aenigma

Okej, lite gladare nu. Det blir Gbg till nästa helg och mys med vänner på Liseberg, förhoppningsvis roligheter med broder och tillhörande flickvän och sedan massa lek och mys med allra bästa E!

Saknar vännerna därhemma också när jag tänker efter. Har inte insett att jag faktiskt gör det. Inget ont ment med det, snarare tvärtom, när jag inser att jag faktiskt saknar någon, då saknar jag verkligen någon.
Kort från Jannkan the HillieBillie babe taget på mig och Amandicon under vår underbart härliga studentnatt när allt var sådär sagolikt nytt och rent. Saknar dem alla, de tre H:na, A, J, M, O och grabbsen.

Snart hoppas jag att det blir lite ordentligt, seriöst (dvs. oseriöst) partaj också.
Vill dansa i fin sidenklänning á la Gucci som på illustrationen med sandaler och en glammig väska. Oh Yeah

Ritad av mig, som vanligt

Jag behöver en scanner och jag behöver ett internet som funkar. Så att jag kan lägga upp alla nya bilder och illustrationer jag ritat i helgen. Fast för en gångs skull, för typ första gången i sommar, är jag ganska så väldigt nöjd med livsläget att jag inte tar mig tid att bekymra mig och vara irriterat över varken internet eller the lack of scanner.
Soulmate är hemma från England, det är fint väder, jag har varit på stranden med tillika bästa kompisen och saker och ting är bra bra bra. Jag gillar läget, som i en dålig Tomas Ledin låt.

För den första gången egentligen på riktigt i sommar kan man springa omkring i alla fina tunikor som köptes i Oman, London och andra ställen utan att frysa.

Och bäst av allt, slappa på stranden!

Hoppas så innerligt gärna att jag kan åka till Gbg nästa helg och gå på Way out West med min nyss hemkomna honey!  Dock står lite problem i vägen. Som att jag typ jobbar på fredag. Men det SKA ordna sig!
Jag och E på Wow med Regina Spector och en massa mys i två dagar, skulle vara så himla roligt slut på mitt sommarjobbslidande då sista dagen är just på fredag.

Illustrationen tillägnas således också E som jag ritade den till i första hand också.:D
Har saknar dig gumman!

Jag har aldrig tänkt egentligen att jag skulle vilja jobba som illustratör. Att rita är mer en grej jag gör för mig egna höga nöjes skull och att kunna lägga upp modeillustrationer på bloggen är ju bara ett plus.
Dessutom är jag så ny med att rita just illustrationer som har med mode att göra att jag knappast anser mig som en illustratör inom området. Men det är ju kul när erbjudanden om jobb kommer in via bloggen!

Dock blir jag alltid lika glad av att se hur många duktiga svenska illustratörer vi har inom just modeområdet.
Extremt talangfulla flickor som Moa Lindqvist Fischer, Lovisa Burfitt och Liselott Watkins är bara några av mina favoriter. Lika mycket mode som konst känns det ofta som.

Moa Lindqvist Fischer

Lovisa Burfitt

Liselott Watkins
Det roliga är att jag ofta föredrar de illustratörer som ritar nästintill precis tvärtemot hur jag själv ritar.
Jag tilltalas av blandningar av skarpa konturer och akvarelllinjer som dragits ut av massor av vatten till mjuka skuggor och former. Gärna blandningar av material såsom pennor, tusch och målargrejer, svart/vitt och detaljer i färg och gärna abstrakta mönster och former som slutar i ingenting.

Illustration av mig, Kajsa

Och idag igen insåg jag plötsligt igen att damens , eller numera dottern Natalies, design inte går av för hackor.
 Den till hennes signum gjorda randiga tröjan fanns inne på Solo i en kortärmad variant i prilliga, glada färger och en mer marininspirerad slouthshig variant. Och för mig som verkligen gillar annorlunda broscher klämde länge och väl på den klänning, självklart randig, i svart och lila med utåtvända sömmar som pryddes av vårens kollektions lilla trademark, äpplet. Ett äpple med tuggmärke på också!
Roliga små blusar med madicken goes vild känsla och körsbär åtföljdes av klänningen med stort K som fick mig att börja fundera på att verkligen investera. Vit skapelse med vidd i kjolen, lite gammeldags modell och naturigtvis broderad med knallröda små äpplen och gröna detaljer. Helt bedårande. Och naturligtvis ungefär det enda som inte var på Rea till ett pris av cirkus 2599 sek.

Fick hem min undervattenskamera för ett par dagar sedan och kunde kika på bilderna från snorklingen i arabiska havet utanför Oman. Vissa blev riktigt bra och vissa blev betydligt mindre bra.
Men det fick mig att minnas hur otroligt varmt och skönt det var både i luften och vattnet, konstant. Känslan av att aldrig frysa! Så jag filosoferar mig tillbaka till mellanöstern och min pärla bland världens länder.

En bild som jag ritade för ett tag sedan. För flipflops på fötterna, en cool retrobaddräkt med annorlunda ringning och en iskall pepsidrink i handen skulle inte alls sitta fel en dag som denna när jag sitter med stickad tjocktröja.
Toppat dessutom med Phillip Lims underbara aprikosfärgade klänning i linne och ett par stora solisar.

Mycket ritande på sistonde för mig. Dock inte alls mycket upplagt på bloggen.
Men här kommer tre stycken med saker gemensamt men ändå olika.

Några av de vackraste plaggen jag vet är kimonos och det på grund av ders ofta så otroligt vackra mönster invävda.
Mönster, landskap eller bara surrealistiska symboler, så finner jag dem väldigt inspirationsgivande och därför ritade jag en typisk västerländsk klänning med kimonoinspirerat mönster fast i fjällmiljötappning.
Så som det ser ut här hos oss, mig, på vintern en kall natt när himlen är stjärnklar. Mörkblå botten, isande fjäll, snötäckta vidder, grånande små björkar och paljettprydd himmel.

Min fascination för Geishorna i sig är lika stark som min fascination för deras sagolika kläder. Och till mitt projekt i skolan hade jag just Geishan som tema och tecknade henne på mitt sedvanliga illustratörs sätt i svart och vitt.

Det finns några saker som fascinerar mig något oerhört. Som jag liksom återkommer till gång på gång.
Oftast är det ting, händelser eller saker som jag förundras över för dess skönhet eller mystik.
Geishor är en av dem. Ända sedan jag såg en bild på en Geisha för första gången har jag varit barnsligt hänförd över hur vackra de är med sina slutna ansikten bakom århundraden av traditioners seder och sminkning.
Och därför att de lever ett liv så långt från mitt eget, i ett land jag längtar till och med livsöden jag aldrig till fullo kommer att förstå. Men ständigt lika vackra och mystiskt leende ändå, vad livet än innebär.

Imorgon har vi vår sista vernissage efter tre år på gymnasiet. Känns både sorgligt och skönt.
Men mitt sista projekt och tema inför utställningen är just geishan. Så med min vanliga illustrationsstil, som jag inte använder till skoluppgifter i bild i vanliga fall, gjorde jag min tolkning av olika bilder, fragment och minnen av geishor jag sett. Bilden ovan, är en av dem.

En bild kan säga mer än 1000 ord.

Har ritat en hel del de senaste dagarna. Inspirationen finns ju för det mesta där men oftast så är det som kommer ut ur pennan inte riktigt så som jag tänkt mig. Nu är det så nästan hela tiden.
Jag kommer snart att tro att jag är Matisse eller Da Vinci eftersom det funkar i kontakten mellan hjärnan och handen. Ville rita en bild som förmedlade sommar, sommar, sommar.
Ett sådant där ögonblick när solen värmer hela kroppen, vinden bara är skön när den drar lite i håret och man är på väg någonstans.

Jag vet inte varför det är på detta sättet. Men hur ofta får man inte höra när man är trött att "Ja, men du är ju ung, frisk och stark. Skola en dag och sedan lite läxor går ju inte att jämföra med ett riktigt jobb."
Jo det gör det visst det. För skolan ställer i princip samma krav på en som från en arbetsplats + att de betygssätter allting man gör som man sedan får på pränt. Tänk om vuxna fick hem en lapp i brevlådan där det stog, "Kurt har slarvat med kopieringen igen och ligger nu på ett svagt G i det sedan han trots hemläxor fortfarande inte kan med att hantera kopieringsapparaten."
Det ligger inte i min natur att skolka, strunta i läxor och inte plugga till prov. Men om jag säger att jag är trött så kan jag väl få vara det som vilken annan människa som helst? Förlåt, jag menar, som vilken annan vuxen som helst.
Svenska C
Svenska B
Naturkunskapssnack
Franska
Promenad & Dr.Phil snack med J
Projektarbetesjobb
Titta på Lost

Nu vill jag att det blir sommar, åtminstone lite vår, så att jag kan tralla iväg till skolan iklädd klänning utan dubbla strumpisar, med en kofta hängande över väskan och ett par ballerinas på fossingarna.
Eller typ som på bilden som jag ritade ovan.

Jon Olsson Invitational är avslutad och har nu gjort sitt i Åres skidsystem. Inget mer big jump tävlande i hans namn, i vår lilla by, med flygande kids som snurrar extremt många varv runt sin egen axel och landar på fötterna igen. Mig gjorde det ingenting att jag var i London och missade spektaklet. Vill jag smöra rumpan av någon för att komma in på krogen, knuffas med tjejer som sucktar efter en jibb"kändis", få Red Bull över mig för att de för unga kidsen är för ovana för att förstå att det inte är sprit de dricker utan just Red Bull och sedermera se hur jibberserna beter sig odrägligt för att de tror att det är okej för att de är "kändisar", då kan jag ju gå på Pepes i Sommar och byta ut kidsen mot B-kändisar och programledare för typ Ordjakten under tennisveckan och cykla hem när jag vill... 
Good night, sleep tight

Japp, japp, japp. (Inte godiset alltså.)
Nu har jag hetsat runt och packat min väska med som vanligt alldeles för mycket saker.
Skällt på mamsellen för saker som hon gjort men som hon egentligen inte alls gjort, och som jag istället gjort.
Pratat med allra bästate vännen Sannisen i London och kommit på hur fruktansvärt mycket jag saknat henne.
Blir galen utan vännen above all others som alltid finns där, hur långt det än är geograftiskt emelan oss!
Nu ska jag dricka massor av gott mineralvatten, titta på Lost och duscha.
Imorgon blir det London. Alltså bloggpaus till på måndag. Om jag inte råkar trilla över en vänlig, brittisk dator det vill säga.

Ha det bra alla, och skriv roliga kommentarer om allt och ingenting så att jag vet vad jag ska blogga om förutom mig, mig, mig och mina nyinköpta kläder när jag kommer hem. (Jag citerar; "Bara för att jag är egoist betyder det ju inte att jag inte bryr mig om andra!")
Puss & Good bye (vem säger egentligen goodbye?)

Lite musiktips under tiden jag är borta från era liv, egoisten hoppade fram där igen...
Amy Winehouse- Rehab. Superb när man åker hem från krogen mitt i natten att sjunga till!
Shout out loud - Tonight (I have to leave it) Härligt låt när man pluggar.
 Sahara Hotnight-Cheek to cheek. Favorit just nu, perfekt innan partaj.
The Killers- Read my mind. Helt enkelt sjukt bra, alltid.

Nu borde jag egentligen vara i full färd med att klä på mig i ett rasande tempo eftersom jag inom en halvtimma förväntas stå och hoppa i väntan på bussen in till Åre.
Dock hamnade jag på net-a-porter och insåg att vad jag behöver är en lite härlig
inspiration inför imorgon då jag ska ha projektarbetesredovisning inför halva skolan typ.
Jag har inte ens vett att vara nervös, dock är jag väldans på G för shopping.

Med detta horribla, tokigt bisarra linnet, från Alexander McQueen tillsammans med puffiga shorts med knyt i midjan från 12th Street by Cynthia Vincent, ett par sköna färgglada flats och en grå liten kavaj från Chloé skulle det känns superbt att snacka virr i fem minuter!

Nu ska jag springa, got a buss to catch!

But it only takes one to fall. And some ice.
Har hoppsar man glatt till skolan iklädd klänning en fin vårmorgon och tror att allting är så himla bra denna oskyldiga vandringsväg. Tänk så man kan bedra sig.
Jag hann inte mer än till kanten av trädgårdens baksida där stigen sluttar ned i en slänt till vägen i vanliga fall men där man på vintern måste skutta över en snödriva för att komma ned. I godan ro går jag där och inser inte att den förrändisk isen ligger på hopp-avsatsen ner. Och då gick det såhär.
Det var smärtsamt, det gjorde ont, näsan blev lite sned, och det är fortfarande förbaskat kallt och inte tillräckligt vårigt för att man ska kunna sola på backen iförd klänning. Trust me, jag låg kvar i en minut och tyckte synd om mig själv.

Men med ömmande näsa och skrubbade knän så kan man ju dock fortfarande rita.
Och då blev det denna illustration med inspiration från senaste nummret av Elle med en vacker, luftig klänning i vitt. Modellen fick dock nytt huvud, hår, frisyr med blomapplicationer osv.

Det 50-tals glossiga, lite för plastiga, billigt och oljeluktande (Ja, för plast är gjort av olja)
har inte varit min grej. Men det har kommit några undantag som faktiskt jag också tycker vore coola att ha i sitt ägo.
 Jag är nog inget space-agebarn som tycker att plast och glossiga saker är det mest underbara sedan vi kom på glasstruten. Men skulle det ställas ett par shinylicious Miu Miu pumps i Mentosrosa eller blå i storlek 33 så skulle jag haffa dem. Fort som fanken. För de är adorable.

Och om jag då ändå hade ett par adoreble, glossiga pumps med remmar över ankeln och en förmåga att blända vem som helst med solreflexerna som skulle studsa på skossan så kan jag ju lika gärna även suckta efter det coolish och otroligt superplastiga diademet i svart från Gaspard Yurkievich.
Ooooch faktiskt, jag trodde aldrig att jag skulle säga det, den nästan äckligt hypeade jordgubben från Kenneth Jay Lane i en mjukt, glansig 80-tals grön färg och ett läckert, och såklart glossigt, nagellack.
Gimme, gimme, gimme!