Studentkläder, reportage LT
Förra lördagen spenderades ju som sagt inne i Östersund med Hanna. Efter en sväng in på LT och snack med Sara så träffade jag fotografen för första gången och vi knallade iväg ned på stan för att fota kläderna jag valt ut under vår rekognisering innan. Resultatet i tidningen blev detta efter några smärre missöden med e-mailadresser till folk och inskickningen av min artikel. Sugen på att läsa artikeln och se alla bilderna?
Klicka här!
Jag älskar den där klänningen ifrån Indiska! Dock undrar jag vem det är som säger nej till en muslimsk kyrkogård?
Klicka här!
Jag älskar den där klänningen ifrån Indiska! Dock undrar jag vem det är som säger nej till en muslimsk kyrkogård?
Massa härliga bilder blev det på kläder. Fyra olika stilar, fyra olika butiker(Indiska, H&M, Eloge Aloha) och en massa skratt eftersom jag är lätt hjärndöd gällande att faktiskt se glad ut på kort och knicksa höften åt rätt håll.
Personligen skulle jag inte banga någonting av plaggen och accessoarerna från Eloge, där kostnaden lugnt blev dyrast, mer än göra ha surfklänningen från Aloha och jag kan inget annat än älska halsbandet från H&M med det gröna lilla kassettbandet.
I can´t behave
Ibland blir jag less på att blogga. Inte less på själva bloggandet men det system som uppkommit gällande bloggar. Less på att det alltid blir en rangordning, ett spel, en klasskillnads uppdelning och några som blir elit.
Vad man än gör i livet så får man kämpa för att hålla sin plats på stegen. Och det vore helt okej om det vore ett spel med någon sorts vett och sans i. Men nu är det inte så.
Jag undrar ofta om det bara är jag som tänker på att några av de bloggar som anses som "de bästa" faktiskt är riktigt dåliga på vissa saker? Allt ifrån dålig uppdatering, till ganska triviala inlägg, total ansaknad av egen stil och bloggar mestadels om mainstream mode som Ebba och Elin Kling redan har utnämnt till "it"-plagg för säsongen.
Det spelar ingen roll vad de där bloggarna tar på sig, eller om de säger att de ska kolla på SATC och äta Ben & Jerrys, det får stående ovantioner som om de uppfunnit pencillinet i vilket fall som helst. Och de vet de...
Dock förvånar det mig inte alls. Det roar mig snarare.
Men jag önskar att fler mindre bloggare, och större för den delen, med attityd, känsla, stil, personlighet och edge kunde få komma fram. Att de kunde få den uppmärksamhet i media de förtjänar och får chanser.
Har vi inte hört klart nu att Marc Jacobs är gud, att Birkin bag är väskan att dö för och Carries garderob är den ultimata?
Det ligger ju verkligen något i uttrycket som jag har som mitt motto just nu:
"Stil är att veta vem du är, vad du vill säga, och att ge fan i vad folk tycker"
Men det vore roligare om de människorna fick de chanserna som de förtjänar så mycket mer än många andra.
Jag tänker inte nämna några namn på endera hållet, förtjänta eller oförtjänta, de vet de nog bäst själva.
"Stil är att veta vem du är, vad du vill säga, och att ge fan i vad folk tycker"
Men det vore roligare om de människorna fick de chanserna som de förtjänar så mycket mer än många andra.
Jag tänker inte nämna några namn på endera hållet, förtjänta eller oförtjänta, de vet de nog bäst själva.
Det där med barndomsförebilder
Jag läste på vännen Jannikes, den fruktade HillieBillies, blogg och förundrades över vilka hon ville "vara" som yngre liten spoling. Idel små matchoiga män med ett bestämt mål och sinne för vad de ville, med hjärtat på precis rätt ställe och med pillemarisk blick. Det är egentligen inte så konstigt att hon ville vara de där små pojkarna som liten, om så bara för en dag. För det är ju ganska sådär hon är själv. En tuff liten illbatting med hjärtat på alldeles precis rätt ställe med en målmedvetenhet inför livet med conversedojjorna ordentligt på fötterna och alltid ett knep i bakfickan. Sen började jag fundera på vad jag beundrade som liten...
Spawn. Under min uppväxt har jag alltid varit fascinerad över människor som kan rita. Rita sådär att det verkligen slår gnistor ur bilden, skuggorna är sylvassa och allting glöder när solen ligger på bilden. Och den där dagen när jag hittade min broders Mega Marvel tidningar med Spawn hitade jag höjden av just det där.
Sen dess har jag fortsatt fascineras över såväl konsten att rita på det där sättet men även också själva figuren i sig, Spawn. Han var ju så cool. Och så var han aldrig rädd för någonting. Typ odödlig. Hade tuffa kloförsedda handskar och lysande skarpa ögon. Med skräckblandad förtjusning ville jag nog vara så. Som Spawn.
En galning med ett skosnöre ihopsytt ansikte, med en levande kappa och coola stövlar. Eller... i alla fall något åt det där hållet!
I de ännu tidigare åren var Modesty Blaise ett föremål för min förundran. Hon gjorde allting, om det så var att skjuta någon i foten som att sminka sig, med oberörda och svala rörelser. Sofistikerat och nogrannt räddade hon människor åt höger och vänster med kalla välsminkade ögon, fnös lite åt att det gått hål på strumpbyxorna med ett "Ännu ett par strumpbyxor i sjön" och behöll lugnet när någon skurk hotade med att skjuta henne.
Vacker, elegant, intelligent och lite lagom hänsynslös. Och ritad otroligt snyggt i svart och vitt med skärpa och vassa kanter. Kunde inte bli bättre.
Emil i Lönneberga, Pippi Långstrump, mamma, Barbie, brandmän och Foppa Forsberg har format många barn indirekt till vad de ville vara genom sin förmåga att få barn att beundra dem.
Dock inte mig. Tacka vet jag muterade monster och känslolösa kvinnor. Det är grejer det!
Spawn. Under min uppväxt har jag alltid varit fascinerad över människor som kan rita. Rita sådär att det verkligen slår gnistor ur bilden, skuggorna är sylvassa och allting glöder när solen ligger på bilden. Och den där dagen när jag hittade min broders Mega Marvel tidningar med Spawn hitade jag höjden av just det där.
Sen dess har jag fortsatt fascineras över såväl konsten att rita på det där sättet men även också själva figuren i sig, Spawn. Han var ju så cool. Och så var han aldrig rädd för någonting. Typ odödlig. Hade tuffa kloförsedda handskar och lysande skarpa ögon. Med skräckblandad förtjusning ville jag nog vara så. Som Spawn.
En galning med ett skosnöre ihopsytt ansikte, med en levande kappa och coola stövlar. Eller... i alla fall något åt det där hållet!
I de ännu tidigare åren var Modesty Blaise ett föremål för min förundran. Hon gjorde allting, om det så var att skjuta någon i foten som att sminka sig, med oberörda och svala rörelser. Sofistikerat och nogrannt räddade hon människor åt höger och vänster med kalla välsminkade ögon, fnös lite åt att det gått hål på strumpbyxorna med ett "Ännu ett par strumpbyxor i sjön" och behöll lugnet när någon skurk hotade med att skjuta henne.
Vacker, elegant, intelligent och lite lagom hänsynslös. Och ritad otroligt snyggt i svart och vitt med skärpa och vassa kanter. Kunde inte bli bättre.
Emil i Lönneberga, Pippi Långstrump, mamma, Barbie, brandmän och Foppa Forsberg har format många barn indirekt till vad de ville vara genom sin förmåga att få barn att beundra dem.
Dock inte mig. Tacka vet jag muterade monster och känslolösa kvinnor. Det är grejer det!
Bea Szenfeld
Kommer ihåg så himla väl första gången jag hörde talas om Bea Szenfeld när jag såg henne i ett TV-program.
Med konstfullt uppsatt hår, liten tjurring i näsan, egendesignade och väldigt annorlunda kläder och en grymt härlig attityd till sin design, kläder och mode i allmänhet fastnade jag direkt och blev nyfiken att veta mer.
Något av det jag fastnade mest för var de otroligt vackra plaggen som hon för hand arbetade fram utifrån second hand kläder då insidan av plaggen, som aldrig syns, skulle vara precis lika fint arbetade som utsidan.
Det finns något väldigt drömlikt vackert över mycket av hennes design utan att det blir för gulligt eller ohållbart och de utsökta detaljerna med inspiration från tidigare 1900-tal känns annorlunda i vår modevärld där allting går framåt. Bea Szenfeld lyckas på något sätt att få det gamla att se nyskapande ut utan att det förlorar sin gnista och blanda det med både inslag av oerhört lekfullt och med edge.
Redan som 4 åring började hon sy i sitt forna hemland Polen och fortsatte sedan i Sverige att rita och sy sina egna kläder. Intresset växte sedan och hon fortsatte att utbilda sig på bland annat anrika Beckmans i Stockholm. Det var väl kanske med sin medverkan i programet "Fashion House" som hon fick sitt stora genombrott då hon vann tävlingen och dess första pris som var att få arbeta med Stella McCartney i hennes modehus. Därefter har det bara gått bättre och bättre och Bea har med sin unika design och egna kollektioner nått ut till övriga världen. Däremellan har hon också gjort plagg och design till ett otal olika märken och evenemang med sin speciella touch. Med mottot "Too mutch is never enough" tror jag att hon kommer att gå långt!
Med konstfullt uppsatt hår, liten tjurring i näsan, egendesignade och väldigt annorlunda kläder och en grymt härlig attityd till sin design, kläder och mode i allmänhet fastnade jag direkt och blev nyfiken att veta mer.
Något av det jag fastnade mest för var de otroligt vackra plaggen som hon för hand arbetade fram utifrån second hand kläder då insidan av plaggen, som aldrig syns, skulle vara precis lika fint arbetade som utsidan.
Det finns något väldigt drömlikt vackert över mycket av hennes design utan att det blir för gulligt eller ohållbart och de utsökta detaljerna med inspiration från tidigare 1900-tal känns annorlunda i vår modevärld där allting går framåt. Bea Szenfeld lyckas på något sätt att få det gamla att se nyskapande ut utan att det förlorar sin gnista och blanda det med både inslag av oerhört lekfullt och med edge.
Tibi
Tibi är ett av de märken som kanske kan kallas lite av en underdog på spikrak väg upp i modesammanhang. Jag upptäckte märket i höstas och föll direkt för designen och helheten i plaggen med lekfullhet och detaljrikedom som tilltalar mig starkt..
Tibi grundades av amerikanskan Amy Smilovic som efter många år av resor och arbete utomlands fann att all den inspiration hon fått skulle kunna resultera i en klädkollektion. Snabbt blev de exotiska och av världens alla hörn influerade plaggen populära i USA och säljs nu i ett 200 tal ganska exklusiva butiker runt om i landet och Europa.
Så här säger hon själv om sin design;
"Naiveté and an absolute love of pretty things has been my best asset so far...I've not been constrained by what's not possible and I simply design the line around what's absolutely smashing and what I know I would wear. Everything in the line must pass the 'casual chic' test. If an outrageous silk jersey dress doesn't look incredibly smart with a little leather jacket, then the design goes straight out the window. I love details and frills on my skirts, but they've got to pair wonderfully with a tiny tee or the outfit doesn't work for my lifestyle."
Jag gillarde skarpa kontasterna i Amy Smilovics design där det folkloristiska går hand i hand med stilrena detaljer, mönster blandas och färger får lekfullt utrymme utan att bli "för mycket".
På samma sätt gång som en kollektion kan innehålla plagg med multietniska inslag och varainspirerade av fleratidsepoker och ibalnd kännas spretig så finns det också plagg som är otroligt vanliga och enkla men utan att bli tråkiga, utan bara extremt vackra.
Jag har både ritat, refererat, favoriserat och nämnt Tibi innan och jag lär göra deti gen. Det är något med designen och det faktum att det inte är ett stort och superpopulärt märke som göt att jag återkommer igen och igen med samma slutsats om märket. Och det är att jag verkligen gillar Tibi.
Tibi grundades av amerikanskan Amy Smilovic som efter många år av resor och arbete utomlands fann att all den inspiration hon fått skulle kunna resultera i en klädkollektion. Snabbt blev de exotiska och av världens alla hörn influerade plaggen populära i USA och säljs nu i ett 200 tal ganska exklusiva butiker runt om i landet och Europa.
Så här säger hon själv om sin design;
"Naiveté and an absolute love of pretty things has been my best asset so far...I've not been constrained by what's not possible and I simply design the line around what's absolutely smashing and what I know I would wear. Everything in the line must pass the 'casual chic' test. If an outrageous silk jersey dress doesn't look incredibly smart with a little leather jacket, then the design goes straight out the window. I love details and frills on my skirts, but they've got to pair wonderfully with a tiny tee or the outfit doesn't work for my lifestyle."
Jag gillarde skarpa kontasterna i Amy Smilovics design där det folkloristiska går hand i hand med stilrena detaljer, mönster blandas och färger får lekfullt utrymme utan att bli "för mycket".
På samma sätt gång som en kollektion kan innehålla plagg med multietniska inslag och varainspirerade av fleratidsepoker och ibalnd kännas spretig så finns det också plagg som är otroligt vanliga och enkla men utan att bli tråkiga, utan bara extremt vackra.
Jag har både ritat, refererat, favoriserat och nämnt Tibi innan och jag lär göra deti gen. Det är något med designen och det faktum att det inte är ett stort och superpopulärt märke som göt att jag återkommer igen och igen med samma slutsats om märket. Och det är att jag verkligen gillar Tibi.
Det där med att vara oskuldsfull vit
Tänkte en stund idag, trots att jag efter nattens anfall av sjukdom inte var på humör att tänka, när jag pratat med vännen Hanna. Det där med studenten. Och att man ska vara klädd i vitt. (Och därmed vara ett fullkomligt offer för all slags smuts när man som minst behöver det.) För min del är det ju lugnt eftersom jag konsumerar klänningar, och kläder, på löpande band och har två tilltänkta klänningar till studenten. Men resterande av jämtlands flickbefolkning i mogen jag-tar-studenten-ålder? Vad ska de ha på sig? För utbudet av kläder här är begränsat, med seriös betoning på begränsat, till en liten, liten plutt.
Ett riktigt I-landsproblem men ändå kan jag förstå att det är frustrerande att stå mitt på gågatan i Östersund och inse att urvalet av oskuldsfullt vita, och fina, klänningar/plagg ligger på ungefär noll. Om man inte vill ha ett litet fodral som får mormor att sätta löständerna i halsen och betygsceremonin smått pinsamt när man ska röra sig i den lilla vita. För affärerna här har aldrig det man behöver.
H&M till exempel, jag har till och med frågat om detta, tar inte alls in samma saker som södra Sverige. För att "klimatet och andra faktorer gör att utbudet blir annorlunda." Men vad bra, man kan ju köpa en vit bastop att ha på överkroppen och en smutsgul tisha som trashig kjol. Jaaaa...
För den som vill ha något klassiskt vitt. 3 x H&M med klänning från Madonnas kollektion och två tunikor med lite mönster och detaljer.
Det är alltid samma dilemma när man kommer till sådanna här saker. Så fort folk ska shoppa till speciella saker så står man där och velar mellan det lilla urval som finns och vet, väldigt väl, att samma plagg kommer att spottas av i princip alla andra. För basplagg står H&M för, underkläder står Lindex för, balklänningar står Agnes Olssons för, andra fina klänningar står Do it för osv.
Ett otroligt barnsligt I-landsproblem som sagt men nog så frustrerande ändå! Jämtland är ju inte alltid = med moonboots, skoteroverall och hoodie.
För den som vill göra studenten till en dag att minnas extra, i klädväg! 3 x Net-a-Porter med en första klänningen i romersk modell och krämvitt tyg från See by Chloe. Sen en retrosöt liten klänning med spetsmönster från min personliga favorit Tibi och sist en sjukt snygg klänning i grymt fin modell från Calvin Klein.
För den icke så traditionsbundne. Tre x Indiska med porslinsmönster, blekt silver och en tunika.
Ett riktigt I-landsproblem men ändå kan jag förstå att det är frustrerande att stå mitt på gågatan i Östersund och inse att urvalet av oskuldsfullt vita, och fina, klänningar/plagg ligger på ungefär noll. Om man inte vill ha ett litet fodral som får mormor att sätta löständerna i halsen och betygsceremonin smått pinsamt när man ska röra sig i den lilla vita. För affärerna här har aldrig det man behöver.
H&M till exempel, jag har till och med frågat om detta, tar inte alls in samma saker som södra Sverige. För att "klimatet och andra faktorer gör att utbudet blir annorlunda." Men vad bra, man kan ju köpa en vit bastop att ha på överkroppen och en smutsgul tisha som trashig kjol. Jaaaa...
För den som vill ha något klassiskt vitt. 3 x H&M med klänning från Madonnas kollektion och två tunikor med lite mönster och detaljer.
Det är alltid samma dilemma när man kommer till sådanna här saker. Så fort folk ska shoppa till speciella saker så står man där och velar mellan det lilla urval som finns och vet, väldigt väl, att samma plagg kommer att spottas av i princip alla andra. För basplagg står H&M för, underkläder står Lindex för, balklänningar står Agnes Olssons för, andra fina klänningar står Do it för osv.
Ett otroligt barnsligt I-landsproblem som sagt men nog så frustrerande ändå! Jämtland är ju inte alltid = med moonboots, skoteroverall och hoodie.
För den som vill göra studenten till en dag att minnas extra, i klädväg! 3 x Net-a-Porter med en första klänningen i romersk modell och krämvitt tyg från See by Chloe. Sen en retrosöt liten klänning med spetsmönster från min personliga favorit Tibi och sist en sjukt snygg klänning i grymt fin modell från Calvin Klein.
Ett steg i rätt riktning!
Jag har hört om den. Jag har sett den skymta förbi. Jag har blivit nyfiken utav den. Jag vill veta mer om den.
Anya Hindmarch miljömedvetna väska har på kort tid blivit en it-väska bland såväl supermodeller världen över, känidsar och vanliga människor med viljan att göra litet för vår miljö. "I´m not a plastic bag"-väskan finns nu att köpa via hennes hemsida och i butiker, dock inte i Sverige än, för den svindlande summan av 5 £.
Faktum är att väskan ju verkligen är riktigt söt och praktiskt i sin storlek så jag kommer att köpa den för både det och för att jag vill stödja kampen gällande vår miljömedvetenhet.
Dock som det har diskuterats i designvärldens såväl inre som yttre kretsar så är frågan om folk köper den för att det är en väska populär bland kändisarna eller för att den har ett budskap gällande vår miljö. Jag hoppas på det sista men är tyvärr inte helt säker att det är sanningen. I vilket fall som helst så är det en bra idé och jag hoppas få se många sådana här på folks armar framöver. För miljöns skull.
Ett annat perspektiv är ju utifrån diskussionen som florerar vilt i Sveriges största tidningar gällande it-väskornas vara och icke vara och de summor tjejer, främst, lägger ut på dem. Finns det verkligen någon större sans i att lägga ut tusentals kronor på en väska bara för att den anses som en it-bag? Jag vet inte om jag tycker det.
Dock känns ju "I´m not a plastic bag" som en liten ironisering åt just de åsikterna eftersom man här har världens antagligen billigaste it-väska att tillgå.
Läs mer på Anya Hindmarchs hemsida!
Jag ska köpa den när jag får chansen? Ska du?
Anya Hindmarch miljömedvetna väska har på kort tid blivit en it-väska bland såväl supermodeller världen över, känidsar och vanliga människor med viljan att göra litet för vår miljö. "I´m not a plastic bag"-väskan finns nu att köpa via hennes hemsida och i butiker, dock inte i Sverige än, för den svindlande summan av 5 £.
Faktum är att väskan ju verkligen är riktigt söt och praktiskt i sin storlek så jag kommer att köpa den för både det och för att jag vill stödja kampen gällande vår miljömedvetenhet.
Dock som det har diskuterats i designvärldens såväl inre som yttre kretsar så är frågan om folk köper den för att det är en väska populär bland kändisarna eller för att den har ett budskap gällande vår miljö. Jag hoppas på det sista men är tyvärr inte helt säker att det är sanningen. I vilket fall som helst så är det en bra idé och jag hoppas få se många sådana här på folks armar framöver. För miljöns skull.
Ett annat perspektiv är ju utifrån diskussionen som florerar vilt i Sveriges största tidningar gällande it-väskornas vara och icke vara och de summor tjejer, främst, lägger ut på dem. Finns det verkligen någon större sans i att lägga ut tusentals kronor på en väska bara för att den anses som en it-bag? Jag vet inte om jag tycker det.
Dock känns ju "I´m not a plastic bag" som en liten ironisering åt just de åsikterna eftersom man här har världens antagligen billigaste it-väska att tillgå.
Läs mer på Anya Hindmarchs hemsida!
Jag ska köpa den när jag får chansen? Ska du?
Cheap but chick
Jag hyser en hatkärlek för H&M. När man var liten var det ju helt enkelt the shit.Färgglada kläder med roliga små saker som man kunde sätta i håret och massor att välja på. Jag kunde lätt tänka mig att vara ett H&Mbarn från topp till tå. Billigt och bra dessutom hade det varit. Det kunde inte mamma lika mycket och jag blev därmed ett tvättäkta Polarn o. Pyretbarn med inslag av Filippa K och annat. I lite äldre dar förundrades jag alltid över hur fruktansvärt fult allt på H&M tycktes vara. I mina ögon hade allt mönster, och färgskala, som grannens tapeter från 70-talet. Inte fint och inte tilltalande när man gillade bubbelgumsrosa och knalligt blått som 12 åring.
Men de senaste åren har H&M verkligen blivit en räddare i nöden under många tillfällen. Man kan ju i princip hitta allt i klädväg där, om man har lite fantsi och kreativitet i baktanke i alla fall. Okej, det är fruktansvärt mainstream och minst en till på skolan kommer alltid att ha samma plagg men ändå. Jag kan inte låta bli att älska H&M för att det liksom alltid finns där. Stilen är inte längre förtvivlat 70-tal med grälla orange nyanser och mönster i brunt på Sveriges stolthet efter Volvo och IKEA. Tvärtom kickar det igång på trenderna i princip lika fort som modellerna går ned för catwalkerna världen över undermodeveckorna.
Jag gillar H&M. För ärligt talat, vem gillar inte budget när det faktiskt är snyggt?
Just nu är jag sjukt inne på H&Ms Dividedsmyckeskollektion. Jag vill ha ha ha. Och det bästa är att det är billigt så jag kan köpa allt det jag vill ha ha ha. De bästa exemplen finns tyvärr inte på sidan, crap, men här kommer lite exempel på bijouterier som konkurrerar med KJL för min del.
Men de senaste åren har H&M verkligen blivit en räddare i nöden under många tillfällen. Man kan ju i princip hitta allt i klädväg där, om man har lite fantsi och kreativitet i baktanke i alla fall. Okej, det är fruktansvärt mainstream och minst en till på skolan kommer alltid att ha samma plagg men ändå. Jag kan inte låta bli att älska H&M för att det liksom alltid finns där. Stilen är inte längre förtvivlat 70-tal med grälla orange nyanser och mönster i brunt på Sveriges stolthet efter Volvo och IKEA. Tvärtom kickar det igång på trenderna i princip lika fort som modellerna går ned för catwalkerna världen över undermodeveckorna.
Jag gillar H&M. För ärligt talat, vem gillar inte budget när det faktiskt är snyggt?
Just nu är jag sjukt inne på H&Ms Dividedsmyckeskollektion. Jag vill ha ha ha. Och det bästa är att det är billigt så jag kan köpa allt det jag vill ha ha ha. De bästa exemplen finns tyvärr inte på sidan, crap, men här kommer lite exempel på bijouterier som konkurrerar med KJL för min del.
1. Så fult och My Little Ponysött att det blir coolt! 2. Superfina stiliserade blad. 3. Stilren men ändå lite lekfull design med svartsilver i form av små berlocker i form av blad, nycklar och ringar.
4. Jag har högljutt deklarerat att jag hatar 80-tal klädmässigt. Och ärligt talat så är ju som sagt, läs texten innan, inte 70-tal min favorit heller. Men dessa två, armbandet & halsbandet, är ju fula på samma sätt som nummer ett att de är grymma. Jag vill ha runt min handled och hals!
De coolaste smyckena finns som sagt inte på sidan men det finns några riktigt coola just nu med tydligt fling till 80-talet, Miami Vice, hip hop-bling och udda små 70-tals detaljer.
Jag siktar in mig på att ge London-änglavingen och handklovarna kompisar i form av knallrosa kamera på guldkedja, några palmer och en pineapple, en flugsvamp, en gigantisk fake-diamant, en papegoja, surrealistiska plastregnbågar och enhörningar som berlockarmband och en sneaker. Och en supertung svart dödskalle såklart!
Allt från H&M. De borde byta slogan med McDonalds. Cause I´m lovin´ it!
Rokit
Under vistelsen i London ägnade jag och allra bästa vännen lördagen åt att ha effektiv bästistid med shopping inkluderat. Vi är ganska duktig på att få ut så mycket som möjligt av dagar när vi verkligen vill.
Efter Bond och Oxford street kändes det bra att avrunda med en sväng till de mindre stökiga gatorna och Sannas områden som inkluderade Leicester square,china town och så vidare.
Av en ren slump hittades den lilla, men naggande goda, vintagebutiken Rokit som skulle
visa sig vara en guldgruva.
För de som inte tycker om stökiga second handaffärer med tvivelaktigt upplagda kläder i otympliga högar, huller om buller hängda plagg och trånga små utrymmen som luktar unket och gammalt,är Rokit perfekt.
Har aldrig varit inne i en så välsorterad, organiserad och prydlig second handaffär. Dessutom var personalen trevlig och hjälpsam, utbudet varierat ifrån allt till dyra designerväskor till skärp i massor och rader med jeans.
Stämmningen som var skön och avslappnad räckte för att man skulle bli shoppingsugen och jag vandrade varv på varv bara för att bläddra sporadiskt i det färgkordinerade ställen.
För mig resulterade ju den nyfunna kärleken till butiken i en underbar liten brokadclutch som för 10 pund gjorde mig lyckligast i den delen av London, och nu kommer att förgylla balen med sin vintagenärvaro från 50-talet med matchande klänning från samma årgång. Även "bästishalsbandet" som jag och S skapade genom att köpa samma guldhalsband med änglavinge fanns på den lilla avdelningen med lite undergroundmärken av smycken som var nya. (Någon som letar efter ett KJL-ormarmband? Coolaste kopian finns på Rokit!)
S fyndade fin, vit jeanskjol, änglavingehalsbandet och guldarmband för rimlig penning.
För att vara second hand är Rokit ganska dyr men med tanke på affärens skick, kläderna som verkar omsorsgfullt utvalda och personalens bemötande är det väl värt det.
Rokit - true vintage clothing
101 & 107 Brick Lane
London E1 6SE
www.rokit.co.uk
(För adresser till de två andra butikerna, skriv en kommentar eller maila på, [email protected])
Efter Bond och Oxford street kändes det bra att avrunda med en sväng till de mindre stökiga gatorna och Sannas områden som inkluderade Leicester square,china town och så vidare.
Av en ren slump hittades den lilla, men naggande goda, vintagebutiken Rokit som skulle
visa sig vara en guldgruva.
För de som inte tycker om stökiga second handaffärer med tvivelaktigt upplagda kläder i otympliga högar, huller om buller hängda plagg och trånga små utrymmen som luktar unket och gammalt,är Rokit perfekt.
Har aldrig varit inne i en så välsorterad, organiserad och prydlig second handaffär. Dessutom var personalen trevlig och hjälpsam, utbudet varierat ifrån allt till dyra designerväskor till skärp i massor och rader med jeans.
Stämmningen som var skön och avslappnad räckte för att man skulle bli shoppingsugen och jag vandrade varv på varv bara för att bläddra sporadiskt i det färgkordinerade ställen.
För mig resulterade ju den nyfunna kärleken till butiken i en underbar liten brokadclutch som för 10 pund gjorde mig lyckligast i den delen av London, och nu kommer att förgylla balen med sin vintagenärvaro från 50-talet med matchande klänning från samma årgång. Även "bästishalsbandet" som jag och S skapade genom att köpa samma guldhalsband med änglavinge fanns på den lilla avdelningen med lite undergroundmärken av smycken som var nya. (Någon som letar efter ett KJL-ormarmband? Coolaste kopian finns på Rokit!)
S fyndade fin, vit jeanskjol, änglavingehalsbandet och guldarmband för rimlig penning.
För att vara second hand är Rokit ganska dyr men med tanke på affärens skick, kläderna som verkar omsorsgfullt utvalda och personalens bemötande är det väl värt det.
Rokit - true vintage clothing
101 & 107 Brick Lane
London E1 6SE
www.rokit.co.uk
(För adresser till de två andra butikerna, skriv en kommentar eller maila på, [email protected])
Bottega Veneta
Det är något med väskor och skor som får de flesta flickor att flacka lite extra med blicken vid tanken på shopping. Jag vet inte vad det är men har några teorier. Dock för långdragna och extraordinära för att dra såhär.
Skor kommer nog aldrig att kunna bli min passion helhjärtat eftersom jag har så små fötter och har fått inse att vuxenskor blir patetiska på mina fötter då jag bara vinglar omkring i vad som ser ut som små båtar och sedan trillar ur dem. (Karen Millen drog mig verkligen vid näsan i London med ett par underbara cremefärgade pumps, 8 cm klack och svart rosett...) Men väskor är en annan femma.
Kan Nicole, väldigt-liten-människa, Richie bära runt på makalösa väskor så kan jag det, min storlek som människa till trots.
Och i år får Bottega Veneta mig att falla handlöst för deras underbara väskor.
Det ligger nämligen verkligen någonting i det som Sofia säger, att det är roligt och härligt att ha en väska som inte är en it-väska eftersom man får ha den mer för sig själv. Hade jag haft en av understående i mitt ägo hade den fått sova med mig i sängen, sitta bredvid mig vid matbordet och få extra fin läderåterfuktning.
Skor kommer nog aldrig att kunna bli min passion helhjärtat eftersom jag har så små fötter och har fått inse att vuxenskor blir patetiska på mina fötter då jag bara vinglar omkring i vad som ser ut som små båtar och sedan trillar ur dem. (Karen Millen drog mig verkligen vid näsan i London med ett par underbara cremefärgade pumps, 8 cm klack och svart rosett...) Men väskor är en annan femma.
Kan Nicole, väldigt-liten-människa, Richie bära runt på makalösa väskor så kan jag det, min storlek som människa till trots.
Och i år får Bottega Veneta mig att falla handlöst för deras underbara väskor.
Det ligger nämligen verkligen någonting i det som Sofia säger, att det är roligt och härligt att ha en väska som inte är en it-väska eftersom man får ha den mer för sig själv. Hade jag haft en av understående i mitt ägo hade den fått sova med mig i sängen, sitta bredvid mig vid matbordet och få extra fin läderåterfuktning.
Klassiska, tidlösa, ganska enkla men otroligt vackra.
Älskar det flätade lädret och mjuka färgerna med sina få detaljer. Tråkig säger säkerligen vissa, men för mig skulle den bli högst personlig. Jag skulle nog inte lessna på en Bottega Veneta raring i första taget!
Studentpresent?
Memory lane
Jag är en människa av den sorten som anser att de bästa minnena, de sparar man för alltid, instoppat i hjärtat.
Det behövs inga bilder för de minnena, inga dofter som man kan relatera tillbaka genom eller några ting som friskar upp minnet. Resan till London kommer jag aldrig att glömma, av många skäl, och några foton behövs egentligen inte alls. Men jag är glad ändå att jag har dem.
Det behövs inga bilder för de minnena, inga dofter som man kan relatera tillbaka genom eller några ting som friskar upp minnet. Resan till London kommer jag aldrig att glömma, av många skäl, och några foton behövs egentligen inte alls. Men jag är glad ändå att jag har dem.
1. En snöflinga tog mig till Arlanda. Och tro mig när jag säger att allting, allting, den dagen gick fel på ett eller annat sätt. Den jäkla snöflingan började t.ex med att komma 1 ½ timma sent och jag har nog rekordet i att springa mellan terminal 4 och 2 på kortast tid nu...
2. Madame Taussauds. Jag fick 5 indier och ett par japaner att nästan välta Tom Cruise när jag fick se mina personliga favoriter från Little Brittain och uttryckte min glädje. Skriken skallade mellan Madonna och Kylie.
3. Hotellobby där allting kan hända. Eller inte hända. Fin arkitektur!
4. Piccadilly Cirkus kvällstid efter besök på Wagamama. 5. En suspekt men söt liten gata.
6. I use to hata att le på kort. Men vad gör man inte. Jag var ju ändå vis Stonehenge. Frågan som ställdes om och om igen var "hur många kort kan man ta på samma stenar?" Svaret, "Många!"
7. Windsor Castle var otroligt fint för att vara ett slott och även om jag kärande ner mig i Bath så skulle jag inte tacka nej till att bo i detta finfina lilla chateau. Jag ska bara hitta en prins att gifta mig med. William?
8. 5 månader sedan jag träffade allra bästaste vännen. Det tog dock inte 5 minuter för oss att börja larva oss som vanligt... ursäkta tuggummit och den lätt sinnesjuka minen. Men så glad var jag att träffa Sannisen!
9. Starbucks. Jag trodde att det skulle vara amerikanskt och överskattat. Men när personen i kassan börjar med att säga "What can I do for you, love?" så smälte jag och chockladen var perfekt i min tomma mage. Mmm
10. Coolaste vintageaffären ever. Hittades av en slump men ska besökas inom en snar framtid igen! Mer om den kommer senare i lilla London-guiden.
11. My sweetest thing! (Sanna alltså, inte mig själv. Där går egogränsen ändå.)
12. Efter 9 timmars effektiv shoppintid, lite rantandes runt i stadens fina kvarter och i ChinaTown så hamnade vi på Mark & Spencers mataffär där picnic inhandlades. Gott och något pittoresk intagen på mitt rumsgolv eftersom jag belamrade sängen med kläder. Bageln fick Sanna sedan i huvudet. Jag slant med handen... eh?
13. Du & jag och mitt paraply. Fast du var så dålig på att hålla i paraplyet så det får man tänka sig i bakgrunden.
14. Clutchen som fick Kajsas hjärta att slå fort, fort. Även i mitt ägo.
15. Utsikt över Europa en otroligt vacker söndag på väg hem.
SKB lyckades göra denna resa så otroligt rolig. Jag hade höga förväntingar men det blev så himla mycket bättre ändå! Jag kan inte tacka nog mycket. Alex & Fredrik, de två sci-fi-nördarna, gjorde det inte mycket sämre med sin närvaro och jag tror att vi diskuterad vartenda krig som någonsin varit?
Tänk att man kan ha så roligt bara genom att åka fel med tunnelbanan, bli erbjudna knark till sin stora förvåning (och nekande), bli rasande på sin telefon, tappa bort sig på hotellet och fundera över om "the slaughter stone" användes till det vi trodde...
Förbaskat kul var det i alla fall! :D
ACO recension
Som det barn av apotekets produkter jag är, min mamsell var farmaceut, använder jag även i lite mer vuxen ålder deras varor eftersom jag vet att de ofta håller en hög standard och att man lätt kan kolla upp på hemsidan exakt vad de innehåller. Kanske inte viktigt för alla men jag tycker att det är tryggt, och känns bra att veta, hur produkten kommit till, av vad och att den är testad på ett bra sätt.
Just nu är dessa tre i mitt ägo, alla från apoteket.
ACO volume mascara. Kostar ca 79 sek.
Har använt den till och från i flera, flera år (det var nog min första mascara till och med?) och blir lika förvånad varje gång att den med sitt enkla yttre ändå kan vara så bra. Mina redan långa och själuppböjda fransar blir lagom svarta och täta utan att klibba ihop och trots att borsten inte är perfekt kommer man ändå lätt åt de innersta, yttersta och nedre fransraden om man vill. Kanske inte den ultimata partymascaran för den med små, korta fransar men jag använder den såväl till skolan, vardag och på krogen. Med två lager blir det alldeles lagom extra.
- För att den ganska lätt smular om man rör för mycket vid ögonen, men annars lätt att ta bort.
5/5 får den faktiskt av mig. Efter mina ögonfransars mått!
ACO volume mascara. Kostar ca 79 sek.
Har använt den till och från i flera, flera år (det var nog min första mascara till och med?) och blir lika förvånad varje gång att den med sitt enkla yttre ändå kan vara så bra. Mina redan långa och själuppböjda fransar blir lagom svarta och täta utan att klibba ihop och trots att borsten inte är perfekt kommer man ändå lätt åt de innersta, yttersta och nedre fransraden om man vill. Kanske inte den ultimata partymascaran för den med små, korta fransar men jag använder den såväl till skolan, vardag och på krogen. Med två lager blir det alldeles lagom extra.
- För att den ganska lätt smular om man rör för mycket vid ögonen, men annars lätt att ta bort.
5/5 får den faktiskt av mig. Efter mina ögonfransars mått!
ACO brun utan sol. Kostar ca 80 -90 sek.
Jag hatar den här tiden på året då man är som blekast och de flesta antydningar till bikinilinjer försvunnit.
Efter att ha använt Doves Summer glow innan och det var min första erfarenhet av BUS produkter överhuvudtaget så blev jag lite chockad över det första resultatet. Det ger en jämn, fin färg men man måste vara noga över armbågar, händer och knän då det ganska lätt blir flammigt. Då färgen dessutom inte visar sig efter ett par timmar är det extra trixigt första gångerna innan man vet hur mycket det behövs osv.
Jag blandar ungefär lika mycket av BUS:en som med vanlig hudlotion så att jag får en lätt, mer antydan till färg och tycker att den funkar superbra då.
- För att det lätt blir för mycket färg och att det är så svårt att få det jämnt och bra över t.ex händerna.
4/5 Därför att när man väl lärt sig tekniken så är den riktigt bra.
Neutrogena visibly clear, 2 in 1 face wash. Kostar ca 65 sek.
Denna ansiktstvätt kommer inte ifrån ACO men säljs bara från apoteket och har blivit utvald till årets nya produkt 2006. Ny serie från Neutrogena som riktar in sig på ung hud speciellt.
Just denna produkt är en 2 in 1 där man både kan använda den som en ren ansiktstvätt och som en ansiktsmask som får sitta på i fem minuter för djuprengöring. Känns behaglig på huden och ger en lätt kylande effekt och svider inte alls vilket jag personligen tycker är väldigt skönt. Jag har ingen problemhy alls och tror att den kanske skulle passa bättre för sådan hud men än så länge fungerar den väldigt bra för mig också.
- Ganska stort minus därför att den gjorde min redan torra hy ännu torrare i partier. Har sedan fått höra från flera håll att den fungerat likadant på andra också. Inte så farligt men ändå ett litet problem då man redan är tillräckligt torr i ansiktet under vintern!
3/5, just på grund av dess uttorkande effekt.
Strike a pose!
Vad gör man med sina vänner när man har en kamera i närheten, lång lunchrast och allmänt lite att göra förutom att kasta böcker på varandra i biblioteket eller kleta tuggummi i varandras hår?
Man skriker "strike a pose!" och kastar sig därmed själv också in i bilden och hoppas på det bästa.
Man skriker "strike a pose!" och kastar sig därmed själv också in i bilden och hoppas på det bästa.
Oborstat hår i en tsunami-våg över huvudet & plutpuss till alla man tycker om!
HillieBillie biter sig snart i tungan och jag ser som vanligt... full i fan ut!
...och sen överföll jag M som blev mindre förtjust över min kärleksfulla kram och kortögonblick.
Bloggande små guldklimpar!
Ibland hittar man bloggar som är små guldkorn among all the others. För helt ärligt så är många av de bloggar man läser likadana. Modebloggar är intressanta men att läsa ännu en som säger att Marc Jacobs är gud gör mig knäpp, hur de avgudar Chloés klänningar och att Laboutinsen är to die for har hörts förut. Och lär höras igen. Inget fel i det, jag skulle gärna haffa en Chloéklänning men ibland blir man lite less. Jag tycker inte att Ebba von Sydow är någon stilikon, att Hermés Birkin bag är fin eller att 80-tals trenden som kommer nu är bejublande cool, faktum är att jag hatar 80-tal. Och bloggar som jag läser behöver inte vara av samma åsikt som min, dock blir jag glad när jag hittar något att läsa som är lite annorlunda, sticker ut på något vis eller helt enkelt gör mig glad.
Det gör dessa bloggar, på olika sätt, och de står för olika saker! :
UnderbaraClara
Läste ett av Claras första inlägg när hon började blogga ungefär samtidigt som mig och gillade verkligen vad jag läste. Sedan tappades Clara bort men återfanns till min stora glädje. För även om denna underbara flickas blogg ibland retar folk som tror att hon är egocentrisk pga. sin charmiga "slogan", the kristet, fashionistiska, feministiska alternativet du älskar, så är det minst av allt vad hon är och Clara är helt enkelt Clara den underbara! Jag älskar helt enkelt sinnet för stil, form, pysslighet, detaljfiness och alla små lustiga saker som får form i bild och ord i bloggen. Flickan har stil som få och ett hjärta av guld!
Nanó
Helt klart en av de gulligaste bloggflickorna jag "träffat" i bloggvärlden! En ganska ny flicka som jag tror kommer att gå långt med sin fina stil, känsla för att hitta gryyyyymma vintage/second hand fynd och helt enkelt superfin personlighet. Känns som jag känt Nanóraringen betydligt längre och mer i verkligheten än genom en kort stunds bloggande. Kommer alltid med söta kommentarer som gör en glad och är otroligt inspirerande med sin blogg där alla underbara inköp visas upp. "Get Nanóismed" är slagordet och jag blir lika avundsjuk varje gång jag kikar på in.
Nucci
Bloggvärlden behöver varken Gucci eller Pucci (okej ge mig en av klänningarna från Guccis vårkollektion, sedan är mitt behov stillat!) när vi har Nucci. Helt klart en av de härligaste bloggpojkarna i denna virtuella värld som förgyller min dag flera gånger om med knasiga inlägg om allt ifrån töntiga småsaker till faktiska allvarliga ting. Mark är en människa som bjuder på sig själv men som inte bangar för att kasta salt i ögonen på andra heller och det diggar jag. Tycker att han fått mycket skit som är väldigt oförtjänt när han varit ärlig helt enkelt. Vad är det med svenska folket, vår taskiga känsla för humor och missunsamhet för människor som uttrycker sin åsikt? Om Mark slutar blogga för att folk är så dryga och patetiska kommer jag att allvarligt bli arg, för en människa som kan få mig att bli intresserad av elektroniska ting via en blogg är skicklig. Och det är Nucci, my man.
Ragnhild
Denna tjej är så otroligt skön helt enkelt! Jag skrattar alltid till minst en gång när jag läser hennes blogg som innehåller alltifrån knasiga små kort, outfitbilder med extra edge, historier och roliga uttryck som är helt klart egenpåhittade men sannslöst roliga och precis i min humorchanger! Härlig stil och smak för det mesta där högt och lågt blandas på ett sätt som känns nyskapande, eget och ptroligt personligt. Återigen en människa som bjuder på sig själv på ett sätt där man inte kan låta bli att bli glad över att homo sapiens är en fin uppfinning ändå. Det borde finnas mer Ragnhildar i världen helt enkelt!
Det gör dessa bloggar, på olika sätt, och de står för olika saker! :
UnderbaraClara
Läste ett av Claras första inlägg när hon började blogga ungefär samtidigt som mig och gillade verkligen vad jag läste. Sedan tappades Clara bort men återfanns till min stora glädje. För även om denna underbara flickas blogg ibland retar folk som tror att hon är egocentrisk pga. sin charmiga "slogan", the kristet, fashionistiska, feministiska alternativet du älskar, så är det minst av allt vad hon är och Clara är helt enkelt Clara den underbara! Jag älskar helt enkelt sinnet för stil, form, pysslighet, detaljfiness och alla små lustiga saker som får form i bild och ord i bloggen. Flickan har stil som få och ett hjärta av guld!
Nanó
Helt klart en av de gulligaste bloggflickorna jag "träffat" i bloggvärlden! En ganska ny flicka som jag tror kommer att gå långt med sin fina stil, känsla för att hitta gryyyyymma vintage/second hand fynd och helt enkelt superfin personlighet. Känns som jag känt Nanóraringen betydligt längre och mer i verkligheten än genom en kort stunds bloggande. Kommer alltid med söta kommentarer som gör en glad och är otroligt inspirerande med sin blogg där alla underbara inköp visas upp. "Get Nanóismed" är slagordet och jag blir lika avundsjuk varje gång jag kikar på in.
Nucci
Bloggvärlden behöver varken Gucci eller Pucci (okej ge mig en av klänningarna från Guccis vårkollektion, sedan är mitt behov stillat!) när vi har Nucci. Helt klart en av de härligaste bloggpojkarna i denna virtuella värld som förgyller min dag flera gånger om med knasiga inlägg om allt ifrån töntiga småsaker till faktiska allvarliga ting. Mark är en människa som bjuder på sig själv men som inte bangar för att kasta salt i ögonen på andra heller och det diggar jag. Tycker att han fått mycket skit som är väldigt oförtjänt när han varit ärlig helt enkelt. Vad är det med svenska folket, vår taskiga känsla för humor och missunsamhet för människor som uttrycker sin åsikt? Om Mark slutar blogga för att folk är så dryga och patetiska kommer jag att allvarligt bli arg, för en människa som kan få mig att bli intresserad av elektroniska ting via en blogg är skicklig. Och det är Nucci, my man.
Ragnhild
Denna tjej är så otroligt skön helt enkelt! Jag skrattar alltid till minst en gång när jag läser hennes blogg som innehåller alltifrån knasiga små kort, outfitbilder med extra edge, historier och roliga uttryck som är helt klart egenpåhittade men sannslöst roliga och precis i min humorchanger! Härlig stil och smak för det mesta där högt och lågt blandas på ett sätt som känns nyskapande, eget och ptroligt personligt. Återigen en människa som bjuder på sig själv på ett sätt där man inte kan låta bli att bli glad över att homo sapiens är en fin uppfinning ändå. Det borde finnas mer Ragnhildar i världen helt enkelt!
Mina ödmjukaste ursäkter!
Att säga att man är för trött för att blogga tycker jag i vanliga fall är en dålig ursäkt. Men nu har jag varit så på gränsen till gråtfärdig varje dag när jag kommit hem att det liksom inte har funnits på kartan att blogga. Så jag ber om ursäkt för min extremt dåliga uppdatering de senaste dagarna! Jag ska försöka ta mig i kragen helt enkelt.
Alpina VM i alpinskidåkning invigdes i fredags kväll av his majesty the king, nonsenspladdrande Hasse och Kristin Fahlén, lite rappande Petter, dåligt railande världselitåkande jibbers och andra knasigheter.
Grymt mycket folk på torget som utstod idogt snöfall och som överraskande osvenskt glatt sjöng med i Sandi Thoms "I wish I was a punkrocker" som var hemligt in i det sista.
Jag höll på att knäcka tre revben mot ett staket uppe på en balkong där utsikten var bra under tiden jag knaprade Max-pommefrites och ifrågasatte alltför gamla killars dumhet med att snäll undra om de var mentalt handikappade eftersom de stod på platser reserverade för just handikappade.
Ganska pampigt trots dåligt ljud som gjorde att jag mest hörde brottsstycken som "alpine world championship in Åre", "Biggest winter event ever in Sweden and..." och "Pengar rullar in som det ska, det går bra nu...". Bäst var helt klart Bounce som var grymt snygga i matchande dunjackor under sitt nummer och det makalöst fina fyrverkeriet med Åreskutan som bakgrund och himlen som kuliss.
Alpina VM i alpinskidåkning invigdes i fredags kväll av his majesty the king, nonsenspladdrande Hasse och Kristin Fahlén, lite rappande Petter, dåligt railande världselitåkande jibbers och andra knasigheter.
Grymt mycket folk på torget som utstod idogt snöfall och som överraskande osvenskt glatt sjöng med i Sandi Thoms "I wish I was a punkrocker" som var hemligt in i det sista.
Jag höll på att knäcka tre revben mot ett staket uppe på en balkong där utsikten var bra under tiden jag knaprade Max-pommefrites och ifrågasatte alltför gamla killars dumhet med att snäll undra om de var mentalt handikappade eftersom de stod på platser reserverade för just handikappade.
Ganska pampigt trots dåligt ljud som gjorde att jag mest hörde brottsstycken som "alpine world championship in Åre", "Biggest winter event ever in Sweden and..." och "Pengar rullar in som det ska, det går bra nu...". Bäst var helt klart Bounce som var grymt snygga i matchande dunjackor under sitt nummer och det makalöst fina fyrverkeriet med Åreskutan som bakgrund och himlen som kuliss.
Klicka för att se lite, suddiga bilder pga klämda revben, som togs under kvällen.
Ana Jonsson sjöng dessutom den officiella VM låten "catch me if you can". Dock inget att hurra för.
Ana Jonsson sjöng dessutom den officiella VM låten "catch me if you can". Dock inget att hurra för.
Under vårt jobb måste vi ha något av de sponsrade plaggen från halti på oss per dag trots att vi arbetar med internationell broadcasting och i IBCs bookingoffice på mediacentret via SVT, så jag tummar lite på reglerna. Idag alltså iklädd gråa hängselklänningen från H&M med röd VM tee under.
Och när det blev kallt och skuttande ute i nysnön även tjocka, stickade tröjan.
Den klassiska pärlan
I Coco Chanels, pärlans gudfader, biografi kan man läsa hur hon reflexterar över det mode hon skapade och däribland också hennes smycken. Hon sålde kläder till de vackra, förmögna damerna men tyckte ändå att när det kom till smycken/accessoarer/bijoutirer så kunde det lika gärna vara äkta som oäkta. Så med den rikaste gräddan som sina kunder, som mycket väl hade kunnat betala för den äkta varan, så designade hon sina långa oäkta pärlhalsband som blev världsberömda och ett av hennes starkaste signum.
Mademoiselle Chanel bar alltså långa rader med oäkta pärlor men jag har ändå alltid känt att om det ska vara pärlhalsband så ska det vara äkta. Ganska ytligt av mig, ja, men när trenden med pärlor blev en gigantisk hype höll jag fast vid mina äkta, kanske lite snobbigare vita pärlor.
Nu kan jag hålla med om att det inte spelar någon roll, för sedan jag tappade bort ett pärlhalsband som var arvegods insåg jag att oäkta kan se precis lika fina ut. Och kan Coco, en av världens största modeskapare, så kan väl jag.
Igår trallade jag och mamsell iväg på bion och kollade in Djävulen bär Prada (varför se den när aaaaalla ser den?) och jag tyckte att boken var bättre men den hade några riktiga moments!
Jag menar, hur kan man inte annat än älska Nigel? Jag vill ha en egen Nigel! (Som ger mig Jimmy Choo skor) och efter hans kommentar "You are in a desperate need of Chanel" så kunde jag inte annat än börja suckta åt alla underbara smycken hon bar.
Så nu står ett underbart Lagerfeldt designat eller vintage halsband från Chanel högt upp på min önskelista. Helst skulle jag nog vilja ha det Anne Hathaway har på sig tillsammans med den svarta klänningen som jag inte hittar någon bild på, men något av de andra duger också...;)
Gillar den första looken, trots att det inte alls är mig egentligen, med den liten pojkaktiga utseendet med kepsen och det härliga halsbandet som är ganska plottrigt.
Andra bilden är underbar hela den. Älskar kläderna med volym upptill och avsmalnat nedtill med tights och de höga stövlarna. Och så klart halsbandet igen som bryter av mot allt det mörka.
Om jag älskar Nigel så är detta halsband snäppet mer känsloframkallande!
Bara namnet "Coco is dead" är ju klockrent och jag vill ha!
Inga pärlor men en härlig ironiserad bild av modevärldens kanske största jätte och deras dubbla C:n.
Mademoiselle Chanel bar alltså långa rader med oäkta pärlor men jag har ändå alltid känt att om det ska vara pärlhalsband så ska det vara äkta. Ganska ytligt av mig, ja, men när trenden med pärlor blev en gigantisk hype höll jag fast vid mina äkta, kanske lite snobbigare vita pärlor.
Nu kan jag hålla med om att det inte spelar någon roll, för sedan jag tappade bort ett pärlhalsband som var arvegods insåg jag att oäkta kan se precis lika fina ut. Och kan Coco, en av världens största modeskapare, så kan väl jag.
Igår trallade jag och mamsell iväg på bion och kollade in Djävulen bär Prada (varför se den när aaaaalla ser den?) och jag tyckte att boken var bättre men den hade några riktiga moments!
Jag menar, hur kan man inte annat än älska Nigel? Jag vill ha en egen Nigel! (Som ger mig Jimmy Choo skor) och efter hans kommentar "You are in a desperate need of Chanel" så kunde jag inte annat än börja suckta åt alla underbara smycken hon bar.
Så nu står ett underbart Lagerfeldt designat eller vintage halsband från Chanel högt upp på min önskelista. Helst skulle jag nog vilja ha det Anne Hathaway har på sig tillsammans med den svarta klänningen som jag inte hittar någon bild på, men något av de andra duger också...;)
Gillar den första looken, trots att det inte alls är mig egentligen, med den liten pojkaktiga utseendet med kepsen och det härliga halsbandet som är ganska plottrigt.
Andra bilden är underbar hela den. Älskar kläderna med volym upptill och avsmalnat nedtill med tights och de höga stövlarna. Och så klart halsbandet igen som bryter av mot allt det mörka.
Om jag älskar Nigel så är detta halsband snäppet mer känsloframkallande!
Bara namnet "Coco is dead" är ju klockrent och jag vill ha!
Inga pärlor men en härlig ironiserad bild av modevärldens kanske största jätte och deras dubbla C:n.
Guldfeber
Som jag skrev i inlägget innan, invidualism inom mode är härligt och någonting jag beundrar. Själv är jag en fegis när det kommer till kläder och mode ibland eftersom min skola ståtar med sportstämpel och en Ripcurl hoodie och ganska loose jeans är uniformen. Då är det inte riktigt kul att själv komma trallande i knästrumpor, förklädesklänning och basker käck på svaj. Men jag börjar att inte bry mig.
Men när det kommer till vissa moden är jag med i klubben som lägger huvudet på sned, höjer på ett ögonbryn och liksom ler skeptiskt. Trots att jag hurrar för invidualism så kan jag inte alltid tycka att det är unikt och härligt.
Som det här med det futuristiska, metalliska och lite väl mycket Midas touch.
Jag får bara läskiga 80-90 tals vibbar av träningskläder och lite för tighta tights som ackompanjeras av våfflat hår i hästsvans på sidan av huvudet.
Men när det kommer till vissa moden är jag med i klubben som lägger huvudet på sned, höjer på ett ögonbryn och liksom ler skeptiskt. Trots att jag hurrar för invidualism så kan jag inte alltid tycka att det är unikt och härligt.
Som det här med det futuristiska, metalliska och lite väl mycket Midas touch.
Jag får bara läskiga 80-90 tals vibbar av träningskläder och lite för tighta tights som ackompanjeras av våfflat hår i hästsvans på sidan av huvudet.
Such a big nono for me!
Har läst en hel del om det såkallade futuristiska modet som kommer med metall, sci fi, Star Wars feeling och väldigt mycket John Galliano på otillåtna saker och jag kommer nog aldrig att digga det. Guld är fint, ja, men inte på till exempel byxor eller överhuvudtaget i för stor mängd.
I höst har det bloggats en del om just detta med ädla metaller på leggings, bland annat Camilla skrev om det tidigare i år , och så vidare men jag trodde nog inte att det skulle bli så utbrett!
Jag hoppas att de är en snabb våg inom modevärlden som kommer att gå över. Men om det blir som jag tror kommer snart Gina Tricot butikerna svämma över, om det inte redan gör det, av billiga, alltför glansiga och glittrande leggings med tillhörande diadem som sticker en i ögonen.
Bespar mig detta, snälla!
Invidualism ja, men inte att försöka se ut som R2D2 och C3PO!!
Har läst en hel del om det såkallade futuristiska modet som kommer med metall, sci fi, Star Wars feeling och väldigt mycket John Galliano på otillåtna saker och jag kommer nog aldrig att digga det. Guld är fint, ja, men inte på till exempel byxor eller överhuvudtaget i för stor mängd.
I höst har det bloggats en del om just detta med ädla metaller på leggings, bland annat Camilla skrev om det tidigare i år , och så vidare men jag trodde nog inte att det skulle bli så utbrett!
Jag hoppas att de är en snabb våg inom modevärlden som kommer att gå över. Men om det blir som jag tror kommer snart Gina Tricot butikerna svämma över, om det inte redan gör det, av billiga, alltför glansiga och glittrande leggings med tillhörande diadem som sticker en i ögonen.
Bespar mig detta, snälla!
Invidualism ja, men inte att försöka se ut som R2D2 och C3PO!!
"The saints are coming" med presenttips
Varför, varför, varför verkar det alltid så att när jag verkligen behöver datorn, skrivaren, faxen kopiatorn, scannern eller liksom alltihopa så är det någonting above eller helt enkelt den där murphy och hans lag som jävlas med mig? Om vi säger såhär, igår stormade det och plötsligt tjuter datorn värre än vad jag gjorde som bebis och lägger av. Och jag ser liksom alla mina bilder som jag behöver skriva ut, allt skolarbete som jag behöver komma åt och så vidare, passera i revy.
Nu är det väldigt tillfälligt löst men om tomten kommer imorgon ska jag dra jäkligt hårt i hans skägg och säga honom ett par väl valda ord så att den röda näsan blit vit.... MORR!
Nog med hot nu.
Tänkte lägga upp några i sista minutern tips för de som har julklappsinköps-ångest i sista stund såhär.
(Egentligen borde jag göra en massa nytta men hey, vad gör man inte för sina bloggmedmänniskor?)
Till syster, kompis alternativt mamma; Jag rekomenderar varmt någonting som jag fick i tidigt julklapp själv och som finns på ett H&M nära dig. Ett sett med badskum/kulor, dusckkräm och lotion i härligaste gulddesignen som doftar himmelskt! Lite pepparkaka nästan eller någonting jul/mysrelaterat i doften som får mig att sniffa på burkarna så fort jag hinner. Finns på H&M, och även en fin burk med bara bodybutter i samma förtjusande doft!
Till föräldrarna alternativt mor-farföräldrarna; Är det någon mer än jag som ställt frågan "Vad vill du ha i julklapp?" till sina föräldrar och fått svaret "Snälla barn!?" Gosh, det är ju grymt svårt att komma med en sådan uppoffring. Dock kan man med julklappspanik leta upp ett sådant där underbart syskonfoto när man INTE försöker peta ut varandras ögon, ta en ram som förhoppningsvis blivit över, kanske dekorera den personligt, sätta i fotot och ge dem åtminstone något där de tror att man håller sams!
Till vem som helst, till den som har allt eller till den som har hjärtat på rätt ställe; Nej, jag är ingen miljöaktivitst men det finns klara och tydliga skäl till varför vi inte har en vit jul, våra poler smälter och julfeelingen är lite patetiskt glitter i de kala träden. Vi har allvarliga miljöproblem och växthuseffekten och den globala uppvärmningen kommer att göra att vi om 40 år kanske inte har någonting av den jord som en gång var vacker. Jag och mina syskon, ger som jag innan nämnt, våra föräldrar två ton koldioxid i julklapp som aldrig kommer att bidra till att sabba vårt ozonlager. Det känns jäkligt bra! Vill du kolla in hur det går till? Gå in här, och läs. Dessutom beöver du inte ens lämna huset för att köpa det utan kan på två minuter ha en underbar julklapp till någon, för en liten summa pengar och verkligen någonting som gör nytta för vår värld!
Till bästa vännen; Jag gör en scrapbook till min älskade vän O som nu i dagarna åker tillbaka till Australien efter ett år med oss. Den innehåller i princip biler, små textre och teckningar som alla är minnen från det gångna året och som gör att hon och jag aldrig kommer att glömma hur kul vi hade.
Med lite papper, ett limstift, några bilder och fina, roliga, pinsamma,töntiga, hemska, underbara minnen så kan man själv göra något av det finaste jag tycker att man kan få. Jag vet av egen erfarenhet att det är betydligt roligare att få än något som är köpt i sista sekunden för att man inte hunnit eller kunnat fundera.
Till någon som förtjänar något bling-blingit, en überfashionista eller som vill sticka ut; Nog för att blingade saker mest tillhör de som vill skryta med förmögenheter och kan tänka sig en framtid som gangster, 50 cent kopia eller kanske hallick, men vi vet ju alla att riktigt bling ska användas till att göra tråkiga saker riktigt coola. Och någon som kan det är Sophia, SophisticatedSophie, som gör kanske världens härligaste blingade klackar till dig. Risken finns att du lär vilja behålla dem själv men om du kan hålla dig och vill att någon ska få något riktigt bling, kolla in pumpsen hon modifierar till something extraordinary!
Till broder, padre eller faktiskt vem som helst; Böcker! Böcker är underskattade julklappar tycke jag helt klart. I vår familj ligger det alltid högt upp på julklappslistan över saker vi vill ha och det uppskattas alltid något otroligt. Vi slukar böcker som andra slukar julgodis! Och tänker man bara efter kan man alltid hitta en bra, om inte den perfekta boken, till vem det än är man vill ge den till. Gillar bror riktigt läskiga saker, sånt som får småhåren att resa sig i nacken och som gör att man måste sova med taklampan tänd?
I recomend, Patient 67! Seriöst att sitta själv i en stuga i Vemdalen med den där som sällskap fick mig att låsa in mig på toaletten och läsa i duschkabinen med en stav i handen som vapen...
Till någon, som mig, som ofta är arg och känner att man har rätt att vara det? Serieboken Angry Little Girls, är min bibel här i världen som ateist. Så jäkla roligt, klockren, skrattanfallscraver och underbar.
Jag har skrivit om den förut och lär skriva om den igen....:)
Något sorgligt? Historien om Traci Lords. Något fantastiskt som får en att tänka? Paulo Coelhos masterpiece, Alkemisten. Något bisarrt, obehagligt och som gör att man förstår hur människan är funtad och som gör att du kan säga att du läst något av en nobelpristagare? Flugornas herre, ännu mer bisarrt? Blod & Död. Något riktigt fint och vacker? Franska Tillsammans är man mindre ensam. Återuppväcka barndomsminnen och en svunnen värld som man älskade att drömma om? Sötaste Narnia eller kanske klassikern med alla böckerna om härskarringen. Och något självklart till den klädfanatiska som vill uppleva inblick i modevärlden? Den redan kultförklarade Djävulen bär Prada.
Så, nu har jag kanske gjort någonting för mänskligheten, eller snarare för vår materialistiska värld. Men det är ju änåd jul, och då ska man vara snäll. Och jag är snäll, ibland, när jag vill, när jag måste, då och då... ;D
Nu är det väldigt tillfälligt löst men om tomten kommer imorgon ska jag dra jäkligt hårt i hans skägg och säga honom ett par väl valda ord så att den röda näsan blit vit.... MORR!
Nog med hot nu.
Tänkte lägga upp några i sista minutern tips för de som har julklappsinköps-ångest i sista stund såhär.
(Egentligen borde jag göra en massa nytta men hey, vad gör man inte för sina bloggmedmänniskor?)
Till syster, kompis alternativt mamma; Jag rekomenderar varmt någonting som jag fick i tidigt julklapp själv och som finns på ett H&M nära dig. Ett sett med badskum/kulor, dusckkräm och lotion i härligaste gulddesignen som doftar himmelskt! Lite pepparkaka nästan eller någonting jul/mysrelaterat i doften som får mig att sniffa på burkarna så fort jag hinner. Finns på H&M, och även en fin burk med bara bodybutter i samma förtjusande doft!
Till föräldrarna alternativt mor-farföräldrarna; Är det någon mer än jag som ställt frågan "Vad vill du ha i julklapp?" till sina föräldrar och fått svaret "Snälla barn!?" Gosh, det är ju grymt svårt att komma med en sådan uppoffring. Dock kan man med julklappspanik leta upp ett sådant där underbart syskonfoto när man INTE försöker peta ut varandras ögon, ta en ram som förhoppningsvis blivit över, kanske dekorera den personligt, sätta i fotot och ge dem åtminstone något där de tror att man håller sams!
Till vem som helst, till den som har allt eller till den som har hjärtat på rätt ställe; Nej, jag är ingen miljöaktivitst men det finns klara och tydliga skäl till varför vi inte har en vit jul, våra poler smälter och julfeelingen är lite patetiskt glitter i de kala träden. Vi har allvarliga miljöproblem och växthuseffekten och den globala uppvärmningen kommer att göra att vi om 40 år kanske inte har någonting av den jord som en gång var vacker. Jag och mina syskon, ger som jag innan nämnt, våra föräldrar två ton koldioxid i julklapp som aldrig kommer att bidra till att sabba vårt ozonlager. Det känns jäkligt bra! Vill du kolla in hur det går till? Gå in här, och läs. Dessutom beöver du inte ens lämna huset för att köpa det utan kan på två minuter ha en underbar julklapp till någon, för en liten summa pengar och verkligen någonting som gör nytta för vår värld!
Till bästa vännen; Jag gör en scrapbook till min älskade vän O som nu i dagarna åker tillbaka till Australien efter ett år med oss. Den innehåller i princip biler, små textre och teckningar som alla är minnen från det gångna året och som gör att hon och jag aldrig kommer att glömma hur kul vi hade.
Med lite papper, ett limstift, några bilder och fina, roliga, pinsamma,töntiga, hemska, underbara minnen så kan man själv göra något av det finaste jag tycker att man kan få. Jag vet av egen erfarenhet att det är betydligt roligare att få än något som är köpt i sista sekunden för att man inte hunnit eller kunnat fundera.
Till någon som förtjänar något bling-blingit, en überfashionista eller som vill sticka ut; Nog för att blingade saker mest tillhör de som vill skryta med förmögenheter och kan tänka sig en framtid som gangster, 50 cent kopia eller kanske hallick, men vi vet ju alla att riktigt bling ska användas till att göra tråkiga saker riktigt coola. Och någon som kan det är Sophia, SophisticatedSophie, som gör kanske världens härligaste blingade klackar till dig. Risken finns att du lär vilja behålla dem själv men om du kan hålla dig och vill att någon ska få något riktigt bling, kolla in pumpsen hon modifierar till something extraordinary!
Till broder, padre eller faktiskt vem som helst; Böcker! Böcker är underskattade julklappar tycke jag helt klart. I vår familj ligger det alltid högt upp på julklappslistan över saker vi vill ha och det uppskattas alltid något otroligt. Vi slukar böcker som andra slukar julgodis! Och tänker man bara efter kan man alltid hitta en bra, om inte den perfekta boken, till vem det än är man vill ge den till. Gillar bror riktigt läskiga saker, sånt som får småhåren att resa sig i nacken och som gör att man måste sova med taklampan tänd?
I recomend, Patient 67! Seriöst att sitta själv i en stuga i Vemdalen med den där som sällskap fick mig att låsa in mig på toaletten och läsa i duschkabinen med en stav i handen som vapen...
Till någon, som mig, som ofta är arg och känner att man har rätt att vara det? Serieboken Angry Little Girls, är min bibel här i världen som ateist. Så jäkla roligt, klockren, skrattanfallscraver och underbar.
Jag har skrivit om den förut och lär skriva om den igen....:)
Något sorgligt? Historien om Traci Lords. Något fantastiskt som får en att tänka? Paulo Coelhos masterpiece, Alkemisten. Något bisarrt, obehagligt och som gör att man förstår hur människan är funtad och som gör att du kan säga att du läst något av en nobelpristagare? Flugornas herre, ännu mer bisarrt? Blod & Död. Något riktigt fint och vacker? Franska Tillsammans är man mindre ensam. Återuppväcka barndomsminnen och en svunnen värld som man älskade att drömma om? Sötaste Narnia eller kanske klassikern med alla böckerna om härskarringen. Och något självklart till den klädfanatiska som vill uppleva inblick i modevärlden? Den redan kultförklarade Djävulen bär Prada.
Så, nu har jag kanske gjort någonting för mänskligheten, eller snarare för vår materialistiska värld. Men det är ju änåd jul, och då ska man vara snäll. Och jag är snäll, ibland, när jag vill, när jag måste, då och då... ;D
Julförväntan och fallossymboler i trädgården
Ju närmare julen jag kommer ju mindre julfeeling har jag och ju högre är mitt blodtryck. Jag kan ju nästan själv känna hur det liksom glöder ur ögonen på mig när jag hör Mariah Careys version av "Last Christmas" för femte gången på en dag, skolan envisas med att kalla kall gröt för julmat och fingrarna inte på långa vägar räcker till för hur många man ska köpa julklappar till. (Och tårna räcker inte till heller...)
Det som borde vara så där mysigt och liksom kantat med röda sidenband och stickig men gott luktande granbarr blir tvärtemot den där barndomens heliga förväntningar inför julafton en mardröm där The Grinch jagar mig genom Åhléns och jag vadar genom julgranskulor.
Stundtals är det mysigt ska jag dock tillägga men det är alla de där kraven på att man ska le förväntansfullt 24/7 och med glädje slå in paket och skära sig på snörena man försöker knorra som får mig att vilja ligga under soffan under de doppande dagarna eller vad de nu heter. Tack och lov har det ju snöat hela dagen så att jag ackompanjerat till John och Yoko kan falsksjunga mig igenom den enda jullåt jag inte vill utplåna samtidigt som jag klurar på dåliga nödrim.
Kanske har det blivit såhär agressivt inför julen gällande mig därför att jag varenda morgon tvingas stirra in i ögonen på en liten tomte som liksom förmedlar lugn och harmoni. Jag är ingen harmonisk person och den där tomten tar fram det värsta hos mig! Och när jag ändå är inne på morgonritualer så har jag under en längre tid, sedan 1 december, funderat över varför vår granne längre upp på gatan har satt upp en fallossymbol i sin trädgård. Eller satt upp och satt upp, han har lindat en massa julslinga runt tallen och vi kan inte annat än se det som en gigantiskt fallossymbol. Känns inte så julig och vi vet inte riktigt vart vi ska kolla på morgonen men ögonen dras liksom dit.... Dess omisskänliga form verkar han själv inte medveten om men den förmedlar lite konstiga signaler, kanske har han komplex gentemot grannens lite mer traditionella gran?
Nu ska jag i protest mot julångesten äta pasta, bounty och öva lite mer på "War is over."
Det som borde vara så där mysigt och liksom kantat med röda sidenband och stickig men gott luktande granbarr blir tvärtemot den där barndomens heliga förväntningar inför julafton en mardröm där The Grinch jagar mig genom Åhléns och jag vadar genom julgranskulor.
Stundtals är det mysigt ska jag dock tillägga men det är alla de där kraven på att man ska le förväntansfullt 24/7 och med glädje slå in paket och skära sig på snörena man försöker knorra som får mig att vilja ligga under soffan under de doppande dagarna eller vad de nu heter. Tack och lov har det ju snöat hela dagen så att jag ackompanjerat till John och Yoko kan falsksjunga mig igenom den enda jullåt jag inte vill utplåna samtidigt som jag klurar på dåliga nödrim.
Kanske har det blivit såhär agressivt inför julen gällande mig därför att jag varenda morgon tvingas stirra in i ögonen på en liten tomte som liksom förmedlar lugn och harmoni. Jag är ingen harmonisk person och den där tomten tar fram det värsta hos mig! Och när jag ändå är inne på morgonritualer så har jag under en längre tid, sedan 1 december, funderat över varför vår granne längre upp på gatan har satt upp en fallossymbol i sin trädgård. Eller satt upp och satt upp, han har lindat en massa julslinga runt tallen och vi kan inte annat än se det som en gigantiskt fallossymbol. Känns inte så julig och vi vet inte riktigt vart vi ska kolla på morgonen men ögonen dras liksom dit.... Dess omisskänliga form verkar han själv inte medveten om men den förmedlar lite konstiga signaler, kanske har han komplex gentemot grannens lite mer traditionella gran?
Nu ska jag i protest mot julångesten äta pasta, bounty och öva lite mer på "War is over."