Screw you H&M
Det tycker jag om nämligen. I lagom mängd.
Så i min sedvanliga vinterdepression så var det ett litet ljus i mörkret att veta att jag skulle få stå för första gången i kön utanför H&Ms butik i Östersund en kall vintermorgon i år. Det pirrade i magen.
Så får jag veta av min chef på tidningen som jag frilansar för att nej, kollektionen kommer inte till Östersund.
...
Där krackelerade hela min ljuspunkt i miljader bitar. Blev till intet. Stoft. Söndermosad under Margareta van den Boschs knubbiga fot. Och sen blev jag, om möjligen ja, ännu mer förbannad.
Vet ni vilken som är den mest norrliggande butiken som får in kollektionen?
Uppsala. Ja, jag upprepar, Uppsala.
Vet ni hur långt norrut Uppsala ligger? Kolla här!
Det är patetisk. Så.jävla.patetiskt.
Tack H&M för att ni är sådanna av ert eget lands folk uppbyggda imperium rika, men ni kan inte ens värna om de som bor ovanför huvudstaden nästintill. Tack så jävla mycket för det.
Bild från annienyc
Jag hade grymt gärna velat prova den glittrande guldklänningen. Såg den framför mig. Kände hur perfekt den skulle vara för partynätter i Åre på Bygget när ett halvkänt band spelade på scenen. Och kanske kråsklänningen. Och helt defenitivt denna ringen. Den skulle skina upp i vinter på mitt finger. Men nu blir det inte så.
Inte ens en damn liten ring kan jag köpa från butiken. För jag pallar inte med att slåss via en kasst
uppdaterad H&M sida där allt gått åt innan jag ens fått upp reklamtexten
för Robert Cavalli "How can I miss the party? I AM the party"
Den där Anna, del II
Hon är inte både Stockholmare och väldans gullig det lilla livet. Hon har även utvecklat någon sorts smågalen och sjuk fäblesse för svanar. Detta är den omtalade svanduken som hon "var tvungen" att klicka hem från tradera. Kitschig så det förslår med virkade svanhuvuden som sticker upp och alldeles alldeles underbar!
Brodern min har även blivit lite smittad av det där med söta prylar. Detta är en liten vas. Som ja, ser ut som en vanlig plastmugg. Men det är det inte! Den är i vitglaserad keramik och hur fräsig som helst. Kommer från designtoget och är helt galet lik en plastmugg tills man klämmer på den och inser att den är i keramik.
Jag ritar illustrationer hela tiden. Detta är, som det står på framsidan förvisso men som jag upprepar; 100 år av modeillustrationer. Jag.måste.ha. MÅSTE. Ge.mig.NU. Helt fantastisk bok. Jag har fotat en massa av bilderna. Kommer sen.
Hade den här bilden tagits idag hade jag tyckt att den bara var porrig och vulgo. Men det är den inte. Ljuset är sådär, retuschen är minimal om någon, hon är sådär 60-tals vacker och jag älskar den. Otroligt fin bild.
Vill också ha på min vägg!
Små fina väskor, börser och plånböcker är en svag punkt hos mig. Denna är inget undantag. Söt sötare sötast.
Bror köpte kanske världens coolaste filmkamera på 2Hand sist jag var uppe i norr. Ser den inte ut som en vapen från en sci-fi-film?!
Stridspilot är mitt, inte så ioförsig, hemliga drömyrke och har länge varit. Och sen är jag himlans förtjust i konst av alla de möjliga former men främst renässanskonst och då alltså måleri. Tänk om jag kunde bli stridspilot och flyga ett plan som ser ut såhär? Det vore drömmen. Drömmen. Nu sitter de små planen på deras köksvägg och gör mig glad istället och jag kan låtsas att jag susar omkring á la Tom Cruise. Fast jag är ballare..
Och typ längre.
En bordell/kalas/asiatisk/rolig mataffärslampslinga!
Och så här såg jag ut en dag när jag sprang omkring i Umeå i kylan. Tjocka strumpisar, fina knästrumpor och tjock Zaraduffel. (Fast nu ljög jag. För jag sprang inte alls i skorna. De gjorde svinont. Så jag hasade.)
Kaiser Chiefs - Na na na na naa
För att man får sån lust att skutta runt och vicka på rumpan samtidigt som man sjunger, jätte, högt; NA NA NA NA NAAAAA!
Okej. Jag har en confession to make. Jag har promenerat idag till ICA för att köpa ingredienser till en supergod sallad. Vill ni ha receptet? Nyttigt att promenera, nyttigt med fräsch sallad. Så köpte jag godis också. Och det är det enda jag ätit hittills idag. Skämmes på mig! Jag har så dålig och jag-är-8-år-karaktär när jag är ensam hemma. Det är hemskt! Jag är 19 år och kan verkligen inte sköta mathållninge eller för den delen laga mat. Kan inte någon hötta med fingret och i alla fall lära mig att..koka makaroner? Gnyl.
Så nu har jag ont i magen. Av sockret. Och mår illa. Ska gå och knapra lite kikärtor och skämmas.
Skatbo
Ny ung, svensk design i begränsad upplaga i såväl klädform som smyckesväg.
Fantastiska örhängen i origami fast miniformat. hade jag haft hål i öronen nu så skulle jag lugnt köpt minst två par. Otroligt fina och gjorda av en tjej som bor i Umeåtrakten.
Det är en sån här butik jag skulle vilja ha en dag. En fin, men dock betydligt större lokal,affär/butik där jag kan plocka in ny och gammal design som jag själv behagar och tror på. Blandat kläder, smycken, fina saker, 2Hand och nytt, accessoarer, söta väskor och massor av fina böcker och tidningar. Och så ett tillhörande minicafé med världens godaste varm chocklad, te och små kakor som serveras på oregelbundna fat med mönster på.
Hur många broscher i lagom prisklass som helst fanns det dessutom och som jag skrev igår så samlar jag ju i liten och unika skara på just broscher så en var ju tvungen att hamna i mitt ägo. Den som fick äran, denna gången, blev den illiga grodan som jag redan ser framför mig ska följa med genom mitt liv. Kvackelikvack.
Befinner ni er i Umeå någon gång så rekomenderas café Schmäck med tillhörande minibutiken Skatbo.
Kungsgatan 49 i centrala Umeå och nära butiken Kii. www.schmack.se
Did I just sell my soul?
Och för de flesta skulle just detta erbjudande om att skriva om bläckpatroner vara extremt fel men för mig är det rätt rätt rätt. I´ll tell you why.
Som de flesta vet så frilansar jag lite lätt genom att göra illustrationer åt folk och företag. Det gör att jag så gott som dagligen letar inspiration, skriver texter och samlar ihop arbeten på datorn som jag behöver skriva ut. Skrivaren är alltså min bäste vän. Och om ni inte visste det så är det helt galet dyrt med bläckpatroner till just skrivaren. Trots idog reklam på TV och medvetandet om att man faktiskt kan tjäna pengar så går ju det flesta och köper de dyra färgpatronerna hos återförsäljaren till skrivaren eller i dyra bokhandlar. Jag vill inte ens gissa mig till hur mycket pengar jag, okej indirekt så är det ju inte ens jag utan föräldrarna, lagt på att skriva ut illustrationer, skisser och bilder. Tusentals kronor? Nej, snarare tiotusentals..
Det är då fraktfritt.net kommer in i bilden. Hur enkelt som helst kan man gå in på deras sida och genom en enkel sökning för just sin skrivare jämföra priserna från olika företags färg- och bläckpatroner.
För oss som har en skrivare från HP exempelvis fick jag snabbt fram att vi skulle kunna spara hundratals kronor för varje färg eller bläckpatron vi köper bara genom att kolla in på fraktfritt.net och kika över utbudet från de olika företagen. Istället för att betala dryga 470 kr för en färgpatron så skulle vi kunna få en för 299 kr (+ fraktkostnad på 49 :-). Helt gratis tjänst där du får perfekt hjälp för att tjäna pengar på att vara lite smart.
Nu ska jag promota detta på samma sätt för mina föräldrar så att jag i framtiden kan skriva ut mängder med mina illustrationer och saker från datorn utan att få dåligt samvete. Varför köpa något dyrt när man kan få det billigt liksom?
Två av märkena som man exempelvis kan få upp som återförsäljare av toneråterförsäljare.
"I love you! And you.. And you you and you!"
Jag har tänkt mycket på det här hur man behandlar andra människor. Vad man tänker, tycker och säger. Hur man värderar andra och om man faktiskt visar sin uppskattning på sättet man borde. Jag försöker verkligen att tala om för människorna jag älskar och tycker om att jag gör det. Att de är bra och att jag är glad att jag har dem. Men så finns det ju så många människor som man aldrig visar sin uppskattning. Eller som man visar men som faktiskt förtjänar mer. Underbaraste Clarisen skrev ett riktigt bra inlägg innan jag drog till Umeå och träffade denne donnan i verkligheten. Vi diskuterade det då också. Så nu har jag tänk på hur mycket det faktiskt kan betyda med bloggkompisarna. De som finns där med stöttning, roliga kommentarer, finurliga inlägg, beröm och som små bollplank. För trots att de sitter på fjärran ställen i Sverige, och andra länder, så är det ju en slags vänner som man, i alla fall jag, värdesätter högt. Man ska inte snåla med beröm, fina ord och komplimanger. Så små saker kan göra så mycket. Mer än vad man tror. Nu är det min tur att hylla några av er! För att ni är så jäkla bra på så jäkla många olika sätt.
Panikidyll är beviset på att man kan hitta riktigt riktigt bra vänner via internet och av en slump men som man tackar sin lyckliga stjärna för att man verkligen fann! Min bästaste bloggkompis som är precis lika underbar i verkligheten som via sina inlägg och kommentarer.
Underbaraclara är egentligen för bra för att vara sann. Och det hjälper inte hur mycket hon än försöker säga att hon bara är en "vanlig tjej", för det är hon inte. Jag är så otroligt glad att jag fick chansen att träffa denna fantastiska flicka som inte bara har en fullkomligt makalös garderob men också ett hjärta av guld, massor av humor, superba åsikter och är så trevlig. Jag kan inte hjälpa att varenda gång jag ser en bild på Clarisen så vill jag pipa "ohh" och ge henne världens största kram. Jag har adopterat henne som min syster numera. :)
Beautyfulones är både en av de mest inspirationsgivande bloggarna som finns i Sverige och skriven av Annika som är en helt fantastiskt fin flicka, både till utseende och personlighet! Trots att hon inte av några som helst skyldigheter behövde vara snäll mot mig när jag mådde dåligt, vi känner ju bara varanndra via bloggvärlden, så stöttade hon mig på ett sätt som verkligen var värt så otroligt mycket när det som mest behövdes.
Kan knappt vänta tills jag får träffa magiska tjej. (Sen ska jag, när jag bli überkänd modedesigner, signa henne som min förstamodell och se på när Lagerfeldt och Jacobs blir gröna av avund för att jag norpade åt mig världens vackraste flicka) ^^
Fani, Emelie & Julia är tre nyupptäckta små yrväder från min "hemstad" Norrköping som garanterat alltid gör mig glad när jag kikar in på deras bloggar. Inte bara tre tjejer med humor och skön självdistans utan de har också de sötaste sätten att uttryckta sig och få mig att titta på alla deras bilder och tänka "Meeeen jag vill också vara där och ha roligt med dem!". Sen har jag efter att ha sett dessa tre flickors bloggar, tillsammans sedan med Annika från Beautyfulones, insett att Norrköping måste vara en stad med en mängd skönheter till tjejer!
SvartVitLila är en av mina absoluta favoritmodebloggerskor eftersom hon ser betydligt längre än bara vad de mäktiga inom modevärlden säger är trendigt. Det är som ett litet tidningsmagasin varje gång att läsa på hennes blogg och få annorlunda och skarpa åsikter och vinklingar på mode. Det är så skönt att komma in på en modeblogg där saker och ting inte är så "rosa" över lag och saker och ting har attityd istället för plattityd.
Mainstreammallen funkar inte alls och det är jag oerhört glad över!
Get Nanóismed är ren kreativitet, inspiration och ögongodis ut i vartenda bloggtum för mig. Och bara med det som grund hade det varit en fantastisk blogg men att sedan Nanóraringen min är en hejdlöst söt tjej med verkligen tänkvärda åsikter och fin personlighet som lyser igenom i allt hon gör så blir det om möjligen ännu bättre!? Har en garderob jag skulle vilja betrakta från varje skrymsel och vrå. Vintageproffs med svart bälte i att hitta de mest makalösa ting.Nanó är en såndär bloggtjej som jag bara skulle vilja gå runt med en hel dag i typ Stockholm och second handshoppa med, fika och prata om allt möjligt med.
Styleiseternal är verkligen en blogg som borde ligga topp tre på listorna över Sveriges bästa modebloggar! Med en förmåga att fånga upp de där små detaljerna, skriva ruskigt bra, vinkla modet personligt och filosofera över style.coms och andra siters trender på sitt eget sätt vill jag bara skrika till något modemagasin att göra henne till chefredaktör. Alltid de mest läsvärda modeinläggen på bloggen och helt tokigt cravingsframkallande tradera och e-bayfynden.
Pyttis lyckas inte bara alltid peppa mig genom de mest rara kommentarerna utan verkar dessutom vara en så härligt down to earth-tjej som det är omöjligt att inte tycka om. Skriver om de triviala sakerna i livet blandat med drömmar, ödmjuka funderingar och shopping mixat med hennes egna underbara illustrationer. Men det hon lyckas med som många andra misslyckas fatalt med är att alltid få saker att bli personliga och intressanta. Det fabuleras aldrig hos Anna och jag önskar så att jag skulle kunna ge henne en gigantisk självförtroendebooze så att även hon själv förstår vilken bra tjej hon är!
Detta är inte alla, bara en bråkdel, av de som förtjänar en plats och några sanningsenliga ord, men det är några stycken i alla fall. Senare fyller jag på listan. Nu är de dessa tjejers tur att känna att de betyder något för mig i alla fall! :) Ni är toppen på alla möjliga sätt och vis!
She sells seashells on the seashore
Jag kan inte rå för att jag prioriterade att bara ta hem de nya plaggen från skåne när jag åkte hem för två veckor sedan. Nu kom eftersläntarna. De lite mindre nya plaggen. Det finns inte en chans i världen att de får plats någonstans. Vart ska de bo nu?
Facebook är roligt. Faktiskt riktigt roligt. För ibland får folk för sig att lägga upp de där bilderna mna aldrig fått se själv. Där man får se ens riktiga jag. Skulle tippa på att detta är cirkus 4 månader sedan ungefär klockan 4 på morgonen på studentnatten inne i Östersund, Österäng. Det var roligt. Jag var brun. Henrik var full och glad.
Jag visar mitt sanna pimp-jag. Så kan man drömma sig tillbaka till tiden då man var fri och lycklig och hade hela sommaren framför sig.
Någon gullig kotte som har Facebook? Jag älskar nämligen att se vännerlistan öka och dessutom glädjen i att hitta på bisarra förklaringar till hur man träffades och vem som känner vem genom vem. :D
My cute bunny, I love you, but im gonna make an even cuter bag out of you!
Frågan är väl; päls eller inte päls?
Personligen så måste jag ju erkänna, såsom jag gjort förut, att jag faktiskt älskar päls. Det finns ju knappt något material som är så mjukt, mysigt och varmt. Dock förstår jag mycket väl människors åsikt i att det är fel att bära det. Det är ett djur som dött därför att jag tycker att det är något av den ultimata lyxen att bära dens päls. Jag skulle ju aldrig känna att "Oj när nu min älskade kanin Pelle som jag haft i 7 år dött kan jag ju göra ett par oooooh så mysiga handskar av honom som minne!" Men jag kan tänka mig att bära hans vilda kompis utifrån ängarna.
Hur går det ihop sig? Jo min egen, och alltså högst personliga, åsikt är att jag skulle ha väldigt svårt att köpa ett nytt plagg som nyligen alltså varit ett levande djur och endast fötts upp för syftet att man ska ta dess päls. Vintagepäls i olika former kan jag tänka mig eftersom jag kan uppskatta dess skönhet nu när den ändå redan så länge har varit "dött" så att säga. Det hjälper ju inte djuret som den en gång var att jag sörjer över dennes grymma öde. Dock kan jag inte tillåta mig till att tycka att det skulle vara okej av mig att köpa en nygjord päls. Vi är så duktiga i dagens samhälle att göra kopior av päls som är så likt riktig att det inte går att skilja dem åt för oss konsumenter. Det finns ingen mening med att vi idag ska mörda djur för att ta deras päls.
Emilio Pucci och fantastisk Manoush. Båda i riktig päls.
Temperley London väst och väska från Vivienne Westwood. Äkta päls.
Anna Sui leopardkappa och Rebecca Taylors fina trumpetärmade kappa med pälsfåll. Fuskpäls.
Jag kommer själv ihåg hur dåligt jag mådde när jag såg "De 101 dalmatinerna" som barn. Alla de där små söta, kramvänliga, gosiga valparna skulle bli en päls åt en hemsk tant. Vilket öde! Och detta var ändå bara Disney. Verkligheten är ju betydligt värre. Jag kan finna viss, jag säger viss med betoning, förståelse för att man gör päls av djur som det är lätt att föda upp. Men att till exempel använda sig av djur som är utrotningshotade eller ytterst ovanliga finner jag äcklande. Människan vill ju ofta känna sig unik och speciell men jag undrar hur den människan som beställer en tigerpäls tänker? "Jag kommer att bli så jäkla ball. Typ som Puff Daddy! Sista exemplaret någonsin av en ras som aldrig kommer tillbaka. Och vem har pälsen? Jag. Puff Daddy, here I come!"
Eller?
För mig är det som sagt något som jag tycker om därför att jag haft förmånen att ärva oerhört fina exemplar av gamla, fina pälsar. Hade jag inte gjort det hade jag nog tyckt annorlunda. Med största säkerhet. Nu tar jag väl hand om de pälsar jag har, så att kanske mina framtida barn kan ta del av dem. För i framtiden hoppas jag att man slutat ta livet av djur bara för deras päls skull. Eller, jag hoppas att man slutat med päls överhuvudtaget i klädindustrin. Vi lever nämligen inte på stenåldern längre, då päls användes som ett sätt för att överleva. Nu kan vi ju köpa Diors skidoveraller i ekologisk bomull istället om det blir en ny istid.
Uttryck gärna en åsikt. Jag förstår dem som upprörs, det gör jag verkligen. Men det finns ingen anledning att bli otrevlig och göra påhopp. Jag står för min åsikt, stå för eran. Då respekterar jag er.
Its, vintage baby!
För de fantastiska planerna på att åka utomlands ligger just nu krossade vid mina fötter och jag kan inte riktigt sluta snegla på tabletterna som jag vet skulle kunna ta bort den där ledsna ångesten. Men när jag tänker efter så är jag ändå ganska glad. Emot alla odds.
Jag har ätit glass med onödiga mängder lakritsströssel (Jag är laktonsintolerant, jag har ont i magen nu!)
träffat Cissi och hört om hennes makalösa USAsommar, tittat på en ekorre som sprang runt och försökte gömma en jättestor kotte i min trädgård. Den varma glada bollen i magen vann över den vassa, sorgsna bollen idag.
(Eller så är det min stackars laktosintoleranta mage som vann över allt med aj-iga pip?)
Och så har jag lekt på vinden. Snokade efter inspiration till krönikan jag ska skriva. Och om jag fann!
Jag har alltid älskat att snosa runt på vindar bland äckliga spindlar och gamla saker. Där finns så mycket historia i tingen som inget H&Mplagg från 90-talet i världen kan komma upp i. Dofterna, materialen, minnena, tingen.
Kikade på massa gamla ytterplagg idag då jag insåg att detta annars skulle bli en never ending story. Min familj, släkt, har en oändlig historia av plagg upptäckte jag nämligen. Vi får göra en mini-följetong.
Västen är helt klart min favorit! Prada kan ju slänga sig i en vägg någonstans med sina fransar. Här har vi the real shit! Direkt från 70-talet, hippieeran, läder och budskap om fred på jorden. Anskrämlig men underbar.
Jag vet inte om vi bakom den snobbiga ytan en gång alla har varit bikers för hur många skinnjackor kan en familj ha undanstoppade på vinden i olika skrymsel? Den svarta påminner om den jag hittade i skåne i somras.
Pälscapen är min älskling som jag bara undrar när jag ska få använda. Det är som att insupa ren lyx när man rör vid minkarna. Och ja, jag vet hur omoralisk jag är. Men jag kan inte rå för det. Jag älskar päls. Jag skyller på mina gener. Vinterns mission deluxe är att finna den ultimata lilla pälsjackan. Oh!
En putteliten, mini, docklik kappa. Jag vill ha den, i min storlek!
Dont even ask. Pälsmössa kan göra vem som helst till en munplutande...sork.
Breaking Benjamin - Follow me
e-bay
Samtliga från US e-bay, samtliga begärliga på helt olika sätt. Vintage, nytt, handsytt, asiatiskt, europeiskt, design.
Jag är faktiskt ganska nyfiken, hur många är det egentligen som brukar buda på saker på siter som e-bay? Och hur brukar det funka, har ni blivit lurade eller går det bra för det mesta?
The return of the geek
Bill Gates har en gång sagt något väldigt klokt; "Be nice to nerds. Chances are you'll end up working for one."
Ja för tönten med Harry Potter runda glasögon, stickad polyesterväst och för korta byxor som visade upp ett par gigantiska gubbskor är tillbaka. Och chansen är ganska stor att just denne står högt över dig numera.
Marc by Marc Jacobs och Prada går i spetsen för attributen som vänder allt vad Hollywood står för. Glam, perfektion och pengautstrålande kläder byts ut mot attribut som knästrumpor, tantiga kavajer med tillhörande kjolar, strama knäppningar i halsen, portföljer, mindre smickrande midjemarkering, dov tonskala och klumpiga skor.
Och det blir ändå hur coolt som helst!
Mina två favoritnördar, den ena en stilikon och grym skådespelare som står ut ifrån filmvärldens i övrigt ganska lika urval, Chloe Sevigny och den andra en ursmart, lågmält och ödmjuk man som förändrade världen och ändå har på sig samma gubbiga kläder och töntiga glasögon, Bill Gates.
Straight ahead a green light turns to red
När jag ser bilderna ifrån modeveckorna runtom i världen kan jag inte låta bli att önska innerligt att jag var där. Faktiskt inte mestadels för att se visningarna, vilket ju såklart vore magiskt att få göra, men dock att bara få gå omkring i städerna och insupa känslan av rent mode bland människorna. Helt enkelt andas mode.
Nog för att jag älskar att resa och alltid har planer på ställen jag vill och ska till och då inte så ofta de stora, klyschiga städerna, men just nu vore NY helt klart ett drömmål. Jag menar, när människor är klädda som dessa!
Inspiration i alla former, avseenden och stilar!
Plommonlila är en av mina absoluta favoritfärger och när det dessutom är en spännande skuren topp med veckade/plisserade detaljer så blir det pricken över i.
Lite för kort men med mer längd vore det ett ultimat partyplagg. Svart, elegant och coolt!
Återigen lila. Lager på lager i ett konstnärligt plagg med olika toner och längder. Babuscha/luva och ljuvligt hår.
80-tal, hallonrött och kortkort. Udda och sjukt härligt. Ett par dinglande örhängen och det hade varit klockrent.
För det första ser hon ut som en älva, sen är klänningen makalöst vacker i lager på lager av chiffong eller liknande.
Ord fattas mig. Bohemiskt utan att bli larvigt, kombination av svart och guld, matt och glansigt och baskern. Perfekt!
Som Ida sa, det är något speciellt med rödhåriga. Kan vara så otroligt vackert! Diggar kombinationen av den fina klänningen och svarta, stickade mössan med nitliknande pärlor. Kontraster.
Återigen; sagolikt snyggt! Klänningen är to die for och halsbandet i form av en cykel är en superfint lekfull detalj.
Gimme! Precis en sådan second hand klänning som finns på min most have lista i höst. Etno & mönster.
Bling kan vara pimpigt och töntigt 50 Cent amerikanskt. Och bling kan vara galet häftigt. Som på denna dam!
Hon är fruktansvärt vacker. Hennes hår är makalöst fint. Och jackan har en superhärlig, annorlunda design.
Tishan med trädet är Monki-rolig i sig men i kombination med den röda, stora clutchen och de stora armbanden blir det riktigt coolt.
Hon ser helt enkelt så himla fräsch ut på ett piggt och skönt sätt. Enkelt men välmatchat och sköna accessoarer.
Jag vill till NY. Någon som känner sig manad att följa med? :)
Tom Petty & The Heartbreakers - Learning to fly
Life is a coconut
Det går att göra så mycket med just de bilderna. Ta en exakt bild, något mer streetstyle-aktigt, en detaljbild på vissa av sakerna man har på sig eller en fin modereportage inspirerad bild i sin egen trädgård. Man kan helt enkelt leka modefotograf själv till sin egna lilla blogg. Och sedermera vara både stylist, fotograf, sminkös och modell själv.
Egentligen en helt galet dålig dagens outfitbild eftersom jag sitter ned och klänningen på inget sätt kommer till sin rätta. Men ändå så visar den mig, lite av min egna, personliga stil och faktiskt hur jag är som person.
På samma sätt som jag tycker om att posta dagens outfit-inlägg själv så tycker jag om att se andras. Det är intressant att se hur andra människor tänker, komponerar, färgsätter och väljer kläder i sitt dagliga, högst ordinära och ibland spektakulära liv. Jag tänker alltid på min blogg som mitt personliga forum där jag kan vara precis den jag vill, visa vad jag tycker och tänker och kanske mest, exponera det jag tycker om, och inte tycker om, med mode, trender och allt tilhörande den världen. Och då såväl även min egen stil.
Turquoise, and beyond
Inte himmelsblått alltså, eller åt det gröna hållet, inte dimblå eller kornblå, inte svenska-flaggan-blått, havsblå eller blekt akvarellblå. Jag älskar den där färgen, eller färgerna snarare, som svindlar emella att vara smaragdglänsande, som grekiska dörrar, som havet utanför en ö i Egypten, lite dimmiga men ändå väldigt klara och mustiga i lystern, som passar till djupt lila och blekt rosa. Turkost helt enkelt.
Olika nyanser av det som jag kallar min favoritfärg, eller nyanser som är nära det jag kallar det.
Turkost och det vackra spektrum som ligger runtomkring!
Bl.a Tara Matthews, Robert Cavalli, Christian Louboutin & Missoni. Från net-a-porter.com.
Smörblomma, citron & senap
Lång, stickad tröja i mörk senapsgul färg från H&M och Oscar de la Rentas fantastiskt vackra aftonklänning.
Knallgula, poppiga platforms från Marc by Marc Jacobs med träklack, halsband med små gula detaljer från asos.com och mönstrad, blekgult linne i lös modell från Juicy Coutoure.
80-tals influerade pumps med kontrasterande band över tån från asos.com, guldgul mönstrad chiffongtunika från net-a-porter och Melissa Odabash & popkonst sandal från Terry De Hauilland.
Fendis fina Raffia Mini Tote i knallgul strå och stormönstrad klänning med inslag av gult från Diane von Fürstenberg.
Bombastiskt som bara Cavalli kan vara. Armband i form av en stor knut i gult, bearbetat guld.
Nu ska jag gå och hänga med mina tyska släktingar, som för övrigt erbjudit mig att bo hos dem i såväl Frankfurt som Spanien och Frankrike...
Berlin, det nya Paris
Läste för flera år sedan att Berlin tagit några stora steg inom modevärlden och börjat etablera sig stort som en stad av kaliber att göra sig till en av de andra metropolerna runt om i världen, dvs såsom Paris, London, Milano och New York. Och sedan dess har det kommit ett antal nya stjärnskott från det forna splittrade landet och visat att gissningarna skulle besannas. Men det är inte bara designen som kommer stort från Tyskland även den personliga stilen hos många har gjort sig känd som nytt och intressant och därmed stor konkurrent till de andra länderna i Europa som innan varit de mest välklädda. Frågan är, såsom jag läste det för några år sedan, om Berlin är på väg att bli det nya Paris?
Symetriskt, asymetriskt, kordinerat, genomtänkt, matchande, spännande, kontraster, splittrat, sammanfogat, epokbyggande, mönstrat, klassiskt, nytänkande, futuristiskt, modern, avantgardiskt, volym, hud, tanke och känsla. Jag gillar tanken på ett maktskifte i en värld som är stenhårt hållen av maktfulla händer inom områden som värdsligt sätt är triviala. Modets högborg kanske behöver kastas omkull för att saker och ting ska få riktigt nya vinklar, områden och riktningar? Paris, Milano, London, New York låter bra. Men låter det kanske inte mer spännande med Berlin, Reykjavik, Sao Paulo, Köpenhamn?
Age before beauty
Louis Vuitton, supervacker klänning med spännande drapering och lavyrfärgning. Chloé, klänningen som får mig att vilja investera i grönt grönt grönt och helst i alla nyanser.
Bottega Veneta, kombination av matt och glansigt siden och päls får mig att rysa av välbehag. Dior coutoure, rostiga färger i samklang och exklusivitet kontra enkelhet.
Gucci, med blandning av tidigt 1900-tal, vackert sminkade ansikten, ridinspiration á la England och de vackra damerna under krigstiden, uniformt och elegant, grått, svart, purpur, guld, stickat och ull, herrmodell i feminin tappning och den svalaste av grace så gör Gucci kanske den vackraste och mest begärliga kollektionen inför, gud förbjude detta ord, hösten?!
Vår/sommar hos modehuset var underbart fin och höst/vinter lika så. Min nya favorit?
Back to unbasic
Och då tankar i modevärlden florerar runt något liknande boho fast numera kallat foho och ganska annorlunda, Guccis vårkollektion (som jag inte kan hylla nog mycket!) och 70-tal så är slutsatsen av tänkandet; att en fin, gärna second hand, klänning med/i mönster som flickorna som Facehunter fotat med dova, jordiga färger och inslag av rött, purpur eller lila, är vad jag vill ha. Till det skulle jag använda sköldpaddsfärgade solisar, den Bottega Veneta inspirerade cross body väskan från Indiska, ha orangea nagellack och min andra wish för den här månaden; kilklackssandalen.
Michael Kors vackra kharma shoe. Nättare variant i svart från asos.com och pepitarutig rosa/vit.
Från att ha hatat kilklacken, jag tror det var espadrillohybriden i form av tygig och ruskigt ful kilklackssandal som förstörde mitt första intryck, så kan jag inte få nog av de chunky, härligt klumpiga men eleganta kilklackarna.
Problemet är som alltid mina miniatyrfötter men första stget mot kilklacksheels är de neonrosa lackremsprydda från DinSkos barnavdelning. Sedan är målet ett par riktigt mörka som de från Michael Kors i trä och chockladbrunt läder(eller Nanós fina!) och gärna ett par liknande som jag inte kunde ta ögonen ifrån på jobbet igår. Ljus skyhög klack, tygsnörning runt foten med puffig rosett i blått och grönt och silverdetaljer. Eller en lite mildare variant från NoaNoa!
Tre trender att digga
- Det nya svarta är grönt. Okej att det är lite obehagligt att världen ska få upp ögonen för miljöproblemen på riktigt först när det blir en trend att gå i ekologisk bomull och Katharine Hamnett tishor, men så länge det funkar så är det ju bra! Varenda kedja med lite eftertanke har ju i alla fall ett par plagg med miljöaspekter i åtanke nu och just detta är också vad min krönika i LT kommer att handla om på fredag! Just nu är Camilla Norrback min absoluta favorit både för sitt starka miljötänk och otroligt fina kollektioner.
- Strået vassare. Redan förra sommaren blev åtminstone jag smått lyrisk över det faktum att den flätade stråhatten och väskan var på väg tillbaka. Den lilla flätade bastväskan med gröna inslag från min barndom och egentligen 70-talet hittades på vinden och kändes lite roligare än att köpa en ny från H&M. De flesta har nog just en liten strandväska eller fransig hatt från yngre år men det fina med det är ju att de går att återanvända lika bra nu, om inte bättre. Med lite ålder, slit och blekning är de ju som finast. Och vill man ändå ha nytt så både Stella McCartney och Prada gjort väldigt fina och nyskapande sommartillbehör.
- Sjärnklart. Jag är inte den som alltid tyckt om mönster och färg och former som går i varandra. Men ibland faller jag ändå lite för den oförutsägbara i modesvängen för att det är just det jag inte borde tycka om. Som första gången när jag såg Viktor & Rolfs stjärnprydda kavaj och kände att den var fult på ett coolt sätt. Och sedan föll dit rejält på den helt i pytonormsskinn sydda handväskan från Lulu Guinness i form av en silverstjärna. Så man kanske kan svara på frågan "Why do you wanna go and put stars in their eyes?" Jo, för att det är snyggt! På åker min stjärnbeprydda klänning från H&M i alla fall!
(Bilder ifrån net-a-porter.com,handelsgillet.se och camillanorrback.com/shops )
Barbie- den läskiga dockan med sinne för kläder
Det var annat än Barbies kläder på 90-talet när hennes outfit bestod av en plastig jacka med obegripliga tryck på och fula Nike Air kopior. Nu förstår jag lite mer vad som skulle kunna vara lockande med att leka med barbies när man är liten, om de har så där coola kläder. Jag vill ha New Look klänning +á la Dior, i MIN storlek.
Den hallonrosa klänningen. Gimme!
Och eftersom jag bestämde mig för att fota de mest fantastiska av de små plaggen så var jag åter tillbaka till de där barndomsåren när man frenetiskt försökte få på dumma Barbie hennes kläder. Nästintill omöjligt och när plaggen väl var på och fotade så var det ju bara att pilla av alltihopa. Men såhär ser de handsydda plaggen ut och jag måste säga att även om Barbie aldrig var min grej så måste jag beundra företagt som gjorde kläderna på 60-70-talet med sådan minituös nogrannhet. En sammetskappa med guldknappar stora små rocaillepärlor, krage prydd av rosett, små riktiga fickor på höfterna och insida beklädd med vitt siden och dessutom en tillhörande hatt är ett litet konstverk.
bijoutirer
Förra året var scarfsar min lilla fetisch men i år är det definitivt smycken. Nog för att jag alltid haft mycket smycken och mitt rum fullkomligen svämmar över av bijoutirer men man kan ju aldrig få nog.
Just nu är H&M min lilla guldgruva på roliga smycken. För just roliga smycken är det jag söker för tillfället. Halsband och broscher med knasiga berlocker och udda detaljer i fina färger känns speciellt kul. Så mycket roligare att ha något oväntat hängande runt halsen än ett hjärta! Och även om H&M är på gränsen till för mycket mainstream så gillar jag säsongens starka prägling av 70-80-tals designen. Miami Vice inspiration, hip hop influenser, pråliga blommor och abstrakta mönster, klara färger och roliga belocker i form av kameror, kassetband, svampar osv.
Lite godbitar ifrån H&Ms hemsida. Några av de mer plainvarianterna men silveräpplet är ett måste för mig!
Och sen finns det ju den designen som är lite dyrare men betydligt mer ovanlig och som man kan vara ganska säker på att vara själv med. Hittade Cajsita design när hon lämnade en kommentar på min blogg och är nu helt förälskad i hennes små konstverk. Lite knasigt, lite kitschigt, annorlunda och med roliga detaljer. Alltså precis det jag vill ha i smyckesväg! Designen är lekfull, humoristisk och med naivt söta detaljer som gör det till något extra.
Jag som länge letat efter ett halsband med en kamera, och fann en budgetvariant på H&M, kan inte annat än älska Cajsitas "camera necklace"! Handgjort i plast och målat effektfullt med svart acrylfärg. Cool nog att kapa fingertoppen för. Men det värsta, läs;bästa, är ju att all den andra designen är precis lika kul och snygg så att man vill ha alltihop. För vad sägs om ett guldhalsband med en stor bläckfisk? Små pistolörhängen som skjuter skarpt i form av pärlor? Svalor eller kanske ett halsband med sin favorit till stilikon?
Jag tror att min namne till Cajsa kommer att få en lysande framtid men sina smycken.
Jag vill ha ALLT. (Klår nog till och med Alex&Chloes "coco is dead"-halsband?!)