Gnihgnaah
iväg på ett jobb som jag tycker är mer eller mindre tokjobbigt att göra. Fast roligt på samma gång.
Jag intalar mig att jag är grym på det jag gör. Grym. Grym grym grym.
Euuuuuh.
Ni får veta mer om jobbet sen. Hemlisch så länge.
Grym min. Grym jag.
frustration.
Jag varken orkar eller hinner teckna så mycket som jag skulle vilja.
Dessutom blev jag på utomjordiskt dåligt humör ikväll.
Det känns liksom som om jag har haft nog otur i mitt liv hittills. Då behövs det inte ett samhälle som sätter
käppar i hjulet enbart för att de kan och tycker sig så bör. Det är fan inte lätt att vara ung.
Insporightnow!
Men inspirationen flödar och särskilt i inredningstänket. Jag vill ha ett hem där man känner sig ombonad och liksom insvept i en bekväm känsla. Både ljusmässigt, möbelmässigt och känslomässigt.
När det kommer till kläder tänker jag gipsy goes lilla huset på prärien och lekfullt med tankar på barndomsminnen.
1. Fantastisk ljuskrona. Det vore en dröm att ha något liknande. Men vi har en idé om ett alternativ!
2. Det ryska ligger mig alltid varmt och hjärtat och jag vill kombinera mustiga färger, sjaletter och sotade ögon.
3. Det drömska, surrealistiska med diffusa kanter. Jag vill ha ha bilden, med text, som affisch!
4. Minimarket var den enda svenska kollektionen som fick mig att reagera nämvärt. Enkelt clownigt.
5. Fantastiska paljetter är alltid en svaghet hos mig. Och fåglar. Det i kombination är perfektion.
6. Den där tyllkjolen har liksom fastnat lite i mitt huvud. Jag vill kombinera den i en smaragddröm.
Bilderna är ett plock från massa sidor som jag tyvärr inte kommer ihåg.
Blogginlägg C; Based on a true story - eller? IEl ChocoI
Jag ställde mig som sagt oerhört kritiskt redan till en början när det kom till att läsa boken om svensken i Bolivias mest ökända fängelse. Först och främst för att den sortens litteratur sällan intresserar mig men också för att jag av erfarenhet vet att böcker som dessa sällan känns särskilt välskrivna. Sen har jag svårt att sympatisera med en man som genom en mängd destruktiva beteenden väljer att lösa dem genom ännu ett; vilket sedan stjälper honom.
Men jag fascineras ganska snart av Markus Luttemans återberättande av Jonas Anderssons historia.
Han är en av de där som tidigt hamnade fel och sen aldrig riktigt kom rätt igen, fast han så ofta trodde det. Det är inte svårt att förstå hur man när livet snurrar fortare och fortare runt en axel man inte kan hantera, snart inser sig insnärjd i en värld där utgången är riktigt mörk. Jonas Andersson gjorde ett sista försök att ta sig ur den onda cirkeln av ekonomiska problem och åkte till Bolivia för att smuggla knark. Vi vet redan från första sidan att han kommer att misslyckas men som i de flesta böcker av densamma slag så hoppas man ändå in i det sista att han ska klara sig. Att det blir ett lyckligt slut innan de första kapitlena är slut. Men Jonas blir tagen, förd till fängelset som alla fruktar och med orden "du kommer aldrig att klara dig" ringande i öronen.
Jag tycker att det märks att det är Luttemans första bok. Stundtals är den ganska trevande och trots alla försök till att jag ska beröras så höjer jag inte märkbart på ögonbrynen. Kan vara så att jag är ganska avtrubbad men inte en enda gång genom de 390 sidorna känner jag mig vare sig upprörd eller just, berörd. Trots det tycker jag ändå att det är en ganska bra bok och jag blir som sagt fascinerad. Dels för att jag har bekanta som faktiskt varit i fängelset san Pedro där Jonas Andersson satt och dels för att boken lyckas spegla de otroliga kontrasterna där är mellan världen vi lever i och världen där, i landet i sydamerika, både utanför och innanför murarna. Det är inte bara ett porträtt av Jonas, det blir ett porträtt av landet, dess invånare, politiken, knarket och korruptionen.
Å ena sidan skriver Lutteman en bok som är otroligt skönlitterär. Men jag vill kalla den journalistiskt litterär.
Jag anser naturligtvis att en bok som denna, vilket utgår direkt från Jonas Anderssons liv i san Pedro, måste vara sanningsenlig och utgå från den rena fakta han själv återberättat. Annars går ju hela historien om intet! Om det inte är sant, varför ska jag då läsa boken som kallas biografi? Vill jag läsa fiktion kan jag gå till den delen av biblioteket. Men om jag valt att läsa en biografi över en verklig människas liv och leverne så vill jag inte ha en modofierad version där saker ändrats för att förbättra intrycket.
Just därför gillar jag Luttemans bok. För att jag vet att det mesta är sant. Naturligtvis kan jag inte veta till 100 % att varenda detalj är sanningsenliga men jag väljer att tro på hans ord. Dels för att detaljarbetet med återberättningen är så otroligt omfångsrikt, faktan känns otroligt välskriven och för att han jobbat med Jonas Andersson och själv träffade honom på fängelset i Bolivia av en slump och där fick upp ögonen för svensken öde.
softandclose
Det är bekvämt, det är expanderbart, det är mjukt.
Perfekt! (Det låter som om jag skulle vara gravid. Haha. Det är jag ju dock inte.)
Fodralklänning, American Apparel. Skjorta, Lindex pojkbarnavdelning. Armband, egenknåpat och Ms. Bijoux.
ohsunday
lite ritande i stil med illustrationen nedan som jag gjort. Ja, så får det nog banne mig bli.
ps. min drömsko. + förbaskat fint armband ds.
bornunderabadsign part.II
Förövrigt så kan man ju inte låta bli att tänka att det är förbaskat fint med välklädda män. Enkelt och genomgående svart från herr Moneybrothers sida och alla i bandet hade tjusiga skor på sig av olika slag.
Själv hade jag på mig ett cerist fodral från American Apparel, vit tight kjol över det, randig skjorta som jag knöt upp och mammas gamla halsband från New York. Och så en hästsvans på det för en gångs skull.
bornunderabadsign
Plåtade honom för tidningen sittandes på en liten högtalare och insåg helt klart varför han är en av Sveriges bästa liveartister. Killen är grym och blir fan bättre för varje gång man ser honom.
Har jag nämnt att jag älskar mitt jobb förresten? Lyssna på bra musik och få betalt för det är finare än fint.
ps. Mina bilder alltså. ds.
Helgen spenderar jag och allra bästaste Grisen med att fira henne nya frihet från jobbet. Därmed blir det lek, godis, goda middagar på Broken, hoppande i snödrivor, mer lek och fika. Livet är ganska bra just nu.
Hoppas det är det för er också.
Puss sockerbitar.
closertighter
Inte för att jag på något sätt är överdrivet osäker på min kropp. Som jag skrivit innan. Min kropp är det bästa och finaste verktyg jag någonsin kommer att styra över och jag är stolt och glad över att ha en förmåga att göra vad jag vill, bara jag vill, med den. Men däremot så har jag inget behov av att direkt springa omkring i korvfodral.
Häromdagen hittade jag dock denna klänning inklämd mellan några plagg som jag inte använt på väldigt länge.
Det är en såndär klänning som jag alltid tyckt om. Den känns lite Diane von Furstenberg, lite arty och framförallt så känner jag mig alltid fin i den. Den otroligt kroppsnära formen till trots.
Tror att den får följa med ut och dansa i helgen. Jajamänsan.
12+pink=pretty
När längtan blir för stor så kompromissar jag och har på mig dem inomhus med knalliga strumpor i och nedvikta jeans. Det är fint det också. Så går längtan över för stunden.
ps. Banana Republic i New York är de köpa på. Om någon undrade. ds.
movin´on
Min största inspirationskälla hittills i ämnet inredning är min alldeles egna Snigelvän Bea.
Jag har aldrig innan i mitt liv gillat inredning men plötsligt har jag fått IKEA-cravings likt en gravid kvinna som vill ha pickels och osunt mycket tankekraft går åt att fundera på secondhandstolar, kuddfodral och tavlor.
Då är det så fint att inspireras av Bea som enligt mig har en av de finaste lägenheterna i världen. Otroligt avskalat utan att bli det minsta tråkigt. För det är SÅ Bea. Och Bea är allt annat än tråkigt.
Det är pastell, söta detaljer, kaniner, Alice i Underlandetkoppar, ljus, mysiga mattor och en slags oslagbar värme.
Jag får inte måla på väggarna i lägenheten jag kommer bo i men någon sorts löstagbar väggdekoration vill jag ha. Har kikat på en siluett av en stor vacker fågelbur som kan bli attans så fin.
Kaninchenlampa!
Lagerhausporslinet skulle jag vilja ha i plommonlila. Koppar fat tekanna.
Och takåsar. Jag vill för första gången i mitt liv vakna till takåsar utanför fönstret.
Sen skulle jag vilja blanda vilt mellan grafiskt, klassiskt och poppigt glatt när det kommer till inredningsdetaljer.
Mjuka puffar i form av knappar på golvet, roliga dukar där man kan följa mönstren med fingret, söta små handdukar, knasiga mattor och motiv på väggarna som får en att minnas goda tider man varit med om.
Zip it.
Grymma kragar från en tjej på flickr. Comme de Garconsinspirerat och ett sjujäkla hantverk.
Udda halsband som jag hittat på någon blogg. Knasigt men otroligt dekorativt!
Lär bli någonting i den här stilen. Det ska vara lagom lätt och tidskrävande och då tror jag en brosch åt det
här hållet kan bli finfin. Just denna är från Lina Silvula, gjord av Mimostyle.
theevilnessofvehicles.
Plötsligt ljuder ett billarm över grannskapet och den skyldiga är trots en minut av stelfruset förnekande, min bil.
Jag ägnar tio minuter åt att i pyjamasbyxor och t-shirt med frenesi försöka tysta bilen som ibland stillar sig några lurendrejande, hycklande, elaka sekunder för att sen sätta igång med ny kraft igen.
Baklyktorna lyser. Jag fryser i 18 minus grader. Bilen beter sig som en sinnessjuk plåtburk.
Vad gör man? Man ringer pappa.
Pappa råkar vara i Norrköping och vet inte alls varför bilen beter sig som en trotsande 14 åring och tuten fortsätter ljuda under tiden min panik stadigt ökar. Folk bortom norska gränsen borde ha börjat vakna av tjuten.
Så plötsligt blir det tyst. Tyst tyst tyst. Och jag spenderar 10 minuter med att glo glosögt på bilen genom köksfönstret. Ondskans kreatur. Och den förblir tyst. Pappan meddelar dock att klockan åtta ringer han och jag får gå ut och se om plåtburken slutat bitas när man försöker öppna dörren.
Därför sitter jag nu här. Skärrad som en kanin som sett strålkastaren från en långtradare i vitögat somnade jag vid fem. Tre timmar senare ringer mobiltelefonen och jag tror att jag hamnat i limbo.
Kan meddelas att bilen nu är snäll och from som ett lamm. Inga tjut. Inga hetsiga nycker.
Hade jag haft en eldkastare hade jag straffat den för den diaboliska ondska den utsatte mig för inatt.
Nu ska den dock få tuktas hos bilverkstan istället.
Bilden har ingenting med bilen att göra. Jag ville bara se på någonting fint för att hindra migsjälv ifrån att gå ut och skriva mordiska saker om motorfordan på lacken. Istället; halsband!
Sivula-ism
Och appropå jobb så tycker jag att ni alla ska gå in och kika runt på Lina Sivula.com
Sidan där jag säljer illustrationer, man kan köpa fantastiska Vickys grymma redesignade smycken och unika plagg från up and coming modedesigners. Ett superbt alternativ till webshoparna där samma grejer syns. Lina Sivula är nytt, annorlunda och utvecklas hela tiden.
Baddräkten är så himlas himlans fin och byxorna är tokgrymma. Tänk Alice Dellal och vi är i hamn!
Vem vill inte ha laminerade små minikollage i öronen?!
Ett par exempel på vad jag har liggandes på sidan till försäljning. A4-format och endast i ett exemplar.
Onda ögat.
Så tips och trix om hur man gör för att förstora, förminska, framhäva och så vidare sparar vi till någon annan.
Men jag tänkte visa hur jag allt som oftast ser ut när jag går ut.
Lite färg i ögonbrynen som är väldigt ljusa i sigsjälv. Ramar in ögonen fint tycker jag med mörka ögonbryn. Är dock noga med att ta i lagom mycket. Två svarta, tjocka streck är inte min melodi.
Sen lägger jag en otroligt mustig och bronzig färg över hela globen och suddar försiktigt uppåt mot ögonbrynet. Avslutar med en guldfärgad skugga som jag lägger längs med fransraden utifrån och en bit in.
Ganska tjockt lager med mascara på det och ibland lite sotning under ögat med samma bronziga skugga och vi har mitt paradnummer färdigt. Enkelt, snabbt och precis lagom för mig.
Varför mascaran ligger i smulor under ögonen på bilderna? Jo för att jag tog dessa när jag kommit hem efter 4 timmars non stop dansande en natt. Då kan det vara lite smuligt och tilltuffsat. En del av charmen.
syringa vulgaris.
Nuvarande besatthet? Coca cola (alltid egentligen) och att dansa sönder tisdagskvällarna och nätterna.
Vad har du på dig nu? Vrålfina 12 cm klackar från Banana Republic, rosa strumpor, svarta jeans och en stickad tröja från DKNY som jag glömt att jag ägde. Den är fin.
Tar du tupplurar? Bara om jag är sjuk eller mår riktigt riktigt dåligt i hjärtat. Då sover jag under mitt skrivbord tryckt emot elementet.
Vem kramade du sist? Min pappa. Eller min mamma? De skulle med tidigaste flyget imorse så jag kramade dem och sa "jag älskar er, kör försiktigt för det är halt halt halt!" igårkväll.
Vilka är de finaste orden du vet? Änglahjärta, karusell, moln, snäcksamling, oändligt. Och massa annat.
Vad blir det till middag? En burgundisk gryta med färskpasta.
Vad var det sista du köpte? 1 liter mjölk (som jag tydligen ska ha till müslin) och lite jag-firar-med-godishalsband.
Vad lyssnar du på just nu? P3. Alltid P3! (Jag vill jobba med P3 - jag lyssnar fasen på ALLA deras program!)
Favoritväder? Vårväder i fjällen. När snön smälter på skaljackan och solen reflexteras i allt det vita och ger fräknar över näsan och kinderna. Svenskt sommarväder med oändliga himlar av blått och mjuka tussar av moln.
Vad skulle du döpa eventuella döttrar och söner? Jag vet inte. Såg Star Wars i helgen och fick för mig att Skywalker skulle vara tokgrymt. På en tjej.
Vilka är dina bästa redskap? Mitt huvud. Det stjälper mig ofta men tar mig också till oanade platser, händelser, situationer och händelser. Utan det jag har innanför pannbenet vore jag ju ingenting.
Säg något till den person som taggade dig. Janna - när jag flyttar ska jag bjuda dig på saft och bullar på omaka tallrikar och i handblåsta, lite skeva glas. Du är fin!
Favoritresemål? Överallt där min nyfikenhet tar mig. Men, skåne får det alltid att pirra i magen. Och hjärtat. Alltid hjärtat.
Nämn några saker du inte kan vara utan? Min mamma och pappa. Deras stöd och närvaro i mitt liv, om så än bara på avstånd och i mitt medvetande. Och en massa annat, som musik, kärlek, vänner och skratt.
Vad skulle du vilja ha i dina händer just nu? En burk cola i vänster hand och ett brev om ett förskräckligt intressant jobb i Stockholm i höger. Eller ett par skidstavar. Jag vill åka skidor!
Om du förvandlades till en känd person av motsatt kön, vem skulle det vara? Gauguin, särskilt nu när jag ska till en vacker ö med frukt, palmer, stränder och människor med kaffebönsfärgad hy och pärlvita tänder.
Om du kunde åka varsomhelst i världen i en timme var skulle du åka? Till bästa vännen i München. Hon fattas mig!
Vem skulle du vilja fastna i en hiss med? Leonardo da Vinci. Jag vill fråga om hans tankar om helikoptern.
Favoritlukt? Solbränd hud, nyfallen snö, tvättstugedoft, syrén och hav.
Och en annan. Tänkte att eftersom jag varit dålig på att besvara på kommentarer på senaste tiden så ska jag ge tillbaka lite genom att besvara detta. Om det är något annat ni undrar över så; go for it! Fråga mig och jag försöker svara.
Lovar du att vara ärlig? Jao.
Du heter: Kajsa Tengvall
Smeknamn: Kajan, Kajsis, Nöten, Hamster. Men Kajsa för det allra mesta.
Låt som när du är ledsen sörjer till? Ingen direkt som jag kan komma på faktiskt!
Beroende av: Coca cola (fast beroende vet jag inte?), ömhetsbetygelser och dansa.
Vem behöver du mest just nu: Ett OK om lägenhet.
Vad tror folk om dig? Att jag är ganska studdsig och alltid glad. De som inte gillar mig; att jag är kall och hänsynslös.
Stämmer det? Inget dera stämmer exakt men jo jag är studdsig och ja jag kan vara väldigt kall. Men på olika tillfällen.
Vad får du oftast komplimanger för? Att jag är kreativ och livlig. Mina ögon, mitt hår och att jag är liksom så "liten och söt". Knasigt men ganska rart!
Vad säger du för att imponera på någon? Hmm. Jag brukar inte gå in för att "imponera" på folk.
Hur imponerar man på dig? Man är glad, framåt, sigsjälv och vågar asgarva alldeles för högt och liknande.
Brukar du skratta för dig själv? Antagligen alldeles för ofta. Och det är ju urbra!
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: "Älskar dig!" från en kompis. Ohh.
Var bor du? Vintervis i norr, precis utanför Åre. Sommarvis, skåne, Båstad. (snart blir det dock ändring! Ih)
Trivs du där: Mer än någonsin!
Äger du några converse: Inga "äkta" just nu. De är slängda. Men ett par vita från Cheap Monday.
Sprit, cider, vin eller öl: Dricker väldigt väldigt sällan. Och då enbart champagne i princip.
Brukar du bli för full: Aldrig varit full. Knappt ens salongs.
Vad har du för mobil operatör: Telia. Alltid haft och kommer nog fasen alltid ha.
Är du allergisk i mot något: Oh yes. Nötter mandel skaldjur vissa vacciner apelsin.
Nästa mål i ditt liv: Oh en massa. Men; flytta ligger inte långt bort!
Hur svarar du i mobilen: "Hej det är Kajsa" om jag inte vet. Vet jag så blir det kanske "Piggieknorris!"
Vem ringde du senast? Tror att det var Grisen.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: "Det här kommer att bli så jävla bra" följt av ett långdraget pip/skrik.
Antal timmar sömn inatt: 9 ½ timma tror jag.
Sov du ensam: Japp. Fast jag hade sovsällskap hela helgen så inte så synd om mig.
Brukar du komma i tid: Jag försöker alltid! Men ibland går det bara inte. Hatar migsjälv för det.
När mår du bra: När hjärtat slår lugnt, solen får mig att kisa och jag är lycklig.
När blev du fotad senast: Förra veckan.
Hur känner du dig nu: Ganska studdsig.
Vanligaste färg på dina kläder: Oh, det varierar. Men jag älskar dimmiga turkosa nyanser och lila.
Vad tycker du om fötter: Fötter är ju typ det bästa vi har efter händerna! Mina pyttefossingar tar mig överallt.
Vad saknar du: En burk cola? Fy så ytligt.
Hade du en bra kväll igår: Yes box!
Favorit dryck på morgonen: Te te te te te te te te te. Rött rooibos.
Rakar du benen: Ja. Fast jag har extremt långsam hårväxt på benen och fina, ljusa strån så det är inget varje dags göra. Lucky me, säger jag om det.
När brukar du oftast gå och lägga dig: Varierar brutalt. Men jag är en nattmänniska.
Är du blyg? Kan vara väldigt blyg. Blir lätt stressad i nya människors sällskap. Men egentligen inte. Jag älskar att träffa nya människor så det är komplext.
Sysslar du med någon idrott: Justnu; skidåkning för hela slanten. Men jag har idrottar som en besatt hela min uppväxt och sportar gärna. Favoriter är just skidåkning, tennis, att springa och volleyboll.
Vill du hellre ha mail än brev: Älskar handskrivna brev!
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Jag tror på allt som är fint.
Har du spytt offentligt: Nej. Tack gode gud för det. Jag har kräkfobi.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Krossa könsnormen?
Är du nöjd med ditt liv: Ja, faktiskt väldigt nöjd. Men utvecklas vill jag alltid.
Är du bortskämd: Ja det är jag nog. Men inte till överdrift. Inget "pappa, ge mig en ponny!".
Vad gör du i morgon: Jobbar, fixar inför min middag här hemma, peppar med dans i köket, planerar roliga saker med Grisen och dansar sedan järnet på Bygget!
Vad är det värsta du vet? Orättvisor, okunskap, falskhet. (Det här med SEB chefernas lönepåslag får mig att se freaking jävla rött. Det är ett HÅN.)
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Jag är ekonomisk men köper det jag vill ha och behöver.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Ingen kändis är i mina ögon en bra förebild. Just för att de redan är någonting de flesta aldrig kommer att bli.
Vad längtar du till? Massa saker. Morgondagen, helgen, Karibien, sommaren.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Det har jag verkligen. Visst finns det ostadiga också men de vägs bort.
Vad använder du för shampoo? Apolivas. Schampoo är ganska irrelevant i mitt liv.
Vad är det finaste du fått? Möjligheten att bli frisk.
En speciell dag du minns: 30 maj 2008. + typ 118 till.
Hur gammal är du: 20 på mitt 21.
Tycker du om någon just nu: Yesh box.
Om fem månader: Förhoppningsvis, ja.
Du samlar på: Flygplatser!
Gröna eller röda äppeln: Gröna.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Grisen.
Gillar du golf: Jag har för lite tålamod.
Vilken tid gick du upp idag: 11. Mendetvarintemeningen!
Har du sovit i din egna säng inatt: Jaop. Inatt.
Har du strumpor på dig nu: Ja. Fast jag ogillar strumpor skarpt.
Är det okej att gråta: Naturligtvis. Men jag gör det otroligt sällan inför folk. Kan bara inte.
När grät du senast: Förrförra veckan när jag kräktes som en katt och låg ihoprullad på badrumsgolvet.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Resa resa resa. Köpa massor av malariavaccin till bättre behövande.
Bär du glasögon eller linser: Nej.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Verkligen inte men märkeskläder kan såsom alla andra vara fina och begärliga. Det handlar inte om lappen i nacken när det kommer till plaggets dragförmåga.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: Varierar.
Har du piercing: Inte ens hål i öronen. Men jag ska. Nog. Kanske.
Vill du gifta dig: Det får tiden utvisa. Men det är absolut ingen nödvändighet.
Vill du ha barn: Å ena sidan ja och å andra sidan nej.
Solar du ofta: Sommarvis och på semester, ja.
Är du bra på att laga mat: Alltså; nej. Men har jag gjort heroiska insatser för att försöka? Nej.
Är du flygrädd: Näpp.
Hur vig är du: Jag var sinnessjukt vig som liten. Nu så är det betydligt sämre.
Är du musikalisk? Taktkänsla, jo. Musikalisk, nej.
Vad dricker du helst när du är törstig: Kolsyrat vatten, Coca cola, cola zero.
Vilken är din favoritglass: Häagen Dazs!
Tror du på ett liv efter döden: Nej. Men det vore fint.
Tycker du om sushi: Nej.
Vad äter du helst när du ser på film: Gurkbitar, morotsbitar och godis.
Bor dina föräldrar tillsammans: Jaop. (fast de reser sannslöst mycket i sina yrken)
Har du tandläkarskräck: Nej. Var där senast förra veckan. Men jag har aldrig haft hål.
Är du morgon- eller kvällsmänniska: Kvällsmänniska.
Vilken ögonfärg har du: Mörkt gröna.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: Inte vad jag kommer ihåg. Men det är möjligt.
Biter du på naglarna: Ja! Och jag slutade i höstas men har börjat igen. Darn.
Röker du: Aldrig tagit ett bloss ens.
Hur ofta tränar/motionerar du: När jag hinner orkar och har motivation.
Senaste låt du hörde: Happy up here - Röyksop.
steps. forward.
Söka jobb.
I Stockholm. Gärna något roligt och stimulerande. Gärna fantastiskt och lärorikt. Kreativt och utmanande.
Men jag förstår naturligtvis att världen inte är så lätt att sådant serveras på silverfat med pärlemorssked.
Men om man inte försöker, hur ska man då lära sig vad det innebär att försöka?
Och när man går in för någonting á la Kajsa. Då gör man det hardcore.
söndagsvälbefinnande.
Jag ryser av välbehag.
ps. ni ska få reda på allt om min lycka. men jag vill inte ta ut för mycket i förskott. tålamod, pumpkins, tålamod. ds.
a rush of blood to the head
Och jag tror att det kan bli så himla bra.
Åh åh åh!
ps. Om jag var en hamster hade jag sprungit frenetiskt i mitt hjul och sladdat i sågspånet. ds.
detgårbranu.
Idag har jag fixat iordning jobb som jag är glad över, skrivit klart ett långt porträtt, redigerat bilder som jag blev nöjd med och fått ett mail som gjorde mig så studdsande pirrig att nachochipsen flög över rummet och placerade salsa över halva mig. Väldigt värt det. Nu ska jag sammanställa alla tankar, försöka att inte göra fler kullerbyttor på golvet och sen åka till pojischvännen som tyvärr är sjuk. Men vad gör det, jag är ju lycklig
och studdsig! (Ja jag ska klappa honom på huvudet och vara snäll också.)
Jag gillar den här bilden. Ljuset, lugnet, gitarren, hans lite för långa lugg.
Give my regards to soul and romance
When you dream of home tonight?
There is no message we're receiving
Let me know, is your heart still beating?
om att vara lyckligt lottad.
Kombinera min tid mellan att skriva och vara kreativ. Ha möjligheten att gå på en fjälltur en dag när vårsolen skiner extra mycket. Fotografera och njuta av livet. Av att vara ung. Att vara fri.
Jag är så tacksam.
Idag fixar jag en av delarna i min DIY-serie för tidningen och leker loss med textilfärg på ett linne, skriver ihop mitt journalistporträtt av Annika, planerar en kommande artikel och ikväll ska jag plåta Sugarplum Fairy på Bygget.
there is no more rabbits in my hat to make things right
Sandra hade en så förtrollande fin och sorglig och söt och fantastisk liten lista med bilder häromdagen.
Jag kände att en dag som denna, när jag saknar någon som skickar sms där det står "tycker om dig", luften
som strömmar in genom det öppna fönstret är lite för kallt och handstilen är ful; då vill jag göra densamma lista.
Förlåt för knyckandet Sandra. Men det är ju för att du är så bra.
A picture of you in your room.
A picture of you very drunk.
Jag har, på fullaste allvar, aldrig varit full. Knappt ens salongsberusad. Men här var jag full av annat. Som skratt och mat.
A picture of you on your birthday.
Min senaste födelsedag. Till hälften firad i Washington DC med ett ledsamt farväl och till hälften
firad i New York i vackraste sommarvädret uppe i Empire State Building och här på Forever 21.
Jag var glad. Bara ser sur ut!
A picture of you in one of your favourite outfits.
Ingen bra bild på helheten. Men det var just det jag gillade med denna klädseln. Att det var en sån helhet
som var så himla mycket jag. + frisyren som är mitt signum numera.
A picture of you making a goofy face at the camera.
Inte den mest goofy. Men jag har ju för sjuttin horn på skallen och ser ut som en morrande tiger!
A picture you miiiiiight have edited to make yourself more attractive.
Jag använder inte photoshop. Faktum är att jag inte ens har photoshop. (Svårt där ja.)
Men fixar ljuset i bilderna och grejar med mättnaden gör jag ibland. Som här. Mjukt kallt och fint.
A picture of a night you regret.
Jävla skitkväll.
A picture of you truly being yourself.
Jag skrattar väldigt mycket. Fnissar så jag rynkar på näsan och skuttar runt en massa. Dansar så att håret
svänger i folks ansikten och piper som en glad hamster. Jag är arg mycket också, men mest är jag precis som
på pressbilden.
The most recent picture of you.
Igårkväll. Jag Grisen och Mathilda när vi dansade loss till Spotifylistan - let the good times roll.
Vad Grisen gör vet jag faktiskt inte.
A picture of you being ridiculous.
Jag är en tönt i pälsmössa.
A picture of you showing off a new haircut/color
Jag velade ett år (!) innan jag klippte lugg. Gillade det som tusan men den växte hela tiden
ned i ögonen så att jag sig absolut ingenting.
A picture of a time in your life that's over, but you wish it wasn't.
Jag vet att man inte ska längta tillbaka till saker utan se framåt. Men alltså. Förra årets maj och juni i USA var oslagbara. O.s.l.a.g.b.a.r.a.
A picture of a time in your life that's over, and you couldn't be more thankful that it is.
Förvisso var vi i Paris med skolan och hade makalöst roligt. Men precis innan detta hade jag varit inlagd
tre veckor på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Det var bara en kulmen på många jobbiga år.
A picture of you when you were anything but happy.
Jag hade ingen anledning att vara ledsen men jag minns att det var så jobbigt just då.
Ingenting stämde riktigt som det borde och det bara gjorde ont ont ont.
A picture of you that you had no idea was being taken.
Andra natten på vårt hostel i New York. Vi hittade min bästa chilenska pojke och firade med
glass och snattande av hans keps. Uppenbarligen.
A picture of you when you were a different person than you are now.
Det är inte så länge sedan. Men en evighet om man ser till vem jag är.
A picture of you with someone you love.
Jag och Gris. Gris och jag. Dödar ett glasspaket gör vi också.
A picture of how you'd like the world to see you.
Jag behöver inte vara sexig och se hångelsugen ut i andras ögon. Jag hoppas mest att folk ser mig
såsom jag är; för det mesta studdsigt hamsterglad med dans i benen och kolsyrebubbel i kroppen.
(sen att jag är komplex och depressiv är ju en annan del av mig. Men så här vill jag att folk ska se mig)
A picture that describes how you'd like to spend every day.
Lek lek lek med vänner, sol, brunbrända ben och skratt som bubblar likt kolsyra i magen.
A picture of a time when everything was changing.
Studentnatten.
A picture that makes your heart hurt.
Av skälet till att jag saknar min bästa vän. Att jag saknar sommarkvällar som varit.
A picture that makes your heart smile.
Absolut finaste vårfesten som någonsin existerat.
A picture of one of the best nights of your life.
Washington DC vår första kväll med alla nya vänner och äntligen återförenade med Jan the Man.
Vad det var som gjorde kvällen så fantastisk vet jag inte. Och det är nog precis därför den var så fin.
greenashulken
osv. Eftersom Hulken är grön och Hulken också är stark så ikläder jag mig också grönt. Allt för att ingjuta
lite styrka i den kroppen som idag inte alls är så stark. Min alltså.
Klänning, Humana 2hand, Malmö. Sjal, köpt i Singapore. Halsband, mammas gamla. Sjal, Oscar de la Renta.
whereimgoing
Här har vi en världskarta och ön ligger i den karibiska övärlden precis ovanför sydamerika
och lite mer exakt..
...Här! Det är ett pärlband av öar ovanför Venezuelas kust som kallas antillerna.
Den fjärilsformade Guadeloupe ligger nedanför bland annat Antigua och Barbuda och
ovanför Martinique och Barbados. Ser ni?
Ni får följa med från någon dator jag hittar på hotellet om det finns eftersom jag inte tar med min och självklart blir det massa bilder sen också efteråt. Men än är det en månad kvar!
Lina Sivula!
Lina är en sån tjej som jag tycker slår flickor som Blondinbella med hästlängder eftersom hon enbart med hjälp av vänner, en jäkla intiativförmåga, kreativitet och drivkraft byggt upp sin dröm från grunden. Ikväll öppnar webshopen med inriktning på mode såsom det ska vara; kreativt, personligt och fashionabelt.
Jag är både stolt och oerhört glad att jag får chansen att vara med på ett hörn med mina illustrationer där!
Så surfa in senare idag/ikväll vettja och kika runt på ruskigt snygga kläder, smycken, illustrationer och bilder.
Lina och Mimo i Paris har gjort ett sagolikt bra jobb.
Snyggaste Vicky säljer bland annat sina grymma smycken också!
Det blir inte dyrare att köpa en illustration från Lina Sivula än vad det blir att köpa ifrån mig. Skillnaden är att jag kan rita efter dina önskemål medan bilderna du köper från Lina Sivula redan är klara och finns i ett exemplar!
Några klick och du kan ha en av bilderna ovan, exempelvis, i din brevlåda väldigt snart.
Vad väntar ni på?
i norr har vi inte isbjörnar på gatorna. men älgar.
Och nä. Man får inte skjuta dem från fönstret. Och att gå ut och klappa är inget jag rekommenderar.
Men de är fina att kika på från ett av arbetsrummen.
saturrrday.
Insåg i helgen att alla de där vimmelbilderna som tas ju måste hamna någonstans.
Upptäckte var.
Insåg att en del aldrig borde ha visats för världen.
Men ni kan ju få se ett par i miniformat!
1. Från i lördags på Bygget. Väldigt galet. Vi ser ganska ogalna ut. Just där. (Ny klänning!)
2. Februari någongång?
3. Ännu tidigare i februari. Eller januari.
Konstaterande; jag och Grisen är ett radarpar. En Route två. Salt och peppar. Ler och långhalm.
krimskramsloving
Surfade in på Mi Lajkis hemsida för att kolla över deras urbud som brukar hålla sig väl inom just de kriterierna och hittade bland annat detta. Jag skulle gärna vara ägare till såväl krimskramsiga halsband som örhängen med djur, dödskallar och miniatyrkameror.
Men så kollar jag priserna. Från 400 och upp till 1300 kronor för smyckena nedan.
Så mycket pengar för något jag faktiskt skulle kunna knåpa ihop själv eller finna ett substitut för hos exempelvis H&M som har gjort ruskigt roliga smycken inför kommande vårsäsongen. Det känns som att ta i.
Jag menar, mellan 400 - 1300 för plast och metall? Nej. Det är det inte värt.
Dessutom är hemsidan rörig som tusan och jag får ont i huvudet av att försöka hitta.
bows&hearts
Med rosetter i öronen blir man glad!
Dessa fantastiska små skapelser har jag fått av mitt allra bästa hjärta till Snigel.
Min älskade lilla vän.
karamellränder.
Upprullade ärmar på favoritkavajen, lång halsduk och flätat 2handskärp.
Kavajen är det ultimata second handfyndet som jag gjorde förra våren. För det första så var det världens finaste vårdag i Stockholm och man kunde låta jackan hänga på ärmen. 6 guldkronor på Myrorna fick jag betala och då blev en karamellrandig liten kavaj med klädda knappar, sidenfoder och perfekt passform min.
Ni vet ett sånt där plagg som hängt och väntat på just mig mig mig.
Nu ska jag in till Åre och titta på världscuptävlingarna och få fräknar på näsan! Puss sockerbitar
Rrrriot.
Så nu ska jag limma, klippa, klistra, nita, sy, knåpa och antagligen svära som aldrig förr igen.
Någonting som dock slagit mig i min lilla nitpsykos som jag befinner mig i är hur den extrema hajpen av Balmain håller i sig. Är människor ens medvetna om att plaggen de sucktar efter är så otroligt lätta att göra? Eller att den massiva summa med pengar de skulle få betala är ett skämt med tanke på att vem som helst skulle kunna göra en hyffsad kopia? Jag är redigt less på den trasdocketrenden med jeans där det är mer hål än tyg och, med risk för att låta som en mamma, så förstår jag inte grejen.
Den alternativa stilikonen, aka crackhoran, tycker jag gjort sitt nu.
Det jag låter mig inspireras av när det kommer till mode som inte är sockersött och mer än lite fullt med metall är sånt här. Och tro mig, det mesta kan man göra precis lika bra själv med en tång, en näve nitar och lite jävlar anamma.
Pics från knighttcat.
plommonstopp.
Det är fint att ta sin pappas gamla tweedväst och slänga den över ett ribbat linne till ett par jeans.
En låg knut i nacken och man blir en liten kontorsgubbe på en millisekund.
Nu ska jag ta energin jag fick efter att ha sugit i mig två festis och leta reda på en rund hatt jag vet att vi ska ha någonstans. Sen kan jag bli gubbe på halvtid om jag så vill.
luckynumbereight
Man pillar isär det och fixar ett örhänge som, förhoppningsvis, ger tur!
Alla flickor borde ha sina egna verktyg.
softness.
edit. Bilden ovan är inte tagen av mig. Länken har tyvärr fallit bort när jag postade inlägget. Ber om ursäkt!
Nu ska jag ta på mig en somrig pyjamas och låtsas att det är midnattssol utanför fönstret istället för idelt nattmörker. Fräknar på näsan och mjuka vindar skulle göra mig frisk. Det är jag nästan säker på.
ps. imorse väckte min mamma mig med orden "den är en älg på vår gata!". Och tro mig eller ej, men det var det. Den knatade omkring i vårt villakvarter, nosade på staket och knaprade på buskar. ds.
kajsa
Och jag insåg just att det är tisdag och att det inte blir någon utgång på Bygget ikväll. Det gör mig
väldigt väldigt ledsen. Fan. Jag hatar att må dåligt!
Turligen fick jag några fina mail där ett bland annat innehöll denna bild. Ritad av talangfulla namnen Kajsa.
Jag är fortfarande ledsen över att jag inte får dansa mig varm halva natten men jag kan i alla fall glädjas åt finaste bloggläsarna som finns.
Jag Robinson, du Fredag.
än en månad. Förhoppningsvis tar jag lika fina bilder på denna vackra ö.
Guadeloupe är en av öarna i pärlbandet som tillhör franska antillerna. Just Guadeloupe liknar en fjäril till formen. Det tycker jag är fint som tusan. Vi ska till en fjärilsformad ö!
Landskapet varierar mellan regnskog och öken, milslånga stränder och klippstup. Jag skulle vilja hyra en bild och köra runt själv på ön. Till huvudstaden, till små pittoreska byar, till öde stränder och till marknader där man kan köpa snäckor. Eller bara känna vinden i håret när man sitter på en motorhuv och äter apelsin.
Havet ligger alltid på en temperatur mellan 27 - 30 grader i karibien. Jag har varit i Västindien förrut men på en annan ö, Dominikanska Republiken, och det var något av de bästa i badväg någonsin. Jag är en fischk!
Jag och bästa vännen hyr en bungalow som ligger under palmerna cirka 75 meter från havet. 300 m bort ligger hotellet där vi kan äta frukost och middag varje dag eller simma runt i poolen om vi inte vill ha saltvatten i
håret.Men mest av allt vill vi nog ligga med en bok i händerna, gräva med fingrarna i varm sand och leka Robinson Crusoe.
ill.
Två timmar efter att jag kom hem kräktes jag som en katt. Sen fortsatte det så med extremt jämna mellanrum precis hela natten och jag skämtar inte när jag säger att jag trodde jag skulle dö. Kall och varmt, darrande som om någon hotat skjuta mig i huvudet, spänd som en fjäder i kroppen och med en ångest som gjorde att jag inte kunde andas.
I två och en halv timma låg jag ihopkrupen i ett av hörnen av badrummet intill elementet och fick uppmana migsjälv till att andas. Andas andas andas.
Slumrade till vid halv sex imorse och vaknade av att kroppen gjorde så ont att jag grät i sömnen.
Jag vet inte vad det är för fel men jag har nog aldrig mått så dåligt som jag gör nu i hela mitt liv.
Mamma fick stanna hemma från jobb i Umeå och ger mig små gurkbitar ibland och fyller på med vatten.
Jag ligger mest och hoppas att jag ska somna ifrån allt.
Det här är vad jag glor på för att överhuvudtaget orka fokusera på något annat än vad som gör ont. Dörren.
nowandthen
Då. Jag idrottade all ledig tid. Här med min familj inför Lidingöloppet. 10 år.
Då. På min student. Världens vackraste väder och världens lyckligaste jag. Falskt leende till trots. 19 år.
Nu. För en vecka sedan. Med en fot i norr och en fot i söder. På väg till mittimellan. 20 år.
Jag är lite äldre och lite klokare. Ungefär lika barnslig och med exakt lika lite tålamod. Inte lika ljusblont hår men med den längden jag ville ha på det som barn. Fortfarande envis som synden och svårt att vara tyst när
jag borde. Antagligen mindre säker på migsjälv för att jag som barn var säker på att jag kunde allt. Och lite
till. Med vetskapen att jag kan allt och lite till, men inte alltid direkt på en gång. Inte så mycket större än vad jag var då men exakt densamma mig. Fast i en mer uppdaterad version.
Sen? Vad vet jag. Men jag ser fram emot det. Life is a box of chocolate. You never know what you get.
Så sa Forrest Gumps mamma och det tycker jag är fint och alldeles perfekt syn på livet.
tiredohsotired
Mitt huvud värker och jag borde göra en sista liten uppgift. Men det tar jag sen. Nu ska jag packa en väska och åka till handendärapojkvännen. Ha en fin helg sockerbitar!
Pinksandgreys
Skorna som alltid får mig att känna mig som en liten dam på ett alldeles förtjusande fint sätt!
Skor, Skopunkten. Klänning, Zarabarn. Kofta, H&M. Halsband, mammas gamla köpt i NYC.
Rosett i håret, Glitter.
coverup.
Sen jag satte mig på mina solisar från Chanel i Tunisien så skippar jag helt märkeshysterin och går enbart på vad som faller mig in. Billigt är dessutom bra när det kommer till solisar. För man gör ju ofta sånt där,
sätter sig på dem.Så eftersom resan och bokad och klar, planet lyfter i april och bikinisarna bör bli inspekterade så är det så också dags att ta fram vad som ska täcka mina ögon från karibisk sol.
Pilotmodellen är min favorit men eftersom jag tappade mina på en maskerad förra våren och någon trampade på dem (jag sa ju det!) och inga nya favoriter införskaffats så blir det Wayfares-lookies från Monki.
Snygga som tusan om ni frågar mig och med 80-tals baddräkten på kommer jag att vara mest retro på denna sidan Jamaica. Gillar´t.
Från Modettes goodiebag under en filmvisning för några veckor sedan.
Monki kommer förövrigt att börja sälja solisar till våren och mina är i en av modellerna.
söderhavet!
Frukt. Sol. Coca cola. Blå himmel. Bungalow. Palmer. Turkost hav. Delfiner.
alabaster.
I Stockholm hittade jag det. Ett plagg som lägger sig som en hinna av skirhet runt överkroppen och får mig att fyllas av tanken på grace. Men så läste jag Claras inlägg om min syn på vad jag har på mig och andras syn på densamma. För än så länge har jag inte vågat använda den såsom jag vill. Med de finaste utav underkläder under enbart.
Jag tänker på porslin, alabasterhy och gammeldags romantik. Med en blick över axeln mot en fransk flicka såsom jag ser henne utifrån en filmkliché. Men andra?
Killar på krogen kommer nog tänka att jag vill visa upp mig. Ha så lite som möjligt för att visa så mycket som möjligt. Tro att jag vill vara fresta. En del tjejer kommer nog tycka att det är ett billigt försök till
uppmärksamhet.Och i sommar när jag vill bära det till en kjol, bara ben och långa flätor med en söt bikini
under? Är jag den romantiserande bilden jag har i huvudet eller den utmanande lolitan?
Kroppen är det vackraste vi har. Men att visa upp den blir en skam om vi inte väljer att göra det exakt rätt. För balansen mellan smakfullt och smaklöst är hårfin. Jag ser på migsjälv som det finaste verktyg jag någonsin kommer att tillhandahålla, och helt och hållet mitt. Men ändå är jag rädd för att använda det.
Även om jag vet att jag klär mig för mig, vet andra det också?
blueberrynights.
Från "My blueberry nights" som jag fortfarande inte riktigt vet vad den handlar om. Men som jag vet att jag gillar. Ändå. För att den är stillsam och vacker och tanken på att bli vän med någon som har ett litet kvällsöppet café i New York där man serverar blåbärspaj känns väldigt, väldigt fin.
Gnaaah
Har världens dåligaste samvete också för att jag suger på att besvara alla rara kommentarer just nu. Bättring lovas. Tills dess: ormbunkar och benknotor!
Rolledupsleves
Och min längtan till en höst/vinter i Stockholm är större än någonsin.
Lägenhet, någon?
Jeans, Åhléns. Body, Gina. Kavaj, Sisters/uniform från förra årets jobb på tennisveckan i Båstad.
Halsband, H&M. Väska, Urban Outfitters recykle i Washington DC.
Ribbs with ribbons
ps. Jag tycker den blåa färgen går väldigt bra till axelpartiet. ds.
Monki makes me happy
sitta här och gråta. Men tills dess har jag på mig mina Monkisolisar som jag fick i goodiebagen från Modette sist jag var i Stockholm. Och hey, de säger ju faktiskt "Everything is OK!" till mig från skalmen.
Sen köpte jag ju en tröja från Monki med massa glada djur som tycker om mig.
75 % REA och sann knasdjurskärlek.
angermanagement.
Så jag ger er både fina blusen och fina koppen. Och en gladare Kajsa.
Jag har en förmåga att totalt gräva ned mig i en patetisk grop där det är omöjligt för hjärnan att skicka meddelande till hjärtat att det ordnar sig. Det blir liksom radioskugga i min imaginära grop av självömkan.
Brutal radioskugga.
Blusen har jag köpt på en såndär superrea en gång för två somrar sedan. I Ängelholm om jag inte missminner mig och från märket Clara. Känns alltid väldigt romantisk och fladdrar skirt runt kroppen när man rör sig. Lagom genomskinlig och med detaljer som får magen att bli varm av glädje.
Halsbandet är en miniatyrtekopp som jag fått av Fritz unt Axel i julklapp. Alldeles fantastisk present för en smyckesjunkie som mig. Det är också den jag brukar fylla med godsaker när jag är full av självömkan.
f to the uck
Och så fortsätter det med saker som får käkmusklerna att spänna, pannan att läggas i djupa, irriterade veck och axlarna att skjutas upp svindlande högt. Jag har aldrig påstått att jag är bra på att ta kritik eller hantera flera problem på en och samma gång. Men idag undrar jag vad fan som händer.
Jag behöver en kopp med freaking choklad.
Floppyhat!
Så blir man äldre och får för sig att man inte alls vill ha någonting på huvudet och jag glömde bort hur fint det är. Men häromdagen slog det mig efter att ha kikat på ett ganska makalöst editorial hur vacker det verkligen kan vara med hatt. Och särskilt slokhattar.
Elegant utan att bli för uppklädd, fungerar till en lång mönstrad strandklänning likväl som till ett garden party, skyddar ögonen mot solen och känns alldeles lagom mystifierande.
Jag känner på mig att en slokhatt kan bli precis rätt attribut för mig i vår och sommar!
1. American Apparel har en enkel och inte så himla bred variant. Den ska jag fundera på. Fast jag vill ju helst prova..
2. Fina Julia införskaffade den här skönheten i Barcelona. Åh så vacker den är! 3. Bästa Jane på Sea of Shoes har en mer i vinterversion gjord utav kaninskinn. 4. Söt 70-tals flicka från Flickr.