aenigma

Så sitter jag och letar efter en bild jag vet att jag publicerat på bloggen för länge sen. Ignorerar det dåliga samvetet som sitter på exeln och drar mig i nackhåret och väser att jag borde jobba. Bläddrar i månader för
länge sedan.Kollare arkiv efter arkiv. Och jag är inte så nostalgisk. En sådan person som lever i då. Inte när
jag har nu. Men i maj 2007 såg jag arg ut mest hela tiden men var så jävla lycklig. Jag kommer ihåg det.
Månaden innan studenten, solbränd hud från Oman, eftermiddagar vid älven, ljusa nätter som aldrig tog slut och tidiga mornar som vi orkade med ändå. Skratt som hade byggts upp under 12 års skoltid. Inte för att vi inte hade roligt då. Jag minns skolan som bra år, där jag blev jag. Men att veta "vi tar studenten snart" var glöden som fick oss att aldrig sova. Bara leva.

Jag var en karamell varje dag med solblekt hår, fina kjolar och ett helt spektrum av färger.

Det var en tid som kändes som en låt utav MGMT. Glad lycklig euforisk solfläckad snurrande och varm.