aenigma

Berättade jag igår att jag förvandlades till en liten amerikan? Nää det gjorde jag nog inte. För alltså, jag har inte så jättestor kroppshydda. Inte för att jag påstår att jag är en späd varelse men jag står ju på mina puttefötter och bär upp min ganska så rimliga kropp på 1.60 m över havet. För att hålla mig lagom rund och trind låter jag för det mesta bli godis och sånt och äter helt klart inte chips. Tills igår. Jag vet inte vad som hände. Min näve befann sig i en chipspåse och där fortsatte den att bosätta sig. När den inte matade min villiga och tydligen på chips svältfödda mun det vill säga. Väldigt läskigt. Jag hade ingen kontroll på chipsätande. Jag skyller det idag på ett slags posttraumatisk stress i förhand för uppkörningen idag. Min kropp behövde tydligen chips för att klara det.
Massa chips. Blä.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Det var lite mer om vad jag handlade i Oman. För jag köpte massa fina saker. Och speciellt sjalar. De som känner mig IRL vet att jag har betydligt fler sjalar än fingrar och tår tillsammans och minst en för varje tillfälle. Så nu utökade jag utbudet med en till skara. Samtliga i den finaste ull, bomull eller cashmere. Broderade, mönstrade, enfärgade, färgglada, dova, handgjorda, maskingjorda, fina och samtliga väldigt mjuka och gosiga. Kanske har jag en snorsvår tävling på bloggen med en av dem som pris? Jag har ju liksom inte hunnit använda hälften av dem. Knorr.

På Lulu shoppingcenter hade de rea när jag var där i våras, i Oman alltså, och således även nu i december. Väldigt snällt sa jag och shoppade fina linnen med söt kant och rosett för 24 pix, underkläder och hårspännen i mängder. Men just linnena är extra himlans bra. Baslinnen i vitt och rosa i loose modell och gosigt material.