Yrkesstolthet.
Sofia var glad när första numret av Demo kom ut och hennes artikel fanns till allmän beskådning i de svenska tidningsställen, och jag blev glad när jag fick hem senaste numret av finlandssvenska "Papper" och såg mitt reportage om nordiska illustratörer! Även om jag ser mina ord i tryck nästintill varje vecka i den tidningen jag skriver mest för så är det ändå skuttande kul med det här. Min idé, mitt utförande och mitt val av illustratörer.
Vill ni läsa om duktiga Anna, Maria, Emil och Esra så gör det på Pappers hemsida!
Nu är ju tryckfelsnisse taskig och muppar till just mitt efternamn men det är ju inte så mycket att göra
någonting åt nu direkt.
Vill ni läsa om duktiga Anna, Maria, Emil och Esra så gör det på Pappers hemsida!
Nu är ju tryckfelsnisse taskig och muppar till just mitt efternamn men det är ju inte så mycket att göra
någonting åt nu direkt.
Kärlek.Lycka.
2008 har, som den klicheigaste av clicheér jag vet, varit det bästa året i mitt liv. Jag är bara så lycklig just nu.
Det är inte såsom allt går på räls hela tiden, missöden inte händer, hjärtan får en törn då och då eller att jag vissa dagar vill ligga i sängen och lipa och bli klappad på huvudet. Men. Sån är livet.
Och allt annat känns bara så bra.
En fantastiskt fin liten minivecka i Stockholm boende hos min finaste snigel, Bea, spännande möten som gör att kreativiteten pyr ur öronen, evighetsfikor med söta flickor som Frida och Sigrid och sen bara allmänt mys och lite shopping. Att sen få sitta på en flygplats, vilket är de bästa platser på jorden i mitt tycke, och se på människor, känna julstämning och bli bjuden på julmust innan man åker hem, pussar på sin familj och sen åker till sina efterlängtade vänner i norr och leker hela natten och njuter av att höra knarrande snö under skorna igen.
Det är fint bortom det mesta.
Nu har jag fikat bort halva dagen med gott rooibos, betett mig som en liten flicka med rodnande kinder och tänker ligga i en soffa bredvid min bästaste Grisern hela kvällen och se på film.
Lycka.
Det är inte såsom allt går på räls hela tiden, missöden inte händer, hjärtan får en törn då och då eller att jag vissa dagar vill ligga i sängen och lipa och bli klappad på huvudet. Men. Sån är livet.
Och allt annat känns bara så bra.
En fantastiskt fin liten minivecka i Stockholm boende hos min finaste snigel, Bea, spännande möten som gör att kreativiteten pyr ur öronen, evighetsfikor med söta flickor som Frida och Sigrid och sen bara allmänt mys och lite shopping. Att sen få sitta på en flygplats, vilket är de bästa platser på jorden i mitt tycke, och se på människor, känna julstämning och bli bjuden på julmust innan man åker hem, pussar på sin familj och sen åker till sina efterlängtade vänner i norr och leker hela natten och njuter av att höra knarrande snö under skorna igen.
Det är fint bortom det mesta.
Nu har jag fikat bort halva dagen med gott rooibos, betett mig som en liten flicka med rodnande kinder och tänker ligga i en soffa bredvid min bästaste Grisern hela kvällen och se på film.
Lycka.
Blåögd.
Jag har alltid alltid alltid velat testa om så bara för en dag att ha blåa ögon. Tror att det skulle bli en brutal skillnad nämligen till mitt tämligen ljusa hår och vanligen mörkt mörkt gröna ögon. Så hallelujah och jubel när jag hittade
att man kan få färgade linser från just fargadelinser!
Har man bloggat i två månader och gör ett inlägg som detta så är det bara att maila dem så ska man få sig ett
litet par. Jag vill nog ha tokblåa eller turkos.
www.fargadelinser.se alltså.
Bilden har jag ritat.
att man kan få färgade linser från just fargadelinser!
Har man bloggat i två månader och gör ett inlägg som detta så är det bara att maila dem så ska man få sig ett
litet par. Jag vill nog ha tokblåa eller turkos.
www.fargadelinser.se alltså.
Bilden har jag ritat.
Decembereftermiddag.
När jag jobbar och knåpar en eftermiddag i december, typ igår, ser det ut såhär ungefär.
Jag har ett jättestort, vinklat skrivbord som ändå är överfyllt. Där sitter jag vid min laptop.
Ibland känner jag för att vara min egen sekreterare. Då har jag prydlig kjol och blus.
Kjol, Express, köpt i Washington. Skjorta, present. Halsband, min mors.
Så får jag in en liten bricka då och då med några digestivekex och en varma koppen.
Annars blir jag så tjurig innan middagen och blänger under lugg.
Jag har ett jättestort, vinklat skrivbord som ändå är överfyllt. Där sitter jag vid min laptop.
Ibland känner jag för att vara min egen sekreterare. Då har jag prydlig kjol och blus.
Kjol, Express, köpt i Washington. Skjorta, present. Halsband, min mors.
Så får jag in en liten bricka då och då med några digestivekex och en varma koppen.
Annars blir jag så tjurig innan middagen och blänger under lugg.
I always wanted to live on an island.
Jag berättade aldrig så mycket om när jag var i Grekland i september. Vet inte riktigt varför. Det blev väl helt enkelt inte så antar jag. Men där, på en utstickande klippa i havet, hittade jag huset som jag vill bo i om våren när jag blir stor.
Som taget ur Mamma Mia klamrade det lilla, verkligen pyttelilla, huset sig fast ute på klippan som sedan stupade rätt ned i havet. Cementerat med små märkliga skorstenar låg det bara där. Övergivet med fönsterluckorna som vajade sakta i vinden och den gamla trädörren sådär vackert slitet så man vill ta fram penslarna och måla av hur flagor av färg sakta torkade och rullade ihop sig.
Precis nedanför huset ligger det en cementerat platta på klipporna där man kan sitta och titta ut över havet, sola eller ställa upp sitt staffli om man vill. Jag skulle sätta massor med blomfyllda krukor överallt.
På baksidan, eller framsidan hur man nu ser det, är det en liten gräsplätt med två palmer och ett staket innan vägen. Bredvid postlådan skulle jag ha ett sånt där typiskt grekiskt ortodoxt minikapell för en ikon och ljus på nätterna. För även om jag inte är troende tycker jag att de är så vackra.
För att komma till sidan mot havet, framsidan, måste man antingen gå på den lilla stenstigen eller den här träbron med sina knarrande plankor och rustika gamla ledstänger.
På de varma vårmornarna skulle jag ta med min tekopp ut och sitta på den lilla verandan och bara titta på havet. Om jag hade rökande vänner på besök skulle de få fimpa i en lerkruka och vi skulle prata om allt och ingenting. De skulle säga "åh" och "ah" över de klarblåa fönsterluckorna och lukta på alla mina örter i trädgården.
Inomhus skulle jag slå ut alla väggar som inte var bärande och låta kalka om de resterande helt kritvita. Sen skulle jag måla ett körsbärsträd på en hel vägg med massor av rosaröda blad som singlade omkring.
Vid ingången till huset hade jag lagt en mjuk, randig dyna på bänken utanför dörren och sen några filtar så när man kom hem efter en sen kväll istället för att gå in kom på att man skulle klättra upp för den farliga stegen till taket och sitta uppe bland skorstenarna på taket och kika ut på alla ljusen från byn och ut över havet.
Och varje gång jag skulle åka därifrån så skulle jag vända mig om en sista gång och titta på mitt lilla igenbommade hus och veta att det låg kvar där, precis lika stabilt som den klippa det är byggt på. Vänta på mig till nästa gång.
Har ni något drömhus som ni sett och tänkt att "där vill jag bo"?
Som taget ur Mamma Mia klamrade det lilla, verkligen pyttelilla, huset sig fast ute på klippan som sedan stupade rätt ned i havet. Cementerat med små märkliga skorstenar låg det bara där. Övergivet med fönsterluckorna som vajade sakta i vinden och den gamla trädörren sådär vackert slitet så man vill ta fram penslarna och måla av hur flagor av färg sakta torkade och rullade ihop sig.
Precis nedanför huset ligger det en cementerat platta på klipporna där man kan sitta och titta ut över havet, sola eller ställa upp sitt staffli om man vill. Jag skulle sätta massor med blomfyllda krukor överallt.
På baksidan, eller framsidan hur man nu ser det, är det en liten gräsplätt med två palmer och ett staket innan vägen. Bredvid postlådan skulle jag ha ett sånt där typiskt grekiskt ortodoxt minikapell för en ikon och ljus på nätterna. För även om jag inte är troende tycker jag att de är så vackra.
För att komma till sidan mot havet, framsidan, måste man antingen gå på den lilla stenstigen eller den här träbron med sina knarrande plankor och rustika gamla ledstänger.
På de varma vårmornarna skulle jag ta med min tekopp ut och sitta på den lilla verandan och bara titta på havet. Om jag hade rökande vänner på besök skulle de få fimpa i en lerkruka och vi skulle prata om allt och ingenting. De skulle säga "åh" och "ah" över de klarblåa fönsterluckorna och lukta på alla mina örter i trädgården.
Inomhus skulle jag slå ut alla väggar som inte var bärande och låta kalka om de resterande helt kritvita. Sen skulle jag måla ett körsbärsträd på en hel vägg med massor av rosaröda blad som singlade omkring.
Vid ingången till huset hade jag lagt en mjuk, randig dyna på bänken utanför dörren och sen några filtar så när man kom hem efter en sen kväll istället för att gå in kom på att man skulle klättra upp för den farliga stegen till taket och sitta uppe bland skorstenarna på taket och kika ut på alla ljusen från byn och ut över havet.
Och varje gång jag skulle åka därifrån så skulle jag vända mig om en sista gång och titta på mitt lilla igenbommade hus och veta att det låg kvar där, precis lika stabilt som den klippa det är byggt på. Vänta på mig till nästa gång.
Har ni något drömhus som ni sett och tänkt att "där vill jag bo"?
22 celsius
Så kommer man hem efter två dagars "ledighet" i det här;
Där man bland annat tände en hel del stearinljus.
Och så har en fin flicka ritat den här av en! För sin fantastiska lilla julkalender med illisar av bloggflickor.
Och inte nog med det så blev en annan flicka inspirerad och ritade den här;
Hur fin helg får man ha?
Nu ska jag lägga mig i sängen och klura på den fantastiska historien vi ska göra!
xo och snöbollshjärta
Där man bland annat tände en hel del stearinljus.
Och så har en fin flicka ritat den här av en! För sin fantastiska lilla julkalender med illisar av bloggflickor.
Och inte nog med det så blev en annan flicka inspirerad och ritade den här;
Hur fin helg får man ha?
Nu ska jag lägga mig i sängen och klura på den fantastiska historien vi ska göra!
xo och snöbollshjärta
Pepparkaksdöden
Man vet att det är vinter när man börjar se bilar liggandes lite överallt i dikena runt Åre. När det är omöjligt att parkera för att snön ligger i lårhöga drivor och det inte finns en plogbil i sikte. När bilen slirar upp och ned för varenda backe och man kan glömma att ens tänka tanken "köra upp till Tott." Det är vinter när man blir påhoppad av en kompis i 15 minusgrader och trillar i en snöhög och kommer upp vit som spöket Laban. När man trillar minst tre gånger på väg till Dahlboms. När man hänger upp halvblöta vantar
på tork i hallen.Det är vinter när man kör hem och himlen är ett lågt tak täckt med stjärnor och träden är alldeles nedtyngda av snö. När man äter lussebullar och pepparkaksdeg samtidigt som man tittar på Mysteriet på Greveholm. När man stannar upp bara för att andas in det klara vinterluften och små vita flingor singlar ned på ens ansikte.
Då är det vinter.
på tork i hallen.Det är vinter när man kör hem och himlen är ett lågt tak täckt med stjärnor och träden är alldeles nedtyngda av snö. När man äter lussebullar och pepparkaksdeg samtidigt som man tittar på Mysteriet på Greveholm. När man stannar upp bara för att andas in det klara vinterluften och små vita flingor singlar ned på ens ansikte.
Då är det vinter.
I shut my eyes in order to see
Jag har mått så dåligt så många år den här tiden. Haft en isboll istället för hjärta.
Ett gnagande litet monster i magen. Orolig i hela kroppen.
Men inte i år. Jag springer omkring med försiktiga steg, kollar runt mentala hörn.
Där finns inte samma ångest.
Det är ungefär som att säga till en hysteriskt höjdrädd att "nej, du behöver inte hoppa bungyjump."
Era kommentarer skulle kunna få vilken isboll som helst att smälta. Ni som inte fyllt i, gör det. Jag älskar alla små rara, roliga, underfundiga, söta historier om er själva. De fina berömmen. Att veta vilka ni är. Jag är ingen Kenza. Eller Blondinbella. Men vem behöver pengar och en sorts skevt jobbigt kändisskap när man har sådana som er?
Vänner på avstånd men nära till hands ändå.
Ni som kommer till norr, vi kan ta en fika! Ni som sett mig i Östersund, hälsa!
Jag är ganska snäll. Och lätt att putta omkull.
Det snöar snöar snöar. Så jag tog på mig min lilla huset på prärien klänning, pälsmössa och figursydda kappa och hoppade runt i det vita guldet som trillade in i skorna.
Ett gnagande litet monster i magen. Orolig i hela kroppen.
Men inte i år. Jag springer omkring med försiktiga steg, kollar runt mentala hörn.
Där finns inte samma ångest.
Det är ungefär som att säga till en hysteriskt höjdrädd att "nej, du behöver inte hoppa bungyjump."
Era kommentarer skulle kunna få vilken isboll som helst att smälta. Ni som inte fyllt i, gör det. Jag älskar alla små rara, roliga, underfundiga, söta historier om er själva. De fina berömmen. Att veta vilka ni är. Jag är ingen Kenza. Eller Blondinbella. Men vem behöver pengar och en sorts skevt jobbigt kändisskap när man har sådana som er?
Vänner på avstånd men nära till hands ändå.
Ni som kommer till norr, vi kan ta en fika! Ni som sett mig i Östersund, hälsa!
Jag är ganska snäll. Och lätt att putta omkull.
Det snöar snöar snöar. Så jag tog på mig min lilla huset på prärien klänning, pälsmössa och figursydda kappa och hoppade runt i det vita guldet som trillade in i skorna.
Why dont you say "Hi, my name is Jean, I like the way you dance"?
Jag har fått ett så jäklarns roligt jobbuppdrag. Och om det klaffar så kommer jag skriva en sån himlans kul grej för en himlans ny spännande tidning. Ny för mig alltså.
Förövrigt tänkte jag såhär. Det rullar in ny läsare för varje vecka, och det är så roligt att jag dör en smula av glädje, men det vore ju kul att se ungefär vilka ni är. Så vi gör en sån där klassiker. Blogg eller inte, skriv vad ni heter, ålder, vart ni kommer ifrån och något gulligt om ni har det på hjärtat. Enkelt och så bara så att jag vet vilka jag ska skicka snöbollshjärtan till i tanken. :)
Förövrigt tänkte jag såhär. Det rullar in ny läsare för varje vecka, och det är så roligt att jag dör en smula av glädje, men det vore ju kul att se ungefär vilka ni är. Så vi gör en sån där klassiker. Blogg eller inte, skriv vad ni heter, ålder, vart ni kommer ifrån och något gulligt om ni har det på hjärtat. Enkelt och så bara så att jag vet vilka jag ska skicka snöbollshjärtan till i tanken. :)
(Här skulle det legat en fin bild på en seamonkey jag ritat. Men blogg.se ville inte sammarbeta. Så tänk er en seamonkey. Pamela sa att jag nog var en seamonkeytalang.)
snöhjärtan.
Nu ska jag gå ut och gräva ned händerna i den vitaste av snö som fallit.
Jag älskar det.
Jag älskar det.
carve your heart out yourself.
att skriva på sigsjälv är ett ständigt återkommande uttryck.
tur att det inte alltid är lika allvarligt som det låter.
Leka med tanken.
Om jag lät tatuera mig så skulle det nog bli en liten robot.
Eller en Hello Kitty kanske?
Fast jag kommer aldrig att tauera mig. Nåja, chansen är väldigt liten.
Jag fascineras otroligt mycket av tatueringar men jag tror inte att jag vill märka min kropp för livet med bläck.
Ja, det skulle väl vara med en liten robot då.
7 sins? 7 truths?
Några sockerbitar har utmanat mig på en klassiker numera. 7 sanningar om mig.
Vera gjorde det allra senast så jag kickar väl igång.
1. Jag har så otroligt hetsigt humör. Skäms nästan när jag får rara kommentarer om att jag verkar så snäll mild vän mjuk och söt. Jag är ju inte sån. Kanske ibland. Eller ofta? Men jag kan bli fruktansvärt arg. Ofta.
2. Jag är livrädd för harkrankar. Det är det äckligaste jag vet i hela världen.
3. Jag är i princip oförmögen att känna törst. Så jag är jämt och ständigt rejält uttorkad. Som nu. Hällde nyss i mig tre stora glas vatten för att kompensera och huvudet höll på att trilla av i chock.
4. Jag får panik om man tar tag runt mina fotleder. Det är hemskt. Jag får panik. Och man riskerar att få en spark i huvudet av ren skräck ifrån mitt håll.
5. Jag har ett extremt bekräftelsebehov. Inte för att jag är fåfängd utan för att jag är så otroligt otroligt osäker på migsjälv och aldrig litar på att jag duger, är bra, är duktig och har gjort rätt. Det är både kroppsligt, själsligt, tankemässigt och när jag utför handlingar. I mina ögon är jag aldrig säker på att jag är bra till 100 %.
6. Det finns ingenting som skrämmer mig så mycket som kärlek.
7. När jag var liten försökte jag en gång knycka en ökengnagare från ett Zoo. Det var nog där jag fick min besatthet för hamstrar tippar jag på.
curlywhirly
Jag får ganska ofta frågor om ett par, tre saker.
Om mitt hår, hur jag lyckats få det så långt.
Vad jag jobbar med.
Och mitt ritande. Vad jag använder för prylar, pennor osv.
Fråga gärna. Jag svarar så gott jag kan. Men jag tänkte ta det i ett inlägg ägnat åt enbart det. Så man kan läsa där igen om man är nyfiken sen! Så, vill ni tex. veta hur jag lockar mitt hår, om jag spenderar dagen med att göra kullerbyttor och enbart ritar i svart tusch. Fråga.
När jag jobbade i Östersund förra veckan så lockade min bästaste Amanda mitt hår. Blev sådär naturligt vågigt
och fint som jag tycker om det! Så jag snurrade jättemånga varv i vår ena hall så att alla lockarna flög som en
maskrosboll runt huvudet. Ja, fast det fastnad ju inte på bild då.
Om mitt hår, hur jag lyckats få det så långt.
Vad jag jobbar med.
Och mitt ritande. Vad jag använder för prylar, pennor osv.
Fråga gärna. Jag svarar så gott jag kan. Men jag tänkte ta det i ett inlägg ägnat åt enbart det. Så man kan läsa där igen om man är nyfiken sen! Så, vill ni tex. veta hur jag lockar mitt hår, om jag spenderar dagen med att göra kullerbyttor och enbart ritar i svart tusch. Fråga.
När jag jobbade i Östersund förra veckan så lockade min bästaste Amanda mitt hår. Blev sådär naturligt vågigt
och fint som jag tycker om det! Så jag snurrade jättemånga varv i vår ena hall så att alla lockarna flög som en
maskrosboll runt huvudet. Ja, fast det fastnad ju inte på bild då.
"Im Chucky, Im your friend"
Jag dricker thé (te? the? thé?) som svalnade för en halvtimma sen och gosar ned mig i min I love NY-hoodie. Funderar på valet i USA och önskar att jag hade min Obamaknapp fastsatt på bröstet. Igårkväll tittade jag på Jorden runt med Timon & Pumba i ett försök att somna lugnt. Det resulterade enbart i mardrömmar av diaboliska slag. Tänk er en variant av Steven Kings "Maratonmarschen" fast Big Brother-ish med alla inlåsta i ett hus. Deltaga och du har två vägar att gå; dö som en av alla de andra eller var den som vinner och den enda som kan överleva. Jag vaknade och hade panik.
När jag var liten brukade jag drömma mardrömmar om Alice i Underlandet.
För hon visste inte vägen hem. Var ensam och fast i en surrealistisk saga.
Nu tycker jag att det känns ganska fint jämfört med de mardrömmar jag har idag.
Jag är hellre Alice i Underlandet.
Sammetsrosett. Kråksparkar. Sjömanskrage. Onda ögat.
När jag var liten brukade jag drömma mardrömmar om Alice i Underlandet.
För hon visste inte vägen hem. Var ensam och fast i en surrealistisk saga.
Nu tycker jag att det känns ganska fint jämfört med de mardrömmar jag har idag.
Jag är hellre Alice i Underlandet.
Sammetsrosett. Kråksparkar. Sjömanskrage. Onda ögat.
Hallo-freakin´-ween
Jag vet inte riktigt vad jag ska vara på Halloweenfesten ikväll.
Egentligen tycker jag ju inte om Halloween. Som de flesta andra "högtider".
Känns konstlat, för amerikanskt, snedvridet och märkligt.
Men å andra sidan älskar jag maskerad och att få klä ut mig.
De här två små hornen är vad jag har att utgå ifrån. Men sen?
Min bror sa "Kajsa, du ser mest ut som en liten åsna med de där".
Egentligen tycker jag ju inte om Halloween. Som de flesta andra "högtider".
Känns konstlat, för amerikanskt, snedvridet och märkligt.
Men å andra sidan älskar jag maskerad och att få klä ut mig.
De här två små hornen är vad jag har att utgå ifrån. Men sen?
Min bror sa "Kajsa, du ser mest ut som en liten åsna med de där".
Puff i huvudet, puff i kjolen.
Så kommer man hem nu, efter att ha suttit på sitt favoritfik med några av sina favoritmänniskor i världen, och har intervjuat duktiga herr Johan som är skid/cykelfotograf. Många timmars skrivande, många timmars tänkande på en bra artikelform, en hel del huvudvärk och hungrig mage, men så kommer man hem till massa massa fina kommentarer! Och plötsligt känns det helt okej att fortsätta jobba fast man är trött och äta halvljummen mat som stått framme i en halvtimma. Helt okej.
Fast jag är inne i en period då "jag inte har några kläder". Ni vet. Ingenting som passar, inget jag vill ha, inget som funkar och känns 100 % rätt. Jag vill ha klänningen nedan. Lite småmärklig från H&M och alldeles fantastiskt cirkusprinsessig med kort puffig kjol. Den vill jag ha imorgon när jag ska till Östersund i två dagar och göra stylistjobb. Men jag får ta någon annan trasa då.
Fast jag är inne i en period då "jag inte har några kläder". Ni vet. Ingenting som passar, inget jag vill ha, inget som funkar och känns 100 % rätt. Jag vill ha klänningen nedan. Lite småmärklig från H&M och alldeles fantastiskt cirkusprinsessig med kort puffig kjol. Den vill jag ha imorgon när jag ska till Östersund i två dagar och göra stylistjobb. Men jag får ta någon annan trasa då.
are we humans or are we dancers?
Jag tycker om att göra mest ingenting vissa dagar. Fast det är ju roligt då att de dagarna ofta faller över till att bli något av en liten karusell av allt möjligt istället!
Som när jag och Jennie hade photosession.
1. Och lekte små monster.
2. Jag kom på att jag skulle ha gäster. Och jag kan ju inte laga mat! Så Jennie hjälpte mig. Fast det var jag som lagade maten. Min plutande underläpp säger väl allt även här.
3. Så kom det fina flickor hem till mig. Och jag fick en present de slagit in så fint så fint. Eller iaf slagit in.
Men när de skulle gå ville ingen förutom Emma, i Grisens glasögon, vara med på kort. Rumpnissar.
En dag jag hade tänkt ägna åt att äta apelsin och titta ut genom fönstret. Kanske filosofera lite.
Tvärtanom blev det men lika mysigt för det.
Som när jag och Jennie hade photosession.
1. Och lekte små monster.
2. Jag kom på att jag skulle ha gäster. Och jag kan ju inte laga mat! Så Jennie hjälpte mig. Fast det var jag som lagade maten. Min plutande underläpp säger väl allt även här.
3. Så kom det fina flickor hem till mig. Och jag fick en present de slagit in så fint så fint. Eller iaf slagit in.
Men när de skulle gå ville ingen förutom Emma, i Grisens glasögon, vara med på kort. Rumpnissar.
En dag jag hade tänkt ägna åt att äta apelsin och titta ut genom fönstret. Kanske filosofera lite.
Tvärtanom blev det men lika mysigt för det.
Creativity takes courage
Det blev ju lite kommentarer på inlägget om Blogawarden jag skrev igår.
Det mesta bra faktiskt. Det hade jag inte räknat med.
Men det som slår mig är ändå hur folk tycker att man ständigt och jämt ska vara tacksam för allt man får. Som om man inom bloggvärlden aldrig skulle kämpa för något och alltså bara tacka och ta emot när man väl
erbjuds något. Så är det inte. Och jag vet att det var ett inlägg som var allt annat än tillmötesgående hela tiden. För man kommer inte långt i denna värld med enbart ödmjukhet. Man måste stå upp för sina åsikter.
Jag är inte en liten Hello Kitty som väntar på att min söthet ska ta mig någonstans. Det får man nämligen göra själv.
Tischan är köpt i en liten butik i fantastiska Georgetown i Washington DC. Väldigt ghetto faboulous och Kanye West-ish. Och så lite katter i djurdräkter på det.
Det mesta bra faktiskt. Det hade jag inte räknat med.
Men det som slår mig är ändå hur folk tycker att man ständigt och jämt ska vara tacksam för allt man får. Som om man inom bloggvärlden aldrig skulle kämpa för något och alltså bara tacka och ta emot när man väl
erbjuds något. Så är det inte. Och jag vet att det var ett inlägg som var allt annat än tillmötesgående hela tiden. För man kommer inte långt i denna värld med enbart ödmjukhet. Man måste stå upp för sina åsikter.
Jag är inte en liten Hello Kitty som väntar på att min söthet ska ta mig någonstans. Det får man nämligen göra själv.
Tischan är köpt i en liten butik i fantastiska Georgetown i Washington DC. Väldigt ghetto faboulous och Kanye West-ish. Och så lite katter i djurdräkter på det.
ja alltså, jaha
Alltså. Jag har just skrivit krönikan som antagligen är en stilettklack i ögat, skrevet, magen (väl själva) på de som anordnade Bloggalan. Men som tur är umgicks jag ju med världens finaste flickor så jag är glad ändå!
Jag bar dessutom sötaste klänningen med MiuMiuvibbar, harlekinmönster, paljetter och vidd som attan i kjolen.
Jag skriver mer om spektaklet när jag kommer hem dock.
Nu ska jag njuta av att solen skiner i Stockholm eftersom det är min sista hela dag här och leka, mysa, fika med bästaste Anna.
Dock; fy satan vad fina ni var flickor!
Clara, "Alma", Helena, Victoria, Annika, Nathalie, Sandra, Sigrid, Ida och säkert fler som jag glömt.
Ser ni skeptisen i min min redan där eller?
Jag bar dessutom sötaste klänningen med MiuMiuvibbar, harlekinmönster, paljetter och vidd som attan i kjolen.
Jag skriver mer om spektaklet när jag kommer hem dock.
Nu ska jag njuta av att solen skiner i Stockholm eftersom det är min sista hela dag här och leka, mysa, fika med bästaste Anna.
Dock; fy satan vad fina ni var flickor!
Clara, "Alma", Helena, Victoria, Annika, Nathalie, Sandra, Sigrid, Ida och säkert fler som jag glömt.
Ser ni skeptisen i min min redan där eller?