aenigma

Här kommer inlägg två om resan! Känns lite tråkigt att lägga upp så små bilder då de ju gör sig bäst, såklart!, i större format men blogg. se tillåter inte mer än såhär för att det ska bli hela bilderna med.
Såhär såg det dock ut om mornarna när vi steg upp vid halv sju, halv åtta. (jag vaknade av mig själv då. har aldrig hänt innan och lär aldrig hända igen)


Vyn från fönstret om man tittade rakt ut. Hängmattor, palmer, surfbrädor, hav och skön vind. Vad mer behöver man? Ja och en jävligt söt kille då. Men det har jag ju också.

När man hoppar ned för den lilla stentrappan kunde man kolla på lågvattnet. Under högvatten är det vara att slå sig ned på en träpall och börja räkna sköldpaddor. De kommer in och äter alger på stenarna. De är olika sorters sköldpaddssorter och en del är enorma.

Den här godbiten sprang omkring i sin gångstol vid borden varje morgon. Åtta månader och bestående av ett stort, tvåtandat leende och två gigantiska bruna ögon. Hon älskar frallor och att hälla juice på sig själv.

Pousadan vi bodde på (pousada är ett enklare och mer laid back hotell enkelt översatt) ägs av vänner till en vän. Ett brasilianskt/argentinskt par som byggt precis allting själva. Helt fantastiskt jobb har de gjort. På Pousadan arbetar förutom ägarna tre stycken som städar lite, lagar lite mat, krattar lite sand och sjunger himla mycket.

Jag slutade, mer eller mindre omedvetet, att äta kött i Brasilien. Var inte sugen, är maniskt rädd för att bli magsjuk (som att kött är den enda källan till det..) och var alldeles för varm för att låta magen smälta djur. En frukost såg därmed ut såhär + frallor och vatten eller nypressad juice av någon exotisk sort. Gott!

Överallt ligger det konstiga, märkliga frukter på marken som trillat från de småbladiga träden och lite då och då vaknade man på natten av ett "boink", då hade en kokosnöt fallit ned.

En vanlig morgon i vårt brasseliv alltså!