aenigma

Jag har en liten defekt i min hjärna. Det finns inget riktigt namn för den men den går ut på ungefär följande; så fort jag tittar på film, eller egentligen TV överhuvudtaget, det kan vara verklighetsbaserat eller totalt made up, och pinsama saker händer; då applicerar jag liksom hela situationen på mig själv och vill helst lägga mig under en sten och dö. Jag kan inte rå för det! Det bara händer, jag sitter där och tänker "nej nej NEJ, vad gör de, nej, vad händer vad gör JAG?" och sen måste jag sprinta därifrån på trummande små ben. För jag fixar inte och sitta kvar och nästan se mig själv göra bort mig. Nää. Det är en skada jag har. Funderar på att döpa den efter migsjälv, göra det till ett syndrom och få Nobelpriset i kanske medecin. Eller kemi.

Ja, jag sprang alldeles nyss iväg från Sweet Home Alabama när McDreamy kommer och ska överraska Reese Witherspoon, det blir ju genast mycket värre att jag jämförs med just henne och då bara ännu mer kan känna hur jag gör bort mig i form av just henne, och allting bara blir feeeeeeeeeel. Buhuu
Nu frossar vi i Oman istället, andas lugnt och tänker; "att vi har solen i magen". Ja.

Varm varm sand med varm varm sol på Kajsas på vatten tomma tomma skalle resulterar som vanligt i solsting. Denna gången låg jag bara med pannan på kaklet i badrummet och önskade att jag skule dö i 45 minuter. Nytt rekord!! Ser ni landets flagga mellan palmerna?

Upplägget var så här va; Jag, mamsellen och papi bokade resan först. Och jag fick eget rum på finfina Crowne Plaza. Sen kom broder med flickvän och sa "vi vill med!" och de fick inte plats på vårt hotell. Så de fick bo här, på det puttenuttiga hotellet med en svensk fjälltavla i receptionen. Creepy, I know.

För en vecka sen låg jag på magen i sanden och snosade skönt i solen bakom denna stolen. Det behövs inga fler ord.


Japp. Den bleka tönten är jag. Första kvällen, i ny klänning, i  en av mina gigantiska sängar (jag hade två) med knasig lugg och helt sinnessjuka ögon. Waoowiii