Konsumtion i landet av överflöd, del 5
Och listan fortsätter.
Chunky heels med kilklack och breda remmar i svart. Vi skuttade glatt in på Banana Republic den andra dagen i New York och kärlek vid första ögonkastet är precis vad som hände mellan mig och dessa.
Första gången jag någonsin jag kunde köpa ett par högklackade skor på vuxenavdelningen då de verkligen passar. Pyttelite stora men inte såsom i vanliga fall, då de faktiskt trillat av.
12 cm extra längd dessutom. Yeaha.
Scrolla ned på sidan för de andra inläggen med shoppingen från USA.
Chunky heels med kilklack och breda remmar i svart. Vi skuttade glatt in på Banana Republic den andra dagen i New York och kärlek vid första ögonkastet är precis vad som hände mellan mig och dessa.
Första gången jag någonsin jag kunde köpa ett par högklackade skor på vuxenavdelningen då de verkligen passar. Pyttelite stora men inte såsom i vanliga fall, då de faktiskt trillat av.
12 cm extra längd dessutom. Yeaha.
Scrolla ned på sidan för de andra inläggen med shoppingen från USA.
Konsumtion i landet av överflöd, del 4
Jag pallar inte med att länka till de andra inläggen med min konsumtion från USA. Men bläddrar man ned på sidan finner man det. Ska jag lägga upp i den här takten kommer jag dock att vara klar någongång vid jul ungefär. Tjo.
Better start moving then.
Jag är inte flickan som tycker att det är kul att lägga 500 spänn på en BH med vassa spetsdetaljer som kliar och 450 för en trosa där det sitter rosetter på märkliga ställen och tyget knappt ser ut att räcka för en bebisstrumpa egentligen.
Men roliga undies med typ regnbågar och söta detaljer, det gillas!
Victorias Secret ärades därmed med ungefär tre besök och min underklädeslåda blev 10 trosor rikare.
(Appropå det man har närmast kroppen. Haffade en ny bikini på H&M. Korallrosa och brun i kombo med fastbroderade pärlor. 49 kr delen. Kap eller kap? Kjolen är Forever 21.)
Better start moving then.
Jag är inte flickan som tycker att det är kul att lägga 500 spänn på en BH med vassa spetsdetaljer som kliar och 450 för en trosa där det sitter rosetter på märkliga ställen och tyget knappt ser ut att räcka för en bebisstrumpa egentligen.
Men roliga undies med typ regnbågar och söta detaljer, det gillas!
Victorias Secret ärades därmed med ungefär tre besök och min underklädeslåda blev 10 trosor rikare.
(Appropå det man har närmast kroppen. Haffade en ny bikini på H&M. Korallrosa och brun i kombo med fastbroderade pärlor. 49 kr delen. Kap eller kap? Kjolen är Forever 21.)
Konsumtion i landet av överflöd, del 3
Ni har fått en liten sneakpeak på dem. Men stor bild önskades.
Här är de. Skorna som får ordet skyhögt att komma till sin rätt och en gepards fläckar att blekna.
Leopjucksen.
Inköpta på en affär nere vid Fashion District i New York när det regnade minst sagt cats and dogs. Dyblöt som en dränkt hamster blev jag lite gladare av att skutta runt i dessa raringar. Så de fick bli mina.
Och det bästa? Jag kan ju faktiskt ha dem! Trots vuxenstorleken och mina minifötter till trots.
Del 1 och 2? Klicka här (1) och här (2)!
Här är de. Skorna som får ordet skyhögt att komma till sin rätt och en gepards fläckar att blekna.
Leopjucksen.
Inköpta på en affär nere vid Fashion District i New York när det regnade minst sagt cats and dogs. Dyblöt som en dränkt hamster blev jag lite gladare av att skutta runt i dessa raringar. Så de fick bli mina.
Och det bästa? Jag kan ju faktiskt ha dem! Trots vuxenstorleken och mina minifötter till trots.
Del 1 och 2? Klicka här (1) och här (2)!
Konsumtion i landet av överflöd, del 2.
På Forever 21 inhandlades en hel del. Men betoning på en hel del.
Och jag håller verkligen med Clara när hon skrev om billighetskonsumtion men ibland finns det undantag.
Som på Forever 21. För man är inte varje dag i USA och kan få tre tokfina klänningar för priset av en H&Mklänning i syntetmaterial och slappa sömmar.
Mönstrad med etnokänsla och finaste liksom flätade banden i mörkt turkos.
Kort, vippig och väldigt Kajsa.
Del 1? Klicka här!
Och jag håller verkligen med Clara när hon skrev om billighetskonsumtion men ibland finns det undantag.
Som på Forever 21. För man är inte varje dag i USA och kan få tre tokfina klänningar för priset av en H&Mklänning i syntetmaterial och slappa sömmar.
Mönstrad med etnokänsla och finaste liksom flätade banden i mörkt turkos.
Kort, vippig och väldigt Kajsa.
Del 1? Klicka här!
Konsumtion i landet av överflöd, del 1.
Jag har inte ens börjat visa upp det jag köpte i USA.
För eftersom mina föräldrar tittar så förebrående på varandra med sån där föräldrar-emellan-blick när jag hissar upp plagg efter plagg, vännerna vill falla döda ned på golvet av alla mina små oändliga kärlekshistorier till sakerna jag köpt och det sista alternativet är att knalla nedåt gatan och tvinga på grannarna en förevisning ja, då är ju ni det självklara valet. Välkommen till den första av del typ 78 av inlägg med min shopping från andra sidan atlanten.
Oh. Jag känner mig så modebloggerskig att det nästan skulle kunna hoppa meningar som "Hope är kääärlek" över tungan på mig. Men bara nästan. Där går nämligen gränsen.
För 10 dollar blev den här raringen min. Gjord av återvunna tyger och handsydd i min favoritmodell av väskor. Mjuk med lock, knappar med små svärd på och hela kanten prydd med massor av fjädrar.
Urban Outfitters i Georgetown, Washington DC hittades den i och Fendi kan slänga sig i väggen.
För eftersom mina föräldrar tittar så förebrående på varandra med sån där föräldrar-emellan-blick när jag hissar upp plagg efter plagg, vännerna vill falla döda ned på golvet av alla mina små oändliga kärlekshistorier till sakerna jag köpt och det sista alternativet är att knalla nedåt gatan och tvinga på grannarna en förevisning ja, då är ju ni det självklara valet. Välkommen till den första av del typ 78 av inlägg med min shopping från andra sidan atlanten.
Oh. Jag känner mig så modebloggerskig att det nästan skulle kunna hoppa meningar som "Hope är kääärlek" över tungan på mig. Men bara nästan. Där går nämligen gränsen.
För 10 dollar blev den här raringen min. Gjord av återvunna tyger och handsydd i min favoritmodell av väskor. Mjuk med lock, knappar med små svärd på och hela kanten prydd med massor av fjädrar.
Urban Outfitters i Georgetown, Washington DC hittades den i och Fendi kan slänga sig i väggen.
Kärleken väntar.
Ibland blir jag så förundrad över hur liten världen är på samma gång som den är så skrämmande stor.
På ett ögonblick kan man bli knäckt, krossad till fragmentariska smulor som den lilla, i det långa loppet nästintill obetydliga ensamma, individ man är. Fast å andra sidan så är man det man gör sig till. Och ingenting utom en själv borde stå i vägen för ens vilja och kraft.
Men det jag ska komma till är att slumpen i själva altet är fascinerande. För att gå in på en butik en dag i Malmö när regnet smattrar mot hjässan och man bara vill komma undan att bli dyblöt, och stå öga mot öga med någon som borde vara över 100 mil bort, det är ganska så förunderligt.
Men för att vara mindre djupsinnig innan jag ger mig ut och springer. I densamma butik på såndär brutal rea införskaffades utan provning en vit blus med rara detaljer och halsduk som för, åtminstone mina, tankar till engelska skolpojkar anno 1950 cirkus. 60 kronor och shoppingdriften var stillad för den gången.
Den där notisen i metro. Den första som var med när jag var i USA har jag inte sett men denna var ju lite rolig. Tack Metro för att ni valde bilden där jag ser som mest sinnessjuk ut någonsin.
På ett ögonblick kan man bli knäckt, krossad till fragmentariska smulor som den lilla, i det långa loppet nästintill obetydliga ensamma, individ man är. Fast å andra sidan så är man det man gör sig till. Och ingenting utom en själv borde stå i vägen för ens vilja och kraft.
Men det jag ska komma till är att slumpen i själva altet är fascinerande. För att gå in på en butik en dag i Malmö när regnet smattrar mot hjässan och man bara vill komma undan att bli dyblöt, och stå öga mot öga med någon som borde vara över 100 mil bort, det är ganska så förunderligt.
Men för att vara mindre djupsinnig innan jag ger mig ut och springer. I densamma butik på såndär brutal rea införskaffades utan provning en vit blus med rara detaljer och halsduk som för, åtminstone mina, tankar till engelska skolpojkar anno 1950 cirkus. 60 kronor och shoppingdriften var stillad för den gången.
Den där notisen i metro. Den första som var med när jag var i USA har jag inte sett men denna var ju lite rolig. Tack Metro för att ni valde bilden där jag ser som mest sinnessjuk ut någonsin.
Hazel.
Jag går igenom en period där jag har komplex för min kropp såsom man hade när man var typ 14 och ingenting stämde överens. Mina ben är för korta, midjan inte så smal som jag vill, rumpan för stor och den allmänna känslan är helt igenom illa. Men i USA köpte jag en fodralklänning som på alla sätt och vis är helt fel när man är oöverens med sin kropp. Dock så tycker jag om den ändå. I alla fall när den ligger på min säng och är stålgrå med grov kedja i ryggen.
F21. 19 dollar. Washington DC.
F21. 19 dollar. Washington DC.
Sockerbitar.
I en liten liten butik med en massa massa accessoarer bredvid Victorias Secret
hittade jag sockersöta rosetter att sätta i håret.
Sex stycken karamellfärgade raringar. (den vita har jag dock möjligen slarvat bort)
hittade jag sockersöta rosetter att sätta i håret.
Sex stycken karamellfärgade raringar. (den vita har jag dock möjligen slarvat bort)
Look at this peacock.
Jag har så länge, och nu menar jag inte i modenördiga sammanhang länge (det vill säga sedan något blivit utnämnt "trend"), velat ha ett par örhängen med påfågelfjädrar.
Dels så är de otroligt vackra i form och mönster men sedan är det också en kombination av mina favoritfärger. Sen var påfågel mitt absoluta favoritdjur som liten. Faktum är att det enda jag ville ha när min mormor gick bort när jag var sex år gammal var en skulptur av en påfågel som jag tyckte var det vackraste jag någonsin sett.
I New York hittade jag det perfekta paret. (För 12 dollar!)
Ska användas tillsammans med tunga träarmband och massor av tunna metallarmband och svepande klänningar i sommar.
Dels så är de otroligt vackra i form och mönster men sedan är det också en kombination av mina favoritfärger. Sen var påfågel mitt absoluta favoritdjur som liten. Faktum är att det enda jag ville ha när min mormor gick bort när jag var sex år gammal var en skulptur av en påfågel som jag tyckte var det vackraste jag någonsin sett.
I New York hittade jag det perfekta paret. (För 12 dollar!)
Ska användas tillsammans med tunga träarmband och massor av tunna metallarmband och svepande klänningar i sommar.
En kärlekshistoria.
Jag åkte inte till USA för att shoppa. Dock så är det ju en ganska oundviklig detalj i och med intresset jag har för kläder osv. Men det var i vilket fall som helst, trots den låga dollarn och faktumet att många av de exklusiva butikerna hade rea just nu, inte några dyra ting jag spanat ut i förväg.
Modehusen fick stå tillbaka den här gången helt enkelt.
Men så mötte jag Oscar.
Sen ett par år tillbaka har Oscar de la Renta varit en favorit. Och visst ironiserar jag över alla flickor som skulle börja be bordsbön för en Marc Jacobsväska eller ett par Miu Miupumps. Men långt inne skulle jag nog göra detsamma om det verkligen knep för låt oss säga, en Bottega Venetaklassisker eller en klänning signerad Oscar de la Renta.
Så inne på en gigantisk butik så hängde han plötsligt där. En sidenscarf med turkos botten, mönster av guldbrunt, blått och vitt och handsydda kanter. Jag fingrade på den vackra skapelsen och strök med fingrarna över det mjuka sidenet när plötsligt lappen på ena kanten vändes upp. För världens vackraste scarf var från Oscar de la Renta.
Märket som så ofta fått mitt hjärta att klappa fortare.
Och jag velade. Tvekade. Funderade och tänkte. Så gick jag ut från butiken. Men ett par steg bort från dörrarna stannade jag, tittade ned i backen och viskade "Oscar". Hanna sa då "Du kommer aldrig kunna glömma honom om han inte blir din. Gå in och köp!" Så jag vände, öppnade dörrarna och sprang in för att hämta min scarf. Min Oscar.
Nu ska vi leva lyckliga i alla våra dagar tills jag kanske blir gammal och grå och berättar historien om kärleken mellan mig och Oscar. Så ska någon jag tycker om få ärva den. Någon som kan älska det turkosa sidenet som jag gör.
Men innan dess ska han få följa med mig överallt. För saker man tycker om passar nämligen till allt. Vare sig det är rutigt, rosa eller fult.
Modehusen fick stå tillbaka den här gången helt enkelt.
Men så mötte jag Oscar.
Sen ett par år tillbaka har Oscar de la Renta varit en favorit. Och visst ironiserar jag över alla flickor som skulle börja be bordsbön för en Marc Jacobsväska eller ett par Miu Miupumps. Men långt inne skulle jag nog göra detsamma om det verkligen knep för låt oss säga, en Bottega Venetaklassisker eller en klänning signerad Oscar de la Renta.
Så inne på en gigantisk butik så hängde han plötsligt där. En sidenscarf med turkos botten, mönster av guldbrunt, blått och vitt och handsydda kanter. Jag fingrade på den vackra skapelsen och strök med fingrarna över det mjuka sidenet när plötsligt lappen på ena kanten vändes upp. För världens vackraste scarf var från Oscar de la Renta.
Märket som så ofta fått mitt hjärta att klappa fortare.
Och jag velade. Tvekade. Funderade och tänkte. Så gick jag ut från butiken. Men ett par steg bort från dörrarna stannade jag, tittade ned i backen och viskade "Oscar". Hanna sa då "Du kommer aldrig kunna glömma honom om han inte blir din. Gå in och köp!" Så jag vände, öppnade dörrarna och sprang in för att hämta min scarf. Min Oscar.
Nu ska vi leva lyckliga i alla våra dagar tills jag kanske blir gammal och grå och berättar historien om kärleken mellan mig och Oscar. Så ska någon jag tycker om få ärva den. Någon som kan älska det turkosa sidenet som jag gör.
Men innan dess ska han få följa med mig överallt. För saker man tycker om passar nämligen till allt. Vare sig det är rutigt, rosa eller fult.
Den nya världens små under.
Det är spännande att resa.
Inte bara för att man får se massa nya saker, träffa människor, uppleva helt nya ting och se delar av världen som är för en själv oupptäckta på många olika, omvälvande sätt.
Man kan ju gå till en mataffär och köpa väldigt roliga saker också!
Inte bara innehåller en vanlig "mataffär" mer smink än ett Make up Store i Sverige och tillhandahåller såväl läkemedel som allt annat man kan tänka sig. De har också tillräckligt att sysselsätta en någorlunda nyfiken person med i ett par timmar. Varenda gång vi var på en mataffär kom vi ut med saker vi inte alls behövde men som kändes nödvändiga.
Sista kvällen på första vändan till New York hittade vi den fantastiska uppfinningen MiniOreos (kakor i pyttestorlek), ny PEZsmak till mig som älskar PEZ och Carmex med körsbärssmak.
Hejdlöst ickenödvändigt, fantastiskt begärligt.
Shoppingspree på ICA, fast bättre.
Carmex med körsbärssmak är otroligt mumsigt. Mycket bättre än original.
Nu ska jag fixa det sista Facebookalbumet med bilder och sen dra till Trixiebelle för att se på film och äta rabarberpaj!
Inte bara för att man får se massa nya saker, träffa människor, uppleva helt nya ting och se delar av världen som är för en själv oupptäckta på många olika, omvälvande sätt.
Man kan ju gå till en mataffär och köpa väldigt roliga saker också!
Inte bara innehåller en vanlig "mataffär" mer smink än ett Make up Store i Sverige och tillhandahåller såväl läkemedel som allt annat man kan tänka sig. De har också tillräckligt att sysselsätta en någorlunda nyfiken person med i ett par timmar. Varenda gång vi var på en mataffär kom vi ut med saker vi inte alls behövde men som kändes nödvändiga.
Sista kvällen på första vändan till New York hittade vi den fantastiska uppfinningen MiniOreos (kakor i pyttestorlek), ny PEZsmak till mig som älskar PEZ och Carmex med körsbärssmak.
Hejdlöst ickenödvändigt, fantastiskt begärligt.
Shoppingspree på ICA, fast bättre.
Carmex med körsbärssmak är otroligt mumsigt. Mycket bättre än original.
Nu ska jag fixa det sista Facebookalbumet med bilder och sen dra till Trixiebelle för att se på film och äta rabarberpaj!
Längdskillnad.
Ibland är det skönt att ta paus från allt vad modebloggande heter.
Inte tänka i termer som "dagens outfit", tänka på inlägg om favorittrenderna inför i sommar eller suckta efter alldeles för dyra väskor.
Helt enkelt bara gör annat än att modeblogga.
Och nu har jag gjort det. Paus i USA, paus den korta tiden jag varit hemma.
Men ärligt talat. Det kliar i fingrarna. Dels har jag sett så mycket, inspirerats så jäkla mycket och fått en massa nya ideér till såväl inlägg som illustrationer. Men sen har jag ju shoppat halvt ihjäl mig. Köpstopp som gick över i mer eller mindre avsmak för att handla i höst/vintras/våras tog ett stadigt break under USAvistelsen och min väska vägde 22 kg på vägen hem. Det gjorde den INTE dit. Den vägde nog inte hälften..
Jag köpte 5 par skor tror jag. Men tre har jag fotograferat. Det är ytlig, platonisk men ni vet den där ack så brinnande kärleken till dem alla på olika modetöntiga vis ändå.
Jesus/gladiatorsandaler har varit det fulaste jag vet i två säsonger nu. Men så plötsligt sa det "ping" i skallen och ett par remsandaler i skinn var allt jag kunde tänka mig i skoväg. Men inga DinSkodon vill ju passa mina minimala fötter och inte heller smaksinnet. Då kom Aldo till sin hjälp. För 30 ynka dollar har jag världens finaste små remsandaler som bara dödar lilltån litegrann.
Leopard har också varit hatobjekt. För tanter eller..eh..flickor med lätta fötter (tolka fritt). Men återigen, "ping" i skallen och ett par skor, handskar eller en cool kofta var det jag sucktade efter. Dessa inhandlades av en hyperaktiv liten tant på en butik i Fashiondistrict, NYC, och är höööga. Platå och heels till himlen.
Kilklackar.
Som jag velat ha. Letat efter. Snokat efter. Kikat efter. Längtat efter. Skrikigt efter.
Så mycket att jag skrev en krönika om det förra sommaren då ett par ljuvliga Chloé look-a-likes krossade mitt hjärta. Men så fann dessa raringar mina ögon på Banana Republic och mitt hjärta är återigen helt igen. 12 cm flätad sula med svarta remmar över foten och jag är glad. Skoglad.
Inte tänka i termer som "dagens outfit", tänka på inlägg om favorittrenderna inför i sommar eller suckta efter alldeles för dyra väskor.
Helt enkelt bara gör annat än att modeblogga.
Och nu har jag gjort det. Paus i USA, paus den korta tiden jag varit hemma.
Men ärligt talat. Det kliar i fingrarna. Dels har jag sett så mycket, inspirerats så jäkla mycket och fått en massa nya ideér till såväl inlägg som illustrationer. Men sen har jag ju shoppat halvt ihjäl mig. Köpstopp som gick över i mer eller mindre avsmak för att handla i höst/vintras/våras tog ett stadigt break under USAvistelsen och min väska vägde 22 kg på vägen hem. Det gjorde den INTE dit. Den vägde nog inte hälften..
Jag köpte 5 par skor tror jag. Men tre har jag fotograferat. Det är ytlig, platonisk men ni vet den där ack så brinnande kärleken till dem alla på olika modetöntiga vis ändå.
Jesus/gladiatorsandaler har varit det fulaste jag vet i två säsonger nu. Men så plötsligt sa det "ping" i skallen och ett par remsandaler i skinn var allt jag kunde tänka mig i skoväg. Men inga DinSkodon vill ju passa mina minimala fötter och inte heller smaksinnet. Då kom Aldo till sin hjälp. För 30 ynka dollar har jag världens finaste små remsandaler som bara dödar lilltån litegrann.
Leopard har också varit hatobjekt. För tanter eller..eh..flickor med lätta fötter (tolka fritt). Men återigen, "ping" i skallen och ett par skor, handskar eller en cool kofta var det jag sucktade efter. Dessa inhandlades av en hyperaktiv liten tant på en butik i Fashiondistrict, NYC, och är höööga. Platå och heels till himlen.
Kilklackar.
Som jag velat ha. Letat efter. Snokat efter. Kikat efter. Längtat efter. Skrikigt efter.
Så mycket att jag skrev en krönika om det förra sommaren då ett par ljuvliga Chloé look-a-likes krossade mitt hjärta. Men så fann dessa raringar mina ögon på Banana Republic och mitt hjärta är återigen helt igen. 12 cm flätad sula med svarta remmar över foten och jag är glad. Skoglad.
Candyshop!
Min vän Mia är en av de som jag känt absolut längst. Jag har på ett eller annat vis växt upp med henne från det att vi var små kerubliknande ungar som sprang i vattenspridaren med vitblont hår till det vi är idag. Mia har fortfarande det vitblonda håret men vi är inte tighta som få. Men ändock. Hon är en av de där jag känt längst.
Förra veckan kom hon hem från Kanarieöarna där hon jobbat i vinter. För första gången i våra 20 åriga liv mer brun än mig. Det sved.
Jag älskar när människor öser på med accessoarer som skär sig emot varandra. Helt tokigt. Mia sitter på en stenkatt, och jag på en stenhund, i Östersund och menar att det är world peace som gäller.
Godishalsband. Typ.
Sen så köpte jag en alldeles bedårande liten rosa MP3 på ren impuls. Är så liten att jag skulle kunna svälja den om jag blir riktigt hungrig. Vi hoppas att det inte blir så nu dock. Nu har jag och Hannagrisen proppat den full med the soundtrack av vår USAresa. Kan det bli bättre? Massa fin musik i en massa mycket fin MP3.
Förra veckan kom hon hem från Kanarieöarna där hon jobbat i vinter. För första gången i våra 20 åriga liv mer brun än mig. Det sved.
Jag älskar när människor öser på med accessoarer som skär sig emot varandra. Helt tokigt. Mia sitter på en stenkatt, och jag på en stenhund, i Östersund och menar att det är world peace som gäller.
Godishalsband. Typ.
Sen så köpte jag en alldeles bedårande liten rosa MP3 på ren impuls. Är så liten att jag skulle kunna svälja den om jag blir riktigt hungrig. Vi hoppas att det inte blir så nu dock. Nu har jag och Hannagrisen proppat den full med the soundtrack av vår USAresa. Kan det bli bättre? Massa fin musik i en massa mycket fin MP3.
Volivangkant
Har jag nämnt att jag köpt den raraste av lilla rosa klänningar?
På Zaras barnavdelning. Storlek 12 - 13 år.
Fållen. Tunn underkjol och sen hålmönstrat i form av blommor och volivangkanter. Så säger vi i vår familj, volivanger.
På Zaras barnavdelning. Storlek 12 - 13 år.
Fållen. Tunn underkjol och sen hålmönstrat i form av blommor och volivangkanter. Så säger vi i vår familj, volivanger.
Buteljgröna droppar
Jag köpte jättefina droppformade pärlor på Emmaus second hand på Götgatan i Stockholm.
Buteljgröna, tunga och som gjorda för att knåpas ihop till ett par örhängen.
Kanske blir de redan till på torsdag ihopskapade till något hippieinspirerat då sommarfesten, och därmed säsongsavslutningen, i Åre äger rum och det som alltid är maskerad.
Men imorgon åker jag till Östersund med Hanngrisen och ska göra ett stylingjobb, eller som en viss herre sa "extreme makeover", för tidningen med min chef där. Kul kul kul som attan! Så hemkommen blir jag på onsdag.
Buteljgröna, tunga och som gjorda för att knåpas ihop till ett par örhängen.
Kanske blir de redan till på torsdag ihopskapade till något hippieinspirerat då sommarfesten, och därmed säsongsavslutningen, i Åre äger rum och det som alltid är maskerad.
Men imorgon åker jag till Östersund med Hanngrisen och ska göra ett stylingjobb, eller som en viss herre sa "extreme makeover", för tidningen med min chef där. Kul kul kul som attan! Så hemkommen blir jag på onsdag.
like my second skin
Jag har länge länge letat. Och nu hittade jag den.
Världens finaste lilla 2hand kavaj.
Polkarandig, med tygbeklädda knappar, perfekt längd och passform, rött sidenfoder och fint slag.
Myrorna på Hornsgatan en solig torsdag för 60 pix.
Kommer ursprungligen från H&M Trend. Kanske inte just H&M jag brukar handla second hand men spillerill när den är så perfekt. Jag älskar den. Och vill aldrig ta av den.
Världens finaste lilla 2hand kavaj.
Polkarandig, med tygbeklädda knappar, perfekt längd och passform, rött sidenfoder och fint slag.
Myrorna på Hornsgatan en solig torsdag för 60 pix.
Kommer ursprungligen från H&M Trend. Kanske inte just H&M jag brukar handla second hand men spillerill när den är så perfekt. Jag älskar den. Och vill aldrig ta av den.
Pumpkin.
Min dörr pryds av denna lilla lapp. För ibland är det sant som attan.
Just nu är jag dock mest glad för att min äldsta broder är hemma. Min gullesnutt. Sitter i en av hans hoodisar och myser. Ska nog gå och hoppa lite på hans mage tror jag.
Jag har känslan av att min garderob snart kommer att vara fyllas på med ännu fler av dessa plagg. Dvs de där bodysarna. För shit pommesfrites vad bekvämt det är och shit pommesfrites, igen, vad praktiskt det är när man är lite högre midja på en kjol eller så. Den randiga som alla har och en klarblå trängs nu med den svarta. Dock känns en i korall och kanske en grön sådär smålockande.
Just nu är jag dock mest glad för att min äldsta broder är hemma. Min gullesnutt. Sitter i en av hans hoodisar och myser. Ska nog gå och hoppa lite på hans mage tror jag.
Jag har känslan av att min garderob snart kommer att vara fyllas på med ännu fler av dessa plagg. Dvs de där bodysarna. För shit pommesfrites vad bekvämt det är och shit pommesfrites, igen, vad praktiskt det är när man är lite högre midja på en kjol eller så. Den randiga som alla har och en klarblå trängs nu med den svarta. Dock känns en i korall och kanske en grön sådär smålockande.
Hjärtat väljer blint.
Man gör ett inlägg. Som försvinner. Ni vet hur det brukar vara.
Precis lika irriterande och frustrerande varje gång. Så istället för att njuta av återupptäckta Filip & Fredrik när de visar upp det USA jag snart åker till så sitter jag här och svär. Dumma dumma.
Men den här kjolen köpte jag under blixtvistelsen i Stockholm för några veckor sedan. Alldeles ovanligt fin och ett sånt där perfekt plagg som bara kan köpas 2hand. Mönstrad såsom jag gillar det, väldigt mjuk och justerbar så man kan ha den på höften eller i midjan. Imorgon ska den kortas en yttepyttebit för perfekt längd. Sen ska den få hänga med över atlanten och svaja runt mina knän i en vårig mångmiljonstad.
Morfar fick vara med på ett hörn. Jag hann långt ifrån träffa honom så därför är det väl inte mer än rättvist att han får vara med här? Som ett substitut för en liten del av åren jag hade kunnat ha en morfar.
Precis lika irriterande och frustrerande varje gång. Så istället för att njuta av återupptäckta Filip & Fredrik när de visar upp det USA jag snart åker till så sitter jag här och svär. Dumma dumma.
Men den här kjolen köpte jag under blixtvistelsen i Stockholm för några veckor sedan. Alldeles ovanligt fin och ett sånt där perfekt plagg som bara kan köpas 2hand. Mönstrad såsom jag gillar det, väldigt mjuk och justerbar så man kan ha den på höften eller i midjan. Imorgon ska den kortas en yttepyttebit för perfekt längd. Sen ska den få hänga med över atlanten och svaja runt mina knän i en vårig mångmiljonstad.
Morfar fick vara med på ett hörn. Jag hann långt ifrån träffa honom så därför är det väl inte mer än rättvist att han får vara med här? Som ett substitut för en liten del av åren jag hade kunnat ha en morfar.
Alla flickor mår bra av lite Hello Kitty ibland.
Jag är ingen Hello Kittyflicka. Tror att det är lite för rosa, för knappartad nos, söta morrhår och bulliga former i sjömanskostym för att jag ska bli alldeles till mig. Men ibland vill man ha något sådär...sockersött. Hello Kittysött.
Införskaffade en liten palett med ögonskuggor från H&M i den lilla kattens tappning häromveckan alltså.
Kostade typ ingenting och är fasligt rar.
Dessutom så är det en grymt intensiv guldfärg i paletten som jag verkligen diggar. Går att sudda ut till en mer blek variant eller så duttar man på rejält med guldstoft och får en härlig effekt i kontrast mot ens egen ögonfärg.
Införskaffade en liten palett med ögonskuggor från H&M i den lilla kattens tappning häromveckan alltså.
Kostade typ ingenting och är fasligt rar.
Dessutom så är det en grymt intensiv guldfärg i paletten som jag verkligen diggar. Går att sudda ut till en mer blek variant eller så duttar man på rejält med guldstoft och får en härlig effekt i kontrast mot ens egen ögonfärg.
Even heroes have the right to bleed
Krimskrams är en av mina passioner. Till samlingen fick denna brosch med blad och infattade blå stenar tillkomma. Funnen i en Myrornabutik i Stockholm någonstans, förra veckan..
Tar sig mycket fint ihop med mörktturkos angoraullströja.
Dagens, jag menar nattens, fråga; varför bloggar man denna tiden när man egentligen är trött så man vill kräkas och borde skriva klart sin artikel. Inget annat. Why, oh why?
Tar sig mycket fint ihop med mörktturkos angoraullströja.
Dagens, jag menar nattens, fråga; varför bloggar man denna tiden när man egentligen är trött så man vill kräkas och borde skriva klart sin artikel. Inget annat. Why, oh why?