aenigma

Köpte en stor och billig ring på Lindex att ha på fingret. Känner mig lute som Fantomen med den. Fast liksom, mer fashionabel. Den går att snurra på och spegla sig lite i om an vill. Fick följa med på bloggminglet också och matcha mina strumpisar.

Förövrigt så måste jag visa. Min bror har också foton på sin vägg, som jag. Jag har mina reseminnen i ramar han har den mer enkla varianten. Lite häftmassa och sen uppsmackade bredvid varandra. Och han har känsla för det där min bror. Att fota det som jag tycker är som mest vackert. Snö, himmel och kontraster. Denna bilden gör att jag får ont i magen. För det är så vackert. Och för att det är hemma. Hemma där jag bor. Det gör mig glad att jag bor här, och tacksam. Och så skäms jag, att jag gnäller på den långa vintern som kan vara så magisk.

Jag må vara den ende flickestackarn i hela världen som inte tycker att det är vansinnigt roligt att köpa undies. Men ärligt talat. Jag ser faktiskt inte det skojiga i det. Nu blev det ju någon sorts rolig ironi i att jag och Hannahjärtat efter lunchen traskade oväg för att kika på just undies. Som om alla hjärtans dag ångesten la sig som ett lock och vi ville vara fina innifrån och ut. Trots bristen på prinsar.
Men ja. Ska man ändå köpa så ska det enligt mig vara bekvämt, sött och fint. Inte några svarta, trådliknande, mer avslöjande än döljande strassbeklädda ting. Det skulle jag inte ha på mig. För mig själv eller någon annan.

Brunt, grått och rosa i alldeles perfekt anda.

Trosor ska vara såhär. Knasiga och väldigt gulliga. Gärna med ugglor! Eller isbjörnar i rader.

Detta är den lilla sagan om jackan. Eller, såsom jag vill se den, aftonjacka.
Alla människor i historien är autentiska och finns i verkligheten, platsen där det hela utspelade sig är i verklighetens Östersund och det lyckliga slutet är inte figurerat. Möjligen har lite rosa skimmer tillkommit i efterhand men det tar jag fullkomligen på mig skulden för! (Kajsas anm.)

Det var en dag på hösten 07 när löven var som mest flammande i sina färger. Luften var kylig och himlen sådär blå som den bara kan vara här. Det var precis i den tiden då jag bestämde mig för att det viktiga i livet inte är att äga köpa och ha saker. Konsumtion skulle inte få bli nästkommande års ledord. Det skulle vara upplevelser. Resor.
Så där satte jag stopp för alla onödiga jag-behöver-inte-men-jag-vill-ha-ändå-köp och det var svårt men ändå på något sätt en stor lättnad. Att inte behöva handla.
Så var det den där dagen då träden stod i brand med sina glödande löv i rött, brons och gult och vi gick in på H&M. Jag kunde lugnt gå förbi bastoppar efter små klänningar utan det där suget i magen av jag-vill-ha. Och jag kände mig stark. Duktig. Och som om jag vuxit.
Men.
Så plötsligt. På en docka med smala armar och lång hals glimmade det till av svart. Mina ögon höjdes sakta och tog in de vackra vecken, puffigheten, de utsökta ärmarna och de stora mängderna av stenar vid kragen som på något vis ändå var diskreta trots att de var så många. Och jag blev kär.
Där hängde mina drömmars lilla jacka. För vår och sommarkvällar. Till fest. Som innerjacka. För alla de där tillfällena jag inte vetat att jag velat ha en jacka men som jag nu insåfg att jag inte kunde leva utan.
För blott 600 var den min. Och jag ville. Jag var så nära. För jag ville så gärna.
Men långt inne sa en liten röst, du har lovat dig själv.
Så jag lät blicken slita sig ned med smärta. Försökte tränga undan bilderna av den perfekta passformen. Stenarna. Vecken. Och tänkte stilla, "Hade det varit för tre veckor sen hade jag köpt den utan att blinka. Men nu. Nu är jag en annan person. Det finns andra saker jag vill prioritera" Så gick jag.

Många gånger under de senaste månaderna har jag tänkt på den. Funderat om den har hamnat hos fina människor. Som värdesätter den. Älskar den. Tar hand om den såsom jag skulle gjort. Men inga svar fanns att finna. Nästa gång var den inte kvar på dockan med de smala armarna. Och det var en liten lättnad. Vi var inte menade.Men jag glömde den aldrig.
Så under gårdagen gick jag återigen i Östersund. Varm efter att ha promenerat. iklädd förnuftiga kläder, oborstat hår, trött efter jobb och med tankarna på allt annat håll än kläder. Samma blåa himmel men kyligare luft och träden var inte längre täckta av flammande löv utan pudrig snö. En sväng in på H&M för att värma mig innan bussen gick tog jag och svängde slött på lite hjul med kläder. Jag varken orkade eller ville prova. Jag behöver inte konsumera längre för att bli glad.
Så glittrade det till av svart. Skarpa veck som ändå bildade perfekta ärmar. Facetterade stenar. Och där var den. Igen. Aftonjackan i mina drömmar. Jag drog fram den, strök med fingertopparna över det matta tyget och kunde se min spegelbild i stenarna. Lika fin nu som den var första gången jag såg den. Lika utsökt passform och modell.
Så tittade jag upp och såg REAskylten med sina tjocka, röda bokstäver. Rea tänkte jag. Halva priset på jackan jag aldrig kunde glömma. Och under REA, halva reapriset. Igen.
Där stod jag och vägde min moral mot kärleken till kläder som är så ytlig i mina ögon. Funderade över vad som är värt något i livet. Och det är ingen ursäkt men ibland är det inte dåligt att släppa på sina principer. Det kan vara bra. Så lär man sig något av det också.

Nu ligger den på min säng och är så fin. Inga bilder i världen kan väl göra den rättvist. Sådär som jag hatar när andra säger. "Den är finare i verkligheten". Men jag orkar inte bry mig om allt vad jag tycker i vanliga fall. Den är min. Och jag fullkomligt älskar den. Min lilla aftonjacka. För 75 kr.

Så var sagan slut!

Tre kollin med väskor hade jag med mig in till Östersund idag på tåget och som jag sen fick släpa upp från västra stationen till LTs lokaler. Puha! En datorväska, en väsäväska med alla viktiga saker och så klädväskan som är en stor otymplig sak ifrån ELLE. Så var denna dagens motion avklarad.
Nu sitter jag i "mitt" rum hos våra vänner på Frösön och det känns lite sådär. De åkte till sin lägenhet i Åre och här sitter jag i deras hus liksom. Men det ordnar sig. Jag ska ju mest jobba och så. Men ändock. jag är aldrig helt trygg eller bekväm på andra ställen än där jag faktiskt är hemma. Och jag är inte hemma nu.

Tog en sväng på stan för att knalla till Teliabutiken och hämta refilkort och då slank lite saker med när jag ändå var vid butikernas kassor. Inte ett shoppingår iår jag vet, men det fanns ett behov för vissa saker och andra var faktiskt för en god sak. Trots att det var shopping!

Jag glömde tofflor hemma och dessutom är både dunsockarna och Topshoptofflorna förstora så jag investerade i dessa från Dinskos barnavdelning med Hello Kitty på. Jag är ingen Hello Kitty tjej men de var rara, gosiga och kostade 50 kr. Och så gjorde de mig glada!

När jag köpte mina organiska lövformade lila örhängen på Glitter för en vecka sen eller två så var det ju egentligen de gula jag var ute efter från början. Men de fanns inte i Umeå. Så jag köpte de lila. Mycket bra köp förvisso. Men nu fanns dessa för facila 10 kronor. Så jag haffade dem. + den något småäckliga skalbaggen till halsband. Men jag tycker om knasiga smycken och speciellt med småkryp och insekter.

Fashion against Aids-kampanjen på H&M har dragit igång och är det någongång man kan tänka sig att stötta en kampanj på detta viset så är det när det faktiskt har ett riktigt bra syfte. Vilket jag tycker att det är. Mer fördjupning i det där en annan dag men ett vitt, oversize linne i 100 % ekologisk bomull med Rufus Wainwrights motiv införskaffade jag. Många fina plagg men jag fastnade för detta stilistiska. Och hur gulligt är det inte att RFSU sponsrar/samarbetar med dem och att man får ett paket kondomer i och med att man köper något från kollektionen? Hur fint som helst tycker jag. Fashion against AIDS alltså. 

Okej. Ju mer jag tänker på detta så inser jag hur komplett onödigt det var. Men alltså. Mina älskade små tygskor i vitt och blått i rutmönster håller på att faller samman. Och sedan jag köpte dem den där dagen på Myrorna i Halmstad en sommareftermiddagför 2 år sedan har jag älskat dem av hela mitt hjärta. Och jag vill inte ha några ersättare. Men kanske några att byta av dem lite med så att de håller liiite, lite längre. För 100 pix fick jag ett par vitprickiga skapelser på rosa botten. Förvisso 2 storlekar för stora då de är 36:or men det var ju den minsta.

Konsumtion är som sagt inte årets ledord och motto. Men det innebär ju inte att man aldrig får införskaffa saker.
Så här är lite fler av tingesten som jag haffade i Östersund förra veckan.

Klänningen på MQ som jag blev alldeles förtrollande kär i, i sommras men aldrig köpte. Nu hängde den där till mig för 100 pix likt en liten tunn sagodröm.

Mina Uggs är...ledsna. Eller helt enkelt sjukt slitna, välanvändna, nedgångna, hala som attan och läcker in vatten och snö hela tiden. Så jag ville ha ett par nya små boots med kort skaft och fann dessa. Helt perfekta. Dinskos barnavdelning, jätteskön passform, lagom hög och alldeles bedårande i min favoritfärg. Jag älskar dem. 100 pix för dem också.

Det var ju det där med Glitters rea. Jag blev liiiite swept away när jag såg att dessa hårband i värsta paljettstil kostade typ 5 kronor. Har testat dem varenda gång bara för att visa hur rolig jag ser ut i dem under hösten. Så när de kostade ingenting kunde jag inte låta bli. Ett i guld och ett blått. Kommer förgylla en utekväll i vinter känner jag på mig. En kväll när jag inte är så seriös...

På lilla lilla listan över saker jag vill ha och faktiskt har belägg för att köpa stod ett korallrosa läppstift. Och med en rabattlapp på Lindex införskaffades superbilligt detta från Viva la Diva i en ljust mjuk korallig ton. I like.

Köpa-billiga-saker-djävulen hoppade på mig och bet sig fast i struphuvudet tills jag införskaffade lite småkraffs på Glitter igår igen. Men faktum är att eftersom min nya grej, i sommras var det armband, är fina hårspännen och de kostar typ ingenting på überrean så köpte jag ett par till. + de fina lite organiska, bladen till örhängen som kommer passa såå fint till min nya klänning.
En till rosklämma fast i brun plus en söt lackrosett i senapsguld. Alltihopa för facila 29 pix. Fynd kallas det.

Nu ska jag dricka te och ta igen ig efter yogan. Förövrigt svimmade jag nästan på hälsocentralen idag. Det var lite läskigt. Men mer om det imorgon. Och om att min skola här i byn som jag gick i 8 och 9:an snart har brunnit ned till grunden ikväll... hej och hå liksom.

Nu sätter jag mig strax i bilen för att brumma upp mot kusten och Umeå. Jag längtar efter havet. Kanske inte just ett kallt Bottenviken, men det är bättre än ingenting. Jag vill sniffa på salt havsluft med vinden i ögonen.
Då passar ju denna lilla akvarellmålning som hittades i gömmorna. Små ting från stranden i Segelstorp i Skåne och vyer mellan träden ifrån Båstad och havet. Tror jag målade den förra hösten.

Kommer hem imorgon kväll, sent någongång, efter en tur till IKEA i Sundsvall.
Men här är några av mina fina rosor som jag införskaffade för billig peng i Östersund. Konsumtion är ju inte detta årets ledord precis men med tanke på hur förtjust jag blivit i rosor på senaste tiden så kunde jag inte låta bli. (Jag vet inte vart den romantiserande ådran kom ifrån men plötsligt är rosor det finaste jag vet!) Kass bild på clipsen med tunga, tunga metallrosor i rött. Finns i svart också men rött är roligare ju. Dock betvivlar jag att de kommer sitta fast på mina miniöron en längre stund. Sen har vi satinrosen till hårspänne som jag redan finner mer bedårande än det mesta i min samling av just hårprydnader. Ett slags mellanting mellan en nästintill för kitschig ros för gamla tanter och en flamencodonnas håruppsättare. Jag vill ha fler! Pryda hjässan med en flora av rosor i olika färger fram till när blommorna slår ut på riktigt. Alla rosor är ifrån Glitters überrea.

Låt mig presentera väskan som numera är min nya ögonsten och kommande följeslagare under spännande jobbuppdrag genom vinternätter i Åre och äventyr över världen. Väskan som fick mitt hjärta att slå lite extra. Och som är bara min min min. Ungefär 10 gånger så billig som en Miu Miu cofferbag men enligt mig 10 gånger snyggare och får den lilla skrynkliga saken i bleka pasteller att framstå som en tepåse.
Alldeles lagom stor för att rymma precis allt en Kajsa behöver; Lilla digitalkameran, stora systemkameran, block och penna för anteckningar, nytt korallrosa läppstift, mobil, ett litet garnnystan och en virknål, små karameller och lite smycken för en snabb uppdatering av klädseln. Och bilnycklar.
Bekväm att hänga på armen, perfekt att ha i på ryggen med det långa bandet i kors över bröstet och fin kontrast med brunt skinn kontra lite cognacsfärgat. Oh, you´re the apple of my eye, love.

Dagens klädsel har gått i ton i ton med mitt humör. Idelt svart.
Svart åhléns. Svart Pringle of Scotland. Svart present. Svart innuti.

Berättade jag igår att jag förvandlades till en liten amerikan? Nää det gjorde jag nog inte. För alltså, jag har inte så jättestor kroppshydda. Inte för att jag påstår att jag är en späd varelse men jag står ju på mina puttefötter och bär upp min ganska så rimliga kropp på 1.60 m över havet. För att hålla mig lagom rund och trind låter jag för det mesta bli godis och sånt och äter helt klart inte chips. Tills igår. Jag vet inte vad som hände. Min näve befann sig i en chipspåse och där fortsatte den att bosätta sig. När den inte matade min villiga och tydligen på chips svältfödda mun det vill säga. Väldigt läskigt. Jag hade ingen kontroll på chipsätande. Jag skyller det idag på ett slags posttraumatisk stress i förhand för uppkörningen idag. Min kropp behövde tydligen chips för att klara det.
Massa chips. Blä.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Det var lite mer om vad jag handlade i Oman. För jag köpte massa fina saker. Och speciellt sjalar. De som känner mig IRL vet att jag har betydligt fler sjalar än fingrar och tår tillsammans och minst en för varje tillfälle. Så nu utökade jag utbudet med en till skara. Samtliga i den finaste ull, bomull eller cashmere. Broderade, mönstrade, enfärgade, färgglada, dova, handgjorda, maskingjorda, fina och samtliga väldigt mjuka och gosiga. Kanske har jag en snorsvår tävling på bloggen med en av dem som pris? Jag har ju liksom inte hunnit använda hälften av dem. Knorr.

På Lulu shoppingcenter hade de rea när jag var där i våras, i Oman alltså, och således även nu i december. Väldigt snällt sa jag och shoppade fina linnen med söt kant och rosett för 24 pix, underkläder och hårspännen i mängder. Men just linnena är extra himlans bra. Baslinnen i vitt och rosa i loose modell och gosigt material.

Jag har fortfarande massor av bilder från Oman som jag helt hjärtlöst och despotiskt tänker strunta i om ni kanske inte vill se och alltså lägga upp, och dessutom en hel del av shoppingen därifrån kvar att visa. Men jag är trött och gnällig. Så det blir lite bilder jag redan tagit på mer av det roliga krimskramset som jag inhandlade i Salalah.

Ett roligt LVhårspänne som är blingigt som få. Vi ska parta i Åre i vinter, spännet och jag!

Jag har nu en lite för lång lugg för att den bara ska kunna hänga hur som helst och då är dessa perfekta att haka fast lösa slingor med runt ansiktet. Långa och bra.

Jag älskar armband. Och köper ständigt nya. Men dessa är mina favoriter just nu. Otroligt små och alltså exemplariska för mina tunna handleder och puttehänder. Rött och guld i detaljrik symbios.

De små jordgubbsspännena i tyg fick snabbt sällskap av dessa paljettiga från Lulu Shoppingcenter. Ett hjärta och en jordgubbe att spänna fast bara luggen med. Tokigt barnsliga och tokigt begärliga. Tokigt mina alltså!

När jag är på semester följer vissa saker ganska så liknande mönster. Jag snöar in på lite mer eller mindre lokala produkter och överkonsumerar dem som en hamster i XXL storlek. Oman innebär sjalar i mängder exempelvis. Och oreokex. Jag vet ju nu att det faktiskt säljs i Sverige. Men det är mycket roligare att köpa det utomlands. Längta till att få knapra sina favoritkex. Oreokex. Thats my thing.
Mer utförligt vad all shopping innebär kommer senare men liten pretaste kan ni få se.
För åker man till andra sidan jorden nästintill utan vare sig tandborste eller tandkräm så är det ett äventyr i sig att införskaffa det. Jag menar. Hur i hela friden ska jag med mina ganska så bristande kunskaper i arabiska klura ut vad som är tandkräm och vad som är lim? Jag tror att det blev tandkräm. Smakar mint i alla fall.

Okej. Jag införskaffade ingen kamel. Men jag ville hemskt gärna. För de är så fina. Särskilt som att det faktiskt inte ens är kameler utan dromedarer. Himlans skillnad faktiskt. En puckel hit eller dit så att säga. Denna kompisen, tillsammans med en massa andra, åkte vi förbi och jag trillade nästan ut genom fönstret. Jag gillar dessa raringar och blir lika lycklig varje gång jag får chansen att se dem springa fritt sådär.

Mina fina fina jordgubbsspännen. Köptes tillsammans med massa annat krimskram på Lulu Shoppincenter för ett par kronor styck sådär. Jag älskar dem redan. Alldeles perfekt puttinuttiga att sätta upp luggen med!

På detsamma köpcenter missade jag under förra besöket att de hade en bra underklädesavdelning. Mycket synd då man kunde köpa undies för hur billig penning som helst, men i superbra kvalité! Två tunna linnen i lång modell och 100 % bomull införskaffades. Ett rosa och ett vitt, med liten rosett på bröstet och fin liten kant i ringningen.
24 :- st. Sen köpte jag finaste handgjorda väskan med broderier i rött/orange/gult och i min favoritmodell på väskor nufötiden, cross body. 60 :- kostade den.  

Hemma. I ett snöigt jävla Jämtland. Faktum är att ju närmare Åre kommun jag kom, ju mer förbannad blev jag. Jag står inte ut med tanken på snö. Eller kyla. Vinterkläder. Tråkiga skor. Jag står inte ut med tanken på vinter!
Helgens bravader i Östersund med två av mina favoritfreaks var dock upplyftande så jag ger ett litet försmak på några av sakerna som inhandlades i Umeå. Jag är så nöjd. Så glad!
Bästa second hand rundan hittills för mig.

Så här skuttade jag runt, + Zaraduffel, halsduk från Oman, torgvantar och väska från Indiska, i Umeå på second hand jakten runt Umeås förorter. Mycket ilska ventilerades.

Kan ni se vad det är? Jag känner mig fiffig. Fiffig och helt förälskad i alltihopa!

M.I.A - Jimmy

Att få mig att åka hem ifrån sommarhuset i skåne och allting där är ungefär som att få en fyraåring att åka från sin mamma. Det vill säga sjukt dramatiskt och jobbigt. När jag väl börjat packa så fastnade jag framför ett program med unga tjejer som var tvungna att göra abort. Jätte hemskt, verkligen. Så då började jag gråta lite över det också. Stackars flickor, och stackars mig.
Och när jag är ledsen slutar jag äta. Så en virrig dag med gnyl över packning och nostalgiskt tittande på alla saker i huset resulterade i en apatisk färd på kvällen till Norrköping. Utan de där smsn från mina sötnötter hade jag nog stirrat dumt framför mig ännu. Och om man inte kan äta så kan man ju alltid shoppa. Man får nämligen tröstshoppa när man är ledsen. Det får man.

Resultatet blev 3 par skor. Svart, svartare & svartast. Precis vad jag letat efter och har uppskrivet på höstens must haves-lista. I like. En docksko i tyg med rem och spänne. En liten gubbsko, det vill säga herrsko i blankt svart. En lagom hög liten lackpump med snörning så att jag inte tappar den. 3 skor till det facila priset av 249 :-. Vem säger att man inte kan köpa lycka?

Sanita, BFF, känner mig bättre än jag känner mig själv. Hon vet när jag är hungrig innan jag själv vet det. Läskigt men praktiskt. Så denna "Veni, vidi, visa- jag kom, jag såg, jag shoppade"- magnet är bara ännu ett bevis på hennes förmåga att veta precis hur jag är. Om det nu inte är den lätt psykotiska blicken vid anblicken av affärer som avslöjar mig? Nää.

Har jag nämnt att jag tjurar en hel del? (Läs; en jätte stor mycket del!) Cirkus 3 sekunder från att lägga mig ned på golvet och gallskrika, okej jag blev lite inspirerad av Super Nanny på TV4..., att jag inte ville åka hem till ett kallt äckel Jämtland. Inte ens den nyinköpta, ultimata, stickade mössan/baskern i underbar nyans av rött hjälpte igår eftermiddag. Nästintill 4 månader är inte nog på en plats man älskar så mycket.

En av världens finaste låtar när det kommer till kritan.