Eskimobarn.
Lite smycken som jag använder mycket just nu. Ioförsig är armbanden från Oman ganska eviga favoriter.
Men ändå. Nu kombineras de bra med min fina fina japanska karp från Glitter. Hur fascinerande är det inte med den rörliga kroppen och de spräckliga blå nyanserna?
Annars är jag än så länge klädd såhär idag. Min bror kom hem med massor av sköna hoodies från USA och även om jag lämnat den ganska så hiphop-ish, streetstilen bakom mig så förstår jag verkligen vad som var så skönt med just den stilen så fort jag tar på en hoodie som denna. Det är bekvämt långt beyond mycket annat i min garderob nu. Så en vit, sidenfodrad dunhoodie från Billabong är vad som min kropp springer runt i idag.
Med pälskant.
Men ändå. Nu kombineras de bra med min fina fina japanska karp från Glitter. Hur fascinerande är det inte med den rörliga kroppen och de spräckliga blå nyanserna?
Annars är jag än så länge klädd såhär idag. Min bror kom hem med massor av sköna hoodies från USA och även om jag lämnat den ganska så hiphop-ish, streetstilen bakom mig så förstår jag verkligen vad som var så skönt med just den stilen så fort jag tar på en hoodie som denna. Det är bekvämt långt beyond mycket annat i min garderob nu. Så en vit, sidenfodrad dunhoodie från Billabong är vad som min kropp springer runt i idag.
Med pälskant.
teatralisk.
Vi vet ju redan att jag diggar det asiatiska och särskilt då Japan.
Eller. Jag är ju oerhört fascinerad av Geishor.
Så gårdagens klädsel blev en modern tappning kan man väl säga.
Och det kan därmed nu konstateras att det går utmärkt att ha på sig en superglittrig liten paljettkjol på en onsdag. Piffar ju bara upp när hela världen är en fimbulvinter istället för vår, som det borde vara.
Och det är både väldigt användbart och, enligt mig i alla fall, oerhört fint att göra en liten enklare version utav Donna Karans obiinspirerade bälte.
Svarta strumpisar x 2, Åhléns. Paljettkjol, H&M. Vitt linne, köpt i Oman.
Lila/vit/svart tunika, present av Jelena! Sidenskärp med fastbroderade pärlor, JC.
Lila bladformat örhänge, Glitter.
Nu ska jag fortsätta rita illustrationerna till Fashionnerdpinglorna!
Eller. Jag är ju oerhört fascinerad av Geishor.
Så gårdagens klädsel blev en modern tappning kan man väl säga.
Och det kan därmed nu konstateras att det går utmärkt att ha på sig en superglittrig liten paljettkjol på en onsdag. Piffar ju bara upp när hela världen är en fimbulvinter istället för vår, som det borde vara.
Och det är både väldigt användbart och, enligt mig i alla fall, oerhört fint att göra en liten enklare version utav Donna Karans obiinspirerade bälte.
Svarta strumpisar x 2, Åhléns. Paljettkjol, H&M. Vitt linne, köpt i Oman.
Lila/vit/svart tunika, present av Jelena! Sidenskärp med fastbroderade pärlor, JC.
Lila bladformat örhänge, Glitter.
Nu ska jag fortsätta rita illustrationerna till Fashionnerdpinglorna!
Hela världen är så underbar
Så här såg jag ut sist jag var ute. I lördags. Fast med de finaste lockade håret jag haft,
accessoarer, skor och smink.
Men klänningen är faktiskt en såndär som inte kommer till sin rätt på bild. Har bara använt den en gång, under en middag i varma Oman innan jul men nu kändes den så himla perfekt. Tunnt läderskärp med runda små silvernitar fick bli kontrast och lite formgivande då den är väldigt vid.
Nu har jag just dragit på mig ungefär gårdagens ballerina goes blackklädsel, som jag fick så många fina kommentarer om, tack!, och ska brumma in till Åre för Singstar och roligheter hos Sofie. Sen blir det Bygget och dansa benen av oss. Jag är så pepp så pepp. Precis vad jag behöver idag!
Ha en fin kväll, det ska jag ha!
Puss!
accessoarer, skor och smink.
Men klänningen är faktiskt en såndär som inte kommer till sin rätt på bild. Har bara använt den en gång, under en middag i varma Oman innan jul men nu kändes den så himla perfekt. Tunnt läderskärp med runda små silvernitar fick bli kontrast och lite formgivande då den är väldigt vid.
Nu har jag just dragit på mig ungefär gårdagens ballerina goes blackklädsel, som jag fick så många fina kommentarer om, tack!, och ska brumma in till Åre för Singstar och roligheter hos Sofie. Sen blir det Bygget och dansa benen av oss. Jag är så pepp så pepp. Precis vad jag behöver idag!
Ha en fin kväll, det ska jag ha!
Puss!
Du vet att jag vill bli din.
Från det att jag vaknade till nu, har det snöat.
Vi pratar inte ett stilla snöfall av den där rara sorten heller. Utan dumpandes av decimeter efter decimeter. Jag har varit paralyserad hela dagen. Suttit och jobbat men ständigt blivit dragen att titta ut på det vita.
I ren protest ikläder jag mig alltså rena ballerinautstyrseln. Ballerina goes black.
Nu ska jag ut och skotta. Yessssss.
Nämnde jag att jag ska ut och skotta, OCH att det är april?
Jag har inga killerlegs som Aniko men hey, alla kan inte vara långa gracila varelser. Någon måste ju vara liten och lite mer bollformad också. Den lotten hamnade på mig!
Svarta lackpumps med snörning, Skopunkten. Svarta strumpisar, Åhléns. Puffkjol, H&M.
Världens bästa body, Gina Tricot.
När jag inte stirrar glosögt på snön, för msnkonversation med mina favoritchilenare som befinner sig ack så långt borta, dricker cola zero, skickar jobbmail och talar viktigheter i telefon så lyssnar jag oavbrutet på Markus Krunegårds fantastiska; jag är en vampyr. Så jäkla bra. Jag har till och med nästan kommit över och förlikat mig med att det måhända finns vampyrer (inte mycket skrämmer mig, men vampyrer är inte att leka med för fan!) i och med denna låt. Tur att man får lyssna hur många gånger man vill. För den har gått på repeat idag. Och i min ensamhet sjunger jag om fulhet i 60 watts ljus, hur hela världens är så underbar och du vet att jag vill bli din.
Så gör jag serier med piruetter i hela vår korridor.
Vi pratar inte ett stilla snöfall av den där rara sorten heller. Utan dumpandes av decimeter efter decimeter. Jag har varit paralyserad hela dagen. Suttit och jobbat men ständigt blivit dragen att titta ut på det vita.
I ren protest ikläder jag mig alltså rena ballerinautstyrseln. Ballerina goes black.
Nu ska jag ut och skotta. Yessssss.
Nämnde jag att jag ska ut och skotta, OCH att det är april?
Jag har inga killerlegs som Aniko men hey, alla kan inte vara långa gracila varelser. Någon måste ju vara liten och lite mer bollformad också. Den lotten hamnade på mig!
Svarta lackpumps med snörning, Skopunkten. Svarta strumpisar, Åhléns. Puffkjol, H&M.
Världens bästa body, Gina Tricot.
När jag inte stirrar glosögt på snön, för msnkonversation med mina favoritchilenare som befinner sig ack så långt borta, dricker cola zero, skickar jobbmail och talar viktigheter i telefon så lyssnar jag oavbrutet på Markus Krunegårds fantastiska; jag är en vampyr. Så jäkla bra. Jag har till och med nästan kommit över och förlikat mig med att det måhända finns vampyrer (inte mycket skrämmer mig, men vampyrer är inte att leka med för fan!) i och med denna låt. Tur att man får lyssna hur många gånger man vill. För den har gått på repeat idag. Och i min ensamhet sjunger jag om fulhet i 60 watts ljus, hur hela världens är så underbar och du vet att jag vill bli din.
Så gör jag serier med piruetter i hela vår korridor.
all my life, watching america
Tvingade hit älsklingen aka Hannagrisen från västeröver att komma till mig igår. Förhållningsordrarna var; köp godis. Och det gjorde hon. Så vi ägnade kvällen åt te, tjockistendenser, House och diverse konversationer om hur känslomässigt handikappade vi är.
Precis som det ska vara alltså.
Idag sitter vi i min nyinredda datorhörna, lyssnar på musik, diskuterar värdsliga ting och planerar resan till USA som infaller om dryga 6 veckor. Hur hände det? 6 veckor är ingenting.
Vi kan väl bara bortse ifrån faktumet att jag mosar ned ansiktet och därmed tvingar fram en gullig liten dubbelhaka? Har jag hört talas om något som heter beskära bild för mitt eget välbefinnande?
Leggings, present. Klänning, H&Mbarn. Flätat läderskärp, 2hand. Cashmeresjal, köpt i Oman. Armband; två nedersta, Salalah airport. Indiska. Två översta, India. Handsydd väska, köpt på marknad i Oman.
Precis som det ska vara alltså.
Idag sitter vi i min nyinredda datorhörna, lyssnar på musik, diskuterar värdsliga ting och planerar resan till USA som infaller om dryga 6 veckor. Hur hände det? 6 veckor är ingenting.
Vi kan väl bara bortse ifrån faktumet att jag mosar ned ansiktet och därmed tvingar fram en gullig liten dubbelhaka? Har jag hört talas om något som heter beskära bild för mitt eget välbefinnande?
Leggings, present. Klänning, H&Mbarn. Flätat läderskärp, 2hand. Cashmeresjal, köpt i Oman. Armband; två nedersta, Salalah airport. Indiska. Två översta, India. Handsydd väska, köpt på marknad i Oman.
melanzana.
En av de där dagarna då magen är alldeles putande, ögonen känns svullna, strumpbyxorna går sönder (och man därmed får för sig att ens lår har nått oanade proportioner i omfång), håret är långt ifrån guldigt utan mer blekgrått och det enda som fastnar på kameran är en varelse som inte överensstämmer med bilden man har i huvudet.
Så var det för ett par dagar sen.
Tur at jag då för mitt självförtroendes skull tog på mig det tightaste garderoben har att erbjuda, AmericanApparellfodral, som avslöjar minsta bulle man ätit sen man var 4 år och sen klänningen som förvisso är sportigt skön men om man vid otur får höfter som en barnaföderska inne på bebis 12 utav.
Yeeeeeeeeeees...
Men istället för att fokusera på faktumet att strumpbyxorna är skyskrapsmönstrade av maskor och håret antagit en besynnerlig askfärgad ton under den där förbaskade fredagen det var bilderna tog så tänker vi på följande;
1. Det var flera dagar sedan. Idag är vi en nyponros!
2. Checka in benmusklerna som avtecknar sig knivskarpt (?) under det tunna svarta.
3. Det är hot stuff att vara blek nu. Och blek är ju vad dessa bilder borde döpas till. (Sen att jag numera har en fräknefamilj på nosen/kindbenen och att flickorna på 720 piper om googlesbränna på mig tar jag avstånd ifrån)
Cerise/lila fodralklänning, AA. (present på VRs bloggträff) Svart klänning med fickor, H&M. Handvävt skärp med fåglar och små monster, Guatemala.
Så var det för ett par dagar sen.
Tur at jag då för mitt självförtroendes skull tog på mig det tightaste garderoben har att erbjuda, AmericanApparellfodral, som avslöjar minsta bulle man ätit sen man var 4 år och sen klänningen som förvisso är sportigt skön men om man vid otur får höfter som en barnaföderska inne på bebis 12 utav.
Yeeeeeeeeeees...
Men istället för att fokusera på faktumet att strumpbyxorna är skyskrapsmönstrade av maskor och håret antagit en besynnerlig askfärgad ton under den där förbaskade fredagen det var bilderna tog så tänker vi på följande;
1. Det var flera dagar sedan. Idag är vi en nyponros!
2. Checka in benmusklerna som avtecknar sig knivskarpt (?) under det tunna svarta.
3. Det är hot stuff att vara blek nu. Och blek är ju vad dessa bilder borde döpas till. (Sen att jag numera har en fräknefamilj på nosen/kindbenen och att flickorna på 720 piper om googlesbränna på mig tar jag avstånd ifrån)
Cerise/lila fodralklänning, AA. (present på VRs bloggträff) Svart klänning med fickor, H&M. Handvävt skärp med fåglar och små monster, Guatemala.
Little miss popular
Jag är inte den som kan ligga som en liten plattfisk i soffan med chips på magen dagen efter festligheter även om det tog väsentligt med tid idag för mig att faktiskt röra mig i större cirklar än från skrivbordet till påsen med Chupa Chups. Tillslut tog jag en vända ned på byn för att köpa Doves summerglow då jag är i behov av någon annan nyans än den alvedonkolör jag befinner mig i. Dvs kritvit.
Sen har telefonen ringt, sms pluppat in på mobilen, maila rasat in i inkorgen och allt tog en väldans snurr. Jag förstår ingenting. Men det är kul.
Jag känner mig som klassens mest poppis flicka.
Little miss popular meets little miss busy
Strumpisar, present. Klänning, H&M. Halsband, Gina.
Sen har telefonen ringt, sms pluppat in på mobilen, maila rasat in i inkorgen och allt tog en väldans snurr. Jag förstår ingenting. Men det är kul.
Jag känner mig som klassens mest poppis flicka.
Little miss popular meets little miss busy
Strumpisar, present. Klänning, H&M. Halsband, Gina.
Spring time is a loving time
Jag tycker om att ljuset som faller in genom fönstren i vardagsrummet numera är betydligt ljusare, mjukare och ja, varmare. Man kan sitta på mattan och följa mönstren med fingertoppen i en ruta av gyllengult som sakta värmer upp armar, händer och ansikte. Kikar man upp försiktigt så flyger de små hårstråna som ramar in ansiktet runt och gör en till en mänsklig maskrosboll.
Än så länga är luften för det mesta krispig och kylig utanför rutorna av glas men kikar man noga så ser man att det droppar från istapparna och snön sjunker ihop litet mer för varje dag.
Jag tycker om det. Att man kan se våren i vårt vardagsrum.
Ny klänning från Indiska. Jag provade inte innan jag köpte, tog en storlek M fast jag aldrig varit det och tänkte inte riktigt efter. Jag behövde den verkligen inte. Ändå så blev det så bra. För stor och alldeles enormt med vidd. Men underbart skön, sådär ruskigt söt med sina klädda knappar fram, med ett skärp i midjan får den form och jag känner mig som en rar och glad bordsduk. Den fick följa med och lyssna på Adam Tensta i förrgår. Det tyckte den om!
Än så länga är luften för det mesta krispig och kylig utanför rutorna av glas men kikar man noga så ser man att det droppar från istapparna och snön sjunker ihop litet mer för varje dag.
Jag tycker om det. Att man kan se våren i vårt vardagsrum.
Ny klänning från Indiska. Jag provade inte innan jag köpte, tog en storlek M fast jag aldrig varit det och tänkte inte riktigt efter. Jag behövde den verkligen inte. Ändå så blev det så bra. För stor och alldeles enormt med vidd. Men underbart skön, sådär ruskigt söt med sina klädda knappar fram, med ett skärp i midjan får den form och jag känner mig som en rar och glad bordsduk. Den fick följa med och lyssna på Adam Tensta i förrgår. Det tyckte den om!
Ready for the floor
När jag var i Umeå för en vecka sen stannade jag inne en hel dag i min brors studentrum och låg invirad i ett täcke, kollade på Top Model och annat trams. Istället för frukost, och lunch, åt jag upp godiset från kvällen innan när jag kollat på Juno och lyssnade på japanen som knallade runt i korridoren utanför.
Sen tog jag på mig lite kläder till när vi skulle äta asiatisk mat ute.
Ring, Lindex. Klänning, present från Anna. Cashmeresjal, köpt i Oman. Flätat läderskärp, nytt 2hand.
Jag tycker om hur skärpet, som jag införskaffade för en guldpeng på en second handaffär i Sollefteå, är i exakt densamma färger som min handbroderade jättescarf från Salalah. Som om de är menade att vara tillsammans.
Sen tog jag på mig lite kläder till när vi skulle äta asiatisk mat ute.
Ring, Lindex. Klänning, present från Anna. Cashmeresjal, köpt i Oman. Flätat läderskärp, nytt 2hand.
Jag tycker om hur skärpet, som jag införskaffade för en guldpeng på en second handaffär i Sollefteå, är i exakt densamma färger som min handbroderade jättescarf från Salalah. Som om de är menade att vara tillsammans.
4 in the morning?
De flesta tar sina outfitbilder före de går ut. När håret ligger i mjuka, släta längder, sminket sitter där det ska, kläderna är fräscha och humöret är uppladdat.
Jag gör precis tvärtom.
Varenda gång jag ska ut så tar plåtar jag när jag kommer hem och allting är precis sådär tvärtemot Stureplanschickt som man skulle kunna tänka sig att man vill se ut. Dels tycker jag nog att det är lite mer äkta, förmedlar lite mer vad man varit med om och kan uttrycka känslan man har när man väl är hemma.
Jag var trött som ett as vid 02.35 inatt efter de senaste dagarnas ständiga jobb.
Men vad fan. Sen när är det inte lite härligare att vara sliten på sina outfitbilder och visa att man faktiskt har rört sig och därmed haft kul? Tilltuffsad betyder lyckad kväll allt som oftast i mitt vokabulär.
Råslitna, blommiga barnsneakers, Din Sko. (Kan vara de skönaste skorna jag äger. A.l.d.r.i.g underskatta väl ingångna, småfula dojjor.) Svarta stupisar, present av bästaste Anna. Ny body, Gina Tricot. (Det grämer mig att Sveriges kanske största skitkedja just har fått mig beroende av bodysar i denna modell. Jag måste ha fler. I alla färger!) Smalt, rött skärp, norpat av mamsell. Gigantiskt halsband, H&M. Nya Freebran invigdes och fick godkänt, gårdagens lockar agerade dreads och lite puderlila ögonskugga från Make up Store snoddes av Hanna.
Jag gör precis tvärtom.
Varenda gång jag ska ut så tar plåtar jag när jag kommer hem och allting är precis sådär tvärtemot Stureplanschickt som man skulle kunna tänka sig att man vill se ut. Dels tycker jag nog att det är lite mer äkta, förmedlar lite mer vad man varit med om och kan uttrycka känslan man har när man väl är hemma.
Jag var trött som ett as vid 02.35 inatt efter de senaste dagarnas ständiga jobb.
Men vad fan. Sen när är det inte lite härligare att vara sliten på sina outfitbilder och visa att man faktiskt har rört sig och därmed haft kul? Tilltuffsad betyder lyckad kväll allt som oftast i mitt vokabulär.
Råslitna, blommiga barnsneakers, Din Sko. (Kan vara de skönaste skorna jag äger. A.l.d.r.i.g underskatta väl ingångna, småfula dojjor.) Svarta stupisar, present av bästaste Anna. Ny body, Gina Tricot. (Det grämer mig att Sveriges kanske största skitkedja just har fått mig beroende av bodysar i denna modell. Jag måste ha fler. I alla färger!) Smalt, rött skärp, norpat av mamsell. Gigantiskt halsband, H&M. Nya Freebran invigdes och fick godkänt, gårdagens lockar agerade dreads och lite puderlila ögonskugga från Make up Store snoddes av Hanna.
alice i underlandet.
Det är lite ironiskt att läsa om alla flickor ute i vårt land som pratar om att ballerinorna snart åker på, att de bara benen inte är långt borta och att man snart kommer att ha fräknar på näsan igen. För utanför mitt fönster råder en snöstorm utan dess like. Jag tror inte att jag skulle kunna ta mig ut på riktigt om jag ens försökte faktiskt. Det räckte med att knalla ut 7 meter till brevlådan i Burberrytrench som förvandlades till ett fladdrande slagskepp runt hela kroppen på mig i den rasande vinden.
Jag känner mig litet som Alice i Underlandet vissa dagar. Denna dagen kanske lite mer än andra. Här sitter jag i mitt knäpptysta hus och hör bara vinden yla ibland om jag går nära fönstren. Det är ingen som kan nå mig härinne. Men jag kan inte heller nå någon annan. Det är både kittlande spännande och lite läskigt att inse att stormen gör mig helt utelämnad om något faktiskt skulle hända. Det knäpper lite i golvplankorna när jag går på dem och en ekorre kikar in genom fönstret med den röda pälsen alldeles tilltuffsad i vinden. Stirrar pillemariskt på mig precis som katten i just Underlandet.
Dockskor, Skopunkten. Strumpisar, present. Klänning, H&M i London. Kofta, favoriten från Filippa K.
Bälte, 2hand. Brosch, present av bästa A. Diadem, någon liten affär.
Jag känner mig litet som Alice i Underlandet vissa dagar. Denna dagen kanske lite mer än andra. Här sitter jag i mitt knäpptysta hus och hör bara vinden yla ibland om jag går nära fönstren. Det är ingen som kan nå mig härinne. Men jag kan inte heller nå någon annan. Det är både kittlande spännande och lite läskigt att inse att stormen gör mig helt utelämnad om något faktiskt skulle hända. Det knäpper lite i golvplankorna när jag går på dem och en ekorre kikar in genom fönstret med den röda pälsen alldeles tilltuffsad i vinden. Stirrar pillemariskt på mig precis som katten i just Underlandet.
Dockskor, Skopunkten. Strumpisar, present. Klänning, H&M i London. Kofta, favoriten från Filippa K.
Bälte, 2hand. Brosch, present av bästa A. Diadem, någon liten affär.
Melody clubbin´
Håller på och laddar inför kvällens jobb genom att lyssna på massa bra musik för att peppa till hjärnan inför spelningen ikväll. Ska till Åre och CC för att recensera Melody Club framåt 24 inatt och göra lite vimmelfotografering med en kille ifrån tidningen som jag aldrig träffat. Kul kul ska det bli. Känner mig pigg i huvudet vilket jag annars aaaldrig är innan jag ska ut...
Och om man nu ska på en ganska intim spelning på en liten klubb så är det bäst att vara klädd därefter. Känner mig lite modsig med mina upprullade stuprörsjeans med mer trashigare detaljer. Dock lutar det starkt åt stabila klackar genom mina nya stövlar från DNA då det är massa nysnö ute som jag inte vill ha i skorna.
Sotade ögon och röda läppar till annars idelt blekgult, svart och vitt.
Svarta gubbskor, Skopunkten, byts mot småstövlar ifrån DNA som sagt. Svarta stuprörsjeans, Åhléns barn. Rutig miniklänning, Lindex barn. Svart hoodie, DKNY. Scarf med dödskallar, present. Halsband, Glitter. Armband, India och Indiska. Liten svart väska, Indiska.
Och om man nu ska på en ganska intim spelning på en liten klubb så är det bäst att vara klädd därefter. Känner mig lite modsig med mina upprullade stuprörsjeans med mer trashigare detaljer. Dock lutar det starkt åt stabila klackar genom mina nya stövlar från DNA då det är massa nysnö ute som jag inte vill ha i skorna.
Sotade ögon och röda läppar till annars idelt blekgult, svart och vitt.
Svarta gubbskor, Skopunkten, byts mot småstövlar ifrån DNA som sagt. Svarta stuprörsjeans, Åhléns barn. Rutig miniklänning, Lindex barn. Svart hoodie, DKNY. Scarf med dödskallar, present. Halsband, Glitter. Armband, India och Indiska. Liten svart väska, Indiska.
En blomma.
Kaoset fortgår. I samma takt som jag ritar små små blomblad på en teckning mellan varven jag skriver på min artikel om shoppingen i Åre händer det andra grejer. Det känns som om jag ska drunkna. Veckorevyns bloggmingel nästa vecka känns lockande och jag kollar upp boende hos fina Anna, checkar flygbiljetter ifrån Umeå eftersom jag ska vara där nästa vecka några dagar, fixar illustratörsjobb, får samtal om sommarjobb i skåne (Jag har fortfarande inte smält det där..) förbereder jobb imorgon på Bygget där Melody Club spelar och vimmelgrejs ska göras, planerar hur jag kan arbeta på 720, försöker klämma in en Mando Diao recension då de spelar på densamma Bygget i Åre nästa vecka och listan fortsätter. I en mindre evighet. Dessutom har jag hunnit byta kläder komplett två gånger idag. Och så är det ju en massa saker i och med USAresan som ska ordnas till också. Och när ska jag flytta ned till skåne inför sommaren?
Men jag ska fan inte gnälla! Jag är tacksam för varje sak även om det gör mig lite trött emellanåt. Nu ska jag ringa en kompis och kolla på House.
Det är ju litet kul. Jag ser gravid ut på den översta bilden. Men som tur är så har jag ju inte sådär elaka bloggläsare som säger sådana saker som "du ser tjock ut" och "vilken månad är du i, chubby?". De ser väl att jag bara har knasigaste hållningen denna sidan Härjedalsgränsen.
Nya bootsen från DNA som aldrig fick komma ut och rastas i söndags pga. bil-fastna-i-snödriva-incidenten...
Röda strumpisar, fått av mamsell. Gröna knee highs, Åhléns. Blommönstradklänning, världens minsta barnklänning ifrån 2hand som Kajsa bestämt sig för att hon kommer i. Stickad liten kofta med knyt, Nyshi.
Clips i form av metallrosor, Glitter & spetsband om håret, presentsnöre.
Sen jag såg jeansjackans revival för första gången för ett bra tag sen ville jag bara kräkas över faktumet att den var just på väg tillbaka. Jeansjacka är barndom, kalla vårdagar med det ännu kallare och stela jeanstyget mot halsen och jobbiga knappar. Men så hittade jag denna raring. Min fina, ljusa och mjuka lilla jacka som inte alls är så. Trots att den precis uppfyller kraven för vad en jeansjacka ska vara i vår. Jag undrar om inte den banne mig får följa med till NY? Till klänning blir den perfekt med lite upprullade ärmar och åtdragna flärpar längst nederkanten så att modellen blir puffig.
Men jag ska fan inte gnälla! Jag är tacksam för varje sak även om det gör mig lite trött emellanåt. Nu ska jag ringa en kompis och kolla på House.
Det är ju litet kul. Jag ser gravid ut på den översta bilden. Men som tur är så har jag ju inte sådär elaka bloggläsare som säger sådana saker som "du ser tjock ut" och "vilken månad är du i, chubby?". De ser väl att jag bara har knasigaste hållningen denna sidan Härjedalsgränsen.
Nya bootsen från DNA som aldrig fick komma ut och rastas i söndags pga. bil-fastna-i-snödriva-incidenten...
Röda strumpisar, fått av mamsell. Gröna knee highs, Åhléns. Blommönstradklänning, världens minsta barnklänning ifrån 2hand som Kajsa bestämt sig för att hon kommer i. Stickad liten kofta med knyt, Nyshi.
Clips i form av metallrosor, Glitter & spetsband om håret, presentsnöre.
Sen jag såg jeansjackans revival för första gången för ett bra tag sen ville jag bara kräkas över faktumet att den var just på väg tillbaka. Jeansjacka är barndom, kalla vårdagar med det ännu kallare och stela jeanstyget mot halsen och jobbiga knappar. Men så hittade jag denna raring. Min fina, ljusa och mjuka lilla jacka som inte alls är så. Trots att den precis uppfyller kraven för vad en jeansjacka ska vara i vår. Jag undrar om inte den banne mig får följa med till NY? Till klänning blir den perfekt med lite upprullade ärmar och åtdragna flärpar längst nederkanten så att modellen blir puffig.
Ohh, If heaven falls
Tillskillnad ifrån resten av denna veckan så är denna dag, denna fredag, en dag av stillsamhet. Jag arbetar precis lika mycket. Men på ett annat sätt. Stillsamt och lugnt. För min kropp orkar inte mer nu.
Jag leker lite med kameran under tiden jag väntar på att mail ska skickas iväg. Idag är jag see through.
Mitt hår är inte ett uns lockigt. Men ibland får det för sig att tillföra sin alldeles egna volym. Efter en dusch kan jag ibland stå där med mjuka vågor som trillar ned över axlarna. Eller en eftermiddag i Paris då vi stod tryckta mot en vägg, regnet piskade över hela kroppen och jag hade en gloria av ljusa ljusa korkskruvar när vi gick längs Champ Elyseé senare.
Vinröda maryjanes, H&M. Guccissimakjolen med hög midja och fickor, H&M. Halvtransparent blus med broderier och knappar, Clara. Ros i håret, Glitter. Spetsband runt halsen, från ett paket. Raraste lilla BHn med ros syns litet också, från Lindex.
Jag leker lite med kameran under tiden jag väntar på att mail ska skickas iväg. Idag är jag see through.
Mitt hår är inte ett uns lockigt. Men ibland får det för sig att tillföra sin alldeles egna volym. Efter en dusch kan jag ibland stå där med mjuka vågor som trillar ned över axlarna. Eller en eftermiddag i Paris då vi stod tryckta mot en vägg, regnet piskade över hela kroppen och jag hade en gloria av ljusa ljusa korkskruvar när vi gick längs Champ Elyseé senare.
Vinröda maryjanes, H&M. Guccissimakjolen med hög midja och fickor, H&M. Halvtransparent blus med broderier och knappar, Clara. Ros i håret, Glitter. Spetsband runt halsen, från ett paket. Raraste lilla BHn med ros syns litet också, från Lindex.
Kasta sten i glashus
Hur många gånger har jag inte sagt att jag tycker att det är asfult med bilder tagna i speglar? Jättemånga är det i vilket fall som helst. Och vad som är än värre än speglar är smutsiga speglar. Schysst när man kan utläsa någons hela DNAsträngar genom de flottiga tumavtrycken på glaset liksom...
Så nu kastar jag rejält med sten i glashus. Av den enkla anledningen att jag efter en lång jobbdag var för trött för att göra annat. Och för att bara spä på med ännu mer smågrus i det där glashuset som redan är sönderkrossat så är ju spegeln jag fotar i fullkomligen superojämn. Handblåst är kanske väldigt charmigt och vackert. Men man ska inte spegla sitt ansikte i dem. Då får man obehagliga förvridna överraskningar.
Så nu när jag börjat kasta sten, kasta lite på mig. Det får ni.
Sen att jag missade halva outfiten är ju roligt bara det. Men hallå, spegeln satt högt, jag är liten. Då blir det sådär.
Kakifärgad kjol med hög midja, present. Rosa blus med broderier och knyt i ryggen, Vero Moda. Rosa blus med pärlor, Indiska. Chunky halsband i plast med träblomma, Accessorize i Köpenhamn. Brunt hårband med rosett, H&M. Trötta ögon, mina egna.
Idag hände väldigt spännande saker när jag var ute på jobb i Åre för att skriva artikel. Mitt emellan irritation över dryga Stockholmare på skidsemester (eller jag menar, semester i fjällen där man inte åker skidor) så träffade jag fantastiskt trevlig personal på en butik jag inte alls brukar gilla. Så imorgon efter jobbet på 720 blir det antagligen modevisning som jag ska fota och jobba med och så lite utgång. K-u-u-u-u-u-l! Mer om det en dag då jag inte fortfarande vid kl. 21.16 har tre miljarder med saker att göra. Pooha
Så nu kastar jag rejält med sten i glashus. Av den enkla anledningen att jag efter en lång jobbdag var för trött för att göra annat. Och för att bara spä på med ännu mer smågrus i det där glashuset som redan är sönderkrossat så är ju spegeln jag fotar i fullkomligen superojämn. Handblåst är kanske väldigt charmigt och vackert. Men man ska inte spegla sitt ansikte i dem. Då får man obehagliga förvridna överraskningar.
Så nu när jag börjat kasta sten, kasta lite på mig. Det får ni.
Sen att jag missade halva outfiten är ju roligt bara det. Men hallå, spegeln satt högt, jag är liten. Då blir det sådär.
Kakifärgad kjol med hög midja, present. Rosa blus med broderier och knyt i ryggen, Vero Moda. Rosa blus med pärlor, Indiska. Chunky halsband i plast med träblomma, Accessorize i Köpenhamn. Brunt hårband med rosett, H&M. Trötta ögon, mina egna.
Idag hände väldigt spännande saker när jag var ute på jobb i Åre för att skriva artikel. Mitt emellan irritation över dryga Stockholmare på skidsemester (eller jag menar, semester i fjällen där man inte åker skidor) så träffade jag fantastiskt trevlig personal på en butik jag inte alls brukar gilla. Så imorgon efter jobbet på 720 blir det antagligen modevisning som jag ska fota och jobba med och så lite utgång. K-u-u-u-u-u-l! Mer om det en dag då jag inte fortfarande vid kl. 21.16 har tre miljarder med saker att göra. Pooha
Let ous die young, or let ous live forever
Ännu ett steg närmare NY och Washington i maj. Papi och jag satte oss ned och kikade igenom allt det där som är självklart för honom som reser varenda vecka, och jämförde flygbiljetter, bolag och datum.
Känns spännande och kul. Och det gör att jag blir än mer taggad att verkligen jobba nu för att tjäna mer pengar. För det ska inte vara en resa då man undvarar grejer för bristen på dollars. Tvärtom. Förhoppningsvis kan Hannagrisen komma hit imorgon så kan vi kolla än mer och, kanske kanske kanske boka flyg?!?
Annars är detta dagen då vad jag än gjorde så blev jag på foton något jag absolut inte vill vara. En dag då jag inte stämde ihop med mitt ansikte på något sätt. Otroligt obehagligt faktiskt. Så en detaljstudie i en söndagsklädsel som kändes ny och väldigt jag.
Små prickiga peeptoes med rosetter, H&M barn. (Mina studentskor, använda en gång!) Mörkgröna strumpisar, present. Min fantastiska mintgröna klänning med silvervita broderier, 2hand. (Återigen, I like två nyanser av samma färg kontrasterande mot varandra.) Svart liten aftonjacka med stenar, H&M. Oborstat hår uppsatt i knut med fjäderhårband snurrat om fästet.
The grass is greener on the other side
När jag inte mår så bra så börjar jag direkt att drömma mardrömmar. Vanligen är det ren ond bråd kallsinnig fruktansvärd hjärtslitande död det handlar om då. Människor faller till marken med allt vad de är utslitet ur bröstet och jag står handfallen mitt i något som ser ut som en krigszon eller ett makabert japanskt datorspel och kan inget göra. Men när det är riktigt illa så drömmar jag andra mardrömmar. Sånt som gör att jag vaknar med hjärtat hamrande i bröstet och paniken flimmrande innanför ögonen. Jag drömmer kanske att jag plötsligt står där en sommardag, det känns som min absolut första, och så inser jag att sommaren nästan är slut och att hösten börjar komma. Löven är röda och knallgula och jag har missat alltihopa.
Det är så obehagligt. För de första mardrömmarna är såsom mardrömmar kanske bör vara.
De andra är något jag verkligen verkligen är rädd för kan hända. På riktigt.
Just nu är jag irriterad så fort mina föräldrar är hemma. Igen. Jag vet att det är otroligt frustrerande med ett barn som fräser morrar och drar ihop ögonbrynen föraktfullt när denne tilltalas, men jag kan inte rå för det. Jag är bara så irriterad. Så jag sitter på mitt rum och jobbar, ritar illustrationsjobb och fotar ute i ett av rummen som inte används. Där hänger min brors morgonrock på ett renhorn och det är ganska kallt.
Det är lördag och jag struntar i att gå ut. För jag orkar inte och vill inte längre. Jag klappar på mina fina saker som kanske ska få följa med till Sthlm i mars på bloggmingel. Eller inte.
Koboltblå jeans, Vero Moda. Svart linne, H&M. Guldbrokadjacka, Indiska. Knallblått paljetthårband, Glitter. Brokadclutch, 2hand Rokit, London.
Byxbenen är för långa. Eller så är mina ben för korta.
Så lyssnar jag på Life will smile for you med Salem al Fakir och gråter. Gråter gråter gråter.
Det är så obehagligt. För de första mardrömmarna är såsom mardrömmar kanske bör vara.
De andra är något jag verkligen verkligen är rädd för kan hända. På riktigt.
Just nu är jag irriterad så fort mina föräldrar är hemma. Igen. Jag vet att det är otroligt frustrerande med ett barn som fräser morrar och drar ihop ögonbrynen föraktfullt när denne tilltalas, men jag kan inte rå för det. Jag är bara så irriterad. Så jag sitter på mitt rum och jobbar, ritar illustrationsjobb och fotar ute i ett av rummen som inte används. Där hänger min brors morgonrock på ett renhorn och det är ganska kallt.
Det är lördag och jag struntar i att gå ut. För jag orkar inte och vill inte längre. Jag klappar på mina fina saker som kanske ska få följa med till Sthlm i mars på bloggmingel. Eller inte.
Koboltblå jeans, Vero Moda. Svart linne, H&M. Guldbrokadjacka, Indiska. Knallblått paljetthårband, Glitter. Brokadclutch, 2hand Rokit, London.
Byxbenen är för långa. Eller så är mina ben för korta.
Så lyssnar jag på Life will smile for you med Salem al Fakir och gråter. Gråter gråter gråter.
Don´t need to look no further
Igår tog vi ett steg närmare NY, Washington DC och USA överlag. Det är galet spännande och kul. Och jag vet att jag egentligen borde fippla med alla bilder från VM. Men det gör mig lite ledsen att det är så slut. Slut slut slut. Så jag tänker på biljettbokning, hostels med tveksamma omdömen och Starbucks istället.
Idag premiäranvände jag den galet häftiga klänningen som var ett av plaggen jag fick av bästaste A vid jul. Perfekt modell för min ömmande mage då den inte alls sitter åt över midjan, hög i halsen, floristiskt mönster som får mig att tänka på lite Gucci för jag vet inte hur många säsonger sen och en fantastisk rad med knappar längs med sidan av ryggen. Jag känner mig lite 50-tals housewife-ig. Fast utan förkläde, hej-älskling-din-middag-står-på-bordet och ungar springandes runt benen. Jag knappar på min laptop och jobbar. Inga jäkla ungar eller mansgrisiga män att ta hand om här inte!
Och vilken housewife har powerklackar på över vassa 10 cm?
Vinröda maryjanepumps, H&M. Tunna röda strumpisar, present. (Personligen tycker jag att det är snyggt snyggt med två rösa nyanser sådär! strumpis vs. sko) Klänning, present. En röd & en brun sidenrosett i håret, Glitter.
Dagens konstaterande;
1. Min systemkamera är kärlek. 2. Jag får panik om jag inte har P3 på i bakgrunden när jag jobbar. 3. Som Hanna sa, café Bahnhof i Åre gör oss inte bara fattigare nu när vi måste spara, utan också fetare. Uff! 4. Min mage gör ont. Alvedon är ju småpotatis. Jag behöver morfin! Typ. 5. Petar man in en Hello Kittytoffla i elementet blir den lite bränd. Och luktar lite knasigt. Kids, dont do this at home.
Idag premiäranvände jag den galet häftiga klänningen som var ett av plaggen jag fick av bästaste A vid jul. Perfekt modell för min ömmande mage då den inte alls sitter åt över midjan, hög i halsen, floristiskt mönster som får mig att tänka på lite Gucci för jag vet inte hur många säsonger sen och en fantastisk rad med knappar längs med sidan av ryggen. Jag känner mig lite 50-tals housewife-ig. Fast utan förkläde, hej-älskling-din-middag-står-på-bordet och ungar springandes runt benen. Jag knappar på min laptop och jobbar. Inga jäkla ungar eller mansgrisiga män att ta hand om här inte!
Och vilken housewife har powerklackar på över vassa 10 cm?
Vinröda maryjanepumps, H&M. Tunna röda strumpisar, present. (Personligen tycker jag att det är snyggt snyggt med två rösa nyanser sådär! strumpis vs. sko) Klänning, present. En röd & en brun sidenrosett i håret, Glitter.
Dagens konstaterande;
1. Min systemkamera är kärlek. 2. Jag får panik om jag inte har P3 på i bakgrunden när jag jobbar. 3. Som Hanna sa, café Bahnhof i Åre gör oss inte bara fattigare nu när vi måste spara, utan också fetare. Uff! 4. Min mage gör ont. Alvedon är ju småpotatis. Jag behöver morfin! Typ. 5. Petar man in en Hello Kittytoffla i elementet blir den lite bränd. Och luktar lite knasigt. Kids, dont do this at home.
Colourama
Jag tror att jag åkt ifrån ett av mina gula örhängen i form av litet bladverk. Det är ju väldigt synd eftersom jag hade storslagna planer på att använda de till just denna klänning i sommar, ett par små sandaler och en fin solbränna.
Men idag löste jag det genom att ta ett likadant fast lila i andra örat. Passar ju fint det också.
Det finns några känslor som jag inte klarar av att hantera överhuvudtaget. Som att vara illa till mods. Och vemod.
Sådan är jag nu. Jag är ledsen att VM i Ösd är slut. Det finns inte riktigt ord för att förklara hur det varit, vad jag gjort eller hur kul det var. Men för varje gång jag jobbar med ett sådant här evenemang inser jag hur otroligt kul det är. Hur, som jag skrev förut, jag finner migsjälv i situationer där jag trots all stress och konstigheter blir den bästa utav Kajsor. Jag älskar att jobba med människorna, kuta runt och göra småsaker, kolla in allt fascinerande som händer, se på folk som är så oerhört engagerade i sporten och alla de där pyttegrejerna som gör varenda dag till något speciellt. Så nu sitter jag här. Hemma igen. Tittar ut genom mitt fönster på samma himmel som för två veckor sen. Men även om himlen är densamma så tror jag att jag är annorlunda. För jag har insett att jag kanske vill jobba med något sånt här på riktigt. Jag vet inte exakt vad, hur eller på vilket sätt. Men det lockar mig mer än någonsin. Och då gör det mig vemodig att det är slut. För när kommer jag jobba med samma sak igen, och kommer det att bli med samma roliga människor?
I min familj är tulpaner lika självklart att ha stående på köksbordet ifrån strax efter jul fram till när tulpanerna skulle växt på riktigt i vår trädgård om vi hade haft rabatter. Det är en del av vårt hem. Tulpaner stående i vår Holländska tulpanvas från 1700-talet som kanske inte är så vacker men fasligt charmig.
Cerisa strumpisar, H&M. Blommig klänning, reafyndet från MQ. Lila & gult örhänge, Glitter. Paljetthårband i guld, Glitter. Osannorlikt blekt skinn, mitt eget. Vemodet, också mitt, naturliga.
Men idag löste jag det genom att ta ett likadant fast lila i andra örat. Passar ju fint det också.
Det finns några känslor som jag inte klarar av att hantera överhuvudtaget. Som att vara illa till mods. Och vemod.
Sådan är jag nu. Jag är ledsen att VM i Ösd är slut. Det finns inte riktigt ord för att förklara hur det varit, vad jag gjort eller hur kul det var. Men för varje gång jag jobbar med ett sådant här evenemang inser jag hur otroligt kul det är. Hur, som jag skrev förut, jag finner migsjälv i situationer där jag trots all stress och konstigheter blir den bästa utav Kajsor. Jag älskar att jobba med människorna, kuta runt och göra småsaker, kolla in allt fascinerande som händer, se på folk som är så oerhört engagerade i sporten och alla de där pyttegrejerna som gör varenda dag till något speciellt. Så nu sitter jag här. Hemma igen. Tittar ut genom mitt fönster på samma himmel som för två veckor sen. Men även om himlen är densamma så tror jag att jag är annorlunda. För jag har insett att jag kanske vill jobba med något sånt här på riktigt. Jag vet inte exakt vad, hur eller på vilket sätt. Men det lockar mig mer än någonsin. Och då gör det mig vemodig att det är slut. För när kommer jag jobba med samma sak igen, och kommer det att bli med samma roliga människor?
I min familj är tulpaner lika självklart att ha stående på köksbordet ifrån strax efter jul fram till när tulpanerna skulle växt på riktigt i vår trädgård om vi hade haft rabatter. Det är en del av vårt hem. Tulpaner stående i vår Holländska tulpanvas från 1700-talet som kanske inte är så vacker men fasligt charmig.
Cerisa strumpisar, H&M. Blommig klänning, reafyndet från MQ. Lila & gult örhänge, Glitter. Paljetthårband i guld, Glitter. Osannorlikt blekt skinn, mitt eget. Vemodet, också mitt, naturliga.
Popsnöre
En hel del kommenterade angående det jag skrev häromdagen. Att jag förr var en betydligt mer snobbig och märkesfixerad individ. Men jag måste göra er besvikna, jag VAR verkligen så. Faktum är att jag fortfarande får höra när jag är arg att jag är snorkig. För då sätter jag näsan i vädret och blir föraktfull på ett ganska vidrigt jag-står-så-över-dig-sätt. Men det händer bara ibland som tur är.
Men då kan jag ju visa en annan sida av mig. För av en slump så blev dresscoden idag en sorts tillbakablick på hur jag på ett ungefär såg ut i ungefär 8-9;an. Vi vär väldigt street/surf/skidåkiga i vårt sätt att klä oss. Addera ett par baggy jeans och en loose hoodie and you got me back in the days.
Kanske inte att det var lika mycket färgglada accessoarer. Men det var nödvändigt med colourish idag.
Cerisrosa & prickiga skor, nya från H&M. Svarta stupisar, Åhléns barn.
Grön/svar sidenscarf, 2hand. Svart linne, H&M. Fashion for AIDSlinnet, H&M.
Halsband i form av kasettband, H&M. Halsband i form av bandspelare + hörlurar, Glitter. Sidenros i håret, Glitter och även lila bladformade örhängen, från Glitter. (De borde sponsra mig!)
Men då kan jag ju visa en annan sida av mig. För av en slump så blev dresscoden idag en sorts tillbakablick på hur jag på ett ungefär såg ut i ungefär 8-9;an. Vi vär väldigt street/surf/skidåkiga i vårt sätt att klä oss. Addera ett par baggy jeans och en loose hoodie and you got me back in the days.
Kanske inte att det var lika mycket färgglada accessoarer. Men det var nödvändigt med colourish idag.
Cerisrosa & prickiga skor, nya från H&M. Svarta stupisar, Åhléns barn.
Grön/svar sidenscarf, 2hand. Svart linne, H&M. Fashion for AIDSlinnet, H&M.
Halsband i form av kasettband, H&M. Halsband i form av bandspelare + hörlurar, Glitter. Sidenros i håret, Glitter och även lila bladformade örhängen, från Glitter. (De borde sponsra mig!)