aenigma

[email protected] Stil är att veta vem du är, vad du vill säga, och att ge fan i vad folk tycker.

Life will smile for you

Idag har nog varit en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. Det jag inte velat erkänna, se, höra eller förbereda mig för stod plötsligt lika solitt framför mig som om det vore hugget i sten. För Peters svarta, blänkande kista, täckt av blommor, längst fram i kyrkan var det slutgiltiga beviset på att han är borta. Och om jag någonsin trott att något kan göra ont så är det inget emot vad detta var.  Jag trodde inte att man kunde känna en sådan fysisk smärta. Men det kan man. Och det är värre än allt jag någonsin varit med om.
Jag har aldrig gråtit som jag gjorde idag. Jag har aldrig haft så ont i bröstet, i hjärtat, som jag haft idag. Jag har aldrig någonsin velat att något kunde få vara ogjort såsom idag. En enda önskan och jag hade önskat Peter tillbaka. Till hans föräldrar. Bror. Vänner. Oss. Världen. För han var bara 20 år. Och man ska inte dö när man är 20.
Det gör så jävla ont.
Men ingenting kan få honom tillbaka.
Tanken på att Peter låg där, några meter ifrån oss, några centimeter ifrån min hand när jag la den på kistan, är så hjärtslitande att jag gråter som det barn jag inte längre är i detta nu. För det är så orättvist. Och jag vill att han ska få leva som mig och alla oss andra. Han förtjänade det.
Men ändå finns en ro i allt. För han har inte ont längre. Det finns inge oro som rynkar hans panna, smärta som vrider sig innuti kroppen eller ångest som äter honom sakta men säkert. Peter har ro. Och om några dagar, veckor, månader eller år kanske vi också har det. För vi vet innerst inne att han har det bra. Där han är nu. Där änglarna sjunger honom till ro.

Sov gott Peter
Salem al Fakir kommer alltid att förbi det jag förknippar med honom. Den sista CDn han ville ha och den sista musiken han somnade in till. Musiken som var det sista vi fick höra när vi sa adjö. 

kajsa, jag skänker en tanke åt dig och hans familj. Ha det bra :)

jag tänker på dig gumman. Döden gör kanske inte ont för den som somnar in, men döden gör otroligt ont för de som blir kvar. Hoppas du kommer på benen igen så småningom. Ta det lugnt vännen, och vila upp dig! Styrkekramar åt dig älskling!

usch för begravningar, för ska folk man älskar dö för?
buhu...
LOVE!

Det som jag kan tycka är jobbigast är att man alltid ska försöka förstå varför det händer, vilket man aldrig kan förstå. Det är så orättvist och det är svårt att komma över. Jag finns här för dig när du vill. Älskar dig.

Att läsa det här frambringar minnen. jag börjar själv gråta.
Det är är inte ¨nånting som är lätt att gå igenom, nånting som inte borde få finnas. Men både du och jag vet att din peter och min malin har det bra nu. dom har fått ro som du skriver!
Finns här för dig.
kram på min raring

Vackert skrivet och jag sänder en tanke. Önskar jag kunde göra mer.

Livet är så orättvist ibland :( Ta hand om dig

ja, döden är jobbig. hoppas du mår bättre snart.

det var otroligt vackert skrivet. sorgligt, såklart. men på något vis blev jag glad också - alla borde få ha någon som skriver såhär vackert om dem efter att de har försvunnit. det ligger ju så mycket kärlek och värme i dina ord.

Usch, när jag läser ditt inlägg inser jag att jag verkligen gjorde rätt i att inte gå på min mormors begravning. Jag hoppas bara att jag inte får en chock första gången hennes grav skall besökas, eller när jag får se hennes lägenhet stå tom (eller ännu värre, bebodd av främlingar).

Jag känner med dig:( Usch, det går inte att beskriva den där känslan:(

Åh kajsa :) du förstår mig alltid! din kommentar piggade upp mig! sitter på jobbet och dricker lite kaffe (har precis slutat mitt pass på caféet) och surfar runt lite. jag och min bästis ska äntligen boka vår biljett idag till asien! hittade rena fyndet - 6500kr! det är ju rena rånet till asien :D jag är så lycklig. och det har fått mig att vara nöjd över mitt beslut att inte shoppa loss på Topshop fast jag var VÄLDIGT lockad (och har drömt om skorna i 4 dagar nu).

Så hemskt att din vän har gått bort... tragiskt när man är så ung och har så mycket tid kvar att uppleva... det finns inga ord som får sorgen att bli mindre tung och hjärtslitande. men unna dig att ligga i soffan och ta det lugnt, det behöver man ibland speciellt efter omtumlande händelser. jag har aldrig träffat din vän, men jag skänker honom en liten tanke och hoppas han har det bra där han är nu.

KRAMAR!

Men Gud vad hemskt! Otroligt fint skrivet. Att någon ska försvinna när man bara är 20 år är inte rättvist.
Mitt svar på kommentaren du lämnade hos mig känns banal och oviktig just nu, men jag lämnar den ändå:
Det lät som ett stort ansvar. Kan man se dig i rutan någon gång då?

Kram

Tänker på dig. Och på en för mig okänd Peter..dock en medmänniska. Kram så in i bängen, hjärtat!

Så orättvist att någon så ung ska behöva gå bort. Tänker på dig, Kajsa!

sorgligt. jag ägnar en tanke åt er

Ett oerhört vackert inlägg, trots att det är otroligt sorgligt. Kan dessutom tänka mig att det var svårt att skriva, men det är bra att göra det, då bearbetar man sina känslor. Kram på dig!

Kram till dig.

Hello. Enjoyed your web site :-) ! ! !

mitt hjärta dog nyss lite. söta lilla kajsa och hennes vän.