aenigma

Skrev just en krönika för tidningen. Och trots att jag hade den klar i huvudet, ord för ord, så tog det längre än någonsin att skriva den. För det handlade inte om ytligheter eller allt det där som faktiskt i slutändan inte betyder något utan om det vi tar för givet och känslan av när man förstår att det är förbi. En krönika om Peter.

Jag har lite svårt att fokusera idag. Har egentligen en hel del jag ska göra men jag kommer helt enkelt inte riktigt till skott. I huvudet går det i slow motion men verkliga världen rusar förbi mig i ultrarapid. Och jag är inte med.
Men att jag inte är i balans vet jag. Igår när jag gick till hälsocentralen för att ta min andra Gardasilspruta så var det som alla andra gånger när jag får sprutor. Det är inte roligt eller skönt direkt men samtidigt inte så himla jobbigt. Men det gjorde ont. Och jag blev som alltid tillbedd att sitta ned efteråt som man ska. Så plötsligt tappade jag bara greppet om allt. Jag vet inte hur länge jag satt med huvudet i händerna men hjärtat slog i bröstet så att det gjorde ont, darrningarna i kroppen gjorde att jag inte kunde sträcka ut fingrarna, illamåendet gick i vågor, hetta och kyla kom och gick och jag kallsvettades så att jag var alldeles fuktig i ansiktet. Jag är van ångest men det där var något av det värsta jag varit med om någonsin. Så småningom lugnade sig det och jag kunde i alla fall sitta upprätt men jag var så nära att svimma att jag fick sitta ned med en sköterska som vaktade mig och dricka festis som ett litet barn så att blodsockret gick upp.  Resten av dagen var ett töcken av yrsel och darrningar.

Men nu ska ni få se lite av mitt rum. Fotat med systemkameran, som jag börjar att lära mig så smått.

På IKEA i Sundsvall köpte jag två fina lådor klädda i tyg att ha viktiga saker i. Jag tycker om färg så det blev en cerise och en mörklila att stå i kontrast mot allt turkost och grönt i mitt rum. Sen haffade jag två knallblå ramar att komplettera min fina minnesvägg med resefoton i. Mer ska upp. Då får ni se resultetet. Många äventyr. 

Jag har spenderat mycket mycket mycket tid i min säng under åren jag var som mest sjuk. Så den är ganska speciell för mig. Dessutom är den så ultimat och ligga och mysa i, nedbäddad upp över öronen i kuddar i mörkret och en fin film att kika på mitt i natten ovanför huvudet. Jag sover med 4 stora kuddar under huvudet men de ligger gämda under mitt fina nästintill sammetsaktiga, tunga överkast som är inköpt på NK för massor av år sedan och specialdesignat för dem i turkos, lime, vitt och mörk blå. Jag tjatade till mig att få ta med det hem från huset i skåne så att jag kunde ha det alltid. Pläden på filten kärade jag ned mig i, i Egypten och prutades hem för en facil summa på en marknad. Världens mjukaste bomull. Och finaste mönster i guld och blått. Sen är det två vanliga kuddar som matchar överkastet och min nyinköpta 10 :- kudde från Lagerhaus. Så tacky och kitchig att den är fullkomligen underbar. Prydd av en gigantisk, tryckt, facetterad, blå medaljong.

Sänghylla med kraffs i form av nagellack, läppcerat från Vichy, en sten från Grekland, två klockor, min gamla mp3, hudlotion, bobbypins och ett inramat foto på mig och australiensiske vännen som jag fått av henne. Hyllan med blå stenar har jag gjort för många många år sen.

Lite Kajsa i en av hennes speglar. (Den där spegeln gjorde jag när jag gick i kanske fjärde klass?) Min lilla gudabild av Amadeus Mozart den raringen så man kan tillbe något i mitt tempel och den enda växten. En bambu med australiens favoritdjur. En koala och en kängru. Presenter från vännen.

Jag tycker om blått, ja? I alla nyanser, ja? Men mest turkos. Tavla från IKEA, liten elefant med pärlor, en akvarellmålning jag gjorde på gymnasiet som är totalt misslyckad men ändå lite rar, en blyertsteckning gjord av mig på en strand i Tunisien och en pinne med röda plastsnören från Texas.

I den lila lådan finns alla kameragrejer till systemisen. I den cerisa la jag alla mina fina hårprydnader och uppsättningsgrejer som har blivit en skara på senaste tiden. Som att titta ned i en godispåse. Bara att välja och vraka över vad man vill vara idag. Eller vem.