Best of Umeå
Idag fikade vi på ett av de finaste ställena jag varit på hittils i caféväg, café Schmäck i centrala Umeå, och pratade om allt mellan himmel och jord. Det vill säga allt mellan bloggvärlden och religion typ.

Mycket har jag fått höra i mitt liv att jag ser ut som, men en älva som dricker lovepotion var nytt! :)


Den rara snyggingen med väldans långa ben. Jag skulle kunna bita UnderbaraClara i knäskålarna. Som högst!
Jag har kommit på en sjukt bra idé dessutom. Eftersom några av Sveriges finaste flickor är bloggare, ja exempelvis Clarisen och Aniko, så är det ju apebra, för när jag bli superkänd designer och miljardär så kan ju jag signa alla dessa vackra flickor till mina topmodeller och göra Karl Lagerfeldt och de andra modebjässarna gröna av avund för att jag norpade de kommande Linda Evangelista, Naomi Campbell och Kate Moss innan de han säga Haute Couture.^^
Rocks and studs
Jag vet inte hur det är med andra men jag bläddrar ofta igenom de nya trenderna inför kommande säsongen på siter som style.com och så vidare och fastnar för vissa, hatar andra och får ofta ett par som handlar mitt emellan. Det finns alltid några detaljer eller saker som jag inte kan bestämma mig för om jag tycker om eller aldrig skulle ta på mig/använda. Så var det med nitarna och de stora, klumpiga stenarna.
Å ena sidan så har jag aldrig haft någon punkig period i mitt liv så att jag kan återknyta till blanka, vassa nitar och har heller aldrig varit ett fan av tunga fakestenar eller kantslipade plastbitar.
Men är det någonting i detaljväg som jag verkligen är hooked up på just nu så är det just de attributen.


De dyra alternativen som jag skulle kunna kapa lillfingret för; Devi Kroells underbara träclutch med rektangulära kristaller och Burberry Prorsums nitsandaler som jag helt enkelt inte kan sluta tjata om!


Två begärliga men betydligt billigare alternativ; stickad klänning från Lindex med stenar runt halsringningen och långt linne från H&M med samma typ av detaljer.
Jag har slutat att ha så mycket plagg och accessoarer från net-a-porter och liknande, exklusiva, siter på min blogg eftersom det egentligen mest blir löjligt då plaggen och tingen ligger i sådanna prisklasser att i princip ingen ändå kan köpa dem. Jag menar vilken 18 åring skickar efter ett par Jimmy Choos eller clutchen ovan från Devi Kroell? Det som är synd är ju dock att det är just på de siterna som man hittar de riktigt fina grejerna. Jag förstår väl att det är svårt att göra budgetvarianter på schyssta nitväskor men hur roligt är det med en superplastig "lack"clutch från Gina Tricot med plastnitar?
Det bästa budgetalternativet jag hittat hittills är i alla fall från H&M och är en liten aftonjacka kan man väl säga i krispigt, svart material och tunga, fina stenar runt halsen. Tre kvartsärm och modell som lugnt skulle kunna vara från Stella McCartney för dryga 500 lappen. Superfin och i prisklass för nästintill vem som helst.
Helt klart värt att kika på om man hyser densamma färblesse för stora stendetaljer som mig. Nu hoppas jag bara på att H&M, eller annan budgetkedja ska komma med ett par nitförsedda pumps á la Burberry...
Reykjavik? Nej, Umeå.
Sitter i ett mycket kallt Umeå och funderar på om jag ska gå ut idag. Vilket jag inte är så himla sugen på. För det är
Såg en hel makalös dokumentär om Island häromdagen och blev verkligen sugen på att åka dit. Ett helt fantastiskt landskap som skiftar något oerhört och ser helt magiskt ut på TV. Kan bara tänka mig hur det är i verkligheten. Och när jag ändå sitter inrullad i ett täcke som en kåldolme och kikar ut på en iskall Umeågata så kan jag ju lika gärna titta på Facehunters bilder från Reykjavik.
Min teori är nämligen att ju mer kargt och hårt klimat och ställe man bor på, ju mer benägen är man att klä sig färgglatt, personligt och vackert. Jag menar kolla på bilderna han fångat under några dagar!
Islänskorna är sagolikt fina.








Jag vet egentligen inte om det är såhär men ofta kan jag tycka att svenskar klär sig ganska tråkigt. Det är mycket dova jordtoner, inte mycket som sticker ut, enkelt och snyggt men inte särskilt spännande. Svenskar klär sig himla ofta efter just den typiska svenska minimalismen. Vi flyter med mainstreamfåran.
Varför är det så? Även om man på vissa bloggar, ibland på Stockholms streetstyle och på gatan kan se någon som verkligen sticker ut så är det faktiskt ganska sällan man, jag i alla fall, verkligen möter någon och tänker "Shit, hon/han var verkligen annorlunda och personligt klädd!" Det är synd. För många har kapaciteten men vågar inte gå steget ut.
Bråttom Bråttom
Men om en liten stund sätter jag och mamsellen oss i hyrbilen för att åka till Umeå igen. Ska mysa där några dagar med bror, förhoppningsvis träffa underbara Clarisen, äta kakor (Nu igen..), strosa runt på stan och vara lite kreativ. Inte shoppa dock. Köpförbud. Ja. Herregud..


Tog kort häromdagen på alla mina färgade strumpisar! Det är ju en hel del. Men varför vara blek, svart och glåmig på resterande kroppen när ansiktet ändå ser ut som spöket Labans eftersom man inte sett solens strålar på några månader? Jag gillar färg. På benen. Det ser ni ju på bilden. Det fattas dessutom ett par lila och gula.


Ritade en illis i helgen inspirerad av Balenciagas hypeade siluette. Väldigt enkelt och detaljfattigt men jag kan tycka att när modellen är så otroligt skarp och utstickande behövs inte så mycket annat. Själva klänningen är ju både plagg, smycke och konststycke i ett!
Nu; Umeå. Vi syns och hörs därifrån!
Jason Mraz - I´m yours
Its all about me
Haha, fast nu börjar man ju undra över det där med naveln, när du tog upp det! ;) Jag undrar om alla i din familj är lika konstnärliga som du? Mycket intressant fråga egentligen. För vi är väldigt olika i vår familj! Jag har två äldre bröder och ingen av oss tre syskon gick densamma linje på gymnasiet och skiljer oss otroligt från varandra trots att vi har vissa saker otroligt mycket gemensamt. Jag har nog en ganska konstnärlig släkt ändå från båda sidor. Mycket läkare och akademiskt utbildade men ändå sidoprojekt som fotografi, konst och såvidare.
Vilken är den bästa respektive värsta perioden i ditt liv och varför? Svåraste och lättaste frågan på samma gång. Och på samma gång som jag inte vill vara för personlig så vet jag att det är omöjligt att inte vara det och att jag inte alls borde behöva tänka att det är för personligt. För det är ju jag. Och jag är ärlig med mig själv.
Svåraste perioden i mitt liv är en väldigt lång tid som sträcker sig faktiskt ungefär från sjunde klass och fram tills nästintill i år. Jag har varit sjuk i princip under hela tiden, mått fruktansvärt dåligt psykiskt och fysiskt, stundtals haft en livskvalité som varit på minimum, legat på sjukhus i Stcokholm, återkommande djupa depressioner och så vidare. Dock har det under dessa år också infallit de bästa stunderna i mitt liv. Gånger då jag plötsligt stått utanför allt det där som gjort mig så illa och fått mig att vara ett litet skal. Detta har varit när jag har rest, vilket jag älskar mer än något annat, och fått varit fri från all ångest, oro, depression och press på migsjälv. På andra sidan världen har inte det jobbiga hunnit med mig. Då har jag varit glad. Och lycklig.
Har undrat lite över ert hus i Skåne. Var någonstans har ni det? Bor nämligen också i Skåne. Och är du därifrån från början, eller hur man ska säga :P Mina föräldrar är skåningar men både jag och mina bröder är födda här uppe. Dock har jag otroligt starka band till skåne och är det någonstans jag har mitt hjärta så är det där. Det är i skåne jag är som lyckligast och mår som bäst. "Mina" trakter där nere är på västsidan vid Båstad och Ängelholm där vi kommer ifrån så att säga, min familj.
vilka frågor du brinner för, eller om du brinner för några över huvudtaget? Jag brinner för mycket på olika plan och nivåer. Jag misstänker att jag är en ganska intensiv människa som lätt ser på saker i ganska svart och vitt, hata eller älska. Miljö är dock något av det som står mig närmast då jag anser att våra stora miljöproblem idag kan leda till så otroliga mängder eskalerande problem på alla andra områden som redan ligger illa till. Sen fortsätter listan med "det vanliga" såsom, jämställdhet, allas rätt att uttrycka sin åsikt, demokrati osv.
okioki, VEM älskar du mest i GBG? (bortsett från din bror) Haha, vem kan ha ställt denna fråga? ;) Ena såklart!
Å nu vet jag, när är du född alltså hur gammal är du och vilket stjärntecken? :) Jag är född 30 maj, 1988 och är alltså därmed en envis liten tvilling på 19 år.
kan du beskriva dig själv med tre ord? Livlig, envis och osäker.
Hm, vad skulle du helst vilja syssla med? Om du fick jobba med vad du ville och det inte fanns några begränsningar? Sen jag var liten, vadå TopGunskadad och påverkad av mina papis yrke?, velat bli stridspilot. Det är mitt drömyrke, alla kategorier och jag kommer alltid att ha det som önskemål. Sen flera år tillbaka har jag dock velat jobba med mode och design och det är antagligen också exakt vad det kommer att bli, och vad jag helst vill göra. Får man drömma lite så är skådespeleri en grej jag alltid varit sugen på och tycker om.
Hur ser dina framtidsplaner ut? För resten av ditt liv... vill höra varje detalj Tack Amanda för den frågan! Haha
Svaret finns väl till viss del i ovanstående frågas svar men jag ser fram emot att leva ett självständigt liv där jag är oberoende av ganska mycket men ändå har fasta punkter i livet som jag är säker på alltid kommer att finnas för mig. Alltså personer som jag vet finns där, vad som än händer, vart jag än är. Jag vill, klyscha ja men sanning ja, leva ut mina drömmar, uppnå saker och fortsätta att resa och upptäcka saker. Utvecklas och lära.
när kom du på att det var det estetiska du ville syssla emd..eller att du kan och vill uttrycka dig genom bilder? Och har du nån "lika stor ickeestetisk passion?" Jag har alltid älskat att rita, att kreera, pyssla, vara kreativ och helt enkelt skapa. Så det har ju alltid funnits där som en passion hos mig som jag byggt vidare på genom åren som jag utvecklats. Från det att jag som 1 åring ritade min första snigel på väggen i vårt hus tills idag har det funnits där hos mig, i mig. Andra passioner har jag ett flertal men alla är väl egentligen estetiska på något sätt? Att åka skidor är mitt rätta element såväl som att skriva som jag älskar, och resa till platser där jag vet att jag kommer att förvånas och fascineras av såväl smått som stort.
Fråda:religion?! Gud, ufon, marsmänniskor, buddha?! vad tror du om det?! Jag har aldrig trott på gud och betvivlar att jag någonsin kommer att göra det. Jag tycker om den österländska filosofin att alla har gud inom sig, i sig själv så att säga. Dock är jag otroligt fascinerad av religion och finner det som något av det intressantaste som finns att disskutera det med människor som har religion i olika former i sitt liv. I mitt liv finns det ingenting som står mig själv andligt över (förutom mamma då..) men jag respekterar alla andra trosuppfattningar, med viss skepsis såklart ibland, så länge de respekterar mig. Ufon, nej men någon form av marsmänniskor, dock inte mer spännande än vad vi är, hoppas jag på. :) "Welcome to earth. Do you got potatoes on your planet?"
Jag undrar varför du verkar vara arg ganska ofta? Självklart svarar du inte om det känns för personligt :) Haha, jag blev så glad när jag fick denna frågan! Den är helt perfekt ju. För jag är verkligen arg himlans ofta. Det är en del av mig liksom. Att vara arg är Kajsa! Folk har ofta villfarelsen att om man är liten och blond och är tjej så ska man också vara ganska lugn och timid men det stämmer ju inte på ett öre. Jag har humör som en hel släkt med italienare och kan bli förbannad på ett sätt som skrämmer mig själv. Att få vänner och folk att gråta när jag är arg är vanligt eftersom jag blir otroligt känslokall, vass, hård och utnyttjar min förmåga att hitta folks svaga punkter med brutal och vokabulär träffsäkerhet. Ingenting jag är stolt över och min absolut sämsta egenskap!
Vilken är den finaste illustration du gjort tycker du, och varför? Oj. Svårt. Mycket svårt. Det är så olika från dag till dag då jag uppskattar olika saker olika gånger i det jag gör. Jag är perfektionist och jobbar mycket med att illisarna ska vara så naturtrogna som möjligt och att kropparna på bilderna ska se ut som människor såsom människor är. Men samtidigt vill jag ha en lekfullhet, detaljrikedom och personlighet som glöder i varje bild och då måste man lätta på de personliga spärrarna. Så jag tror att det blir kanske denna eller denna.
vad gör du nu iår? du gick ut förra va? :) Nope, jag gick ut för dryga 5 månader sedan nu. :D Och då jag, genom bloggen, haft sådan tur att jag blev "upptäckt" av en av de lokala tidningarna här i Jämtland/Härjedalen så har jag från att vara deras modekrönikör numera fått jobb som frilansjournalist i Åre i vinter med inriktning på klubb och nöjesliv samt mode! Otroligt roligt och jag har ännu inte greppat vilken chans jag fått i och med det här. Känns fantastiskt kul och inspirerande på många oliaka sätt! :) Annars ska jag resa, åka skidor och må bra i år. Sen; modeplugg!
Vad heter du i mellannamn? Alexandra. (jag förbannar mig papi för att jag inte fick heta Filippa, det förlåter jag honom aldrig för. Jag vill vara en Filippa inte en Kajsa... fast jag får ständigt höra att det passar mig perfekt.)
Kan du sjunga? Haha, ärligt talat. Jag VET inte. Jag är världens fegis, kan inte göra bort mig och har de stramaste tyglarna på mig själv. Jag sjunger inte ens för mig själv i duschen typ.. Men jag misstänker, nej.. :)
Vad lyssnar du på för mnusik? Jag är en allätare av stora mått. Spelar roll vad det är för changer så länge jag tycker om det liksom?! Men en blandning av mainstreammusik som alla tycker om blandat med mer eller mindre känd indiepop/rock, fransk kokainmusik som vi så fint döpt det till, klassisk musik och särskilt speciella stycken som jag inte kan leva utan, mjuka fina spanska toner och mycket mycket mer.
Vilken kändis är du mest lik i sättet? Hmm. Jag anses nog som galet tjurig och envis av de flesta jag känner. Kajsa har liksom inte fel.. (Eh) Livlig, karismatisk, småegoistisk och bestämd är andra ord som brukar höras. Och eftersom jag inte är så intresserad av kändisar så vet jag inte alls. (Dessutom vill jag försvara mig med att jag är betydligt mer omtänksam än vad folk ofta tror!) Men utseendemässigt och personlighetsmässigt har jag hört ett antal upprepade gånger att jag påminner om Resee Witherspoon.
har du blivit sparkad i huvvet av kungens livvakt? för det låter ju.. ont :| Wahahha. Nej, inte jag, men min bror! Dessutom med en skidpjäxa. För detta fick han 100 spänn eftersom han med sina puppyeyes började att gråta och gjorde livvakten helt förtvivlad där han stod.
vart ligger detta oman? Oman ligger här!
vad gör du för något, pluggar/jobbar? (har för mig att du hade tagit studenten?) Besvarade ju det ovan. Men man kan väl säga att jag gör en blandning av frilansjournalist-thingies, driver denna bloggen, jobbar lite som illustratör och sedan lever och frodas. :)
Om du skulle beskriva dig själv med ett ord,vad skulle det vara? Kajsa?! ^^
Okej, jag har en liten fråga som kanske är väldigt korkad, eller vad vet jag? Jag ställer den i alla fall. Och om det blir jättepinsamt så kan jag bara försöka låtsas som ingenting och vissla lite grann (fast jag är urdålig på att vissla... men du förstår principen).
I alla fall, nu till saken; hur sjutton uttalar man egentligen ditt bloggnamn? När jag försöker låter det mest som något sorts danskt bröl, och jag tror inte det riktigt är rätt. :P Sen vill jag ju såklart veta historien bakom namnvalet också!
Det är min fråga! Ha det fint! Sånna här frågor tycker jag om. För det ligger ju lite bakom just namnet på bloggen! :) Jag är väldigt intresserad av språk och hyser särskilt passion för de språk som i mina öron är de mest speciella, vackra och ibland ovanligast. Närmast hjärtat ligger latin som jag sedan många år läser lite i all enkelhet hemma då vi har massor av läkarlitteratur från början av 1900-talet på just latin och även lite läroböcker. Jag hyser fascination för ord och älskar att lära mig nya och särskilt sådanna som ligger sådär fint och annorlunda i munnen. Då jag dessutom är en väldigt öppen person i mångt och mycket, men oerhört sluten i annat så kunde jag inte bli annat än överförtjust då jag bläddrade i ett gammalt lexikon och fann aenigma. Det är latin för liten/ lilla gåtan eller hemlighet. Inte bara är det en fin sammansättning av bokstäver och lätt att komma ihåg men även så betyder det något som jag kan relatera tillbaka till själv, personligen. Jag är en gåta för mina läkare och jag föredrar att hålla mångt och mycket hemligt för mig själv. Aenigma har blivit jag, min psedonym, alias, nickname, min label/märke och mitt signum. Uttalet tycker jag inte spelar så stor roll men jag uttalar det som ah-enigma. Ett ganska kort ah istället för A (Alltså inte som den första bokstaven i alfabetet; a utan mer som ljust ett mjukt ah) och sedan återföljt av enigma. Dock blir jag galen när folk säger enigma för det är ju helt fel och något annat! Haha

En illis. Ritad av mig som vanligt. Glömde visst dock att sudda bort skissen.
I forever trust in you
När karamellen Ellen och jag väl kom iväg från huset efter många om och men och redan ömmande fötter i våra high heels (mina var dock dubbelt så höga kan tilläggas) så togs det en tur till Dahlboms där jag träffade folk jag inte sett på 5 månader på grund av min snabba tillflykt efter studenten. Sen blev det CC och allehanda äventyr, smärtor i fötterna, sannslöst skrattande och roligt folk. Jag är pepp som en papegoja för nästa helg. Då blir det halloweenfest på densamma CC.. Oh yeahaa.

Jag skämtar inte när jag säger att det tog oss 10 minuter att ta detta pussmunskort. Inte en promille i kroppen men sanslöst, larvigt fnittriga. Helt underbart att bara få skratta åt helt triviala saker alldeles ohämmat.
Kass bild på en klubbig illis som jag påbörjade förra veckan och som inte riktigt är klar. (Kommer en bättre version sen!) Men den passade i och med gårdagen.



Värdelös bild på vad jag hade på mig men det var det bästa jag hade. (Eftersom jag och karamellen inte kunde sluta garva när det skulle tas kort på oss båda). Svarta lackpumps, Skopunkten. Gråa stupisar, Kappahl barn. Grönt linne med fina detaljer, Karamellens som är inköpt i Frankrike/Biarritz. Svart pärlhalsband, Indiska.
Och sen precis hur pigg, sliten och galen Kajsan är efter gårdagen.
The Cranberries - Dreams
And by the way, håller på och sammanställer frågorna, och svaren, nu till den lilla frågelådan! Så last call, någon som undrar något mer över den lilla apan, mig Kajsa alltså, så hosta upp det nu. :)
Did I just sell my soul?
Och för de flesta skulle just detta erbjudande om att skriva om bläckpatroner vara extremt fel men för mig är det rätt rätt rätt. I´ll tell you why.
Som de flesta vet så frilansar jag lite lätt genom att göra illustrationer åt folk och företag. Det gör att jag så gott som dagligen letar inspiration, skriver texter och samlar ihop arbeten på datorn som jag behöver skriva ut. Skrivaren är alltså min bäste vän. Och om ni inte visste det så är det helt galet dyrt med bläckpatroner till just skrivaren. Trots idog reklam på TV och medvetandet om att man faktiskt kan tjäna pengar så går ju det flesta och köper de dyra färgpatronerna hos återförsäljaren till skrivaren eller i dyra bokhandlar. Jag vill inte ens gissa mig till hur mycket pengar jag, okej indirekt så är det ju inte ens jag utan föräldrarna, lagt på att skriva ut illustrationer, skisser och bilder. Tusentals kronor? Nej, snarare tiotusentals..
Det är då fraktfritt.net kommer in i bilden. Hur enkelt som helst kan man gå in på deras sida och genom en enkel sökning för just sin skrivare jämföra priserna från olika företags färg- och bläckpatroner.
För oss som har en skrivare från HP exempelvis fick jag snabbt fram att vi skulle kunna spara hundratals kronor för varje färg eller bläckpatron vi köper bara genom att kolla in på fraktfritt.net och kika över utbudet från de olika företagen. Istället för att betala dryga 470 kr för en färgpatron så skulle vi kunna få en för 299 kr (+ fraktkostnad på 49 :-). Helt gratis tjänst där du får perfekt hjälp för att tjäna pengar på att vara lite smart.
Nu ska jag promota detta på samma sätt för mina föräldrar så att jag i framtiden kan skriva ut mängder med mina illustrationer och saker från datorn utan att få dåligt samvete. Varför köpa något dyrt när man kan få det billigt liksom?


Två av märkena som man exempelvis kan få upp som återförsäljare av toneråterförsäljare.
I follow you, you follow me
Idag är en mysig dag vet ni. När man har en mjuk boll i bröstet/magen istället för en vass och elak. Jag har till och med på mig de mjukaste skorna man kan ha. De förhatliga, fnysta åt, so last season-dissade och alltjämt lika underbara uggisarna. Ja, jag älskar dem. Och ja, jag tycker det är så töntigt att halva modesverige kommer att ta fram sina igen och säga att "Men de är ju såå bekväma och det spelar ingen roll om de är trendiga eller ej"
Bullshit, de vet både du, jag, vi och de att de använder de för att Ebba säger "Uggsen are back girls!".
Rumpnissar!

Mina potatisar ringde nyss, potatisar aka päron aka föräldrar typ, och var så lagom irriterade båda två på olika håll. Mamsell efter en dag på hetsiga möten i Stockholm och sittandes på Arlanda express, papi på en fjärran flygplats någonstans i nordnorge. Papi skulle ha varit hemma för 2 ½ timma sedan. Han kommer att komma hem vid 21.00. Dimma is covering scandinavia och papi är irriterad.

Min egna lilla husgud och antagligen världens bästa illustratör. Liselotte Watkins är fullkomligt makalös och hennes illisar får mig att bara gapa. Jag kan inte ens avundas hennes sätt att rita eftersom det är så far away from vad jag någonsin skulle kunna skapa. (Och nej, jag fiskar inte efter beröm!) Men jag beundrar henne något otroligt!
Tolkningarna av Robert Cavallis kollektion för H&M, som jag ser fram emot med dräggel, är out of this world.

Okej, jag har fått en massa bra frågor i min lilla frågestund. Men jag vill ha någon riktigt rolig, klurig och som verkligen gör att jag får beskriva/förklara mig. Ta det som en utmaning att fundera ut det! :)
Breaking my back just to know your name
Och appropå Hanna ska det tilläggas att raringen är en liten gullegris med stora mått. När vi knallar ned till körskolan för att hon ska ha dubbellektion tittar hon på mig med skeptiska gröna ögon och säger;
"Ska du ha på dig det där?"
"Ja!" säger jag.
"Om du lovar att lägga upp det där som dagens outfit så får du en påse med muffins av mig."
"Okaj, its a deal!"
Och visst, bara för att man är modebloggare behöver man ju inte alltid leva upp till att se ut som tagen ur ett modemagasin. Ibland får man se ut som en stereotyp jämtlänning. Det gör jag idag.
Uggisar. Grå stuprör, Kappahl barn. Lila tisha, Vero Moda. Cremefärgad hoodie med lila fåglar, Object.
Stor mönstrad, cashmeresjal, köpt i Oman. "Stickad" softshelljacka, 66 North, mamsells.
Pälsemössan (Jag misstänker att det är den Hanna har något emot), Åhléns.




Kajsa putted on the evil face today. Och förövrigt så kom Hanna just hem från körlektionen, utan att ha dödat en minsta kotte, med en påse citronmuffins till mig. Jag älskar den flickan!

Ingenting förringar & drar ned en människa så, som medvetandet att icke vara älskad
Idag har jag betat av lite allt möjligt som jag behövde få gjort. Skrev en krönika och skickade till in chef på tidningen i stan. Kändes som om jag skrev om precis det jag ville. Som att plocka bort några stenar ur bröstkorgen genom att säga dem rakt ut. Nu lyssnar jag på glad musik, trummar med fingrarna på bordet och ska leta reda på något som innehåller socker.

Snorkallt var det ute också. Men väldigt friskt och klart och med massor av blöta, prasslande löv på marken att skutta runt i som man gjorde när man var liten.
Svarta gubbskor eftersom jag inte kunde hitta mina uggisar (var äääär de?)
Gråa, ribbade strumpisar, present från mamsellen som var i Sthlm igår. Vitt linne, NafNaf, Paris
Diane von Furstenberg-ish klänning, Vero Moda. Cashmeresjal, Mamsells inköpt i Oman
Blockmönstrad sidenscarf, 2Hand, Umeå. Lipstick, temptation red, Oriflame, present



Babuschkan är helt perfekt. Helt helt perfekt. Inga kalla öron så långt ögat når.


Jag lyssnade på ett program på P3 häromdagen och hamnade i någon grej om konstiga djurhistorier som folk ringde in och förtäljde. Höll på att dö när en snubbe lite ångerfullt berättade om en hamster som han/ eller en vän hade skickat iväg på en ofrivillig luftfärd med fallskärm när de ville se om den kunde flyga så. Bara det att vinden hade skjutsat iväg hamstern bort bort bort över ett torg och landat framför en mamma och liten dotter. Tänk er att se en liten hamster komma flygandes i fallskärm liksom?! Wahahaha.

Jag har köpstopp, ja det har jag. Men om man har mynt som räcker till att köpa ett par örhängen på rea sådär så räknas det inte. Faktiskt. Nu har jag ju inte hål i öronen men har små finurliga grejer som gör att jag kan ha örhängen ändå. Så jag ska bara mixtra lite. Tänkt er liksom dessa kitschiga jättediamanter i knallrosa till svart partyklänning. Oh yeah.

Och hörrni, fortsätt FRÅGA mig allt möjligt bisarrt som ni skulle vilja veta nu. Bara att klicka på länken så kommer ni till inlägget där det är fritt fram att vara så frågvis man vill. Jag menar, vem fick jag vara när vi mimade Spice Girls i 4:an? Hur kommer det sig att en skåning bor i Jämtland? När tappade jag min sista mjölktand? (Tro mig, det ÄR bisarrt sent!) Har jag blivit sparkad i huvudet av kungens livvakt? Har jag någon absurd talang eller förmåga? Tror jag på rymdisar? Är det jag som ritar illisarna eller snor jag dem av en dvärg som jag tvångshar i garderoben?
Våga fråga!
Jag låter frågorna rulla in ett par dagar och läser sedan igenom dem och besvarar. Känns något för personligt, oväsentligt (Ja, liksom om jag har innåtnavel eller utåtnavel är ju ganska irrelevant, eller hur?!) eller grovt så svarar jag inte med mer än en fnysning men annars är det bara att fråga fråga fråga!
Kanske om mina illustrationer eller förkärlek till att rita saker som denna här nedan?
Får massa frågor om mitt ritande, utbildning och framtidstankar angående illustartörsinriktningen så nu kan ni bara smattra iväg varenda liten glödlame-pling så kan jag besvara allt samtidigt och bespara både er och mig småtid. :)

Eller saker om denna lilla apa? (Världens första apa med lugg dessutom!)
Klura, fundera och tänk och skriv antingen en kommentar eller maila på; [email protected]

Ni behöver inte fråga; är du så ond som du ser ut? Det är jag, kan jag säga på en gång. Fast jag döljer det för det mesta ganska väl. Och jag bits bara ibland. Då och då. (Ni förstår ironi va?)
Hanna is a creep but she wanna be special (fucking special)
Nu måste jag underhålla henne. Och hindra henne från att äta makaroner med ketchup, curry och ost. Hon är inte vid sina sinnens fulla bruk. Det hör man ju. Ingen vettig människa äter ju det där frivilligt.
Ni får kika på lite illisar så länge! :) (Made by me som vanligt)



Fina låttexter kan man använda till mycket.
Radiohead - Creep
Låten tillägnas odjuret Hanna
Edward with his magic scissorhands. (Or first cut is the deepest)
Den känslan övergick dock snart i småbersusning över att jag faktiskt vågat. Mitt hår är mitt tempel. Ingen rör mitt hår, men jag gillade faktiskt känslan av luggen över ögonbrynen. Det är härligt att ha lugg. I like it. In fact, I think I love it. (Om någon säger att det blev styggt nu ansvarar jag inte för de konsekvenser jag kan komma att åstadkomma emot er.. som sagt, mitt hår är mitt tempel. Mitt heliga tempel. Och jag är aggressiv.)

Jag och karamellen Ellen turistade i vår egen hemstad, Östersund.


Ni kan kalla mig Kajsa plutismun om ni vill.


Över en dm klipptes på längden, nu räcker håret alltså bara till midjan, luggen blev spikrak med lätt rundning vid tinningarna och sedan lite lätt uppklippt längst med, nedåt axlarna.


I like it! Och nu ska jag vara så töntig och fråga, vad tycker ni? (Men jag varnar er som sagt... men äckligt mycket smicker välkomnas som alltid!)
Mjukt kontra hårt
Två av mina absoluta favoriter (Gucci får vara med en annan dag) inspirerar mig något otroligt i höst med en liten svensk sidekick vid namn Acne. Jag sucktar efter mjukt kontra hårt i höststormarna.

Acnes fullkomligt makalöst vackra broscher i form av sidenrosor har fått mig att drömma om en outfit som toppas av rosenknoppar nu i flera, flera veckor. Är det någon som trillar in på en Acnebutik i Stockholm så vore jag såå tacksam för inköp och skickning av en ros till mig. Så begärliga är de i mina ögon där jag sitter i Jämtland och närmsta Acneaffär ligger mig fjärran. Jag behöver en ros i min broschsamling...


Kanske säsongens absolut finaste lilla väska och multi/blockfmönstrade sko? Ja, absolut antagligen.
Prada tog mig inte med storm och jag tyckte att rosettväskan var både otymplig och ful ifrån början. Nu kan jag inte slita mig från väskan och drömmer om en kombination av den och ett par matchande skor till partynätter i Åre.

Hårbandet som får mig att tänka på Robocop och Transformers. Så rasande fräsigt på något knasigt sätt. Skulle man skalla någon med detta så skulle de få ett Pradamärke intryckt i pannan misstänker jag..
Acne har ett par coola skor med skruv och mutterdetaljer som jag vill sätta tänderna (?) i också.
Jag letar efter de ultimata höga handskarna. Och visst, dessa är lite to glossy, lite för höga och lite för fetisch men ändå så är de ju så; ohh. Filippa K gör ett par lite billigare och lite mer diskreta dock.

Nitskorna som fått mig att se rosa (alternativt svart då) från första gången jag såg dem. Jag har sagt det förut och säger det igen, Burberry ligger mig närmast hjärtat av modehusen och har så alltid gjort. Dessa ska en dag komma i mitt ägo och hamna i Kajsas Burberrysamling! Tillsammans med väskan som andas attityd och får mig att faktiskt överväga att investera i en weekendbag som antagligen väger ton pga. massor av nitar innan den ens packats... Svart läder och silvernitar, heeelt perfekt kombo.


Okej, jag förstår att alla tänker såhär nu "Herregud, vad gör hon uppe och bloggar denna tiden, i arla morgonstund?" Dvs klockan 09.00 drygt. Men jag väntar på att karamellen Ellen ska komma ut från den bisarra dimman med sin bil och köra oss till stan. Mina vänner, jag ska till frisören. Jag ska klippa lugg.
Bloggar jag inte ikväll är det för att Hanna håller mig borta från att tröstäta ihjäl mig på godis för att jag ser ut som något från Mars Attack. Har jag nämnt att jag är livrädd för frisörer? May the force be with me..
He is not just a fruit, he is my friend!
Det kommer att bli en mästerverk. Det känner jag på mig. Annars får jag väl backa på någon..

Klänningen är ett första trevande litet syförsök på ganska länge. Kajsa har nämligen tålamod som en iller hög på avgaser. Men man kan inte vara annat än glad i min absoluta favorittunika från Oman!
Svarta pumps med träklack, från mormors garderob. Stickade knästrumpor nedvikta över pjucksen.
Vinröda strumpisar, knyckta från mamsell. Grå tunika med handtryckt mönster, köpt i Salalah, Oman på Lulu shoppincenter. Grå kofta med guldknappar, Pringle of Scotland. Armband x 3, Indiska & India.


Tunikan är helt makalöst fint gjord! Som sagt handtryckt mönster i form av vinröda rankor och guldprickar, sedan metallinslag i guld och silver och broderade bårdband.

Okej antingen skulle jag ju kunna växa upp, eeeller fortsätta ha roligt åt mig själv och mina töntiga små infall?!
Jag väljer alternativ två. Ni kommer ihåg den gigantiska avokadon från häromdagen? Låt mig presentera min nya sidekick, avokadon! En wingman att räkna med (i alla fall tills jag ska äta upp den). Och ska jag ha en klänning så ska väl avokadon ha en? Här är skapandeprocessen;




Och nu när jag är på bättre humör; Kolla in detta! Evolution of dance, ett av de mest sedda klippen på Youtube. Så.jävla.klockrent!
"I love you! And you.. And you you and you!"
Jag har tänkt mycket på det här hur man behandlar andra människor. Vad man tänker, tycker och säger. Hur man värderar andra och om man faktiskt visar sin uppskattning på sättet man borde. Jag försöker verkligen att tala om för människorna jag älskar och tycker om att jag gör det. Att de är bra och att jag är glad att jag har dem. Men så finns det ju så många människor som man aldrig visar sin uppskattning. Eller som man visar men som faktiskt förtjänar mer. Underbaraste Clarisen skrev ett riktigt bra inlägg innan jag drog till Umeå och träffade denne donnan i verkligheten. Vi diskuterade det då också. Så nu har jag tänk på hur mycket det faktiskt kan betyda med bloggkompisarna. De som finns där med stöttning, roliga kommentarer, finurliga inlägg, beröm och som små bollplank. För trots att de sitter på fjärran ställen i Sverige, och andra länder, så är det ju en slags vänner som man, i alla fall jag, värdesätter högt. Man ska inte snåla med beröm, fina ord och komplimanger. Så små saker kan göra så mycket. Mer än vad man tror. Nu är det min tur att hylla några av er! För att ni är så jäkla bra på så jäkla många olika sätt.
Panikidyll är beviset på att man kan hitta riktigt riktigt bra vänner via internet och av en slump men som man tackar sin lyckliga stjärna för att man verkligen fann! Min bästaste bloggkompis som är precis lika underbar i verkligheten som via sina inlägg och kommentarer.
Underbaraclara är egentligen för bra för att vara sann. Och det hjälper inte hur mycket hon än försöker säga att hon bara är en "vanlig tjej", för det är hon inte. Jag är så otroligt glad att jag fick chansen att träffa denna fantastiska flicka som inte bara har en fullkomligt makalös garderob men också ett hjärta av guld, massor av humor, superba åsikter och är så trevlig. Jag kan inte hjälpa att varenda gång jag ser en bild på Clarisen så vill jag pipa "ohh" och ge henne världens största kram. Jag har adopterat henne som min syster numera. :)
Beautyfulones är både en av de mest inspirationsgivande bloggarna som finns i Sverige och skriven av Annika som är en helt fantastiskt fin flicka, både till utseende och personlighet! Trots att hon inte av några som helst skyldigheter behövde vara snäll mot mig när jag mådde dåligt, vi känner ju bara varanndra via bloggvärlden, så stöttade hon mig på ett sätt som verkligen var värt så otroligt mycket när det som mest behövdes.
Kan knappt vänta tills jag får träffa magiska tjej. (Sen ska jag, när jag bli überkänd modedesigner, signa henne som min förstamodell och se på när Lagerfeldt och Jacobs blir gröna av avund för att jag norpade åt mig världens vackraste flicka) ^^
Fani, Emelie & Julia är tre nyupptäckta små yrväder från min "hemstad" Norrköping som garanterat alltid gör mig glad när jag kikar in på deras bloggar. Inte bara tre tjejer med humor och skön självdistans utan de har också de sötaste sätten att uttryckta sig och få mig att titta på alla deras bilder och tänka "Meeeen jag vill också vara där och ha roligt med dem!". Sen har jag efter att ha sett dessa tre flickors bloggar, tillsammans sedan med Annika från Beautyfulones, insett att Norrköping måste vara en stad med en mängd skönheter till tjejer!
SvartVitLila är en av mina absoluta favoritmodebloggerskor eftersom hon ser betydligt längre än bara vad de mäktiga inom modevärlden säger är trendigt. Det är som ett litet tidningsmagasin varje gång att läsa på hennes blogg och få annorlunda och skarpa åsikter och vinklingar på mode. Det är så skönt att komma in på en modeblogg där saker och ting inte är så "rosa" över lag och saker och ting har attityd istället för plattityd.
Mainstreammallen funkar inte alls och det är jag oerhört glad över!
Get Nanóismed är ren kreativitet, inspiration och ögongodis ut i vartenda bloggtum för mig. Och bara med det som grund hade det varit en fantastisk blogg men att sedan Nanóraringen min är en hejdlöst söt tjej med verkligen tänkvärda åsikter och fin personlighet som lyser igenom i allt hon gör så blir det om möjligen ännu bättre!? Har en garderob jag skulle vilja betrakta från varje skrymsel och vrå. Vintageproffs med svart bälte i att hitta de mest makalösa ting.Nanó är en såndär bloggtjej som jag bara skulle vilja gå runt med en hel dag i typ Stockholm och second handshoppa med, fika och prata om allt möjligt med.
Styleiseternal är verkligen en blogg som borde ligga topp tre på listorna över Sveriges bästa modebloggar! Med en förmåga att fånga upp de där små detaljerna, skriva ruskigt bra, vinkla modet personligt och filosofera över style.coms och andra siters trender på sitt eget sätt vill jag bara skrika till något modemagasin att göra henne till chefredaktör. Alltid de mest läsvärda modeinläggen på bloggen och helt tokigt cravingsframkallande tradera och e-bayfynden.
Pyttis lyckas inte bara alltid peppa mig genom de mest rara kommentarerna utan verkar dessutom vara en så härligt down to earth-tjej som det är omöjligt att inte tycka om. Skriver om de triviala sakerna i livet blandat med drömmar, ödmjuka funderingar och shopping mixat med hennes egna underbara illustrationer. Men det hon lyckas med som många andra misslyckas fatalt med är att alltid få saker att bli personliga och intressanta. Det fabuleras aldrig hos Anna och jag önskar så att jag skulle kunna ge henne en gigantisk självförtroendebooze så att även hon själv förstår vilken bra tjej hon är!
Detta är inte alla, bara en bråkdel, av de som förtjänar en plats och några sanningsenliga ord, men det är några stycken i alla fall. Senare fyller jag på listan. Nu är de dessa tjejers tur att känna att de betyder något för mig i alla fall! :) Ni är toppen på alla möjliga sätt och vis!

Melankoli

Svarta knästrumpor, Nya från Åhléns. Blåa leggings, H&M. Blårandig axelbandslös body/baddräkt, knyckt ur mamsells garderob. Svarta stickad klänning, Gina tricot. Sidenskärp med pärlbroderier,Nya. JC
Stelt silverhalsband, present.



Timbaland feat. One Republic - Apologize
Den passar mer än någonsin.
Light will guide you home

Grå 60-tals klänning, H&M. Stort halsband i gult, brunt och rött, Accessorize, Köpenhamn. Stickad mössa, Lindex barn. Mörkblå duffel, Zara barn. Broscher i form av sköldpadda och fjäril, arvegods.




Min vän karamellen Ellen trodde inte på mig när jag sa att jag hade fått en avokado av min mamsell som var nästan lika stor som mitt huvud. Men här är beviset! Jag och avokadon som måste vara genmanipulerad eller något. För okej, den är inte riktigt lika stor som min skalle men ändå helt bisarrt stor!


Och istället för att skutta runt på CC i Åre ikväll så ska jag se på film och äta onödiga, sockerstinna saker.
Vad tycker jag om det? Det är censurerat
But heaven ain't close in a place like this
Yyyyyl. (Gimme Litium..)

Bra sak dock; kikade igenom min mapp där många av det gångna första årets bloggande illustrationer ligger. Shit pommesfrites vad många det är! Hur många som helst som jag totalt glömt bort och som verkligen visar hur mitt ritande har utvecklats. Allt ifrån negligerade skisser, kroppsstudier, minituöst detaljerade teckningar, inspirationsplock från Elle och galna Haute Coutourebilder. Önskar att man kunde lägga upp alla från den första till den sista som jag ritade så sent som klockan 02.00 inatt.
Skulle jag välja en utställning som pågår just nu, att gå på så skulle det nog bli Museum of fine arts i Bostons Walk this way som visar upp en av världens största skosamlingar. Allt ifrån jesussandaler från nästintill Jesus himselfs tid till vår i detta dags nyaste pjucks. Dessa, som är Vivianne Westwood ritade, är från 1991 och helt sannslöst, sjukt grymma.


En illi som jag hittade när jag grävde bland allt annat i den där mappen. Inte publicerad på bloggen förrut av någon anledning. Ritad i våras.
Somebody told me - The Killers
Den där Anna

Utklipp från typ DN med världens bästa modeillustratör. Rosor har aldrig varit så vackra.

När jag var i Umeå och hälsade på i förra veckan fick hon hem detta paket som hon budat hem från Tradera för lite över 100 kronor, om jag inte missminner mig. Förstå; en Marc Jacobs tygpåse för dryga 100 spunn! Gurgel..

Kanske en av de finaste aftonväskor jag någonsin sett? Jag är ju sjukt svag för broderier och så står denna lilla raritet på en hylla och bara är vacker. Svart tyg med folkloristiska broderier som är bara åhh ahh.

Skorna från NoaNoa som jag sucktade efter hela sommaren. Vem har dem? Annaaaaa.


En väska inköpt second hand. I kosseskinn! Jag upprepar; KOSSESKINN.
Okej att den är småbisarr och lite äcklig, tänk detta kan ha varit en av skådespelarna från Bregottfabriken, men ändå så är den ju helt makalöst cool. Klicka på lilla bilden. Då ser man en äkta kosseskinnsvirvel. (Jag, morbid, någon?)

Det första E-bay inköpet fascinerade mig under 4 dagar. Biba har just kommit med uppföljarena till sina från 70-talet, Vivianne Westwood har designat ett par och ett flertal andra modehus visar också upp det. De hjärtformade solglasögonen. Dessa är unlabeled och hembudade från amerkanska E-bay. I love them!

Jag skrev om den i förra veckan. Den magiska, förhäxande, fascinerande, snurriga, väldigt ortodoxa och helt fantastiska Jesus och Maria Magdalenatavlan. Aldrig har jag sett Jesus så hipp! Han blingar ju bättre än 50 cent, Pudd Daddy och alla de där tillsammans. Dessutom kan man bli hypnotiserad av att glo på den för länge. Det skulle svenska kyrkan kanske börja med. Sätta ut små tavlor som mässar ut; gå i kyrkan. Gåååå i kyrkan.
Bling it. AMEN.

Have you ever fallen?

En fin ryggringning på en klänning kan vara så otroligt mycket mer vacker än vilken prålig framsida som helst enligt mitt tyckte. Skulle jag någon gång gå på en maffig röda mattan så ska jag ha en ljudvlig skapelse där ryggen och inte dekolletaget är i fokus. Ritad denna igår framför Greys.

Dessa två har jag haft uppe på bloggen som snabbast i våras fast i mindre format. Var ett beställningsjobb till några som hörde av sig och ville ha illustartioner, och sen uppföljande sammarbete, till sin reklambyrås hemsida.
Har dock inte hört av dem sen tidigt i sommras vilket irriterar mig då de fick dessa två illustrationer gjorda till sig och sedan inget hände. Temat skulle i alla fall varit "väntan". Lämnade kvar vissa skissade drag under på den översta då effekten tilltalade mig.

En lista!
Har du pojkvän? Hmm. Nej
Är du kär? Tror inte det, nej.
Hur tidigt stiger du upp? Jag har tagit studenten så, när jag vill! :D
Vem/vilka vet mest om dig? Sanna, HannaGrisen, Carolina.
Gillar du att slåss? Ja. Vem gör inte det liksom?
Vad ska du göra ikväll? Rita lite illustrationer och tjura över att mami vägrar titta på CSI utan ska se Örnen.
När var du senast full? Jag har varit salongsberusad som högst. Ser ingen mening med att bli full.
Har du utländska föräldrar? Nje, inte helt.
Var har du ont? I tinningarna.
Är du bra på att måla? Jag gick estet, inriktning design, så kanske hyffsad?
Vem kramade du senast? Min mamsell.
Vad längtar du till? Att resa bort bort bort...
Favoritalkohol? Champagne är hittils det enda som jag tycker är gott på allvar.
Vad heter dina husdjur? Räknas bröder? Jesper och Pontus isåfall. + den tjocka grodan i vår trädgård i skåne.
Har du körkort? Nej, men det är jävligt på G! :)
Favoritgodis? Lakrits, 70 % mörk chocklad, mint och annat random.
Morgon- eller nattmänniska? Nattmänniska.
Sparare eller slösare? Jag handlar väldigt mycket. Men jag har sjukt bra koll på min ekonomi och har alltid gränser och planerar precis hur mycket jag får göra av med och så vidare. Så spara/slösa.
Har du några homosexuella vänner? Nej, inte vad jag vet. Vill någon erkänna?
Bio eller promenad? Bio mys. Promenad på sommaren, mys. Both.
Är du kittlig? Ja, gud ja! Rör man mina fotleder, knän eller mage dödar jag..
Rädd för insekter? Inte rädd. Men de små äcklen borde reduceras.
Anser du att du är stark? Faktiskt. Hela min uppväxt är präglad av träning.
I´ve become crueler in your presence
Jag bjuder på det idag;
Det var meningen att det skulle bli en sån där lite Amelie från Mont Martre-aktig bild med stora ögon, pillemarisk min och fågelperspektiv. Istället blev det helt annat. Men ganska roligt ändå. Man ser kläderna för dagen i..eh..konstnärlig vinkel!


Att vinkla händer och fingrar på sättet jag gör på bilden är oerhört typsikt mig! Sen är det ju kul att jag står som en liten bebisgiraff och glor på mina egna fötter när jag knorrar fingrarna sådär. Dagens;
Svarta lackpumps med snörning över ankeln, Skopunkten. Svarta stuprörsjeans, Åhléns barn.
Blek mage som kikar fram, Kajsas. Svart, tunn tröja, Koola Anna. Plommonlila skjorta, present.
Svart pärlhalsband i form av kedja, Nya från Indiska. Nitarmband. random. Tunnt nitskärp här använt som armband, Lindex barn + Nytonat, guldigt hår i hästsvans!

Jag skulle testa ljuset, nya inställningar och vinklar på stativet med kameran. Men jag måste ha tryckt fel för det blev jätteknas. Grusigt, suddigt, blekt och glåmigt och mitt osminkade ansikte blev ganska mähää.
Men jag har på mig gosetröja ifrån Busnel med finaste sjömansknäppningen!

Just det. Skulle ha postat igår men glömde. Här är bidraget jag skickade in till ELLEs tävling där man kan vinna en Mulberry Mabel i rött eller lila lack. Gick ut på att man skulle motivera med 20 ord eller illustrera på valfritt sätt hur man skulle matcha Mabeln med. Jag gjorde en day och en nightversion då jag hade en massa inspiration.
Diggar dagversionen för att den är fullt möjlig men nattversionen fick en liten twistad Babuschka/turban/halsduks sak runt huvudet som jag inte skulle palla att dansa med runt huvudet. Men ändock, fräsigt. Tror jag?!

The Kooks - She moves in her own way
En puderdosa av snö
Var jag i det minsta skriande behov av något av detta? Nej!
Jag kallar mig faktiskt väldigt miljömedveten och är stolt över att vi handlar allt som går ekologiskt, närproducerat och fair trademärkt. Att vi källsorterar nitiskt, eldar i brasan ofta istället för att ha elementen på onödigt högt, komposterar allt som går, använder bilen när vi behöver den annars promenerar eller cyklar. Att vi över lag är miljömedvetna i min familj och att årets bästa julklapp förra året var utsläppsrätter på koldioxid.
Nu skäms jag faktiskt när jag inser att jag handlar på det sättet jag gör. Inte bara är det fruktansvärt onödiga ting, i och med att jag handlar så bidrar jag ju till att hålla igång komersen, produktionen och skapandet av produkter som tär på våra redan kraftigt sinande resurser. Visst är cirkus hälften av det jag handlade i veckan second hand, men ändå, jag måste inse att det faktiskt inte är fullkomligt försvarbart ändå. Jag måste börja tänka på hur jag komsumerar. Och även om jag hoppas att fler ska göra det så är det egentligen bara mig själv jag kan ändra på, men jag kan i alla fall önska att fler tänker efter. För som jag skrev förra året, så är problemen densamma, men vi vägrar fortfarande att reagera så att det verkligen får betydelse och ändring att ske...

Tre sidenscarfar i olika storlekar inköpta på Myrona och Kupan i Umeå. Paisleymönstrat och blockmönstrat lite sådär á la Pucci i höstiga färger.

Makalöst vackert broderad klänning på ljust, mintgrön botten. Vet inte om jag någonsin kommer att använda den men jag kunde inte låta den hänga kvar med tanke på hur fint tyget är. Myrorna i Umeå.

Chunky halsband i svart med massor av små rocaillepärlor sammanflätade och sedan ihopsatta till en kedja. Indiska i Umeå.

Har kikat på Bambi ända sedan i sommras när jag såg den hänga nyinkommen på Glitter i Helsingborg. När den dinglade ensam på halva priset så fick den följa med hem tillsammans med...

... påfågeln och sina vackra fjädrar. Jag har alltid älskat påfåglar och deras fantastiska skruder så det kändes perfekt med att halsband med en fin berlock i form av min favoritfågel.

Ett par jättefina, svarta mockapumps med lite spetsig tå och typ 40-tals modell för 50 :- på Myrorna i Umeå i nästan min storlek väntade på mig.

Höstens ultimata partyklänning blev funnen på min hatbutik, Gina Tricot, i Umeå och var helt enkelt för begärlig. Superskönt silkigt material, blockmönstrad botten, mjuka färger, fin ringning i halsen som snarare framhäver nyckelben än dekolletage och bra modell.

Nya kappan, bild längst ned, bad om att få en pälsmössa som gjorde from Russia with love-looken komplett och den pillerburksformade raringen från Åhléns blev perfekt och dessutom ett icke-päls komplement.

Har man ett hår som för det mesta räcker ned till byxlinningen så finns det i princip alltid behov av uppsättningshjälp. Helst i form av hårband. Höstigt, mustigt och vackert mönstrat från Glitter.

Svart sidenskärp med pärlbroderier som skulle kunna sitta fint i midjan, eller på höften, på en plain klänning.JC.

Och kappan, som jag visade upp igår. Från Myrorna och i underbart skick.

+ ett par gröna, superfint fiskbensmönstrade, svarta och bruna knästrumpor. Åhléns.
Och nu när jag beskrivit allt så skäms jag om än möjligen, ännu mer. Shoppingstopp? Ja!
Tänk efter du också, om du nu läst ända hit ned?
And my lips, they don´t kiss, they don´t kiss the way they used to
Här är den utlovade bilden på min nya kappa. Det är ren kärlek mig och den emellan.
Inköpt på Myrorna i Umeå, ganska mörkt grön, helt i ull och äkta pälskrage, jätte fin och fräsch, söta detaljer och gosig som få. Passar dessutom galant ihop med de, på samma ställe, nyinköpta 40-tals pumpsen i svart mocka, mina fräsiga, skogsgröna knästrumpor (också nya) och de fantastiska pälsmössan som var tvungen att hamna i Kajsas ägo när den hittades i Östersund i helgen. Jag känner mig som en liten ryska.
Så, from Russia with love, I give you bilden på min nya älskling/älsklingar.

Nu när jag vet att Hannagrisen är på körskolan och kör sin dubbellektion kan jag inte låta bli att låta er ta del av följande konversation som uppstod mitt inne på Domus bland intet ont anande lunchgäster på söndagseftermiddagen. Scenaroti är att vi står med alla våra saker, väskor och är trötta.
Kajsa- Kan vi inte gå in på Stadium?
Hanna- Njeee, jag orkar inte.
Kajsa - Men jo, kom så går vi in på Stadium och kikar bara. Vi har ju ändå inget annat att göra.
Hanna- Men jag orkar inte släpa omkring på den här bögen mer.
Kajsa-.. Eh va?.. HAHAHA!
Hanna- Alltså jag orkar inte... nej nej, jag menar bagen! Jag orkar inte släpa runt på den här bagen!
Kajsa- WAHAHAHA! Vad sääääger du?
Hanna- Men jag sa feeeel. Inte bögen, bagen! .. åhh...
The Killers - For reasons unknown
Och Lolita har ju en söt tävling på sin blogg med annorlunda "krav" på kombattanternas inverkan. Join in vettja!
And my heart it don´t beat, it don´t beat the way it use to
Försöker göra nytta idag. Tänka på annat än saker som gör mig så förbannad. Det var ju världens bästa vecka tills nu. Så himla mysigt att springa runt i Umeå med mellanbrodern och hans flickvän och tillika second handproffs Anna. Underbart väder, massa kakor i Kajsas mage (ajaj!), shopping och kanske bäst av allt, fika med världens mest underbara Clara. Så fantastiskt kul att få träffa denna söta bloggerska i verkligheten! Härlig personlighet, gullig dialekt, jättego på alla sätt och vis och dessutom coolaste klänningen! Kan knappt vänta tills nästa gång jag åker till Umeå och får fika med sötnosen igen! :)

Bildbevis! Jag och Clarisen.

Detta kan ju ha en del med mitt taskiga humör att göra. För jag vill inte skutta runt i snö. Inte än. Inte nu. På tågstationen på väg till Östersund stod jag i flera minuter och glodde på åbäket som låg och fluffade sig på marken. Gnork

Fast helgen var ju också mysig. Kombinationen av Kajsa, Hanna och Jannkan i en lägenhet med massor av godis och kikärtor, min nya pälsmössa och även min nya kärlek, Ricky, på TV konstant under kvällen blev väldigt bra. Och jag har det inspelat. Här skall kreeras en film!

Nyinköpta och helt klart ultimata partyklänningen just nu. I vanliga fall hatar jag Gina Tricot men detta guldkorn kunde inte få stanna i butik med tanke på det facila priset av 249 spunn. Finaste halsringningen, shiny och svarta detaljer. Misstänker att den kommer att bli en hype i bloggvärlden. Men då hade jag den fan i mig först. Typ.
Och så ser man lite av mitt nya halsband som är chunky och alldeles utmärkt älskvärt.
Himlen är mer blå i norr
Det är både larvigt, skrämmande, underhållande, hemskt och konstigt att folk ofta vet så lite om det som ligger norr om mitten av landet. (By the way så bor jag exakt mitt i landet, och mitt i landet är INTE Stockholm.)
Om ni aldrig varit ovanför Sälen, ta en tur uppåt! Det är sagolikt fint, och att titta på en massa granar, älgar och annat naturligt är faktiskt väldigt underskattat.

Höga kustenbron en magisk höstdag med isig himmel och fina moln.

Japp. Ni kollar nu på en äkta jämte. Eller. "Äkta" Skånska föräldrar får jämtländskt barn kan vi ju säga för att vara sanningsenliga. Men i vilket fall som helst, en nästan äkta jämte som äter ahlgrens bilar och är totalt osminkad.
Den nakna sanningen det vill säga. Så här kan det alltså se ut när vi förflyttar oss mellan Åre till Umeå, via Sundsvall i hyrbil. (Ingen renrajd alltså)

Det är typ som "Sagan om Ringen". Fast med ekorrar istället för orcher.

Kitsch är inte så typiskt för norrland. Men man kan ju inte låta bli att älska den när den möter en såhär underbart.
Jag blev frälst i Umeå utav den hypnotiserande högtidstavlan som glittrar så fint och snurrar och anser mig nu som en lite sådär lagom på låtsas grekisk ortodox. Kolla bara posen! Maria Magdalena upp i dagen.
Nu kan ni ju ta allt detta med en nypa salt. Men faktum är att jag otroligt många gånger har hört de mest bisarra påståenden, funderingar och frågor om norrland. Och jag bor ju inte ens i norrland på riktigt! Jag bor ju mitt i Sverige. Men folk har de knasigaste tankar ibland ändå.
Jag känner alltid att hur mycket mer skåning jag än känner mig som så blir jag lite ledsen i själen, som faktiskt ändå har spenderat 19 år i jämtland, och därmed norr, när jag hör skitsnack om vår fina del av landet.
Alla kan inte bo i storstäder, äta på McDonalds när som helst, trilla in på TopShop på lunchen och knalla runt i pumps på saltade innerstadsvägar. På samma sätt som många kan det så kan ju vi skatta oss lyckliga som på en halvtimma kan befinna oss på en fjällsluttning med intet annat ljud än vinden i våra öron, närheten till naturen, möjligheten att bo otroligt vackert i miljö som andra (kanske ni?) betalar massor av pengar för att få besöka under en hetsig skidsemestervecka och mötas av mysig bycharm utan att behöva bry sig om att kanske bli haffad på en dålig bild av en streetstylefotograf.
Sneak peak
Helgens bravader i Östersund med två av mina favoritfreaks var dock upplyftande så jag ger ett litet försmak på några av sakerna som inhandlades i Umeå. Jag är så nöjd. Så glad!
Bästa second hand rundan hittills för mig.

Så här skuttade jag runt, + Zaraduffel, halsduk från Oman, torgvantar och väska från Indiska, i Umeå på second hand jakten runt Umeås förorter. Mycket ilska ventilerades.



Kan ni se vad det är? Jag känner mig fiffig. Fiffig och helt förälskad i alltihopa!
M.I.A - Jimmy
Ge mig en kaka!
Och jag hoppas såå att jag ska kunna träffa världens mest Underbara Clara idag! Jey. :D
Hade tänkt ge er en sneak peak på mina helt ohiii-second handköp från igår. Men det går inte. För min dator är ond. Så istället lägger jag upp en gammal illustration som är en Elle-mix. Gimme Gucci.

Lulu Guiness pytonstjärnväska & Guccissima klänning och skor med fina accessoarer.
Jag tappade mitt huvud, nu har jag plockat upp det igen
Jag känner mig naken utan smycken. Måste alltså packa ned en mindre höstarsenal för att vara på den säkra sidan. Kottar, blommor, blad, hörlurar, flugor och egyptiska skarabeér.

Dagens var så här spännande, idel barnkläder faktiskt. Och då kunde jag lika gärna ta med min lilla barndomsväska i crossbody-modell som jag fick i present i Stockholm när jag skulle gå modell/mannekäng.



Packa liten packväska

Jag önskar dock väldigt väldigt mycket att jag, och Hanna..., var på väg till något ställe där man kunde se ut som på min illustration. Umeå är fint, men den här kylan tar livet av mig!
Piece of cake

Lägger upp en liten ritad illustration från helgen. Nu måste jag nämligen packa packa för den kommande turen till Umeå resterande av dessa vardagar, göra tackkort för studenten, äta och annat.
Jag uppdaterar mer. Sen.
Le Sport - Tell no one about tonight
She sells seashells on the seashore
Jag kan inte rå för att jag prioriterade att bara ta hem de nya plaggen från skåne när jag åkte hem för två veckor sedan. Nu kom eftersläntarna. De lite mindre nya plaggen. Det finns inte en chans i världen att de får plats någonstans. Vart ska de bo nu?



Facebook är roligt. Faktiskt riktigt roligt. För ibland får folk för sig att lägga upp de där bilderna mna aldrig fått se själv. Där man får se ens riktiga jag. Skulle tippa på att detta är cirkus 4 månader sedan ungefär klockan 4 på morgonen på studentnatten inne i Östersund, Österäng. Det var roligt. Jag var brun. Henrik var full och glad.
Jag visar mitt sanna pimp-jag. Så kan man drömma sig tillbaka till tiden då man var fri och lycklig och hade hela sommaren framför sig.
Någon gullig kotte som har Facebook? Jag älskar nämligen att se vännerlistan öka och dessutom glädjen i att hitta på bisarra förklaringar till hur man träffades och vem som känner vem genom vem. :D
Dumb or numb
Lite sms blev nog dock ändringen. Svårt att vara förbannad på verkligheten när någon skickar smileys. Och små glada tillrop. Så jag la ned ilskan, ångesten och missnöjet. Sms är bra.
Vissa trender har jag insett att man tycker är så oerhört begärliga och coola när man ser dem på catwalken. För att sedan inse att de är oerhört svåra att bära upp i verkligheten. Det blir inte samma sak när man själv inte har blivit stylad i tre timmar, har 2 meter långa ben och är på väg till ICA istället för att knata på en evighetslång catwalk.
Plaggens magi har försvunnit någonstans på vägen och blir mestadels löjliga och malplacerade.
De gigantiska stickade halsdukarna från Marc jacobs förra höstsäsongen har blivit om möjligen dubbelt så stora på Giles Deacons visning i år, och vem känner sig inte sugen på en oversize stickad halsduk till kylan?
Men det ska ju bli "rätt".

Hittade denna bilden på Facehunter där jag för första gången ser någon som kunnat få till rätt känsla på XL-halsduken utan att det blir fel. Det är stickat, stort och mycket längd men utan att halsduken tar upp all fokus.
Hon har lyckats applicera catwalkkänslan i en personlig tappning på ett snyggt sätt som jag tror att många kommer att få svårt att göra detsamma med i höst/vinter.


Jag ska klippa lugg. Jag har bestämt mig. Efter massa vånda och ångest. Men som man säger, håret växer fort och man ångrar bara det man aldrig gjorde. (Det är ju bullshit, men jag kan ju låtsas)
Jag ska se ut som henne på den ofärdiga illustrationen jag gjorde igår. Typ.
Papercuts
Som jag kan prata med. Krama. Förstår inte varifrån den här förvirringen kommer. Men den
nyper innuti bröstkorgen. I halsen. Känns som om jag är ituriven i massor av små, tunna
remsor. Kan inte sitta still, rör mig hela tiden. Patetiska tankar. Varför är jag aldrig snäll?
Kommer man någonsin att hitta någon som tycker om en? Varför kan jag aldrig låta bli att längta någon annanstans? Varför är det så djävulskt svårt med känslor?
Jag känner mig som en isbit. Känslokall och alldeles för känslosam på samma gång. Patetiskt.


Jag kan inte koncentrera mig på att rita. Är för rastlös för att skissa med blyert. Använder bara tusch. Det blir massor av hårda, vassa streck överallt. Förstår inte hur jag kunde vara så glad igår, som på bilden. Ikväll är allting annorlunda. Blir så irriterad på mig själv. Är inte nöjd med någonting med mig själv.
Jag vill se ut som en porslinsdocka med söta, stora ögon, liten mun, fint hår och en gullig näsa.
Jag har ingenting. Fan. Jag vill något annat.
Bun in my hand
Att baka bullar blev en sorts bisarr komedi. Helt seriöst. Hur mycket mjöl ska man behöva putta i degen utan att den ska klistar sig fast som en snigel på en? Och hur i hela friden kan jag, på fullaste allvar, missta saltet för sockret? Och ja, det var först efter att jag noggrannt hällt "socker" över hela den med barnkavel utkavlade degen som jag insåg att örnen på den vita burken brukar betyda något i stil med "Falksalt". Knorr.


Dagens outfit skulle ju antagligen att få vem som helst att undra. Men jag är förkyld. Jag skiter i om jag inte ser fab ut. Jag bakade bullar. Då behöver man inte vara snygg. Men lägg märke till att den röda tråden är grön. Grön och pälsocker. Det är gott!
Duntofflor, present. Gröna strumpisar, hittade i en garderob. Grå klänning med stjärnor, HååÄäm.
Äppelgrön minikofta/bolero, present. Mönstrad sidenscarf runt håret, arvegods från något modehus.
+ väldigt oborstat hår. + kanelbulle!


Igår ritade jag när jag satt och tittade på TV och var snuvig. Nästa gång jag får för mig att se Psycho ensam, sittandes med ryggen mot ett becksvart fönster, med endast en svart tuschpenna som vapen så ska jag försöka påminna mig om att det är en dålig idé. En jättedålig idé. Psycho på TVn resulterade i ett psycho till illustration.
Sen drömde jag mardrömmar om björnar hela natten. Inte för att det har någon direkt koppling till Psycho men det var ju inte precis trevligt. Björnar är sjuka i huvudet.
Bang Bang my baby shot me down
Tur det. Jag hade inte velat leva med Bambis bestialiska frånhälle på mitt samvete.


Mönstrad klänning, Åhléns. Superlångt halsband i turkos/guld, egenknåpat. Metallarmband med blå stenar, Glitter.
Blå, bambumönstrad cashmerehalsduk, mamsells köpt i Oman. Mavala Mexico på naglarna.+ löv i håret.



Massor massor massor av löv i hela trädgården och de fastnar precis överallt! Jag tycker att det är mysigt men misstänker att min mamsell tycker att det är mindre kul. För jag släper in löv överallt. Överallt.
Så gjorde jag ett fint hjärta i alla löven.


Tegan & Sara - Walking with a ghost
Passar bra med en fin låt en fin dag. Dessutom är jag blek som ett spöke. Bu!
Travelling is like flirting with life
Och sedan fota lite fint ute bland träden på baksidan men nu sitter jag istället och är tjurig över att min mamsell sätter käppar i hjulet. Vadå degen måste jäsa? Så planen blir istället att städa lite i mitt organiserade kaos, hämta papi på flygplatsen och sedan baka, aka bränna ned köket, och fota.
Så jag slänger in lite bilder från i sommras och lite till av det jag hittade på vinden under min räd.


Vi skulle under göra en porträttbild där symboliken skulle göra det väldigt klart vilka vi är som personer, individer.
Detta var också under andra året i gymnasiet på en av designlektionerna. Och eftersom jag tycker om att resa mer än det mesta i världen så gjorde jag dessa två. Bilder tagna i Tunisien vid havet och stranden på två helt olika sätt med fina små citat jag hittade om just lusten och glädjen i att resa.
"Travelling is like flirting with life. Its like saying "I would stay and love you, but I have to go, this is my station"
- Lisa St. Aubin De Teran
"My favourite thing is to go where I have never gone"
- Diane Arbus


Gaaah. Mina ben. Kolla på mina ben. De var bruna. Yyyl!
"I would like to spend a whole life travelling, if I could borrow another life to spend at home"
- William Hazlitt
If I go crazy will you still be calling me superman?
Så för att kompensera mot förra hösten då jag var duktig och la upp illustrationer varenda dag i princip så lägger jag upp tre stycken nu. Mer eller mindre seriösa.

Som vanligt kan jag inte bara rita. Jag måste rita och äta samtidigt. Eller rita och läsa samtidigt. Rita och dansa aka skaka rumpan samtidigt i mitt rum. Eller min favorit; rita och titta på TV samtidigt. Gärna i min säng. Då blir det som med denna. Skissen var fin. Sen tuschade jag under en sekvens med rolig film. Och ja? Stackarn blev lite för anorextisk, lite för kosseögd och så vidare. Men jag ser det som övning.

Bestämd, preppy kvinna. Lite bibliotikarie/sekreterarlook sådär.
Jag tycker att det är såå fint med kvinnor som kan bära upp den stilen med damiga pumps, högmidjad kjol, blus och glasögon och inte alls bli grå och trista utan vansinnigt snygga!

Som min vän Hanna har skrivet på sin blogg; Min värld. Den riktiga världen.
Jag tänkte nämligen i min blåögdhet (min egentligen gröna men för tillfället blå) att det var en bra sak att gå till hälsocentralen för att kolla upp mitt stackars lilla öra som gjort ont i ett år nu till och från. Så jag bedrog mig.
Efter att jag vänligt talat om att jag svimmade sist jag var på densamma hälsocentrala (Ja vad väntar läkare sig när de vänder ut och in på ens ögonlock?) så ber de mig ligga ned på en brits för att "undersöka" örat.
En jäkla metallpinne förklädd till bomullspinne orsakade en mindre flod av tårar eftersom de med den oskyldiga pinnen fick det att kännas som om jag fick hjärnan utsugen genom trumhinnan och örat. Så jag hämnades.
Nu vore det ju betydligt roligare om ruta två och tre var sann men verkligheten är mer sådan som ettan. Jag bad för mitt och mitt öras liv när de slet i det och satt inte och väste uppe på ett läkemedelsskåp.
Nu; smälta middagen med en kopp te och sedan läsa i en av mina absoluta favoritböcker, Parfymen av Patrick Süskind. Så otroligt bra med vassa skilldringar som får de flesta att äcklat sluta läsa. Jag tycker att det är ett mästerverk.
I ate your cupcake

Blå tygskor med broderier, Zara barn. Köpta i Paris. Svarta stuprör, Åhléns barn.
Lila satinlinne med gröna "löv", Riley. Vit puffblus med gröna/blå broderier, Promod. Köpt i Paris.
Grön sidenscarf i olika nyanser knuten runt handleden, arvegods. Lila satinväska, Indiska.
Diadem med grönt, retromönstrat tyg och rosett, egenknåpat. Gigantisk, rutig cashmeresjal, mamsells.


Var tvungen att ta med det högra fotot. Rent misstagsfoto men saken är den att det är så typiskt mig att stå sådär. Som en annan Maria Magdalena look a like. Vet inte varför jag lagt mig till med vanan att lägga händerna över varandra och sedan placera dem på övre bröstkorgen sådär. Saint Kajsa




Min älsklingssjal och älsklingstop passar bra tillsammans. Båda använda alldeles för lite.
Toppen/blusen/tishan (Vad man nu ska kalla den?!) inhandlades under en av de superhärliga dagarna i Paris med några av de bästa vännerna när vi sprang omkring på Champs Elyseé i vårsolen och var glada, lyckliga och fria. Det var kärlek broderierna och mig emellan.


Absolut ingenting med dagens klädsel att göra. Men den var grön. Och det var ju en hel del annat som jag har på mig idag. Sommarens fräsigaste och antagligen fulaste halsband. Men ack så begärligt.
Blev lycklig som få när jag fann det i Helsingborg, Väla, efter att ha letat efter det sedan jag hade det på mig under modellandet för LT i våras. Är det inte MC Hammer - U can´t touch this så säg!
Bloc Party - Two more years
You gotta keep the devil God damn close
Idag är jag sådär på gränsen till förkyld. Det är intre trevligt då jag ska köra in till Östersund med mamsellen och gå på möte inför skidskytte VM på arenan där. Jag kommer ju att låta som en lungsjuk gammal gubbe när jag hasar mig fram över läktaren under tiden en överentusiastisk person berättar vilka skruvar de använt. Hoppas att jag inte ska träffa SVT folket också. "Ursäkta att jag hostade på er utrustning för svindlande många miljoner..."

Blekrosa klänning med gigantische puffärm, Pronto Moda/Ellos. (Sist jag använde den var på fotograferingen i våras för LT. Fy skäms. Jag tycker ju om den en massa.)





Japp det är två små hjul jag sitter på. Sen gjorde jag min egen version av catwalksens babuschkor även om fenomenet inte har varit helt främmande för mig innan. Med 30 minusgrader och hemgång från skolan gjorde man vad som helst för att vara varm. Då hette det inte babuschaka dock. Mer jag-fryser-ihjäl-om-jag-inte-har-den-här-halsduken-runt-hela-huvudet-eftersom-jag-glömde-mössan-hemma-när-jag-gick-hemifrån-imorse-och-det-"bara"-var-17-minus-grader.

Anberlin - Paperthin hymn
Sen om någon vill läsa något klokt och riktigt bra skrivet så tycker jag att ni ska läsa följande på denna blogg, och speciellt inlägget "Det magiska vecket" som är det sjätte uppifrån.
My cute bunny, I love you, but im gonna make an even cuter bag out of you!
Frågan är väl; päls eller inte päls?
Personligen så måste jag ju erkänna, såsom jag gjort förut, att jag faktiskt älskar päls. Det finns ju knappt något material som är så mjukt, mysigt och varmt. Dock förstår jag mycket väl människors åsikt i att det är fel att bära det. Det är ett djur som dött därför att jag tycker att det är något av den ultimata lyxen att bära dens päls. Jag skulle ju aldrig känna att "Oj när nu min älskade kanin Pelle som jag haft i 7 år dött kan jag ju göra ett par oooooh så mysiga handskar av honom som minne!" Men jag kan tänka mig att bära hans vilda kompis utifrån ängarna.
Hur går det ihop sig? Jo min egen, och alltså högst personliga, åsikt är att jag skulle ha väldigt svårt att köpa ett nytt plagg som nyligen alltså varit ett levande djur och endast fötts upp för syftet att man ska ta dess päls. Vintagepäls i olika former kan jag tänka mig eftersom jag kan uppskatta dess skönhet nu när den ändå redan så länge har varit "dött" så att säga. Det hjälper ju inte djuret som den en gång var att jag sörjer över dennes grymma öde. Dock kan jag inte tillåta mig till att tycka att det skulle vara okej av mig att köpa en nygjord päls. Vi är så duktiga i dagens samhälle att göra kopior av päls som är så likt riktig att det inte går att skilja dem åt för oss konsumenter. Det finns ingen mening med att vi idag ska mörda djur för att ta deras päls.


Emilio Pucci och fantastisk Manoush. Båda i riktig päls.


Temperley London väst och väska från Vivienne Westwood. Äkta päls.


Anna Sui leopardkappa och Rebecca Taylors fina trumpetärmade kappa med pälsfåll. Fuskpäls.
Jag kommer själv ihåg hur dåligt jag mådde när jag såg "De 101 dalmatinerna" som barn. Alla de där små söta, kramvänliga, gosiga valparna skulle bli en päls åt en hemsk tant. Vilket öde! Och detta var ändå bara Disney. Verkligheten är ju betydligt värre. Jag kan finna viss, jag säger viss med betoning, förståelse för att man gör päls av djur som det är lätt att föda upp. Men att till exempel använda sig av djur som är utrotningshotade eller ytterst ovanliga finner jag äcklande. Människan vill ju ofta känna sig unik och speciell men jag undrar hur den människan som beställer en tigerpäls tänker? "Jag kommer att bli så jäkla ball. Typ som Puff Daddy! Sista exemplaret någonsin av en ras som aldrig kommer tillbaka. Och vem har pälsen? Jag. Puff Daddy, here I come!"
Eller?
För mig är det som sagt något som jag tycker om därför att jag haft förmånen att ärva oerhört fina exemplar av gamla, fina pälsar. Hade jag inte gjort det hade jag nog tyckt annorlunda. Med största säkerhet. Nu tar jag väl hand om de pälsar jag har, så att kanske mina framtida barn kan ta del av dem. För i framtiden hoppas jag att man slutat ta livet av djur bara för deras päls skull. Eller, jag hoppas att man slutat med päls överhuvudtaget i klädindustrin. Vi lever nämligen inte på stenåldern längre, då päls användes som ett sätt för att överleva. Nu kan vi ju köpa Diors skidoveraller i ekologisk bomull istället om det blir en ny istid.



Uttryck gärna en åsikt. Jag förstår dem som upprörs, det gör jag verkligen. Men det finns ingen anledning att bli otrevlig och göra påhopp. Jag står för min åsikt, stå för eran. Då respekterar jag er.
I need you like a heart needs a beat
Fick världens flashback igår när jag rotade runt uppe på vår vind. Hittade de saker jag gjorde när vi gick i tvåan
(Jag gick estet med inriktning design för de som undrar) och hade projektet med kläddesign. I got hooked. I got väldigt hooked! Uppgifter var att planera, skissa, rita, göra en inspirationskarta och sedan i detalj rita den "outfit" man valde. Jag gjorde två av allt. Och lite till. Där föddes liksom den idén som jag funderat på ganska länge. Att jobba med design och då främst kläder. Jag älskade varje minut.
Här har ni resultatet. Allt ifrån vilka sorters tyger jag ville använda, till de olika ideérna, mindbord med känslan jag ville ha, de första skisserna, de mer noggranna bilderna och även akvarellmålningarna.
Arbetarromantiskt och klassiskt segling/marint valde jag att utgå ifrån.

Arbetarromantiskt var min personliga favorit. Eftersom jag älskar kontrasterna det kunde innebära att göra det. Det grova jämte det mjuka och vackra, det mörka sida vid sida med ljusa, skira.
Visst hade jag ritat och fixat lite annorlunda i dagsläget men det är oerhört roligt att se hur det första jag gjorde i illustrationsväg såg ut. Hur jag tänkte. Planerade. Och såg resultatet framför mig. Hur jag fångade känslan.


Akvarell har ju alltid varit mitt element. Mitt absoluta favoritsätt att måla och vara kreativ. På senare dagar har andra uttryckssätt inom kreativiteten och estetiken kommit till, såsom oljemålning tuschteckning kol osv, men akvarell ligger mig nära hjärtat. Jag var inte nöjd då och är inte nöjd nu med illustrationerna i färg. Men de är ändå lite mysiga att ha kvar.

Det marina tyckte jag var så otroligt vackert när man såg fotoreportagen ur de stora modetidningarna. Min kärlek till havet skulle på något sätt kunna konkretiseras i en liten kollektion. Dock blev jag för stressad av alla tankar och ideér på vad som är segling att jag förhastade mig i vad jag ville se som slutresultat. Jag är mer nöjd med början av arbetet än slutet. Men ändock så var det makalöst roligt.
Klistra, klippa, fundera, modellera, skissa, rita, skriva, sätta ihop, scrapbooka och föra ihop allting.


Såsom utvecklingen av skissen är ville jag att den slutgiltiga modellen skulle se ut. Men så blev det ju inte riktigt. Förlängde kjolen för mycket och tog bort detaljerna som egentligen gjorde henne.

Timbaland feat. One Republic - Apologize
Det är Hannas fel att jag inte kan sluta knarka den här låten. Hannas fel!!
Its, vintage baby!
För de fantastiska planerna på att åka utomlands ligger just nu krossade vid mina fötter och jag kan inte riktigt sluta snegla på tabletterna som jag vet skulle kunna ta bort den där ledsna ångesten. Men när jag tänker efter så är jag ändå ganska glad. Emot alla odds.
Jag har ätit glass med onödiga mängder lakritsströssel (Jag är laktonsintolerant, jag har ont i magen nu!)
träffat Cissi och hört om hennes makalösa USAsommar, tittat på en ekorre som sprang runt och försökte gömma en jättestor kotte i min trädgård. Den varma glada bollen i magen vann över den vassa, sorgsna bollen idag.
(Eller så är det min stackars laktosintoleranta mage som vann över allt med aj-iga pip?)
Och så har jag lekt på vinden. Snokade efter inspiration till krönikan jag ska skriva. Och om jag fann!



Jag har alltid älskat att snosa runt på vindar bland äckliga spindlar och gamla saker. Där finns så mycket historia i tingen som inget H&Mplagg från 90-talet i världen kan komma upp i. Dofterna, materialen, minnena, tingen.
Kikade på massa gamla ytterplagg idag då jag insåg att detta annars skulle bli en never ending story. Min familj, släkt, har en oändlig historia av plagg upptäckte jag nämligen. Vi får göra en mini-följetong.
Västen är helt klart min favorit! Prada kan ju slänga sig i en vägg någonstans med sina fransar. Här har vi the real shit! Direkt från 70-talet, hippieeran, läder och budskap om fred på jorden. Anskrämlig men underbar.


Jag vet inte om vi bakom den snobbiga ytan en gång alla har varit bikers för hur många skinnjackor kan en familj ha undanstoppade på vinden i olika skrymsel? Den svarta påminner om den jag hittade i skåne i somras.
Pälscapen är min älskling som jag bara undrar när jag ska få använda. Det är som att insupa ren lyx när man rör vid minkarna. Och ja, jag vet hur omoralisk jag är. Men jag kan inte rå för det. Jag älskar päls. Jag skyller på mina gener. Vinterns mission deluxe är att finna den ultimata lilla pälsjackan. Oh!
En putteliten, mini, docklik kappa. Jag vill ha den, i min storlek!



Dont even ask. Pälsmössa kan göra vem som helst till en munplutande...sork.
Breaking Benjamin - Follow me