendern, fixa med kvitton, jobba med mitt andra nya jobb, umgås lite med Amanda innan hon åker och se om samvetet pallar med ännu en lussebulle. (inga kalorisamveten här alltså utan samvete över att jag ätit upp ungefär varenda en utav dem och lämnat cirkus 1/6 till Grisen. Jag gillar lussebullar helt enkelt.)

Igår hade jag ett väghinder i hallen i form av min väldigt bakis vän Amanda. Nu sitter hon i soffan med mig och tittar på Oprah samtidigt som jag preppar för min första introduktionsdag på ett av de nya jobben. Humöret är på topp och jag är taggad som fan. Ni kör vi!

Ikväll tänker jag posta ett inlägg som jag funderat på och jobbat med länge. Ett ämne som jag tycker
är så jäkla aktuellt och som ständigt diskuteras men som förändras lika långsamt för det.