aenigma

Inte mycket mening med att lägga upp dagens utstyrslar när jag ändå har på mig en lätt variation av densamma. Tänkt er mig i koboltblått med detaljer av gult i lite olika versioner. Så har ni det.
Men inte idag. För den stormande dagen till ära när hundarnas öron flaxade i vinden och man bet sig i läppen för att isande kyla gör en matt var jag ledig. Långlunchade med Hanna och mös på stan. Shoppade så lite så lite och åkte sen hem med vinden i ryggen. Skönt.
Nu myser jag baar runt, är så sömnig att jag inte vet vart jag ska ta vägen, ogillar alla hjärtans dag och inväntar Lost. Håller en liten tumme för att jag inte däckar innan dess. Ska nog duscha, iskallt, så jag vaknar.

Svarta jeans, present från bästa A. Smalrandig, båtringad tröja, Polarn o. Pyret, present.
Stor svart sammetsrosett i håret, papis fluga. Två långa flätor, mina.

Det är lite roligt. För jag avskyr ju när folk tar bilder som dessa. I en spegel, dålig skärpa, snett och med kameran i högsta hugg. Men vad fasen. Jag hade bråttom (dålig ursäkta, dååålig) och borde göra allt annat än sitta här och kolla mailen och blogga. Men som sagt. Jag är i ett nytt hus, känner mig ganska så... felplacerad, måste fundera över hur i helskotta jag tar mig till skidskyttestadion, äta frukost och massa annat. Gnark.

Detta är dagens. Om jag inte råkar slänga på mig ett par jeans eftersom det alltid blåser iskallt i staden vid Storsjön? Svarta strumpisar x 2, Åhléns. Knästrumpor, Lindex. Kjol som är för stor som jag dragit upp i midjan och satt ett skärp om, Zara. Lila/rostig tunn tröja, H&M. Ullkofta, Pringle of Scotland.Lila sammetsdiadem, H&Mbarn.
Och den truliga ungen på bilden är dessvärre jag.

Inatt sov jag 11 timmar. Det var skönt. Mådde inte så bra igårkväll. Allt var konstigt och hjärtat slog för fort. Då vill jag tro att det är bra att sova ut. Ikväll ska jag köpa lite godis och se en film så att tankarna får vara på annat håll. Nu; äta frukost.

Okej. En dagens. Kändes sådär prinsessigt roligt att få ta på sig en klänning, dutta på mascara och klämma fast ett diadem över ett för en gångs skull nyborstat hår efter att ha bott i Craftunderställ och skidbyxor.
Dock så är det ingen riktigt bra dag. Jag kreverar av stress och jag-måste-vara-bäst-ångest.
Så ja, här är en dagens, men den människa som påpekar faktumet att jag borde toppa håret kommer att få mig att antingen 1. Gråta 2. Slita ut ögonen på nästa människa jag träffar. eller 3. skriva ett ytterst hatiskt blogginlägg av karaktär och slag ni sällan skådat. Jag är kapabel till mycket när jag är orolig och under press nämligen...

Milkyway! Det är svårt att tro att jag var i Oman för lite mer än en månad sedan. Jag är ju blek som innehållet i några mjölkpaket. Ish ish ish. Sen gör inte stressen sitt till för att framhäva färger. Men kolla mina fina örhängen! De nya, äckligt billiga från Glitter i organiska/lövformer av lila plast. Jag modifierade dem till att kunna användas av mig som inte har minsta lilla hål i örat. (trumhinnan räknas inte) Tror jag ska köpa de gula också. Fint till i sommar. Och vår. Höst.

Om jag trycker ned luggen så räcker den ned till kindbenen. Lätt! Och när jag borstat ut hela håret i sin fulla, platta längd, så räcker det ned till höftbenen. Lätt! Gotta do something soon.
Svarta, ribbade strumpisar, present. Favoritklänning, fått av bästa A! Finaste modellen, underbart mönster, en av mina favoritfärger i botten, söta detaljer, perfekt passform. I love. Ullkofta, Pringle of Scotland. Två ljusa läderskärp, ett platt och ett flätat, från mamsells ungdom. Lila sammetsdiadem med rosett, H&Mbarn. Lila örhängen, Glitter. Lila naglar, Mavala Mexico. Halsband med gröna ädelstenar, fått av mormor när jag fyllde 4 år. 

Välkommen till min vardag. Det var så jag kände det när jag fotade detta idag. Vissa passerar H&M butik efter H&M butik på väg till jobbet, en del kilar ned på Seven Eleven på lunchen och någon kanske tar tunnelbanan från sin egen dörr till gymmets. Själv är det här mitt liv. Min vardag. Åreskutan från toppen av Tottliften sett.
Såsom jag ser det nu skulle jag inte byta det för att bo granne med Urban Outfitters.

Igår var ingen bra dag efter att jag kom hem från skidbacken. Inte alls. Men det är bättre nu. Snön fortsätter att falla på ett helt sagolikt sätt och jag spenderade dagen tillsammans med bästa Hanna mellan knotiga björkar och osannorlika mängder snö. Puderskidåkning borde kunna få vem som helst glad. Hela kroppen känns öm efter timvis av kämpande i full karriär i lårdjup snö och oändliga tag med skoveln. Men det är värt det, alltihopa. Imorgon ska vi ut igen. Varför gå till ett gym när man kan få en totalt genomgång av hela kroppen genom att ha en riktig skiddag? Nu sitter jag ensam hemma i huset och funderar på att skippa middagen. Föräldrarna är i Östersund på fest och jag betraktar snön och dricker cola zero i min underbaraste klänning. Jag skulle faktiskt riktigt gärna ha varit bjuden på ELLEgalan. För då hade jag haft den finaste klänningen. Men samtidigt är jag glad. Jag är inte sålt min själ för att smöra mig till en plats. Eller något annat besynnerligt.

Jag antar att ingen vill veta dagens klädsel under de ljusa timmarna då jag susade runt i snötäckta och ganska så omysigt doftande, antar jag, Craftunderställ, Ripcurl jacka och Salomonpjäxor? Nää tänkte väl det.
Nu bärs dock; Hellång vintageklänning i rosa/grå/aprikosa toner, gåva från A. Cashmeresjal från Oman. Knallrisa nagellack lite här och där, Depend no. 051. Nytvättat och galet oborstat hår.

Hela dagen har jag suttit vid mitt skrivbord i ullkofta, knut på huvudet och pyjamasbyxor. Kollat på snön som fallit på ett helt magiskt vis utanför mitt fönster. Mycket mysigt att sitta och arbeta med ett Narnialandskap utanför sitt fönster. Jag väntade mig nästan att en Kentaur skulle komma smygande mellan de spretiga grenarna.
Så kom jag att tänka på det jag och Clara pratade om häromdagen. Om att klä upp sig en vanlig dag. För att man vill. För att det är härligt att känna sig fin. För att få använda alla underbara plagg man har.
Jag får ofta frågan över varför jag är "så uppklädd". Men vadå, är det inte det som är glädjen med att tycka om kläder? Att få vara fin i dem, bära dem och omsorgsfullt välja något man blir glad över att se i spegelbilden?

Istället för att sitta kvar i mina pyjamasbyxor och dunsockar så drog jag fram en av mina riktiga klänningar med stort K som annars bara är en sådan som andra skulle bära på finare middagar och tillställningar. Tonade ned den med min lilla ljusa jeansjacka som kommer att vara så söt i sommar och nya småstövlarna.

Turkosa små stövlar, nya från Dinsko. Strumpisar, present. Svart plisserad klänning med vita detaljer, Vila.
Jeansjacka, gammal som gatan. Lila, stickade vantar, present.

Och ja, det var ganska kallt. Och mycket snö. Men det är det värt.

Experimenterar och leker med systemkameran. Jag har inget photoshop eller redigeringsprogram än mer än att jag kan ljusa upp bilderna och göra kontrasterna grövre. Men det är ganska skönt. Då kan jag inte försköna något och tvingas vara tillfreds med hur jag är. På riktigt.

19 grader kallt och jag går inte utanför mitt rum om jag inte måste. För i mitt rum är det bikiniväder året om. I resten av huset är det normaltempurerat. Dvs. kallt.
Gråa jeans, Kappahlbarn. Grå, vid tischa, present. Halsband med olika guldmålade träpärlor, egenknåpat.
Senapsgul lackrosett till hårspänne, nya från Glitter. Stor cashmeresjal, köpt i Oman.
Note to self; om du tar kort utan blixt med dåligt ljus och på lång slutartid, snurra inte med handen så att den blir en suddig klump. Och försök undvika gravid-mage-feeling.


Igår började det brinna i en av slöjdsalarna på den skolan som jag gick i 8-9:an. De fick liksom ingen hejd på det hela så nästan precis alltihopa brann ned. 20 minusgrader och alltet stod i ljusan låga i flera flera timmar utan att de kunde rädda allt det fina. Den bästa skolan jag gått på. Det känns lite sorgligt. Att den är borta.

Ingenting är förändrat ifrån igår humörmässigt. Så jag låter bloggen vila lite så att ingen mer bli sårad över saker jag skriver och säger i de ögonblicken som gör mig mest irriterad. Eller känslomässig antar jag egentligen.
För vissa tog mina inlägg igår som ilska och ren elakhet mot dem själva, de/ni som läser, vilket det inte var.
Men. Så idag gör jag annat.
Städar mitt rum och rensar bland år av papper och teckningar. Äter pepparkakor och tittar ut genom fönstret. Talar med Hanna i telefon och planerar en mystur några dagar till stan i veckan. Undviker att prata med mina föräldrar. För är det någon som det går ut över när jag inte mår bra så är det dem. Och de förtjänar det inte.
Har massor av bilder från Oman kvar. Så en dag när man springer runt i dammbeklädda kläder kan ju en outfit från en fjärran plats passa istället. Jag saknar värmen. Och sanden mellan fingrarna.

Spanar efter delfiner i mörkret bland vågorna.

Kakishorts, H&M. Svart linne, H&M. Randig skjorta, Lindexbarn. Sjal, köpt på nattmarknaden i Salalah.

Jag fattar ingenting. Är på så dåligt humör. I två dagarna nu har jag varit innåt Åre och haft mysiga stunder med vänner. Gårdagskvällen spenderades på Lok & Latte, nej förlåååååt jag menar Banhof, och dagen med Hanna och ett 8bitars Nintendo. Roligt, trevligt, mysigt på alla sätt och vis. Så sätter jag foten innanför dörren. Och bli så sjukt jävla irriterad. Jag är arg på allt och alla. Äcklas av saker.
Under sena gårdagskvällen stod jag inte ut med tanken på att umgås med någon och satte mig vid datorn för att läsa alla kommentarer. Så det det en handfull. Och DET gjorde mig arg. Less och irriterad. Jag brukar aldrig känna avundsjuka mot de topplacerade slynglarna men nu kände jag bara agg och missnöje. De skriver om strumpor från AA med kass stavning och får 45 kommentarer med rent smörande. Vad får jag? Inte ett skit.
Eller jo. Men det var inte nog. Jag fattar ingenting.
Grejen är att jag vill inte ha medlidande heller. Jag vill inte ha kramar, klapp på huvudet och "du är ooockså duktig". Jag vet inte vad jag vill. Det är det som är så frustrerande. Men jag krackelerar allting med min ilska.
Just nu unnar jag ingen någonting.

Stupisar, Åhléns barn. Korallrosa linne, present & senapsgult linne, present. Lila/röd tröja, H&M. Brun, tjockstickad tröja, fått av den australiensiske vännen. Chunky halsband i plast och trä, Accessorize, Köpenhamn.

Igår premiärbrummade jag för första gången själv. Det var himlans himlans roligt. Kände mig sjukt vuxen när jag svängde in på ICA och köpte glass för att ta med till Hannagrisen. Där stod jag, Kajsa med en tolvårings uppsyn, och snurrade med papis bilnycklar i handen. Bra känsla.

Fast först hade ioförsig min gamla rektor på gymnasiet här nästintill backat rakt ut på mig. PÅ MIG! Inte mitt fel, hans fel. Nu är ju jag en duktig körskoleelev, eller jag var, och har uppmärksamheten på annat än mig själv så jag undvek det. Men sen morrade jag högt hela vägen till ICA. Tyckte att det var en lagom hämnd att elda upp hans brevlåda men mamsellen satte käppar i hjulet. Så gör man tydligen inte. Eldar upp folks brevlådor. Äsh.

Idag uträttar jag duktiga sysslor, lyssnar på P3 och promenerar i snön och leker med systemkameran. Om en stund ska det brummas in till Åre igen för att träffa Karamellen Ellen över en fika och catch up.

Idag är jag rena rama Sigrid med mina listor och to-dos!

Idag var jag duktig och fotade BÅDE en inne och ute bild på min klädsel. Fast det var en ren slump.
Svarta strumpisar x 2, Åhléns. Knästrumpor, Lindex. Gul kjol, köpt i Varde Münde. Angoraulls tröja, H&M. Kortärmad kofta, NoaNoa. Bälte, 2Hand. Svart kappa med luva, NY! present av bästa Anna. Messengerbag i skinn, mamsells gamla. Broderad cashmeresjal, köpt i Oman. Pälsemössa, Åhléns.

Jag har hårbekymmer. Luggen är för lång, trots att jag klipper och klipper, för att ha så som jag tänkt. Alltså bara rak och slät ned till ögonen. Nu är den bångstyrig och tämjs endast av hårspännen uppe på skallen.
 Vad gör man? Klippa den mera så att den blir en rak fin lugg, låta den växa till snedlugg? 
Knorrrrrr 

Småpysslar idag och springer runt i min gröna klänning. En av mina gröna klänningar snarare kanske.
Har inte riktigt fattat det här med att jag faktiskt har körkort. På riktigt.
Kommer att känna mig högst olaglig när jag brummar iväg snart. Liksom, jag är ju blott en 19 åring som ser ut som tolv år, liten och kort. Hur ska jag hantera bilen utan någon som säger åt mig att växla ned? Men jag vet ju att jag kan! Det är bara en så surrealistisk tanke att numera får jag brumma själv med bil.
Fast utan doubt vet jag att jag kommer att undra både en och två gånger vart jag gjort av mamsell eller papi på vägen. Och ärligt talat, räknas det verkligen som mord eller vållande till annans död om man mejar ned en turist? Jag menar, jag var ju här först?!
Snart ska jag skutta ut till vår nya bil, jag undrar förövrigt verkligen hur mycket papi ångrar att han tog den gamla när han åkte till flygplatsen med den i början på veckan, och köra hem till Hannagrisen. Mitt hjärta.

Man hittar när man letar. Denna dagens fynd ur alla mina skrymslen och vrår är min joddelkossa! Den fina lilla kossan i lederhosen som jag jag tjatade till mig under skidsemester i österrikiska alperna när jag var typ..12?
Han matchade bra med dagens klädsel och fick därmed agera typ.. Tinkerbell.
Strumpisar x 2, Åhléns. Blekblå blus med massa knappar, gåva från bästa Anna. Grön skjortklänning, Vero Moda. Tre ihoptvinnade sidenscarfsar runt midjan, 2hand, ärvd av mormor och snattad av mamsell. Halsband med gröna ädelstenar, present av mormor på 4 årsdagen. + Joddelkossan, gåva och oborstat/trassligt hår.

Igår var en bra dag. Idag är en jävligt bra dag.

Skinnpumps, mormors gamla. Struprör, present från A. Himmelsblått linne, present från A.
Kimonoinspirerad satinblus med broderier, Vila. Halsband med peacemärke, India. Sidenhalsband med inknutna kulor, H&M. Massa hårspännen och nålar, köpt i Oman. Lila nagelack, Mavala Mexico.

Idag är en jävligt bra dag, för idag tog jag körkort!

Madame Hollywood - Felix da Housecat

I mitt ägo finns numera en systemkamera med superobjektiv som kan ta grymma bilder. Wei åt den tanken.
I min värld finns det inte åtlamod för nederlag som att det krånglar med att lägga in bilder i datorn. Så när en hel hög med instruktioner ska läsas, en CDskiva med text följas och saker och ting ändå inte funkar blir jag ilskeliarg och otroligt omoget tjurig. Motgångar och jag går inte ihop.
Så alla superfräsiga bilder jag vill lägga upp med min nya magiska manick får vänta. KnoRrrr

Dagens klädsel är inte lämpad för att sticka nosen utanför dörren. För det är snöstorm. Ish ish. Det bekymmrar dock inte min broder som var på fjälltur och sov i tält under natten. Det lilla freaket.
Ribbade strumpisar, Åhléns. Jeanskjol med spetsvolanger och sammetsband, ommodifierad Lee och present av bästaste A igen! Vitt linne med rosett, köpt i Oman. Randiga favoritskjortan, Lindex barn. Halsband med fåglar, Gina Tricot. + flätor fastsatta över skallen. Inramad av två garntomtar dessutom.

Igårkväll, okej natt, ritade jag lite på frihand med tuschpenna i sängen under tiden jag kollade på Magnolia. Jag har blivit onormalt förtjust i rosor och det syns. Särskilt på den här.

Jag brukar aldrig säga det typiska "den är finare i verkligheten" men nu måste jag det. För jag har letat efter en liten trench nu länge men inte funnit the one och så får jag denna raring av Anna! Alldeles perfekt i storlek, med fina detaljer, härligt tyg, dubbelknäppning och bra fickor. Jag är så glad!

Det är inte lätt att få någonting gjort när ens mor lämnar en ensam hemma för att åka skidor med ens papi så att man får ta hand om disktömning och tvättupphängning. Speciellt som jag är totalt handikappad när det gäller de båda. Innan jag hann blinka, men dock hann jag tänka att jag var som Askungen en massa massa gånger, var det mörkt ute och dagen förbi. Jäkla skit.

Igår var jag arg. Som dagen dessförinnan. Och imorse var jag ganska arg men lugnade mig lite när jag fick vara ensam hemma och Askunga mig ifred. Sen kom posten. Eller, snarare, bristen på posten. Jag pep ut till brevlådan med förväntan lysande ur mina ögon och rev ut vad jag trodde var brevet som skulle säga att min kamera fanns att hämta ut. Men icke. Då blev jag arg. Igen. Och skrek en stund i vardagsrummet och morrade åt en ekorre på gården. Sen fick jag ett sms som sa; Ditt paket från Scandinavian Photo finns att hämta ut blabla bla nu. Då skrek jag lite till. Av glädje. Och rullade sen in mig i massa fina, nya kläder i mina favoritfärger och trallade ned på byn i snöyran. Jag klappade snällt på paketet hela vägen hem från ICA och berättade hur mycket jag längtat efter den.
Små svarta gubbskor, skopunkten. (Byttes dock mot uggisar.) Lila strumpisar, H&M. Svarta knästrumpor, Åhléns.
Mörkblå, mönstrad omlottklänning, Soft Grey, fått av bästaste Anna. Turkos/grön/marinblåmönstrad kofta, köpt på Island. Lila sammetsbands halsband med stenar, Indiska. Lila/brun/guldstickad sjal, köpt i Oman. Satinväska, Indiska. Och oborstat hår, osminkat ansikte.

Den här omlottgrejen till klänning kärade jag så totalt ned mig i på julafton när jag fick den av broders flickvän Anna. Vi är dock inte riktigt överens, klänningen och jag, huruvida man har den på sig och vilka band som skall snöras var och hur. Men det gör inget. Den är så fin! Har två stora fickor fram som man kan lägga söta saker i, karameller kanske, och fin baksida med korsade band och liksom öppen en bit ned. Tänk i sommar...aw! 


Wi wi wi wi wi! Den är här. Min bebbe. Min älskling. Min snordyra grej i plast och lite glas.
AOoooOww

Blogg.se har strulat hela dagen så tillslut struntade jag i alltihopa och gav mig ut på en lång promenad iklädd massor av gosiga och varma kläder. Skönt att få frisk dagsluft och vara ute i det fina vädret.
Drog på mig min mysigaste turkosa dunjacka , ny cashmeresjal från Oman, uggboots och grävde fram mina pälsiga öronmuffar från en gömma. Alldeles perfekt michelingubbeformad!
Nyss gick Mian hem dessutom efter snabbvisit innan hon åker tillbaka till sitt jobb och liv på Teneriffa. Så himla roligt att se henne igen. Vår vänskap har varit upp och ned mycket de senaste åren men det är ändå alltid något speciellt med vännerna man känt längst. De har en plats i hjärtat föralltid. Vore så roligt att ta en tur ner och hälsa på!  


Jag ser helt seriöst ut som ett barn gör när de "posar". Stela armar och ben och knyckiga vinklar. Men jag tyckte de nya garderinerna var rara med alla blad och löv på så, nu ser ni också det.
Strumpisar x 2, Åhléns. Kjol, fått av Sanshine. Vitt linne, H&M. Dimblå blus med vita blommor och massa knappar, julklappis av Anna. Grå slipover, hittad i en garderob, som jag sen tog av mig. Lååångt halsband, egenknåpat.
Två långa flätor lagda i kors över huvudet och sen fastsatta med nålar.

Titta vad jag hittade häromdagen! Min lilla blå monsterask med resetandborste och tandkräm. Vet inte vart jag fått den ifrån eller hur länge den varit borta men det är ju perfekt kit för små resor. Oanvänd och monsterprydd.

Märklig bild av märkligt barn. Men här ser man min flätfrisyr lite bättre. Och den roliga antika vasen, som mamsellen skull svimma om jag tog sönder, som man kan blåsa i så det låter som en liten trumpet!
Ohhh detssutom har jag värsta emoluggen också. Coolish.

En färg som jag verkligen tycker om och som jag tycker passar mot min hudton är just denna blekt guldiga puderartade nyans. Min vintage balklänning från 50-talet var i just den här guldfärgen och svart exempelvis.
Just nu när jag är brun blir det en fin effekt mot det lite glansiga guldsatinet då jag blir bronzig i min bränna och håret dessutom är naturligt blont. Känns som att det smälter samman bra utan att bli en sandfärgad uppenbarelse av människa och tyg.
Denna vida blus med fladdermuskänsla var ett av plaggen i den proppade påse med fina kläder som jag fick av broders flickvän. Rart som tusan av henne. Ska visa upp alla godbitar en annan dag!

Jag har ytterst märklig frisyr idag med lugg spretande över ansiktet hur jag än gör och fluffiga moln av hårslingor runt skallen. Och som pricken över i olika färger på snoddarna. Greeeeeat.
Svarta stuprörsjeans, julklapp från Anna. Vitt linne, köpt i Oman. Blekguldig blus, julklapp av Anna.
Halsband med jätteprisma, egenknåpad. Guldring med lila sten, arvegods. Liten brosch i form av fluga med ädelstenar, arvegods.

Första och andra bilden är inte mixtrad med men denna drog jag lite i exponeringen och mättnaden för att få fram detaljerna i nacken. Är egentligen inget fan alls av polokrage men denna lösa lilla variant funkade bra  och ströp inte alls. Knäpps dessutom med två stora knappar i nacken och ger en extra sak att gilla.