aenigma

Originalet. Gucci ready-to-wear, spring 08.

Min sjukt skeva tolkning. Gjord för ett bra tag sen. Men ja. Som vi vet. I like Gucci.

När jag började blogga hade jag tid med att rita varje dag. Då kunde jag lägga upp illustrationer också varje dag. Det har jag inte längre. Och det är så synd. För jag älskar att rita och tyckte om att ha det som ett signum. En blogg med modeillustrationer. Nu är tiden knapp i dessa dagar men jag har ju ett antal som bara ligger och väntar på att bli upplagda. Så detta är en sån där enkel. Ingen skiss bara rita rakt ur hjärna och hjärta med svart tusch.
Så har hon en tiger i örat också.

Imorgon är jag ledig. Då ska jag måla naglarna, sova länge, fotogradera mitt i natten, ha på mig egenvalda kläder och inte sponsorplaggen (!), gå på stan och leta små små fynd, unna mig en god salladslunch och hälsa på sötnosarna på LT.

Hot Chip - Ready for the floor
Jag har varit dålig med musiken lately. Det är dumt! För jag har så mycket bra musik just nu. När jag vill vara glad, vilket jag vill efter all denna sorg, så dansar jag till Hot Chip i mina Hello Kittytofflor.

Modebloggvärlden pratar i ett om antingen a) Stockholm Fashion Week eller b) ELLEgalan. Och det är så stressigt, roligt, underhållande, underbart och mycket på en och samma gång.  Själv håller jag på och stressar asset av mig denna vecka för att kunna förbereda mig någorlunda gentemot de kommande veckorna som kommer att bli ett kaos. Varsågod att ta del av MIN vecka, far from att sitta på rumpan och kolla på en catwalk;
Söndag; Åka skidor för tredje dagen i rad. Fota vimmelbilder för tidningen på människor i Åre. Kolla på nya skidbyxor. Kolla upp lite saker i butikerna för en artikel. Fixa med bilderna på datorn, välja ut några att skicka till fotografen och sen skriva rep. till det med info och övrigt för att skicka till chef.
Måndag; Åka skidor för fjärde dagen i rad. Prata med fotograf. Färdigställa illis till tidningen. Försökte sedan skicka scanna in den och skicka iväg ifrån tre olika datorer, i 3 timmar, men inget funkade. Skrev lite på artikeln.
Tisdag; Skicka iväg bilderna till chefen på tidningen. Skriva stor artikel. Planera morgondagens frågeställning till butiksbiträdena i Åre. Maila VMbolaget i Ösd och SVT om skidskytte VM. Försöka få tag i någon som vet vart mina sponsorkläder är. Kolla upp boendet de kommande veckorna. Besvara överfull inkorg. Yoga ikväll.
Onsdag; Tur till Åre för att åka skidor en sväng. Prata med butiksbiträdena i olika affärer om shoppingutbudet i Åre. Skriva klart hela artikeln. 
Torsdag; Packa inför den tillfälliga flytten till Östersund. Snacka med SVT om schema. Rita illustrationsjobb. Fixa med alla bilderna på datorn. Maila om jobbansökningarna för i sommar. Åka in till Ösd och hitta stället jag ska bo på i 2-3 veckor. 
Fredag; Första dagen med skidskytte VM och början på 3 veckors kaos, stress, press och konsekventa arbetsdagar utan ledighet. Och då ska en begravning och en hel del annat också petas in någonstans där...

Låter inte så himlans jobbigt. Men tro mig, det är det. Dessutom har jag att se fram emot dryga 3 veckor med att le ständigt emot tyskar och fransmän som pratar om skidskytte på knacklig engelska och hjälpa dem med allt vad ni någonsin kan tänka er. Hjä-ä-ä-älp. 

Folk blev lite arga och ledsna av min egoism och irritation ifrån förra inlägget. Och jag kan bara säga att jag ber om ursäkt, men ärligt talat så är det precis såhär jag är. Jag har ett väldigt ojämnt humör. Och jag tar nästan alltid ut det på andra. Kanske är inte bloggen det bästa stället att utagera sig över men jag har aldrig hymlat med vem jag är, hur jag är och att jag ständigt säger vad jag tycker. För då är det jag som hamnar i klistret sen och får reda upp efter mig själv. Men åtminstone i min egen blogg i alla fall. Men;
klart att jag är ledsen att söta läsare här får lida för mitt dåliga humör. Jag tycker ju om er. Så mycket. Och antagligen mer än vad ni vet och tror. För så är det med mig.
Jag hatar innerligt men jag älskar precis lika innerligt.
Nu ska jag krypa ihop till en boll i soffan och låta min mamsell klappa mig på huvudet så att alla mentala taggar blir släta och ångesten i hjärtat slutar riva.

Illustration ritat av mig, som vanligt

En utmaning över vad jag hade i väskan trillade in för länge sen. Fotade det idag, dagens väska såg ut såhär då;
Brun messangerbag, mamsells gamla från äventyren i Israel. Systemkameran, EOS 400D.
Telefon. Hårspänne från Oman till ostyriga luggar. Silvernagelack, också från Oman. (3 pix)
Uggleplånboken från lagerhaus. Mitt när-jag-inte-kan-sova-projekt, stickad grej.

Jag skrev ett inlägg. Med dessa bilder. Så råkade jag ta bort allt. Det var alltså inte blogg.ses fel. Eller datorn. 
Inte Internet som kopplade ur eller fnurra på tråden. Det var jag.
Vad märkligt. Det är ju aldrig jag. Aldrig mitt fel.

Eftersom jag varit iklädd slitna jeans och en liten kofta med pärlor idag så kände jag inte för att fota. Så jag lägger upp den här bilden som jag inte lagt upp förrut. Togs innan jag åkte till Oman. Jag var vit som snö då.
Uggboots. Vita strumpisar, present. Ullsockar, present. Dimmrosa klänning, Pronto Moda.
Bambihalsband, Glitter. Blå scarf med trollsländor, Eldoluft. Turkost, gosig dunjacka, Warp.

Jag förtsätter mitt freestyleritande på kvällarna/nätterna med bara en tuschpenna och papper. Inget skissande. Bara en idé, en tanke och sen lite streck. Det är roligt. Frigörande. För jag ritar alltid minituöst och detaljerat. Nu bara drar jag skeva linjer och allt blir snett och omänskligt. Men det är skönt.

Denna fann jag idag också. En skiss jag gjorde för två sommrar sen. Jag var sjuk och satt på övervåningen i huset i skåne och åt PEZ och ritade. Influensa efter tennisveckan i Båstad och ont i alla leder. Såg på maratonlopp i regn och använde mina bra blyertspennor och lite kol. Det ska jag göra snart igen.

Idag har jag varit ganska då bloggledig. Inte fotat någonting, bara jobbat som en iller med illustrationer och intagit lite nödvändig föda i form av lussebulle för att hålla energin uppe. Promenerade i stormen och pratar nu med herr Martinez i Indien som berättar onödiga detaljer om .. eh.. indiska snuskigheter.
Jobbigt att jag är den mest lättgenerade människan på jorden.

Lite små fina saker i vårt hus.

En liten ny illustration ritad helt out of the blue. Därav all jäkla skevhet. But aj lajk.

Det är inte särskilt kul när saker blir en trend, blir en hype, blir ett måste, blir ett jag-ser-det-på-allt-och-alla och därmed effektivt som fasen tar död på allt vad det fina en gång var. Så är det med maskerna.
Jag tyckte verkligen om maskerna nämligen.
Det var sådär kittlande dramatiskt på gränsen till larvigt, teatraliskt som jag älskar och mystifiscerande med rörliga ögon bakom en stel fasad. Jag undrar hur mycket Buttericks och Hobbyaffärer har sålt masker för i höst?
Men, i vilket fall som helst. Även fast min lilla guldmask ligger orörd och kikar ut mot snön i mitt fönster så fortsätter jag då och då att rita illustrationer med döljande delar för ansiktet. Här är några. En ny, två gamla. 

Jag tycker om alla tre. För det är lika roligt varje gång man hittar ett nytt attribut att lägga fokus på i bilder. Man kan ju göra så mycket med en mask. Fjäderprydda är min favorit men det finns ju en oändlig burk att gräva i.
Som Karl Lagerfeldt säger om sina eviga solglasögon "de är min portabla ögonskugga", på samma sätt ser jag på maskerna, det är någon sorts portabel sminkuppsättning, klar när man helst behöver den!
(Sista bilden är en detaljbild av en större helhet av två flickor. Blev suddig. Förlåt.)

Hurry Curry!
Nu ska jag in till Åre och partaja ute på Dippan/Bygget!
Vi ses i den...dimman?

Jag ägnar dagen åt en salig blandning av jobb, körlektion (Jag har fått uppkörning jag har fått uppkörning jag har fått uppkörning JAG HAR FÅTT UPPKÖRNING), snörvlandes, illustrerandes, skickar jobbmail och sjunger jättehögt och dansar lite åt roliga låtar som gör mig glad. Ja, okej. Så beundrar jag min egen solbränna.

Mycket roligare att lägga upp mina inköpt från Oman pö om pö sådär så nu får ni ta del av lite av de fullkomligen underbara småtingen som jag köpte på Lulu shoppingcenter. Jag och broderns flickvän, A, förkovrade oss i alla fina saker till accessoarer. Jag är alltså många hårspännen och söta snoddar rikare. För vad sägs om dessa?
Chanel och Anna Suisnoddar att ha i håret gör ju en dag så mycket roligare än H&Mkraffs.

Som ni antagligen vet har ju ELLE en tävling där man ska designa/rita/konstruera sin egen galaklänning till ELLEgalan som är i typ...februari? Jag hade totalt glömt bort det och såg av en slump en notis om det på en annan blogg. Så jag kastade mig över blocket med redan ritade illisar, valde denna som jag ritade för ett tag sen och färglade den också. Inte riktigt som jag tänkt mig men det vore ändå coolt att bära något sådant på riktigt!
En fjäderskapelse med volymrik kjol, tight liv och färgrika detaljer.
Om mitt bidrag kommer med på deras hemsida så får ni gå in och rösta. Snälla Snälla?!


Toni Basil - Mickey

Jag har inte hittat en tillräckligt stor och tung sten att lägga på huvudet än.
Utanför mitt fönster har det gått massor av rådjur men det konstiga är att jag aldrig ser dem.
Resväskan börjar fyllas med en massa saker jag antagligen inte behöver. Jag vill att den ska kunna fyllas med Oreokex när jag är framme och ska hem igen. På fredag ska jag till Stockholm. Sitta och fika för mig själv, äta varma lussekatter som antagligen inte alls är hembakade utan bara värmda och köpta på ICA. Kika i butiker och nog inte köpa något alls. Eller bara något litet.

Min handmålade porslinsask med metallbeslag och guldfärg. Bullig, europeisk och jättefin.

Så här ser det oftast ut när jag först skissar upp vad jag vill rita. Cirklar, kuber och rektanglar som sedan går från geometri till att bli illustrationer. Massa streck som reduceras till betydligt färre. Och får skarpa tuschkonturer istället.

Två saker innan jag går och lägger mig ikväll och läser klart "Hundra år av ensamhet";
Jag diggar Gucci. Mer än någonsin. Förra vårkollektionen var grym, denna höstkollektionen var sanslöst vacker med edge. Och vårens kollektion är så himla tooooop notch. (Okej, seriöst, hur kan någon använda det uttrycket på riktigt?) Nej men vårkollektionen 08 är makalös. Jag brukar inte få våldsamma crushar på Marc Jacobs som många andra eller vilja dö en smula för en Botkier men Gucci har omvänt mig. Gucci har fått mig att bli alldeles sladdrig i knäna, vimmelkantig och med rosiga kinder. Jag älskar kombinationen av färger, mönster i surrealistiska och organiska mönster blandat med stiliserade koraller, kontrasterna. Jag diggar till och med reklamen i Elle! Så detta är den första av antagligen ett antal fler av mina illisar som är tecknade utifrån Style.coms catwalkbilder från, som sagt, Gucci spring 08. Enjoy som jag gör av skapelser som egentligen går i svart, vitt och gult när det är som bäst.

Sak två; Varför går strumpbyxor sönder vad man än gör, hur man än gör, vart man än är, hur som helst och utan någon som helst anledning? Jag sabbar strumpisar på samma sätt som Modesty Blaise. Helt oprovocerat, knasigt, i våldsamma som lugna situationer och nästan aldrig när någon skjuter på mig. Idag satt jag med mina korta små ben i skräddarställning på stolen iförd mina fina mörkblå strumpbyxor. Fått av mamma och ursköna, tunna som bara den och perfekt de-ser-svarta-ut-men-är-mörkblå-nyans. Knirk sa det plötsligt vid min höft. Knirk knirk kniiiiirk. Så jag böjde och sträckte på mitt ben för att se vad det var. Kniiiirk. Det var då maskan syntes som jag på något sätt, och på någon sekund, fick att gå från icke existerande till ända ned över knäet. Hur gör jag?
Det enda bra med strumpbyxor som är sabbade att mönstrena kan bli ganska fina. Som på dessa. Ser det inte litet ut som lite sagolandsböjda och osannolikt höga, himmelssträvande skyskrapor?

Städade mitt rum idag och hittade plötsligt nedtryckt bakom mina mappar med Elletidningar, dessa illustrationer som var med på sista utställningen i gymnasiet för oss estetelever i våras. Så typiskt mig att inte vara rädd om mina bilder fast jag jobbat så mycket med dem. Någon av dem har varit uppe på bloggen men de andra tror jag är helt nya. Mitt ena tema var geishor och det andra var bara med modeanknytning. Dessvärre blev en av dem stulen så "kollektionen" är inte komplett. Väldigt tråkigt då det var min favorit som försvann.


Samtliga ritade av mig någon gång under det gångna året. Den sista är dessutom bilden som jag har som header som tyvärr inte har så bra upplösning. Så här ska den alltså se ut!

Idag susar jag omkring på mina för stora stickade strumpor och drömmer om lussebullar. För er som känner mig ordentligt vet att det inte är någon hemlighet men samtidigt så vill man ju liksom inte prata för högt om ett beroende. Därför är det inte så många som vet om det. Mitt enorma begär efter lussebullar.
Förra julen var ganska jobbig och jag hade ingen aptit på veckor så för att inte svälta ihjäl, typ, så knaprade jag lussebullar och drack julmust lite då och då. De gula små sötnosarna kan liksom alltid slinka ned i min mage.
Just nu är jag sinnessjukt sugen på en lussebulle. Eller en hel hög.
Det är ju dessutom en komplett kostcirkel kan man väl säga. Brödbulle på ett ungefär med fibrer och så russin med lite vitaminer i. (Ioförsig plockar jag ju bort russinen, men ändå, det är tanken som räknas!)

Kolla, en illis med symbolik! För nej, hon är inte en jätte och Eiffeltornet har inte krymt. Det är symboliken. Den Parisiska andan med Chanel halsband, Kellybag på armen, page, höga kindben och elegans. Jepp.

Takida - Curly Sue
För att den är så fin att det gör ont i kroppen. För att det är en såndär låt som man vill få skriven till sig i sina mest banala och melodramatiska stunder.

Idag vill jag ha på mig fin klänning och springa runt och vara kreativ och yr. Bara det att jag vaknade och kände mig allt annat än särskilt fin. Snarare tilltuffsad, ishig, sliten, pluffsig och trött. Jag hatar sådanna dagar, när själen och hjärtat är prinsessor men utsidan är den fula ankungen innan ankungen blir söt svan. Blää

Helgen har varit kul med mycket betoning på just kul. Dock är det ju kanske inte alla gånger man kommer försent till en förfest/middag därför att man är så fullt koncentererad på att försöka komma på alla delstater i Amerika...
Men jag och mina två följeslagare har numera satt det på been there, done that-listan.
Trevlans att se Maries lägenhet, henne hade jag förövigt inte träffat på dryga 6 månader, och sedan skutta vidare till O´Learys i deras nya lokaler i Östersund och lyssa på finfina Moneybrother. I used to like. Now I love.
Jag har aldrig haft så ont i fötterna i hela mitt liv (Hur, HUR, pallar ni att gå i heels 24/7?) men såhär i efterhand var det värt det. Väl hemma i Hannagrisens lägenhet så fortsatte vi med att ja, komma på delstater i USA.

Nu är jag hemma. Ett par vantar fattigare, en glittrig liten kjol rikare och ganska sliten. Och med ömmande trampdynor. Det krävs lite popcorn men sen är jag back on track. Ni får en illis att kika på för det skulle vara desillussionerande att visa bilder på mig i detta tillstånd.


Moneybrother/Pengabrorsan - Dom vet ingenting om oss
To-o-o-okigt bra live

Update; Hannagrisen har nu kollat upp kartan med lupp och tydligen så var New Orleans, Milwuakee och Cleveland bara städer och inte delstater som vi trodde. Mississippi (det sa jag ju!!) West Virginia (det har jag uppskrivet på min lapp..), New Hampshire och Delaware innehar istället delstatstitlarna.
Nu kan jag gå vidare med mitt liv.

Jag säger godnatt med en ballerina.
Och i min värld så har ballerinor Miu Miukjolar med makalös vidd och tjocka veck