2007, då nu sen
Som de flesta andra tycker jag att det är roligt att göra en sneakpeak på det gågna året. Vad hände, vad hände inte, vad ville jag skulle hända, vad borde inte alls ha hänt osv. Gör en liten copycat på Clarisen med en bild från varje månad. Så fyller vi i hela nyårskvoten med bild och text!
Januari, jag var då som nu otroligt förtjust i kombinationen av marinblått och guld. Gärna med rojalistiska vibbar och lyxiga inslag.
Februari, precis efter VM och jag hade gått ned en hel del i vikt av mystiska skäl.
Mars, jag började inse att jag hade ritat en heeeeel del illustrationer...
April, och bilden till trots egentligen jätteglad att jag köpte min fina hängselkjol från Topshop i London.
Maj, Balen! Så himla roligt fast jag var nyss hemkommen från Oman och sjuuuukt förkyld. Aldrig varit hesare.
Juni, Studentnatten i Östersund och hur varmt som helst och solen gick aldrig ned bakom fjällen i fjärran. Magiskt.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Ohh, massor egentligen. Jag tog studenten, arbetade med helt nya och fantastiska saker, blev modigare, började jobba som frilansjournalist osv osv osv.
Höll du några av dina nyårslöften? Jag ger inte nyårslöften. Då lovar jag mig istället saker kontinuerligt.
Januari, jag var då som nu otroligt förtjust i kombinationen av marinblått och guld. Gärna med rojalistiska vibbar och lyxiga inslag.
Februari, precis efter VM och jag hade gått ned en hel del i vikt av mystiska skäl.
Mars, jag började inse att jag hade ritat en heeeeel del illustrationer...
April, och bilden till trots egentligen jätteglad att jag köpte min fina hängselkjol från Topshop i London.
Maj, Balen! Så himla roligt fast jag var nyss hemkommen från Oman och sjuuuukt förkyld. Aldrig varit hesare.
Juni, Studentnatten i Östersund och hur varmt som helst och solen gick aldrig ned bakom fjällen i fjärran. Magiskt.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Ohh, massor egentligen. Jag tog studenten, arbetade med helt nya och fantastiska saker, blev modigare, började jobba som frilansjournalist osv osv osv.
Höll du några av dina nyårslöften? Jag ger inte nyårslöften. Då lovar jag mig istället saker kontinuerligt.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nää. Vi är ju bara barn. typ.
Dog någon som stod dig nära? Det anser jag inte relevant för resten av bloggvärlden att veta.
Vilka länder besökte du? England i mars, Oman i april, Tyskland och Danmark under juli/augisti och Oman igen i december. Nästa år blir det mera mera mera. Världen lockar mer än någonsin!
Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008? Det är i år jag först på riktigt insett hur bra jag verkligen har det. Att jag har eller kan skaffa det mesta jag verkligen vill och därmed har jag blivit mer ödmjuk inför materiella ting. För saker gör mig inte lyckligare på riktigt. Det gör upplevelser. Jag har saknat bästa vännen.
Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas? Hmm. 9 juni när jag tog studenten och äntligen var fri och den 12 när jag kom till skåne och bästa sommaren någonsin tog sin början. Sen datumen jag reste.
Vad är det bästa som hänt dig år 2007? Oh, det är så mycket! Men att jag föt första gången på så länge mått så bra. Gjort så mycket fantastiskt under 07 och fått så fina chanser. Sen finns de hemliga saker också..
Största misstaget? Misstag och misstag. Hur modig jag än blivit så önskar jag ändå att jag var modigare.
Har du varit sjuk eller skadat dig? Inte skadat mig fysiskt me däremot inte alls alltid mått bra psykiskt.
Bästa köpet? Min laptop, systemkameran som snart är här, den gröna kappan med pälskrage och brokadclutchen. Och maaaaaassa mer. Välja? Nää.
Vad spenderade du mest pengar på? Kläder. Och systemkameran.... helt klart systemkameran. Resor.
Vilken var din favorittrend? Jag tycker om det mesta på något sätt men Burberry Prorsums attitydrika kollektion med svart svart svart och nitar kändes rysligt härligt första gången jag såg det och fortfarande idag.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Rihanna - Umbrella (Jaaaaa. töntigt men den bet sig fast!)
Vive la Fetê - Mais
Felix da Housecat - Madame Hollywood
Kanye West - Stronger
Timbaland feat. One Republic - Apologize
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Det har varit en känslomässig bergodalbana som gjort mig ömsom lyckligare än jag någonsin varit tidigare men också långt långt ner där jag aldrig vill vara igen.
Har du förändrats mycket? Verkligen. På många olika sätt. Men jag är så mycket mer på det sättet jag vill vara nu. Och det gör mig glad. Väldigt glad.
Vilket plagg använde du mest? Mina älskade svarta jeans från Åhléns barn, rutiga tygskorna och klänning!
Blev du kär i år? Inte kär. Det har jag ännu aldrig blivit. Men jag kände saker som låg ganska nära. Mer än så varken vill jag eller kan jag säga. :)
Favoritprogram på tv? Haha. Många. Men Lost, DH, Ugly Betty, Kobra, Scrubs, Flying confessions of a free woman
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Det gör jag säkert! HAHA. Jag har alldeles för lätt för att "hata". Dålig egenskap. Dålig dålig!
Bästa boken du läste i år? Så kan man inte fråga mig. Jag läser ju hela tiden. Men Hundra år av ensamhet var spännande och annorlunda.
Något du önskade dig och fick? Jag fick resor, en laptop, en eumoppe, ett körkort och en del annat.
Något du önskade dig men inte fick? En hamster! Jag vill ha en hamster!!!
Årets bästa film? Ow.. svårt. Men Battle Royale satte sina spår. Och gårdagens American history X fick mig att gråta för första gången någonsin till en film. Herregud..
Ett uttryck du missbrukat 2007: Jag missbrukar ljud! Såsom, oh, iih, wii, mihi, aw, knorr, ow och så vidare. Men även söta smeknamn som sockerbit, raring, honey, sötenos, hjärtat mitt osv. Hehe och.. "din hela existens äcklar mig!" ^^ Waaaaahahaha
Något som du irriterat dig på under året? Som Nanó sa; världen! Mänskligheten kommer att utplåna sig själva på grund av vår dumhet, girighet, trångsynthet och ovilja att se sanningen hur nära den än är. Och så är kärleken irriterande. Eller... frustrerande kanske?
Vad gjorde du på din födelsedag 2007? Ensam hemma så jag åkte med nästan alla i Sp, Nv, Es och lite annat folk och spelade brännboll på Tossön, grillade, låg på backen och snackade strunt och myste. Underbart.
De bästa nya människorna du träffade? Som tur är; en massa! Ingen nämnd ingen glömd men shit vad tur jag haft att ha träffat så fantastiska människor!
Hur skulle du beskriva din stil år 2007? Varierat, personligt, färgglatt, klänning och accessoarrikt!
Favoritmånad? Hmm. februari var makalöst med VM i Åre och allt som hörde till, mars med London var sagolikt kul, april med Oman var underbar, juni innan studenten var magiskt, sommaren i sin helhet var oförglömlig, oktober med flickorna blev så mycket bättre än väntat och december var mysig, snörik och härlig i Oman. Eh. alla?
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Det finns det väl alltid. Men jag är så tacksam för det jag fick!
Juli, jag hann knappt blogga alls. Var i skåne, jobbade antingen på apoteket eller under tennisveckan i Båstad men hann ändå förälska mig i Guccis höstkollektion. Och jag är fortfarande kär.
Augusti, Malmöfestivalen med mina babes och en av mina första veckor själv i huset i skåne. Jag insåg att jag är långt ifrån vuxen. Men att alldeles för högklackade skor kan göra en så lycklig!
September, jag var ledsen över att vara hemm i Jämtland efter fyra månader i södern. Men jag tog en massa massa fina bilder i härliga hösten.
Oktober, så klippte jag efter ett års velande min lugg! I oktober hände mycket mycket mycket. men bland annat fick jag träffa underbaraste Clara för första gången! :D
November, också händelserik månad. Mycket lek, mycket tänk och fundering, mycket jobbplanering, mycket folk som jag insåg snart skulle åka och...mycket av allt. 
December, var i Oman och hade det mer underbart än vad som borde vara möjligt.
Mycket mycket mycket av allt nu i både bild och text men det är ändå alldeles pyttelite av mitt hår. Men jag kan kolla tillbaka och vara nöjd. Väldigt nöjd. Det hoppas jag ni också är! :)
Since when forever never ended
Blogg.se har strulat hela dagen så tillslut struntade jag i alltihopa och gav mig ut på en lång promenad iklädd massor av gosiga och varma kläder. Skönt att få frisk dagsluft och vara ute i det fina vädret.
Drog på mig min mysigaste turkosa dunjacka , ny cashmeresjal från Oman, uggboots och grävde fram mina pälsiga öronmuffar från en gömma. Alldeles perfekt michelingubbeformad!
Nyss gick Mian hem dessutom efter snabbvisit innan hon åker tillbaka till sitt jobb och liv på Teneriffa. Så himla roligt att se henne igen. Vår vänskap har varit upp och ned mycket de senaste åren men det är ändå alltid något speciellt med vännerna man känt längst. De har en plats i hjärtat föralltid. Vore så roligt att ta en tur ner och hälsa på!
Jag ser helt seriöst ut som ett barn gör när de "posar". Stela armar och ben och knyckiga vinklar. Men jag tyckte de nya garderinerna var rara med alla blad och löv på så, nu ser ni också det.
Strumpisar x 2, Åhléns. Kjol, fått av Sanshine. Vitt linne, H&M. Dimblå blus med vita blommor och massa knappar, julklappis av Anna. Grå slipover, hittad i en garderob, som jag sen tog av mig. Lååångt halsband, egenknåpat.
Två långa flätor lagda i kors över huvudet och sen fastsatta med nålar.
Titta vad jag hittade häromdagen! Min lilla blå monsterask med resetandborste och tandkräm. Vet inte vart jag fått den ifrån eller hur länge den varit borta men det är ju perfekt kit för små resor. Oanvänd och monsterprydd.
Märklig bild av märkligt barn. Men här ser man min flätfrisyr lite bättre. Och den roliga antika vasen, som mamsellen skull svimma om jag tog sönder, som man kan blåsa i så det låter som en liten trumpet!
Ohhh detssutom har jag värsta emoluggen också. Coolish.
Drog på mig min mysigaste turkosa dunjacka , ny cashmeresjal från Oman, uggboots och grävde fram mina pälsiga öronmuffar från en gömma. Alldeles perfekt michelingubbeformad!
Nyss gick Mian hem dessutom efter snabbvisit innan hon åker tillbaka till sitt jobb och liv på Teneriffa. Så himla roligt att se henne igen. Vår vänskap har varit upp och ned mycket de senaste åren men det är ändå alltid något speciellt med vännerna man känt längst. De har en plats i hjärtat föralltid. Vore så roligt att ta en tur ner och hälsa på!
Jag ser helt seriöst ut som ett barn gör när de "posar". Stela armar och ben och knyckiga vinklar. Men jag tyckte de nya garderinerna var rara med alla blad och löv på så, nu ser ni också det.
Strumpisar x 2, Åhléns. Kjol, fått av Sanshine. Vitt linne, H&M. Dimblå blus med vita blommor och massa knappar, julklappis av Anna. Grå slipover, hittad i en garderob, som jag sen tog av mig. Lååångt halsband, egenknåpat.
Två långa flätor lagda i kors över huvudet och sen fastsatta med nålar.
Titta vad jag hittade häromdagen! Min lilla blå monsterask med resetandborste och tandkräm. Vet inte vart jag fått den ifrån eller hur länge den varit borta men det är ju perfekt kit för små resor. Oanvänd och monsterprydd.
Märklig bild av märkligt barn. Men här ser man min flätfrisyr lite bättre. Och den roliga antika vasen, som mamsellen skull svimma om jag tog sönder, som man kan blåsa i så det låter som en liten trumpet!
Ohhh detssutom har jag värsta emoluggen också. Coolish.
Goldmember
En färg som jag verkligen tycker om och som jag tycker passar mot min hudton är just denna blekt guldiga puderartade nyans. Min vintage balklänning från 50-talet var i just den här guldfärgen och svart exempelvis.
Just nu när jag är brun blir det en fin effekt mot det lite glansiga guldsatinet då jag blir bronzig i min bränna och håret dessutom är naturligt blont. Känns som att det smälter samman bra utan att bli en sandfärgad uppenbarelse av människa och tyg.
Denna vida blus med fladdermuskänsla var ett av plaggen i den proppade påse med fina kläder som jag fick av broders flickvän. Rart som tusan av henne. Ska visa upp alla godbitar en annan dag!
Jag har ytterst märklig frisyr idag med lugg spretande över ansiktet hur jag än gör och fluffiga moln av hårslingor runt skallen. Och som pricken över i olika färger på snoddarna. Greeeeeat.
Svarta stuprörsjeans, julklapp från Anna. Vitt linne, köpt i Oman. Blekguldig blus, julklapp av Anna.
Halsband med jätteprisma, egenknåpad. Guldring med lila sten, arvegods. Liten brosch i form av fluga med ädelstenar, arvegods.
Första och andra bilden är inte mixtrad med men denna drog jag lite i exponeringen och mättnaden för att få fram detaljerna i nacken. Är egentligen inget fan alls av polokrage men denna lösa lilla variant funkade bra och ströp inte alls. Knäpps dessutom med två stora knappar i nacken och ger en extra sak att gilla.
Just nu när jag är brun blir det en fin effekt mot det lite glansiga guldsatinet då jag blir bronzig i min bränna och håret dessutom är naturligt blont. Känns som att det smälter samman bra utan att bli en sandfärgad uppenbarelse av människa och tyg.
Denna vida blus med fladdermuskänsla var ett av plaggen i den proppade påse med fina kläder som jag fick av broders flickvän. Rart som tusan av henne. Ska visa upp alla godbitar en annan dag!
Jag har ytterst märklig frisyr idag med lugg spretande över ansiktet hur jag än gör och fluffiga moln av hårslingor runt skallen. Och som pricken över i olika färger på snoddarna. Greeeeeat.
Svarta stuprörsjeans, julklapp från Anna. Vitt linne, köpt i Oman. Blekguldig blus, julklapp av Anna.
Halsband med jätteprisma, egenknåpad. Guldring med lila sten, arvegods. Liten brosch i form av fluga med ädelstenar, arvegods.
Första och andra bilden är inte mixtrad med men denna drog jag lite i exponeringen och mättnaden för att få fram detaljerna i nacken. Är egentligen inget fan alls av polokrage men denna lösa lilla variant funkade bra och ströp inte alls. Knäpps dessutom med två stora knappar i nacken och ger en extra sak att gilla.
Pass this on
Min Nanóhoney utmanade mig häromdagen och som det mesta som kommer ifrån den flickan så är även detta ovanligt klok och mer än intetsägande i utmaningsväg. Det gillar jag.
1. What's the story behind the name of your blog and your nickname?
Jag har alltid varit intresserad av språk och särskilt latin. Så när jag en dag satt och bläddrade i ett urgammalt latinskt - svenskt lexikon hittade jag ordet aenigma. Detta var ett flertal år sedan och jag använde det då som signatur i början på olika saker när jag ville vara anonym. Och då min tanke var att i början vara väldigt anonym inom bloggvärlden så tyckte jag att det passade perfekt med aenigma som namn på den. För aenigma är alltså latin för hemlighet och/eller gåta. Jag fastnar gärna för ord jag tycker är vackra och aenigma ligger bra i munnen, är kort och har en mjuk sammansättning i bokstäverna som tilltalar mig.
2. Why did you start blogging in the first place?
Likväl som jag alltid varit intresserad av språk så har jag älskat allt vad skriva, läsa och bokstäver i alla möjliga former handlar om. Så när mode blev ett av mina stora intressen och jag inte längre fick utlopp för allt det jag ville skriva i skolan längre så var det en perfekt kombination att fortsätta med det jag tycker om och samtidigt påbörja något nytt, där mode fick vara involverat.
3. What has been your best blogging related experience? What about the worst?
Jag gör som Nanó och börjar med det dåliga. Som dock inte är så mycket. För jag skulle, som alla andra, bli både arg, ledsen och illa berörd av personliga påhopp och ovanligt elaka kommentarer. Men som tur är har jag sluppit oerhört mycket av det hittills. Det tackar jag för. För vad är mer förringande, nedtryckande och sårande än ogrundad elak, kritik från människor man inte känner? De få jag fått har liksom satt sina spår hur få de än är. Sedan har jag insett ju mer jag kommer upp mig i just modebloggvärlden att det är ett väl utvecklat rävspel där man håller varandra om ryggen. Modebloggvärlden är en enda stor klubb för inbördes beundran och jag kan bli otroligt irriterad på att de som ofta ligger i toppen faktiskt sällan förtjänar sin plats där. Men, slumpen avgör.
Det bästa har helt klart varit alla fantastiska möjligheter jag fått utifrån en sak som började likt en liten liten anonym hobby på låg nivå. Låter förvisso ganska larvigt men jag har växt som människa via den, lärt mig en massa om inte bara mode utan också om annat och som sagt fått chanser som jag idag inte fortfarande förstår att jag kunnat få. Det är som en magisk liten saga ibland. Och jag är väldigt tacksam! Men det allra bästa, för att få jobb och tjäna pengar är roligt ja, men faktiskt så är det alla fina, underbara vänner jag funnit genom bloggandet som varit det allra bästa. Jag ska inte nämna några namn så att jag glömmer någon men det är helt makalöst att man via lite modebloggande kan få vänner man numera inte någonsin vill mista. Det är lycka. Och kärlek!
4. What do you think will happen to your blog in 2008?
Ohh, det är så himla mycket jag vill göra och planerna snurrar i skallen som ett roligt litet hamsterhjul. (med en påtagligt speedad hamster springandes i!) Utveckling för en framåt och jag strävar alltid framåt men framförallt uppåt. Jag behöver inte ligga på bloggtoppen och därmed tvingas skriva om triviala saker som alla andra redan sagt men jag vill fortsätta göra bloggen personlig, kreativ och mångfacetterad. I alla bemärkelser!
Har massa idéer om hur förändringar, nya påfund och utveckling inom många områden men jag vill inte avslöja för mycket. Men chanserna jag fått genom bloggandet ska tas till vara på och det kommer även att synas på aenigma.blogg.se! Projekt ska snart sättas i rullning och jag ser fram emot det otroligt mycket!
Jag vill veta mer om Sarah, Sofia, Hanna och Emelies dåvarande, nuvarande och framtida bloggning.
1. What's the story behind the name of your blog and your nickname?
Jag har alltid varit intresserad av språk och särskilt latin. Så när jag en dag satt och bläddrade i ett urgammalt latinskt - svenskt lexikon hittade jag ordet aenigma. Detta var ett flertal år sedan och jag använde det då som signatur i början på olika saker när jag ville vara anonym. Och då min tanke var att i början vara väldigt anonym inom bloggvärlden så tyckte jag att det passade perfekt med aenigma som namn på den. För aenigma är alltså latin för hemlighet och/eller gåta. Jag fastnar gärna för ord jag tycker är vackra och aenigma ligger bra i munnen, är kort och har en mjuk sammansättning i bokstäverna som tilltalar mig.
2. Why did you start blogging in the first place?
Likväl som jag alltid varit intresserad av språk så har jag älskat allt vad skriva, läsa och bokstäver i alla möjliga former handlar om. Så när mode blev ett av mina stora intressen och jag inte längre fick utlopp för allt det jag ville skriva i skolan längre så var det en perfekt kombination att fortsätta med det jag tycker om och samtidigt påbörja något nytt, där mode fick vara involverat.
3. What has been your best blogging related experience? What about the worst?
Jag gör som Nanó och börjar med det dåliga. Som dock inte är så mycket. För jag skulle, som alla andra, bli både arg, ledsen och illa berörd av personliga påhopp och ovanligt elaka kommentarer. Men som tur är har jag sluppit oerhört mycket av det hittills. Det tackar jag för. För vad är mer förringande, nedtryckande och sårande än ogrundad elak, kritik från människor man inte känner? De få jag fått har liksom satt sina spår hur få de än är. Sedan har jag insett ju mer jag kommer upp mig i just modebloggvärlden att det är ett väl utvecklat rävspel där man håller varandra om ryggen. Modebloggvärlden är en enda stor klubb för inbördes beundran och jag kan bli otroligt irriterad på att de som ofta ligger i toppen faktiskt sällan förtjänar sin plats där. Men, slumpen avgör.
Det bästa har helt klart varit alla fantastiska möjligheter jag fått utifrån en sak som började likt en liten liten anonym hobby på låg nivå. Låter förvisso ganska larvigt men jag har växt som människa via den, lärt mig en massa om inte bara mode utan också om annat och som sagt fått chanser som jag idag inte fortfarande förstår att jag kunnat få. Det är som en magisk liten saga ibland. Och jag är väldigt tacksam! Men det allra bästa, för att få jobb och tjäna pengar är roligt ja, men faktiskt så är det alla fina, underbara vänner jag funnit genom bloggandet som varit det allra bästa. Jag ska inte nämna några namn så att jag glömmer någon men det är helt makalöst att man via lite modebloggande kan få vänner man numera inte någonsin vill mista. Det är lycka. Och kärlek!
4. What do you think will happen to your blog in 2008?
Ohh, det är så himla mycket jag vill göra och planerna snurrar i skallen som ett roligt litet hamsterhjul. (med en påtagligt speedad hamster springandes i!) Utveckling för en framåt och jag strävar alltid framåt men framförallt uppåt. Jag behöver inte ligga på bloggtoppen och därmed tvingas skriva om triviala saker som alla andra redan sagt men jag vill fortsätta göra bloggen personlig, kreativ och mångfacetterad. I alla bemärkelser!
Har massa idéer om hur förändringar, nya påfund och utveckling inom många områden men jag vill inte avslöja för mycket. Men chanserna jag fått genom bloggandet ska tas till vara på och det kommer även att synas på aenigma.blogg.se! Projekt ska snart sättas i rullning och jag ser fram emot det otroligt mycket!
Jag vill veta mer om Sarah, Sofia, Hanna och Emelies dåvarande, nuvarande och framtida bloggning.
Baby when the lights go out
Det är dagar som dessa som gör mig frustrerad och lugn på samma gång. Jag gör lite allt möjligt men inte exakt det jag borde, maila tidningar i skåne om jobb i sommar som frilansjournalist, men knåpar dock mentalt på min CV, fixar en present som nog är något av det mest komplicerade jag gjort, läser bloggar som jag aldrig brukar men som betyder så mycket mer för att de innehåller just så mycket mer. Mer än bara ytligheter och MiuMiuskor. Verklighet och allt det råa som livet bjuder vissa på. En dag ska jag länka. Så ni också får läsa. Det borde ni.
Sen så har jag kommit fram till den bittra sanningen över hur mycket jag verkligen saknar de mina i skåne. För kroppsligt är jag här men det är där nere, på Bjäre vid havet, som hjärtat är. Jag är less på kansken, vet inte, om och men i oändliga velanden. Jag vet att jag inte alltid är den bästa vännen med raka beslut eller den som alltid hör av sig. Och särskilt inte till de som förtjänar det mest. Men jag saknar Sanna my sunshine och de andra. Som alltid finns där. Hur lite eller mycket jag än förtjänar det.
Sitter och funderar över modebloggsnormerna. Att man ibland tar bilder och påstår att man bara slängt på sig något. Det tror jag är bullshit. Visst har man mer eller mindre genomtänkta outfits på sig men man är inte sitt skabbigaste jag i modebloggvärldens bilder. Just nu sitter jag dessutom och undrar hur någon någonsin kunnat kalla mitt hår för drömhåret. Det perfekta svallet. Nytvättat, oborstat sen tre dagar, förvisso mjukt och fräscht doftande men likt en burrig gran ser det ut. Luggen fastspänd motsträvigt och några lösa slingor som kittlar i ögonen. Stickade strumpor, mangofärgat linne och ullkofta. Inte trendigt, men bekvämt.
Så här kommer lite bilder från min fina semester för snart två veckor sedan;
Flätade flipflops med pärlor (våga vägra äckliga plastfloppisar!), Benetton. Marina minishorts med guldknappar och smala ränder i blått och vitt, Zara. Vitt linne med liten rosett, köpt i Oman. Puffig, rosa blus med broderier, Vero Moda. Rosa, paisleymönstrad scarf runt håret, fått av farmor.
Pics tagna i en av hotellets fina stentrappor som fortfarande, vid 12.00 på natten, var varma av dagens sol. Den första är tagen på stranden dock. Egentligen en helt misslyckad bild men jag gillar hur jag suddas ut i intet och havet som smälter samman med himlen. En rosa, blå fläck med bruna ben som försvinner som en akvarellteckning med för mycket vatten.
Jag tycker fortfarande inte om bilder som är tagna i speglar. Men vad gör man inte när man har bråttom till middag? Och är sugen på att göra peacetecken åt fel håll?!
Sen så har jag kommit fram till den bittra sanningen över hur mycket jag verkligen saknar de mina i skåne. För kroppsligt är jag här men det är där nere, på Bjäre vid havet, som hjärtat är. Jag är less på kansken, vet inte, om och men i oändliga velanden. Jag vet att jag inte alltid är den bästa vännen med raka beslut eller den som alltid hör av sig. Och särskilt inte till de som förtjänar det mest. Men jag saknar Sanna my sunshine och de andra. Som alltid finns där. Hur lite eller mycket jag än förtjänar det.
Sitter och funderar över modebloggsnormerna. Att man ibland tar bilder och påstår att man bara slängt på sig något. Det tror jag är bullshit. Visst har man mer eller mindre genomtänkta outfits på sig men man är inte sitt skabbigaste jag i modebloggvärldens bilder. Just nu sitter jag dessutom och undrar hur någon någonsin kunnat kalla mitt hår för drömhåret. Det perfekta svallet. Nytvättat, oborstat sen tre dagar, förvisso mjukt och fräscht doftande men likt en burrig gran ser det ut. Luggen fastspänd motsträvigt och några lösa slingor som kittlar i ögonen. Stickade strumpor, mangofärgat linne och ullkofta. Inte trendigt, men bekvämt.
Så här kommer lite bilder från min fina semester för snart två veckor sedan;
Flätade flipflops med pärlor (våga vägra äckliga plastfloppisar!), Benetton. Marina minishorts med guldknappar och smala ränder i blått och vitt, Zara. Vitt linne med liten rosett, köpt i Oman. Puffig, rosa blus med broderier, Vero Moda. Rosa, paisleymönstrad scarf runt håret, fått av farmor.
Pics tagna i en av hotellets fina stentrappor som fortfarande, vid 12.00 på natten, var varma av dagens sol. Den första är tagen på stranden dock. Egentligen en helt misslyckad bild men jag gillar hur jag suddas ut i intet och havet som smälter samman med himlen. En rosa, blå fläck med bruna ben som försvinner som en akvarellteckning med för mycket vatten.
Jag tycker fortfarande inte om bilder som är tagna i speglar. Men vad gör man inte när man har bråttom till middag? Och är sugen på att göra peacetecken åt fel håll?!
Kontraster
Den här dagen är ett töcken av värme och kyla på alla möjliga plan. På ett sätt gillar jag då att hela bloggvärlden går i en slags julkoma och ingen gör sig särskilt besvär att blogga kontinuerligt. Men å andra sidan så frustrerar det mig då det är så mycket ideér jag har snurrandes i skallen. Jag antar att jag får vänta. Imorgon är det fredag. Jag är lite sugen på att åka till stan, luncha med ett hjärta eller två och kika på hysterin. Men det känns fjärran.
Kikade igenom papis bilder från Oman, nu har jag både mina papis och broders bilder. Mycket är densamma men det mesta är ändå fotografiska motoler. Vi har fotograferat och tänkt olika och det syns verkligen på bilderna när man scrollar igenom alla. Broder går in för att ta effektfulla bilder som ofta blir råvackra, papi för att fånga kontraster och anda och jag vill ha det ur konstnärliga perspektiv med ren stilfullhet och mjuka kontra vassa övergångar. Dessa är några av papis;
Utsikt från deras veranda på markplan upp mot en av poolerna och mellan palmerna. Glödande ljus som jag blir varm utav bara att se på.
Jag står precis i vattenbrynet och gräver ned fötterna i sanden. I min fina sidenklänning från second hand i Båstad och med uppsatt hår.
Vissa människor har udda talanger. Jag exempelvis är tydligen superbra på att fånga vilda och livs levande djur. I vanliga fall är jag fågelspecialist men under denna semestern bespetsade jag mig på att likt Greenpeace rädda små fiskar ur läskiga fiskares fångstgrepp. Jag helt sonika snodde en fisk som låg och gapade på backen då de tappade den innan den hann hamna i dödens lastbil. Eh.. sen ville jag fotograferas med den. Men sen fick den, något omtöcknad hoppa tillbaka i varma, gosiga havet. Lev gott lilla fischken min!
Snorkeltur mitt ute i ingenstans vid kusten med horisonten och himlen som kuliss och Dufarbergen som bakgrund med örnar cirklande ovanför våra huvuden. Sagolikt vackert. Ni ska få se bläckisen sen från havet.
Jag är barnsligt förtjust i palmer. Vajande, prasslande, höga, knotiga, släta, underbara palmer.
Kikade igenom papis bilder från Oman, nu har jag både mina papis och broders bilder. Mycket är densamma men det mesta är ändå fotografiska motoler. Vi har fotograferat och tänkt olika och det syns verkligen på bilderna när man scrollar igenom alla. Broder går in för att ta effektfulla bilder som ofta blir råvackra, papi för att fånga kontraster och anda och jag vill ha det ur konstnärliga perspektiv med ren stilfullhet och mjuka kontra vassa övergångar. Dessa är några av papis;
Utsikt från deras veranda på markplan upp mot en av poolerna och mellan palmerna. Glödande ljus som jag blir varm utav bara att se på.
Jag står precis i vattenbrynet och gräver ned fötterna i sanden. I min fina sidenklänning från second hand i Båstad och med uppsatt hår.
Vissa människor har udda talanger. Jag exempelvis är tydligen superbra på att fånga vilda och livs levande djur. I vanliga fall är jag fågelspecialist men under denna semestern bespetsade jag mig på att likt Greenpeace rädda små fiskar ur läskiga fiskares fångstgrepp. Jag helt sonika snodde en fisk som låg och gapade på backen då de tappade den innan den hann hamna i dödens lastbil. Eh.. sen ville jag fotograferas med den. Men sen fick den, något omtöcknad hoppa tillbaka i varma, gosiga havet. Lev gott lilla fischken min!
Snorkeltur mitt ute i ingenstans vid kusten med horisonten och himlen som kuliss och Dufarbergen som bakgrund med örnar cirklande ovanför våra huvuden. Sagolikt vackert. Ni ska få se bläckisen sen från havet.
Jag är barnsligt förtjust i palmer. Vajande, prasslande, höga, knotiga, släta, underbara palmer.
Mer krimskrams!
Jag har fortfarande massor av bilder från Oman som jag helt hjärtlöst och despotiskt tänker strunta i om ni kanske inte vill se och alltså lägga upp, och dessutom en hel del av shoppingen därifrån kvar att visa. Men jag är trött och gnällig. Så det blir lite bilder jag redan tagit på mer av det roliga krimskramset som jag inhandlade i Salalah.
Ett roligt LVhårspänne som är blingigt som få. Vi ska parta i Åre i vinter, spännet och jag!
Jag har nu en lite för lång lugg för att den bara ska kunna hänga hur som helst och då är dessa perfekta att haka fast lösa slingor med runt ansiktet. Långa och bra.
Jag älskar armband. Och köper ständigt nya. Men dessa är mina favoriter just nu. Otroligt små och alltså exemplariska för mina tunna handleder och puttehänder. Rött och guld i detaljrik symbios.
De små jordgubbsspännena i tyg fick snabbt sällskap av dessa paljettiga från Lulu Shoppingcenter. Ett hjärta och en jordgubbe att spänna fast bara luggen med. Tokigt barnsliga och tokigt begärliga. Tokigt mina alltså!
The day after tomorrow
Igår var det roligt. Igår susade vi hem till Hanna och satt på golvet och pratade strunt i några timmar, petade på Amandans minishaker som fick alkohol och läsk att spruta likt en något läskig fontän och kramades en hel del. Eller. Jag kramade en massa på Amandicon som snart åker tillbaka till Paris och gör mig borttappad igen. Och Hannas frånfälle inom kort ska vi inte ens tänka på. Men. Sen bar det ut i natten, alldeles för många i en liten bil, in till Åre, bankomaten och Dippan.
Diss av Dahlboms, mumsiga pommes frites på Max och krass musik men många "ihh, vad länge sedan jag såg diiiiig!". Och en hel del besynnerliga, malplacerade brats och tjejer med för mycket ful hårförlängning, störiga Guccilogoväskor på armen och lite för tighta jeans. Det var en rolig kväll ändå.
Hets hets hets blev det på slutet när msnkonversationen med ElinPelin drog ut på tiden och jag skulle packa. Så bilderna togs mittelinatten vid klockan 03.14 i vår fashionabla tvättstuga. Fräsch som en nyponros och med de enda funna strumporna på fötterna. Strumpor med glow in the dark-dödskallar på. De ska jag ha på mig på krogen nästa gång jag vill vara festens mittpunkt. De är likt magneter nämligen. ...
Svarta stuprörsjeans, Åhlens Att. Ny present från bästaste Anna och tillila broders flickvän. Kärlek vid första ögonkastet-linne, Topshop. Också ny present från densamma fina Anna. 10 skramliga armband i rött/guld/vitt, Glitter och inköpta i Oman. Knasigt hår som förpassades till en knut och alldeles för lång lugg. Sen pallade jag inte med några heels att bryta benen i på väg till och från bilen i halkan så det blev skönaste gubbeskorna.
Jag diggar inte dekolletagefokus så himlans mycket och har hittills inte hittat en fin klänning eller ett linne med ryggringning som faller i smaken så gissa om jag blev glad när jag fiskade upp denna raring. Perfekt när man har lite bränna att show of. Enda som funkar under är dock en liten bikiniöverdel.
Väl hemma så var det himmelskt att knapra lakritsknäck och dricka julmust för att sen somna med en filosofisk, teologisk bok på näsan.
Jag berättade senast igår för mina vänner att jag aldrig har mjukisbyxor på mig. För hur skönt det än är och hur ensam hemma jag än är så känner jag mig inte bekväm i dem. Det känns så töntigt och liksom för fult för att ens slöa eller träna i. Men igår hittades det paret jag åkte med skolan till Paris, med buss, i och jag försöker nu vänja mig. För i vanliga fall myser jag runt i en gosig klänning. Nu är det för kallt. Så varsågod, beskåda Kajsa i mjukiskläder och stickade strumpor, för kanske en av de första gångerna någonsin. (ni ser ju hur obekväm jag är på bilden!)
Familjen - Det snurrar i min skalle
Diss av Dahlboms, mumsiga pommes frites på Max och krass musik men många "ihh, vad länge sedan jag såg diiiiig!". Och en hel del besynnerliga, malplacerade brats och tjejer med för mycket ful hårförlängning, störiga Guccilogoväskor på armen och lite för tighta jeans. Det var en rolig kväll ändå.
Hets hets hets blev det på slutet när msnkonversationen med ElinPelin drog ut på tiden och jag skulle packa. Så bilderna togs mittelinatten vid klockan 03.14 i vår fashionabla tvättstuga. Fräsch som en nyponros och med de enda funna strumporna på fötterna. Strumpor med glow in the dark-dödskallar på. De ska jag ha på mig på krogen nästa gång jag vill vara festens mittpunkt. De är likt magneter nämligen. ...
Svarta stuprörsjeans, Åhlens Att. Ny present från bästaste Anna och tillila broders flickvän. Kärlek vid första ögonkastet-linne, Topshop. Också ny present från densamma fina Anna. 10 skramliga armband i rött/guld/vitt, Glitter och inköpta i Oman. Knasigt hår som förpassades till en knut och alldeles för lång lugg. Sen pallade jag inte med några heels att bryta benen i på väg till och från bilen i halkan så det blev skönaste gubbeskorna.
Jag diggar inte dekolletagefokus så himlans mycket och har hittills inte hittat en fin klänning eller ett linne med ryggringning som faller i smaken så gissa om jag blev glad när jag fiskade upp denna raring. Perfekt när man har lite bränna att show of. Enda som funkar under är dock en liten bikiniöverdel.
Väl hemma så var det himmelskt att knapra lakritsknäck och dricka julmust för att sen somna med en filosofisk, teologisk bok på näsan.
Jag berättade senast igår för mina vänner att jag aldrig har mjukisbyxor på mig. För hur skönt det än är och hur ensam hemma jag än är så känner jag mig inte bekväm i dem. Det känns så töntigt och liksom för fult för att ens slöa eller träna i. Men igår hittades det paret jag åkte med skolan till Paris, med buss, i och jag försöker nu vänja mig. För i vanliga fall myser jag runt i en gosig klänning. Nu är det för kallt. Så varsågod, beskåda Kajsa i mjukiskläder och stickade strumpor, för kanske en av de första gångerna någonsin. (ni ser ju hur obekväm jag är på bilden!)
Familjen - Det snurrar i min skalle
Hjälp!
Hurry Curry!
Nu ska jag in till Åre och partaja ute på Dippan/Bygget!
Vi ses i den...dimman?
Snöbollar till alla!
Senaste dagarna har bloggvärlden gått på lågvarv under tiden jag varit hur pepp som helst på att just spruta ut mig varierade inlägg. Alltså till inte så mycket nytta. Så jag har lagt band på mig. Men eftersom jag spenderat hela dagen, och första dagen, i skidbacken hemma i Åre så får jag göra det där inlägget som alla andra redan gjort. Ni sitter och knaprar små prinskorvar och ojjar er över mängden sill som slunkit ned med julmusten. Det gör jag med. Fast jag gör detta samtidigt. (Fast jag äter ju inte sill då.)
Ska inte bli långrandig utan ville bara säga; Så himla mycket god jul till alla.
Er som står mig verkligen nära och som jag faktiskt älskar, ni vet vilka ni är, de som kommer tätt efter och är underbara på alla sätt och vis, ni vet också vilka ni är. Och ni som inte tycker om mig, som jag säkerligen inte tycker om tillbaka, jag önskar er en god jul också. För det förtjänar de flesta. En fin, god jul.
Lägg märket till att jag inte önskar att ni får så mycket presenter. För ärligt talat, de flesta som bloggar köper redan mängder med kläder och fina ting. Då kan julen istället för att vara en högtid av materialismens kärna och största drivkraft vara en tid då man är med de man tycker om. Och äter.
Puss på er!
Det var kanske inte världens bästa skiddag med stenhård issnö. Men vad gör det när man är i gott sällskap och får massa små söta sms och telefonsamtal som säger "goooood jul"?
Klart att jag ska lägga upp ett ritat alster så här denna dagen också. En av mina nygjorda och kanske favorit?
Peace out vänner, och ta hand om er!
Ska inte bli långrandig utan ville bara säga; Så himla mycket god jul till alla.
Er som står mig verkligen nära och som jag faktiskt älskar, ni vet vilka ni är, de som kommer tätt efter och är underbara på alla sätt och vis, ni vet också vilka ni är. Och ni som inte tycker om mig, som jag säkerligen inte tycker om tillbaka, jag önskar er en god jul också. För det förtjänar de flesta. En fin, god jul.
Lägg märket till att jag inte önskar att ni får så mycket presenter. För ärligt talat, de flesta som bloggar köper redan mängder med kläder och fina ting. Då kan julen istället för att vara en högtid av materialismens kärna och största drivkraft vara en tid då man är med de man tycker om. Och äter.
Puss på er!
Det var kanske inte världens bästa skiddag med stenhård issnö. Men vad gör det när man är i gott sällskap och får massa små söta sms och telefonsamtal som säger "goooood jul"?
Klart att jag ska lägga upp ett ritat alster så här denna dagen också. En av mina nygjorda och kanske favorit?
Peace out vänner, och ta hand om er!
Every breath counts
Idag har jag varit ledsen och vemodig. Jag tänker inte berätta varför. Men ibland gör det ont i hjärtat när man förstår hur orättvist livet är. Och då är jag ändå inte en av dem som lider mest. Jag står på ett hörn, vid sidan av och inser att livet är jävligt skört. Igen. Men man ska vara glad för varje andetag man kan ta.
Men inte deppa när det om några timmar är julafton. För jag har också domderat över julgranen, ätit massa kakor och gjort mig en tischa. Hade glömt bort hur roligt det är att måla och kludda med min fina textilfärg. Höll på med det jättemycket i perioder förr och även om photoscreen ger ett otroligt mycket mer perfekt tryck så är det extra kul att måla på fri hand. Så idag gjorde jag denna på en lite tjockare, kritvit, tischa från H&Mbarn. Har funderat på det länge och det kliade förr mycket i fingrarna för att bolla med julgranskulor endast. Så här blev det. Lite mer utvecklad med pingvinen på ryggen. Han gråter. För hans värld håller på att smälta. Tänk på det nu i juletid, och inte bara på presenter. Alla pingviner är inte så bra på att simma nämligen.
Det står allts "Stop global warming" över bröstet med spretiga bokstäver. Och på baksidan är det en ledsen pingvin som står på lite isflak som blev över. Det andra har smält. Hjälp honom få tillbaka sitt hem. Ishem.
Men inte deppa när det om några timmar är julafton. För jag har också domderat över julgranen, ätit massa kakor och gjort mig en tischa. Hade glömt bort hur roligt det är att måla och kludda med min fina textilfärg. Höll på med det jättemycket i perioder förr och även om photoscreen ger ett otroligt mycket mer perfekt tryck så är det extra kul att måla på fri hand. Så idag gjorde jag denna på en lite tjockare, kritvit, tischa från H&Mbarn. Har funderat på det länge och det kliade förr mycket i fingrarna för att bolla med julgranskulor endast. Så här blev det. Lite mer utvecklad med pingvinen på ryggen. Han gråter. För hans värld håller på att smälta. Tänk på det nu i juletid, och inte bara på presenter. Alla pingviner är inte så bra på att simma nämligen.
Det står allts "Stop global warming" över bröstet med spretiga bokstäver. Och på baksidan är det en ledsen pingvin som står på lite isflak som blev över. Det andra har smält. Hjälp honom få tillbaka sitt hem. Ishem.
Let my feets lead me forward
Jag har blivit utnämnd till familjens mest inaktiva juluppfyllare. Folk springer omkring och gör knäck, dammsugar med något maniskt i blicken, inhandlar mängder med margarin till suspekta saker som ska stå på julbordet och ställer tomtar överallt. (När man ser alla tomtar tänker i alla fall jag på George Orwells 1984. Storebror ser ALLT)
Världen klär sig i rött, snurrar in sig i glitter, pratar om olika sorters senap och tittar beslöjat på sina skeva granar.
Vad gör jag?
Ikläder mig idelt plagg i ljustblått, rosa, vitt och rutigt som en picknickfilt, äter apelsin och tänker på sommarvindar.
I Norrköping ritade jag den här. I handen håller hon väskan jag inte kan sluta tänka på. Gul, stor, från H&M.
Sugarhoney kom hem som den förlorade delen av mitt hjärta och gav mig lite inspirationslitteratur i magasinform från Paris.
Ganska så ofta. Det vill säga hela tiden. Har jag med mig minst en pennstump och lite papper. Så att jag kan skriva upp kloka saker jag läser.
Darn ankelbiter
Jag har en liten defekt i min hjärna. Det finns inget riktigt namn för den men den går ut på ungefär följande; så fort jag tittar på film, eller egentligen TV överhuvudtaget, det kan vara verklighetsbaserat eller totalt made up, och pinsama saker händer; då applicerar jag liksom hela situationen på mig själv och vill helst lägga mig under en sten och dö. Jag kan inte rå för det! Det bara händer, jag sitter där och tänker "nej nej NEJ, vad gör de, nej, vad händer vad gör JAG?" och sen måste jag sprinta därifrån på trummande små ben. För jag fixar inte och sitta kvar och nästan se mig själv göra bort mig. Nää. Det är en skada jag har. Funderar på att döpa den efter migsjälv, göra det till ett syndrom och få Nobelpriset i kanske medecin. Eller kemi.
Ja, jag sprang alldeles nyss iväg från Sweet Home Alabama när McDreamy kommer och ska överraska Reese Witherspoon, det blir ju genast mycket värre att jag jämförs med just henne och då bara ännu mer kan känna hur jag gör bort mig i form av just henne, och allting bara blir feeeeeeeeeel. Buhuu
Nu frossar vi i Oman istället, andas lugnt och tänker; "att vi har solen i magen". Ja.
Varm varm sand med varm varm sol på Kajsas på vatten tomma tomma skalle resulterar som vanligt i solsting. Denna gången låg jag bara med pannan på kaklet i badrummet och önskade att jag skule dö i 45 minuter. Nytt rekord!! Ser ni landets flagga mellan palmerna?
Upplägget var så här va; Jag, mamsellen och papi bokade resan först. Och jag fick eget rum på finfina Crowne Plaza. Sen kom broder med flickvän och sa "vi vill med!" och de fick inte plats på vårt hotell. Så de fick bo här, på det puttenuttiga hotellet med en svensk fjälltavla i receptionen. Creepy, I know.
För en vecka sen låg jag på magen i sanden och snosade skönt i solen bakom denna stolen. Det behövs inga fler ord.
Japp. Den bleka tönten är jag. Första kvällen, i ny klänning, i en av mina gigantiska sängar (jag hade två) med knasig lugg och helt sinnessjuka ögon. Waoowiii
Ja, jag sprang alldeles nyss iväg från Sweet Home Alabama när McDreamy kommer och ska överraska Reese Witherspoon, det blir ju genast mycket värre att jag jämförs med just henne och då bara ännu mer kan känna hur jag gör bort mig i form av just henne, och allting bara blir feeeeeeeeeel. Buhuu
Nu frossar vi i Oman istället, andas lugnt och tänker; "att vi har solen i magen". Ja.
Varm varm sand med varm varm sol på Kajsas på vatten tomma tomma skalle resulterar som vanligt i solsting. Denna gången låg jag bara med pannan på kaklet i badrummet och önskade att jag skule dö i 45 minuter. Nytt rekord!! Ser ni landets flagga mellan palmerna?
Upplägget var så här va; Jag, mamsellen och papi bokade resan först. Och jag fick eget rum på finfina Crowne Plaza. Sen kom broder med flickvän och sa "vi vill med!" och de fick inte plats på vårt hotell. Så de fick bo här, på det puttenuttiga hotellet med en svensk fjälltavla i receptionen. Creepy, I know.
För en vecka sen låg jag på magen i sanden och snosade skönt i solen bakom denna stolen. Det behövs inga fler ord.
Japp. Den bleka tönten är jag. Första kvällen, i ny klänning, i en av mina gigantiska sängar (jag hade två) med knasig lugg och helt sinnessjuka ögon. Waoowiii
Kajsa äta fisk
Jag hade lite lite att göra idag. (Frågar ni mina föräldrar så skulle de dock säga att jag inte alls hade lite att göra bara det att jag undvek det jag skulle ta itu med och smet undan från att hjälpa till med annat.)
Så jag lekte med min lilla älskling och talade om för den att jag längtar efter min nya, större älskling men att trots att den kommer kunna ta en miljon gånger bättre bilder så var ändå lilla älsklingen först. Och har förevigt en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Sen fick fischken bli dagens offerlamm.
Det kan ju tilläggas då att jag knappt ens äter fiskkött egentligen. Och att ingen liten firre kom till skada under denna fotoserie. På hedersord.
I huvudrollen som offerlamm/fisk - Den japanska karpen i metall från Glitter
I rollen som bestialisk Gollumwannabe - Kajsa
Kameraman - Lilla älsklingen med självutlösare
Regissering - Fischken
Musik (som man själv fick tänka sig fanns där); ett dramatiskt, klassiskt stycke, typ Chopin.
Slut
Så jag lekte med min lilla älskling och talade om för den att jag längtar efter min nya, större älskling men att trots att den kommer kunna ta en miljon gånger bättre bilder så var ändå lilla älsklingen först. Och har förevigt en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Sen fick fischken bli dagens offerlamm.
Det kan ju tilläggas då att jag knappt ens äter fiskkött egentligen. Och att ingen liten firre kom till skada under denna fotoserie. På hedersord.
I huvudrollen som offerlamm/fisk - Den japanska karpen i metall från Glitter
I rollen som bestialisk Gollumwannabe - Kajsa
Kameraman - Lilla älsklingen med självutlösare
Regissering - Fischken
Musik (som man själv fick tänka sig fanns där); ett dramatiskt, klassiskt stycke, typ Chopin.
Slut
And its you when I look in the mirror
Sitter och petar lite på min guldklocka om handleden. Ett av de finaste minnena jag har från mormor. Det är skönt att ha den på sig och veta att hon också haft det. För nu när den ligger mot min tunna hud runt handleden så vet jag ju att den suttit på samma sätt på henne, känt pulsslagen och sakta blivit varm av blodet som går ut i fingrarna.
Jag är inte särskilt förtjust i julen. Inte längre. Numera blir jag lite illa till mods. Ledsen och vemodig.
Det finns inte ens en historia bakom varför jag blir så. Men den där euforin man befann sig i som liten, dagarna i ett gnistrande rött delirium, är borta och jag har slutat leta, söka och känna efter det innuti.
Så då sitter jag hellre med mormor nära mig genom hennes klocka. Låter ljuset spegla sig i guldet och mina tankar får vandra tillbaka till innan jag fyllde sex. Då var det vackraste jag visste reflexerna i julgranskulorna från slutet av 1800-talet med påsydda pärlor.
Det har stormat sen vi kom hem från semestern. Blåst, töat, blivit halt, småregnat och långsamt men säkert blivit dystert. Snön ligger ledsen och blekt på marken täckt med barr. Jag blir illamående när jag täker på att detta är effekterna av global uppvärmning, miljöproblem och vårt jävla oansvar mot jorden. Jag mår illa.
Kleinblå stuprör, Vero Moda. Svart linne, H&M. Halsband av kulor och sidenband, H&M.
Gårdagens trassliga lockar och lite hårspännen. Och guldklockan, arvegods från mormor.
Difusa lockar.
Jag är inte särskilt förtjust i julen. Inte längre. Numera blir jag lite illa till mods. Ledsen och vemodig.
Det finns inte ens en historia bakom varför jag blir så. Men den där euforin man befann sig i som liten, dagarna i ett gnistrande rött delirium, är borta och jag har slutat leta, söka och känna efter det innuti.
Så då sitter jag hellre med mormor nära mig genom hennes klocka. Låter ljuset spegla sig i guldet och mina tankar får vandra tillbaka till innan jag fyllde sex. Då var det vackraste jag visste reflexerna i julgranskulorna från slutet av 1800-talet med påsydda pärlor.
Det har stormat sen vi kom hem från semestern. Blåst, töat, blivit halt, småregnat och långsamt men säkert blivit dystert. Snön ligger ledsen och blekt på marken täckt med barr. Jag blir illamående när jag täker på att detta är effekterna av global uppvärmning, miljöproblem och vårt jävla oansvar mot jorden. Jag mår illa.
Kleinblå stuprör, Vero Moda. Svart linne, H&M. Halsband av kulor och sidenband, H&M.
Gårdagens trassliga lockar och lite hårspännen. Och guldklockan, arvegods från mormor.
Difusa lockar.
About love
Jag samlar på flygplatser.
Det är en sån där sak som jag fortfarande tycker om från barndomen så pass mycket att jag inte släpper taget. Att samla på saker. Jag har för länge sen vuxit ifrån min suddigumssamling, min kottsamling och högen med pärlor som jag aldrig gjorde något utav utan bara köpte för att de var fina. Nu samlar jag bara på minnen, abstrakta som endast finns i hjärnan och hjärtat och i form av konkreta små ting som gör att jag aldrig glömmer vart jag hittade dem. Hur det luktade just då, om jag var glad, om det var fint väder. Och så samlar jag på flygplatser.
Det är svårt att sätta ord på känslan, men jag har alltid älskat tanken på varje gång jag befunnit mig bland människor på väg. På väg hem, bort, till något nytt, tillbaka dit de kommer ifrån, över himlen. Det är inte alltid roliga stunder på flygplatser. Men det är äkta stunder. Känslor, lukter, intryck, människor och ja, allt. Man är oftast stressad, lite trött och bagaget är sådär smått på villovägar. Men ändå så finns den berusande känslan av att stå mitt i ett centrum av hela världen. En plats där man kan ta sig till i princip vad som helst, bara man vill. Och vågar.
Det är det jag älskar med flygplatser. Att det är en Narnialiknande dörr i garderoben till världen utanför
Arlanda, nya utrikeshallen, tidigare på morgonen än det borde vara möjligt att kunna gå upp. Eller ens existera.
På väg till Salalah. Väntan väntan väntan. Men jag väntar beydligt hellre på en flygplats än någon annanstans.
Dessutom kan man läsa de underbara "installationerna" mellan våningarna. Och det gör mig lika glad varje gång.
"JAG ÄR VÄRLDSMEDBORGARE, ALLA LÄNDER ÄR MITT HEM" "JAG ÄR FRÄMLING ÖVERALLT"
En vacker dag kanske jag skriver en bok om alla flygplatser jag sett, varit på, besökt, gått igenom. Eller inte. Kanske bara pratar jag lite mer om det på bloggen. Reflexterar över det igen. Min förtjusning i flygplatser.
Jag tycker egentligen inte särskilt mycket om väldigt oväntade överraskningar. Det gör mig osäker. Jag känner mig tagen på sängen. Oförberedd. Sårbar och utan kontrollen jag eftersträvar. Men ibland är det så underbart.
Som att sitta i sitt vardagsrum under en filt med luggen fastklämt under ett spänne som vägrar fästa allt hår så det trillar ned i ansiktet, en lite avslagen cola i handen och ljuset från en lampa i ögonen. Och så hör man ett "hej", tittar upp och inser att någon som borde vara i Paris, någon som man inte sett på 6 månader och någon som man älskar väldigt mycket är den som sagt hej. Och som står där i ens vardagsrum. Det är en oväntad överraskning.
Och jag är så glad för den. Kärlek till sina vänner kan slå allt. Verkligen allt.
Det är en sån där sak som jag fortfarande tycker om från barndomen så pass mycket att jag inte släpper taget. Att samla på saker. Jag har för länge sen vuxit ifrån min suddigumssamling, min kottsamling och högen med pärlor som jag aldrig gjorde något utav utan bara köpte för att de var fina. Nu samlar jag bara på minnen, abstrakta som endast finns i hjärnan och hjärtat och i form av konkreta små ting som gör att jag aldrig glömmer vart jag hittade dem. Hur det luktade just då, om jag var glad, om det var fint väder. Och så samlar jag på flygplatser.
Det är svårt att sätta ord på känslan, men jag har alltid älskat tanken på varje gång jag befunnit mig bland människor på väg. På väg hem, bort, till något nytt, tillbaka dit de kommer ifrån, över himlen. Det är inte alltid roliga stunder på flygplatser. Men det är äkta stunder. Känslor, lukter, intryck, människor och ja, allt. Man är oftast stressad, lite trött och bagaget är sådär smått på villovägar. Men ändå så finns den berusande känslan av att stå mitt i ett centrum av hela världen. En plats där man kan ta sig till i princip vad som helst, bara man vill. Och vågar.
Det är det jag älskar med flygplatser. Att det är en Narnialiknande dörr i garderoben till världen utanför
Arlanda, nya utrikeshallen, tidigare på morgonen än det borde vara möjligt att kunna gå upp. Eller ens existera.
På väg till Salalah. Väntan väntan väntan. Men jag väntar beydligt hellre på en flygplats än någon annanstans.
Dessutom kan man läsa de underbara "installationerna" mellan våningarna. Och det gör mig lika glad varje gång.
"JAG ÄR VÄRLDSMEDBORGARE, ALLA LÄNDER ÄR MITT HEM" "JAG ÄR FRÄMLING ÖVERALLT"
En vacker dag kanske jag skriver en bok om alla flygplatser jag sett, varit på, besökt, gått igenom. Eller inte. Kanske bara pratar jag lite mer om det på bloggen. Reflexterar över det igen. Min förtjusning i flygplatser.
Jag tycker egentligen inte särskilt mycket om väldigt oväntade överraskningar. Det gör mig osäker. Jag känner mig tagen på sängen. Oförberedd. Sårbar och utan kontrollen jag eftersträvar. Men ibland är det så underbart.
Som att sitta i sitt vardagsrum under en filt med luggen fastklämt under ett spänne som vägrar fästa allt hår så det trillar ned i ansiktet, en lite avslagen cola i handen och ljuset från en lampa i ögonen. Och så hör man ett "hej", tittar upp och inser att någon som borde vara i Paris, någon som man inte sett på 6 månader och någon som man älskar väldigt mycket är den som sagt hej. Och som står där i ens vardagsrum. Det är en oväntad överraskning.
Och jag är så glad för den. Kärlek till sina vänner kan slå allt. Verkligen allt.
Sub rosa
Idag har jag varit en god dotter till mina föräldrar som är i Umeå och hjälper bror att flytta till nya lägenhet. Varvat med städning av mitt rum och sångnummer i vardagsrummet för icke allmän beskådning så baxade jag upp våra resväskor på vinden, puttade ned lådor med julpynt, dammsugade huset och funderade på att göra lussebullar. Men där gick gränsen. Sist jag bakade gick det ju sådär. Det vill vi inte ska hända igen. Nej.
Dagens klädsel är denna, minus kjolen nu då den är så puffig att man inte kan sitta, och jag ska gå och äta. Endast apelsin har intagits och jag börjar bli snurrig. Mer än vanligt snurrig.
Svarta läderpumps med fina detaljer, mormors gamla. Svarta, halvtäckande strumpisar, present.
Svart puffekjol med rosett, H&M trend. Transparent blus med broderier, Clara. (Funkar finfint med en söt BH i samma nyans som blusen, endast under.) + lockat och knorrigt hår!
"Hej, jag heter Kajsa och kan böja mina små ben i alla möjliga konstiga vinklar."
Det är väldigt kul att jag ser ut som en major bitch men tanken var att visa upp de fina broderierna på min ganska så see trough blouse och de många många knapparna. Men det blev en bitchbild istället. Funkar det också.
Dagens klädsel är denna, minus kjolen nu då den är så puffig att man inte kan sitta, och jag ska gå och äta. Endast apelsin har intagits och jag börjar bli snurrig. Mer än vanligt snurrig.
Svarta läderpumps med fina detaljer, mormors gamla. Svarta, halvtäckande strumpisar, present.
Svart puffekjol med rosett, H&M trend. Transparent blus med broderier, Clara. (Funkar finfint med en söt BH i samma nyans som blusen, endast under.) + lockat och knorrigt hår!
"Hej, jag heter Kajsa och kan böja mina små ben i alla möjliga konstiga vinklar."
Det är väldigt kul att jag ser ut som en major bitch men tanken var att visa upp de fina broderierna på min ganska så see trough blouse och de många många knapparna. Men det blev en bitchbild istället. Funkar det också.
Merry Christmas blablabla
Jag tänker inte skriva vad jag önskar mig. För sen jag läste Veckorevyns dåliga artikel om halva bloggvärldens önskningar känner jag visst äckel inför vår fixering vid materiella ting och då i särklass allt moderelaterat. Jag tänker inte tjata om en LV Speedy, läppförstorande lipgloss, ACNEs pistolboots eller resor till lyxanläggningar i länder som ska upplevas utifrån en helt annan vinkel än just lyx.
Så nu ska jag istället tipsa om BRA, NYTTIGA, INTE så enbart EGOISTISKA ting och för själ, samvete och hjärtat önskningar.
Till mamma, pappa, bror, syster, mormor, farfar, kusin, pyssling, ja WHOEVER;
En utsläppsrätt på koldioxid! Borde vara årets absoluta, ultimata julklapp före allt vad GPS och plattskärmsTV heter. Jag tjatade om det förra året, fortsätter att tjata om det och gav själv mina föräldrar det i julklapp. Jag har aldrig sett någon bli så genuint glad för en present. Finns att köpa på svenska naturskyddsföreningens hemsida.
Egentligen borde det vara nog med tips på julklappar. För det bästa är dessutom att om man nu står där med ångest över bristen på inköp av klappar till andra så är det perfekt, man går in på hemsidan, klickar in lite uppgifter och sånt och kan sen på ett piff skriva ut ett bevis på att man äger lite koldioxid. Poifect som australiensiske vännen skulle säga!
Meeeeeeeen. Har man ändå svårt att slita sig från materialistiska ting eller vill ha något mer icke-abstrakt i form av kemiska, giftiga moln så finns ju alla dessa tyg/återvunna väskor med fina budskap och miljötänk.
Vill man galet gärna introducera ett litet pyre till knytt innan den ens kan säga Gucci utan att dräggla på sig själv för modevärlden så har ju herr Lacroix designat några små fashionmonsters för bland annat LaRedoute. Inte alls fare trade, återvunnet eller miljöanpassat men ganska gullig på ett knasigt sätt.
Så nu ska jag istället tipsa om BRA, NYTTIGA, INTE så enbart EGOISTISKA ting och för själ, samvete och hjärtat önskningar.
Till mamma, pappa, bror, syster, mormor, farfar, kusin, pyssling, ja WHOEVER;
En utsläppsrätt på koldioxid! Borde vara årets absoluta, ultimata julklapp före allt vad GPS och plattskärmsTV heter. Jag tjatade om det förra året, fortsätter att tjata om det och gav själv mina föräldrar det i julklapp. Jag har aldrig sett någon bli så genuint glad för en present. Finns att köpa på svenska naturskyddsföreningens hemsida.
Egentligen borde det vara nog med tips på julklappar. För det bästa är dessutom att om man nu står där med ångest över bristen på inköp av klappar till andra så är det perfekt, man går in på hemsidan, klickar in lite uppgifter och sånt och kan sen på ett piff skriva ut ett bevis på att man äger lite koldioxid. Poifect som australiensiske vännen skulle säga!
Meeeeeeeen. Har man ändå svårt att slita sig från materialistiska ting eller vill ha något mer icke-abstrakt i form av kemiska, giftiga moln så finns ju alla dessa tyg/återvunna väskor med fina budskap och miljötänk.
Vill man galet gärna introducera ett litet pyre till knytt innan den ens kan säga Gucci utan att dräggla på sig själv för modevärlden så har ju herr Lacroix designat några små fashionmonsters för bland annat LaRedoute. Inte alls fare trade, återvunnet eller miljöanpassat men ganska gullig på ett knasigt sätt.
Himlen var sådär oändlig och blå
Nu har jag förlorat mig tillbaka till det förhatliga 90-talet tillsammans med dokumentären om Spice Girls återförening och insett hur otroligt fantastiskt det måste ha varit då när man var helt förlorad i allt vad de var. Shit vad roligt att se, minnas, skratta och fundera över allting back in the days.
Vilket fruktansvärt mode det var, vilken relvolution de faktiskt gjorde, hur stora de var och alla de där miljarders med gångerna man mimade till dem. Jag var ju självfallet Baby Spice, Emma, fast jag som sportig litet kiddo helst ville vara Melanie C och kuta runt i träningsbyxor och hästsvans. Men jag förpassades till att ha en klubba i näve, små tofsar på skallen och le ljuvt. Men det var kul. Och jag kommer aldrig att glömma vår besatthet av allt som var förknippat med Spice Girls. Faktum är att jag är väldigt glad att jag gick igenom den perioden med mina bästa vänner då. För det lärde oss ändå vad Girl power var och att vi kunde. Bara vi ville. Utan det där på 90-talet hade vi nog inte varit de brutala små flickor vi är idag. Tack för det!
Sen lite Magnus Betnér och avslut med att blogga en sista gång så är kvällen fullkomlig. Ja, så äter jag en anselig mängd lakritsströssel och nynnar på "Wannabe".
Mer pics from Oman har utlovats, så enjoy;
Fisken låg på stranden och var lite ledsen för att måsarna pickade i den. Så jag puttade ut den i havet igen.
Världen är en skev plats. Men jag gillar det.
Delfinstimm och småfiskinfångst. Ett av de roligaste korten hittils är tagna på mig strax efter detta. jag räddade en fisk från döden. Igen. Och himlen var så där oändlig och blå som jag älskar.
Eftermiddagsljus som gjorde ont i både ögonen och hjärtat. Kvinnan som kommer gående här närmast är för övrigt en av TV4s nyhetsankare. Ni vet, hon med lockigt rött hår.
La familia bestående av ena brodern min med tillhörande flickvän Anna + mamsell och papi på väg till broderns och flickvännens hotell som låg en snutt bort på stranden. Ljuset. Kolla ljuset.
Nog för att det egentligen inte spelar någon roll. Men det känns så otroligt mycket härligare och ligga i skuggan under ett palmparasoll än under ett av tyg. Ljudet av bladen, skuggorna som lägger sig som tigerränder över kroppen och känslan av Robinson Crusoe.
Jag hade eget, dubbel, rum under vistelsen och detta var min vy från fönstret under några dagar. Första parkett över en jättefest (som jag pladdrade om häromdagen) med palmer och havet som kuliss. Fint skådespel.
Vilket fruktansvärt mode det var, vilken relvolution de faktiskt gjorde, hur stora de var och alla de där miljarders med gångerna man mimade till dem. Jag var ju självfallet Baby Spice, Emma, fast jag som sportig litet kiddo helst ville vara Melanie C och kuta runt i träningsbyxor och hästsvans. Men jag förpassades till att ha en klubba i näve, små tofsar på skallen och le ljuvt. Men det var kul. Och jag kommer aldrig att glömma vår besatthet av allt som var förknippat med Spice Girls. Faktum är att jag är väldigt glad att jag gick igenom den perioden med mina bästa vänner då. För det lärde oss ändå vad Girl power var och att vi kunde. Bara vi ville. Utan det där på 90-talet hade vi nog inte varit de brutala små flickor vi är idag. Tack för det!
Sen lite Magnus Betnér och avslut med att blogga en sista gång så är kvällen fullkomlig. Ja, så äter jag en anselig mängd lakritsströssel och nynnar på "Wannabe".
Mer pics from Oman har utlovats, så enjoy;
Fisken låg på stranden och var lite ledsen för att måsarna pickade i den. Så jag puttade ut den i havet igen.
Världen är en skev plats. Men jag gillar det.
Delfinstimm och småfiskinfångst. Ett av de roligaste korten hittils är tagna på mig strax efter detta. jag räddade en fisk från döden. Igen. Och himlen var så där oändlig och blå som jag älskar.
Eftermiddagsljus som gjorde ont i både ögonen och hjärtat. Kvinnan som kommer gående här närmast är för övrigt en av TV4s nyhetsankare. Ni vet, hon med lockigt rött hår.
La familia bestående av ena brodern min med tillhörande flickvän Anna + mamsell och papi på väg till broderns och flickvännens hotell som låg en snutt bort på stranden. Ljuset. Kolla ljuset.
Nog för att det egentligen inte spelar någon roll. Men det känns så otroligt mycket härligare och ligga i skuggan under ett palmparasoll än under ett av tyg. Ljudet av bladen, skuggorna som lägger sig som tigerränder över kroppen och känslan av Robinson Crusoe.
Jag hade eget, dubbel, rum under vistelsen och detta var min vy från fönstret under några dagar. Första parkett över en jättefest (som jag pladdrade om häromdagen) med palmer och havet som kuliss. Fint skådespel.
Magnolia
Ibland borde man göra nyttiga saker men ägnar sig åt motsatsen. Som idag. Borde ha fortsatt att vara lika duktig igår, som när min mamsell övervakade att jag arbetade och inte larvade omkring, men istället lekte jag loss med min kamera. Och åt lussebulle. Kikade på TV. Sprang omkring i högklackat och kjol så jag kunde beundra mina blanka, bruna ben och tryckte näsan mot fönstret och kikade på pissevädret ute. För när jag är ensam hemma ett par dagar så vill jag ha Kajsa quality time. Jobbade gjorde jag ju igår.
(Haffade för övrigt mitt gamla jobb på café/restaurant 720 i Åre när jag väl var på G!)
Kasst ljus, korniga bilder, hemsk blixt som gjorde mitt nyinsmorda ansikte blankt som en porslinskatt och solbrännan sögs in i kameran innan jag hann säga cheese. Men spillerill.
Japp. Helt på sanning så har jag varit klädd exakt såhär idag. För jag glömde ju fota när vi var på Moneybrotherkonserten och iklädd nya paljetttrasan. Så det fick bli en remake.
Kunde dock inte hitta mitt chunky kedjehalsband av pärlor så jag la till armbanden från Oman. Men annars, just like back then, en kall Östersundsnatt för några veckor sedan med mina hjärtan.
Lackpumps med knyt, Skopunkten. Svart paljettkjol, H&M. (Yes, the hyped one) Vit linne x 2, H&M.
Armband i guld, de nya från Salalah airport. Röda läppar och hög hästsvans.
Jag vet inte. Men både då och nu känner jag mig lite som en blandning mellan Modesty Blaise och en fräsig
rysk donna. Ge mig bara ett pistolhölster att sätta runt låret och en pälsmössa så ska det nog bli spännande.
Mjaow
(Haffade för övrigt mitt gamla jobb på café/restaurant 720 i Åre när jag väl var på G!)
Kasst ljus, korniga bilder, hemsk blixt som gjorde mitt nyinsmorda ansikte blankt som en porslinskatt och solbrännan sögs in i kameran innan jag hann säga cheese. Men spillerill.
Japp. Helt på sanning så har jag varit klädd exakt såhär idag. För jag glömde ju fota när vi var på Moneybrotherkonserten och iklädd nya paljetttrasan. Så det fick bli en remake.
Kunde dock inte hitta mitt chunky kedjehalsband av pärlor så jag la till armbanden från Oman. Men annars, just like back then, en kall Östersundsnatt för några veckor sedan med mina hjärtan.
Lackpumps med knyt, Skopunkten. Svart paljettkjol, H&M. (Yes, the hyped one) Vit linne x 2, H&M.
Armband i guld, de nya från Salalah airport. Röda läppar och hög hästsvans.
Jag vet inte. Men både då och nu känner jag mig lite som en blandning mellan Modesty Blaise och en fräsig
rysk donna. Ge mig bara ett pistolhölster att sätta runt låret och en pälsmössa så ska det nog bli spännande.
Mjaow
Dubbelt upp!
Jag vet inte riktigt exakt vad det är, men den ganska så undflyende känslan av den här bilden fick mig att direkt tänka på Holländskt måleri från cirkus 1600-talet. Jan Vermeer van Delf och hans "Flicka med pärlörhänge" då skuggorna är skarpa över vecken i deras kostymer och att huvudbeklädnaderna står i fokus och inte bara är en del och kontrast emot kostymen. Deras mandelformade ögon känns till en början stirrande som ifrån ett porträtt men efter ett tag blir det mer frågande. Men kompositionen med händerna som är sammanflätade och deras närhet till varandra påminner om 1400-talets, fortfarande flamländska/holländska, Jan van Eycks "The marriage of Giovanni Arnolfini and his Bride" Spännande och lite obehagligt på samma gång. Och återigen, hatten!
Som "modebloggare" består min blogg ganska så enbart av personliga och mindre personliga vinklingar på mode uifrån olika perspektiv och även delar av mitt eget liv. Så det finns ju mer av mig än bara ytlig förkärlek till materiella ting såsom skor och kläder. En av dem är konst och kanske det som från början drog in mig i världen av mode som jag numera känner mig kärleksfullt hemmahörande i? För konst har alltid varit och kommer att vara en passion för mig. Måleri, och framförallt sådant från renässansen och framöver till den moderna konsten, ligger mig varmt om hjärtat som en av de mer djupt förankrade delarna av estetik, skapande, kreativitet och kultur som tilltalar mig. Och om bilden från Facehunter ovan kändes som porträttmåleri från 1600-talets Holland så är nedanstående mest bara lite rolig och ganska läskig, men får mig att tänka på en blandning av Andy Warhol, Roy Lichtenstein och David Hockney. En smula bisarrt och lekfullt i klonat samförstånd.
Som "modebloggare" består min blogg ganska så enbart av personliga och mindre personliga vinklingar på mode uifrån olika perspektiv och även delar av mitt eget liv. Så det finns ju mer av mig än bara ytlig förkärlek till materiella ting såsom skor och kläder. En av dem är konst och kanske det som från början drog in mig i världen av mode som jag numera känner mig kärleksfullt hemmahörande i? För konst har alltid varit och kommer att vara en passion för mig. Måleri, och framförallt sådant från renässansen och framöver till den moderna konsten, ligger mig varmt om hjärtat som en av de mer djupt förankrade delarna av estetik, skapande, kreativitet och kultur som tilltalar mig. Och om bilden från Facehunter ovan kändes som porträttmåleri från 1600-talets Holland så är nedanstående mest bara lite rolig och ganska läskig, men får mig att tänka på en blandning av Andy Warhol, Roy Lichtenstein och David Hockney. En smula bisarrt och lekfullt i klonat samförstånd.
Once I was full of dollars
Idag har pengar spenderats. Faktum är att pengar har rullat i en oändlig och aldrig sinande ström mellan mina fingrar. Och vad har jag då köpt? Har jag kanske införskaffat en Marc Jacobs väska som Sigrid? En resa till ett varmt land långt borta? Burberrys nitdojjor? En Chloétisha kanske? Eller budat hem något plagg som Carrie Bradshaw burit i SATC? Nej. Inte ens i närheten.
Jag har lagt en liknande summa pengar på lite plast, metall och en glaslins.
I form av ett säsongskort till skidåkningen i Åre och en systemkamera med ett killerobjektiv. Och jag är jätteglad. Verkligen. Men det svider lite ja. För ärligt talat. Jag hade kunnat ha både en och ett par av ovanstående istället för iskalla skiddagar på Åreskutan och snygga bilder till bloggen och jobbet. Men skulle jag göra om beställningen, net-a-porter vs. liftkort och kamera, så skulle det bli densamma.
Frågan är alltså; Kommer jag att bli lynchad och mördad nu av modebloggsmaffian?
Jag har lagt en liknande summa pengar på lite plast, metall och en glaslins.
I form av ett säsongskort till skidåkningen i Åre och en systemkamera med ett killerobjektiv. Och jag är jätteglad. Verkligen. Men det svider lite ja. För ärligt talat. Jag hade kunnat ha både en och ett par av ovanstående istället för iskalla skiddagar på Åreskutan och snygga bilder till bloggen och jobbet. Men skulle jag göra om beställningen, net-a-porter vs. liftkort och kamera, så skulle det bli densamma.
Frågan är alltså; Kommer jag att bli lynchad och mördad nu av modebloggsmaffian?
Impasto
Jag ägnar dagen åt en salig blandning av jobb, körlektion (Jag har fått uppkörning jag har fått uppkörning jag har fått uppkörning JAG HAR FÅTT UPPKÖRNING), snörvlandes, illustrerandes, skickar jobbmail och sjunger jättehögt och dansar lite åt roliga låtar som gör mig glad. Ja, okej. Så beundrar jag min egen solbränna.
Mycket roligare att lägga upp mina inköpt från Oman pö om pö sådär så nu får ni ta del av lite av de fullkomligen underbara småtingen som jag köpte på Lulu shoppingcenter. Jag och broderns flickvän, A, förkovrade oss i alla fina saker till accessoarer. Jag är alltså många hårspännen och söta snoddar rikare. För vad sägs om dessa?
Chanel och Anna Suisnoddar att ha i håret gör ju en dag så mycket roligare än H&Mkraffs.
Som ni antagligen vet har ju ELLE en tävling där man ska designa/rita/konstruera sin egen galaklänning till ELLEgalan som är i typ...februari? Jag hade totalt glömt bort det och såg av en slump en notis om det på en annan blogg. Så jag kastade mig över blocket med redan ritade illisar, valde denna som jag ritade för ett tag sen och färglade den också. Inte riktigt som jag tänkt mig men det vore ändå coolt att bära något sådant på riktigt!
En fjäderskapelse med volymrik kjol, tight liv och färgrika detaljer.
Om mitt bidrag kommer med på deras hemsida så får ni gå in och rösta. Snälla Snälla?!
Toni Basil - Mickey
Mycket roligare att lägga upp mina inköpt från Oman pö om pö sådär så nu får ni ta del av lite av de fullkomligen underbara småtingen som jag köpte på Lulu shoppingcenter. Jag och broderns flickvän, A, förkovrade oss i alla fina saker till accessoarer. Jag är alltså många hårspännen och söta snoddar rikare. För vad sägs om dessa?
Chanel och Anna Suisnoddar att ha i håret gör ju en dag så mycket roligare än H&Mkraffs.
Som ni antagligen vet har ju ELLE en tävling där man ska designa/rita/konstruera sin egen galaklänning till ELLEgalan som är i typ...februari? Jag hade totalt glömt bort det och såg av en slump en notis om det på en annan blogg. Så jag kastade mig över blocket med redan ritade illisar, valde denna som jag ritade för ett tag sen och färglade den också. Inte riktigt som jag tänkt mig men det vore ändå coolt att bära något sådant på riktigt!
En fjäderskapelse med volymrik kjol, tight liv och färgrika detaljer.
Om mitt bidrag kommer med på deras hemsida så får ni gå in och rösta. Snälla Snälla?!
Toni Basil - Mickey
Back to were I belong
Det kan alltid hända en massa väldigt märkliga saker när man befinner sig långt hemifrån. Som att ha ett gigantiskt möte med tillhörande fest på driving ranchen utanför sitt hotellfönster med tillhörande konsert av en omansk superartist. Mycket intressant och framförallt mycket roligt att sedan mingla runt med horder av människor i traditionella kläder. Männen i hellånga klänningar/dräkter och ett svärd i midjan med matchande turban och kvinnorna i heltäckande, svart burkha.
Hela grejen gick ut på att planera och invistera i ett nytt jätteområde för hotellindustrin och turismen ungefär en mil utanför Salalah. Och shejkerna hade råd med det. Verkligen råd med det...
Familjen åt skaldjursbuffé och eftersom det är synd om mig som inte kan äta skalbaggar från havet och sånt så gick jag på dessertbordet. Chockladmousse med körsbär. Mumsimums.
När man kollar på bilderna i efterhand från stranden ser det ut som om jag befinner mig på månen och i rymden. Men det är stranden och det becksvarta havet och himlen i bakgrunden. Strålkastare lös upp bitvis av området utanför hotellet så man skulle kunna se delfinerna i vattnet och vips så hade man sin egen fotostudio.
"Sjömansbikini", PO.P. Satinklänning i silver och svart, Gina Tricot.
Den första kvällen när håret fortfarande var oblekt och huden glåmig.
Hela grejen gick ut på att planera och invistera i ett nytt jätteområde för hotellindustrin och turismen ungefär en mil utanför Salalah. Och shejkerna hade råd med det. Verkligen råd med det...
Familjen åt skaldjursbuffé och eftersom det är synd om mig som inte kan äta skalbaggar från havet och sånt så gick jag på dessertbordet. Chockladmousse med körsbär. Mumsimums.
När man kollar på bilderna i efterhand från stranden ser det ut som om jag befinner mig på månen och i rymden. Men det är stranden och det becksvarta havet och himlen i bakgrunden. Strålkastare lös upp bitvis av området utanför hotellet så man skulle kunna se delfinerna i vattnet och vips så hade man sin egen fotostudio.
"Sjömansbikini", PO.P. Satinklänning i silver och svart, Gina Tricot.
Den första kvällen när håret fortfarande var oblekt och huden glåmig.
Små ting att tycka om
När jag är på semester följer vissa saker ganska så liknande mönster. Jag snöar in på lite mer eller mindre lokala produkter och överkonsumerar dem som en hamster i XXL storlek. Oman innebär sjalar i mängder exempelvis. Och oreokex. Jag vet ju nu att det faktiskt säljs i Sverige. Men det är mycket roligare att köpa det utomlands. Längta till att få knapra sina favoritkex. Oreokex. Thats my thing.
Mer utförligt vad all shopping innebär kommer senare men liten pretaste kan ni få se.
För åker man till andra sidan jorden nästintill utan vare sig tandborste eller tandkräm så är det ett äventyr i sig att införskaffa det. Jag menar. Hur i hela friden ska jag med mina ganska så bristande kunskaper i arabiska klura ut vad som är tandkräm och vad som är lim? Jag tror att det blev tandkräm. Smakar mint i alla fall.
Okej. Jag införskaffade ingen kamel. Men jag ville hemskt gärna. För de är så fina. Särskilt som att det faktiskt inte ens är kameler utan dromedarer. Himlans skillnad faktiskt. En puckel hit eller dit så att säga. Denna kompisen, tillsammans med en massa andra, åkte vi förbi och jag trillade nästan ut genom fönstret. Jag gillar dessa raringar och blir lika lycklig varje gång jag får chansen att se dem springa fritt sådär.
Mina fina fina jordgubbsspännen. Köptes tillsammans med massa annat krimskram på Lulu Shoppincenter för ett par kronor styck sådär. Jag älskar dem redan. Alldeles perfekt puttinuttiga att sätta upp luggen med!
På detsamma köpcenter missade jag under förra besöket att de hade en bra underklädesavdelning. Mycket synd då man kunde köpa undies för hur billig penning som helst, men i superbra kvalité! Två tunna linnen i lång modell och 100 % bomull införskaffades. Ett rosa och ett vitt, med liten rosett på bröstet och fin liten kant i ringningen.
24 :- st. Sen köpte jag finaste handgjorda väskan med broderier i rött/orange/gult och i min favoritmodell på väskor nufötiden, cross body. 60 :- kostade den.
Mer utförligt vad all shopping innebär kommer senare men liten pretaste kan ni få se.
För åker man till andra sidan jorden nästintill utan vare sig tandborste eller tandkräm så är det ett äventyr i sig att införskaffa det. Jag menar. Hur i hela friden ska jag med mina ganska så bristande kunskaper i arabiska klura ut vad som är tandkräm och vad som är lim? Jag tror att det blev tandkräm. Smakar mint i alla fall.
Okej. Jag införskaffade ingen kamel. Men jag ville hemskt gärna. För de är så fina. Särskilt som att det faktiskt inte ens är kameler utan dromedarer. Himlans skillnad faktiskt. En puckel hit eller dit så att säga. Denna kompisen, tillsammans med en massa andra, åkte vi förbi och jag trillade nästan ut genom fönstret. Jag gillar dessa raringar och blir lika lycklig varje gång jag får chansen att se dem springa fritt sådär.
Mina fina fina jordgubbsspännen. Köptes tillsammans med massa annat krimskram på Lulu Shoppincenter för ett par kronor styck sådär. Jag älskar dem redan. Alldeles perfekt puttinuttiga att sätta upp luggen med!
På detsamma köpcenter missade jag under förra besöket att de hade en bra underklädesavdelning. Mycket synd då man kunde köpa undies för hur billig penning som helst, men i superbra kvalité! Två tunna linnen i lång modell och 100 % bomull införskaffades. Ett rosa och ett vitt, med liten rosett på bröstet och fin liten kant i ringningen.
24 :- st. Sen köpte jag finaste handgjorda väskan med broderier i rött/orange/gult och i min favoritmodell på väskor nufötiden, cross body. 60 :- kostade den.
Im going to a town that has allready been burned down
Ni vet när man vaknar upp och inser att de symptomen som la sig likt förkylningens slöjor runt ens huvud under gårdagen, under natten förvandlats till tjocka dukar av snuvighet,hosta och ledsmärtor.
Återigen har jag lyckats. I vanliga fall under utlandssemestrar får jag öroninflammation. Denna gång äntrar vi sista veckan innan jul med en hejdundrande fin förkylning som får mig att blekna under solbrännan, huvudvärken att krypa ned mellan ögonen, hostan att riva som isbitar i halsen och nacken att ömma.
Flygplans airconditionförkylning har drabbat familjen T.
Håret luktar fortfarande salt hav efter sista doppet och luggen ligger som en blek ridå över ena ögat. Men vad gör det när man ändå bara ska till ICA? Idag skall här arbetas uteslutet med illustrationsjobb som trillat in senaste tiden. Roligt roligt roligt förkylningen till trots. Dessutom har jag ju finaste nyförvärven på mig från såväl Norrköping som fjärran östern.:
Blekgrön klänning med virkat/broderat/knypplat och spetsbeprytt liv, vidd i kjolen, rosett i midjan och dekorerade, vida ärmslut, Myrorna i Norrköping. (Denna klänning är kärlek!) Guld/röda armband, köpt på Salalahs flygplats.
Gigantisk cashmeresjal med handbroderat mönster, köpt på nattmarknad i Oman. Allting nytt och allting alldeles sagolikt fint och kärleksfullt inköpt.
Lägg märket till min ytterst onda Darth Vader-min. Men jag bjuder på det. För min nacke skulle behöva lite ordentlig massage efter många timmar i en flygplansstol, och då får man se arg ut. Fast idag är jag harmlös som en hamster. En hamster i grön klänning.
Nu ska jag gå och smörja in mig med min jullotion. För förkylningen gör mig torr som en kall snöboll.
Systerskap och massor av kärlek
Ibland gör ödets nycker att man får träffa människor som man för lång tid efteråt är så glad att man fick träffa. Ibland gör ödets nycker så knasiga små saker för att man ska hamna i just de där situationer att man kan bli virrig för betydligt mindre. Men ändå! Ändå är det så otroligt värt det.
För hade jag inte mått dåligt för över ett år sedan nu och börjat blogga för att hålla mina tankar på annat så hade jag aldrig funnit alla dessa fantastiska människor. Då hade jag inte fått träffa Clarisen i verkligheten och kommit underfund med att hon är precis lika underbar som bloggen heter, jag hade inte fått alla chanser till roligheter med jobb inom journalistik och illustration och jag hade antagligen aldrig fått träffa vackraste Aniko.
Jag blir alldeles varm i hjärtat när människor är sådär genomsnälla trots att de inte på något sätt i världen har någon skyldighet att vara det. När folk är så fina därför att de ju helt enkelt är fina människor.
Vägen till mitt hjärta går ju som sagt genom söta ord, rara små smeknamn och kramar. Och Annika förtrollade sig in där innan jag ens träffat henne på riktigt. Så när vi sågs för en makalöst rolig eftermiddag i ett regnigt Norrköping kunde jag bara tacka ödets nycker för att jag hamnat just där, med just denna fina flicka.
I can´t wait until next time då jag får chansen att leka med denna sockerbiten igen!
Detta är antagligen världens sämsta foto där jag är med. Men spelar roll.
Annikan vid min sida får stå för det rara och söta. Jag står för det... tomtenissiga! :D
För hade jag inte mått dåligt för över ett år sedan nu och börjat blogga för att hålla mina tankar på annat så hade jag aldrig funnit alla dessa fantastiska människor. Då hade jag inte fått träffa Clarisen i verkligheten och kommit underfund med att hon är precis lika underbar som bloggen heter, jag hade inte fått alla chanser till roligheter med jobb inom journalistik och illustration och jag hade antagligen aldrig fått träffa vackraste Aniko.
Jag blir alldeles varm i hjärtat när människor är sådär genomsnälla trots att de inte på något sätt i världen har någon skyldighet att vara det. När folk är så fina därför att de ju helt enkelt är fina människor.
Vägen till mitt hjärta går ju som sagt genom söta ord, rara små smeknamn och kramar. Och Annika förtrollade sig in där innan jag ens träffat henne på riktigt. Så när vi sågs för en makalöst rolig eftermiddag i ett regnigt Norrköping kunde jag bara tacka ödets nycker för att jag hamnat just där, med just denna fina flicka.
I can´t wait until next time då jag får chansen att leka med denna sockerbiten igen!
Detta är antagligen världens sämsta foto där jag är med. Men spelar roll.
Annikan vid min sida får stå för det rara och söta. Jag står för det... tomtenissiga! :D
Ska tilläggas att människan som vi vet inte bara är vacker, ja jag har ju nämnt ett antal gånger innan att kvinnan ska signas som modell hos mig när jag blir världsberömd designer, men också otroligt himlans klok! Läskigt klockrena tankar följt av lika klockrena formuleringar av allt det där smarta. Alldeles utmärkt sällskap att mumsa god sallad med och skratta hejdlöst med åt bisarra tanter som stirrar konstant på en under 45 minuter.
Where forever never ends
Så mycket bilder. Så mycket jetlaggad Kajsa. Men då jag tagit en massa roliga och betydligt mer spännande outfitbilder än i vanliga fall så kan de ju lika gärna slängas upp några nu som senare. Dessutom så kan jag knappt vänta tills jag kollat igenom alla mina nyförvärv på shoppingfronten. När vi var i Oman i våras inhandlades det en massa. Och jag var helt klart inte sämre den här gången.
Detta är i alla fall en sen eftermiddag när jag tog en promenad längs stranden bortåt Salalah och utanför den privata stranden som var vår. En av de få muslimska högtidsdagarna som de firade, så det var massor av människor som bara umgicks och pratade under tiden solen gick ned bakom bergen och kustremsan som sträcker sig mot Yemen.
"Sjömansbikinin" i blått/vitt/rött, PO.P. Svart klänning med små fickor, H&Mbarn.
Handgjord och broderad axelremsväska, köpt i indisk basar. + Oerhört oregerligt hår med bisarr tillhörande lugg.
Allmän strand. Vår strand. Gräset är grönare på andra sidan. (Eller, sanden är gosigare och...sandigare på andra sidan) så naturligtvis hamnade man ofta på fel sida då den rebelliska andan föll på. 33 grader och alldeles alldeles underbart.
Detta är i alla fall en sen eftermiddag när jag tog en promenad längs stranden bortåt Salalah och utanför den privata stranden som var vår. En av de få muslimska högtidsdagarna som de firade, så det var massor av människor som bara umgicks och pratade under tiden solen gick ned bakom bergen och kustremsan som sträcker sig mot Yemen.
"Sjömansbikinin" i blått/vitt/rött, PO.P. Svart klänning med små fickor, H&Mbarn.
Handgjord och broderad axelremsväska, köpt i indisk basar. + Oerhört oregerligt hår med bisarr tillhörande lugg.
Allmän strand. Vår strand. Gräset är grönare på andra sidan. (Eller, sanden är gosigare och...sandigare på andra sidan) så naturligtvis hamnade man ofta på fel sida då den rebelliska andan föll på. 33 grader och alldeles alldeles underbart.
Ömhetsbevis
Jag är tillbaka från vad som är, kanske, världens vackraste land? Jag vet inte om det är det säkert. I mina ögon eller andras. Men jag vet att jag är så full av tankar utifrån mina upplevelser att jag inte kan sätta ord på det. Inte idag. Men kanske sen. Men dock så önskar jag ändå att alla någon gång fick uppleva sådant här. Det magiska i att fina sig själv fjärran från allt vad som man gjort till sina normer och levnadssätt, bland människor som inte talar ens språk men som behandlar en som ens syster/bror/vän och jämlike utan att blinka, i kulturer som innehåller så fantastiska ritualer, traditioner och ting. Alla borde få se världen med nya ögon.
Jag är glad att jag fått den chansen så många gånger. Men denna gången tog nog kanske ändå priset?
En underbar vistelse i kanske världens vackraste land är till sin ända. Och på samma sätt som jag tog en liten del med mig hem, så lämnade jag en liten del av mig själv kvar. För så gör jag inför platser jag älskar.
Man ger och tar, för då finns alltid litet kvar.
Mer om allting senare. För det finns oändligt att berätta, förtälja, avslöja och dela med sig av.
Men här har ni återigen, för sedan jag var där för sex månader sedan har saker och ting förändrats, lite av Oman.
Att ligga med en kokosnöt på magen med huvudet täckt av spräckliga skuggor från en prasslande palm, julnumret av Vogue att bläddra i med alla dess ytligheter, sol från en oändlig himmel och ett hav fullt med delfiner framför sina fötter borde kunna göra vem som helst lycklig. Jag blir det i alla fall.
Dofarbergen och mitt ute i intet bland klippor och snäckor inramat av havet.
Sådär som det bara är i reklamen på TV men som faktiskt alltid överträffas av verkligheten ändå.
Det är skillnad i att vara glad på riktigt och på riktigt. Då och där, med salt hår, massor av fräknar på näsan och ljummen vind över hela kroppen var jag glad på riktigt.
Jag är glad att jag fått den chansen så många gånger. Men denna gången tog nog kanske ändå priset?
En underbar vistelse i kanske världens vackraste land är till sin ända. Och på samma sätt som jag tog en liten del med mig hem, så lämnade jag en liten del av mig själv kvar. För så gör jag inför platser jag älskar.
Man ger och tar, för då finns alltid litet kvar.
Mer om allting senare. För det finns oändligt att berätta, förtälja, avslöja och dela med sig av.
Men här har ni återigen, för sedan jag var där för sex månader sedan har saker och ting förändrats, lite av Oman.
Att ligga med en kokosnöt på magen med huvudet täckt av spräckliga skuggor från en prasslande palm, julnumret av Vogue att bläddra i med alla dess ytligheter, sol från en oändlig himmel och ett hav fullt med delfiner framför sina fötter borde kunna göra vem som helst lycklig. Jag blir det i alla fall.
Dofarbergen och mitt ute i intet bland klippor och snäckor inramat av havet.
Sådär som det bara är i reklamen på TV men som faktiskt alltid överträffas av verkligheten ändå.
Det är skillnad i att vara glad på riktigt och på riktigt. Då och där, med salt hår, massor av fräknar på näsan och ljummen vind över hela kroppen var jag glad på riktigt.
Lång dags färd mot natt
Jag har bloggat mer än jag brukar idag. Trots att jag varit betydligt mer stressad än vad jag brukar. Ett intressant objekt för en beteendevetare att få sätta sina klor i mig. Eller inte. För det är ju ganska uppenbart. Ingen tid att kreera, då gör man det och får lida för konsekvenserna själv sen. Och mamsells förtvivlan ljuder.
Men jag har packat klart nu. Tror jag. För det är saker överallt och jag vet varken riktigt ut eller in.
Men bikini och flip flops är med. Sen kan jag ju alltid leka Expedition Robinson om det visar sig att jag glömt civilisationens nödvändigheter på andra sidan jorden, här hemma. Jag vet ju nämligen hur man öppnar en kokosnöt. (Jag har läst Flugornas Herre och Robinson Crusoe) Och vad man gör om man är ensam på en öde ö och känner att man behöver en vän. (Jag har sett Cast Away) Och om någon mot förmodan är dum, då jag ju kommer leva Expediton Robinson tillsammans med andra på hotell förvisso, så röstar jag ut dem i örådet.
Jag ritade klart en av illustrationerna i alla fall idag. Faktiskt alldeles nyss. Imorgon åker jag till lägenheten i Norrköping i bil. Och sen blir det en mysig dag i densamma stad. Men sen, Arabiska halvön.
Detta är dagens skumma outfit (jag tänkte på belysningen men även en liten tanke på vad jag har på mig);
Stickade strumpor, present. Leggings med nallar på (!), present.
Grå klänning, H&M. Stor brun/röd/grå kofta, papis. + Rosetthårband.
Hej då.
Men jag har packat klart nu. Tror jag. För det är saker överallt och jag vet varken riktigt ut eller in.
Men bikini och flip flops är med. Sen kan jag ju alltid leka Expedition Robinson om det visar sig att jag glömt civilisationens nödvändigheter på andra sidan jorden, här hemma. Jag vet ju nämligen hur man öppnar en kokosnöt. (Jag har läst Flugornas Herre och Robinson Crusoe) Och vad man gör om man är ensam på en öde ö och känner att man behöver en vän. (Jag har sett Cast Away) Och om någon mot förmodan är dum, då jag ju kommer leva Expediton Robinson tillsammans med andra på hotell förvisso, så röstar jag ut dem i örådet.
Jag ritade klart en av illustrationerna i alla fall idag. Faktiskt alldeles nyss. Imorgon åker jag till lägenheten i Norrköping i bil. Och sen blir det en mysig dag i densamma stad. Men sen, Arabiska halvön.
Detta är dagens skumma outfit (jag tänkte på belysningen men även en liten tanke på vad jag har på mig);
Stickade strumpor, present. Leggings med nallar på (!), present.
Grå klänning, H&M. Stor brun/röd/grå kofta, papis. + Rosetthårband.
Hej då.
Inte hennes avsikter utan hennes omdöme
Jag har inte hittat en tillräckligt stor och tung sten att lägga på huvudet än.
Utanför mitt fönster har det gått massor av rådjur men det konstiga är att jag aldrig ser dem.
Resväskan börjar fyllas med en massa saker jag antagligen inte behöver. Jag vill att den ska kunna fyllas med Oreokex när jag är framme och ska hem igen. På fredag ska jag till Stockholm. Sitta och fika för mig själv, äta varma lussekatter som antagligen inte alls är hembakade utan bara värmda och köpta på ICA. Kika i butiker och nog inte köpa något alls. Eller bara något litet.
Min handmålade porslinsask med metallbeslag och guldfärg. Bullig, europeisk och jättefin.
Så här ser det oftast ut när jag först skissar upp vad jag vill rita. Cirklar, kuber och rektanglar som sedan går från geometri till att bli illustrationer. Massa streck som reduceras till betydligt färre. Och får skarpa tuschkonturer istället.
Utanför mitt fönster har det gått massor av rådjur men det konstiga är att jag aldrig ser dem.
Resväskan börjar fyllas med en massa saker jag antagligen inte behöver. Jag vill att den ska kunna fyllas med Oreokex när jag är framme och ska hem igen. På fredag ska jag till Stockholm. Sitta och fika för mig själv, äta varma lussekatter som antagligen inte alls är hembakade utan bara värmda och köpta på ICA. Kika i butiker och nog inte köpa något alls. Eller bara något litet.
Min handmålade porslinsask med metallbeslag och guldfärg. Bullig, europeisk och jättefin.
Så här ser det oftast ut när jag först skissar upp vad jag vill rita. Cirklar, kuber och rektanglar som sedan går från geometri till att bli illustrationer. Massa streck som reduceras till betydligt färre. Och får skarpa tuschkonturer istället.
Herrskap och tjänstefolk
Mitt mentala läge är fortfarande extremt stressat och virrigt. Så istället för att göra en bra och pedantiskt lista med exakt vad jag ska ha med mig så sitter jag och tittar på Youtubeklipp på typ... Paul Potts. Och lite Jeff Buckleys Hallelujah. Sånt där som får det att gå rysningar längs med hela ryggraden. Sång som liksom är utanför vår värld.
Har klippt min lugg dessutom. Det borde jag inte få göra. För jag kan inte klippa. Och särskilt inte mig själv!
Nu har jag en småhackig och lite kortare lugg. Inte perfekt men dugligt. Antar jag. Jag säger att den är charmerande, inte skev och sned...
Igår hade jag ju på mig älsklingsrosetten. Så jag sprang in till papis garderober och nallade med mig två till. En stor och ganska stel med prickar i blått och så en liten rar sak i vitt siden. De ska få sitta på min skalleefter hemkomsten från semster.
Ändå på G med att gräva fram dyrgripar i garderober så fann jag min underbara tweedkavaj. Ärvd från mamsellen och med en intressant historia bakom sig. Den tar vi dock en annan gång. I alla fall är det en sån där kavaj som inte ser mycket ut för världen innan man tar på sig den. Då förvandlas den till den mest perfekta kavajen någonsin. Skräddarsydd i fin tjock ull med sidenfoder och läderdetaljer. En gång en ryttarkavaj för mamsellens Hubertusritter på sin ponny, numera min raring som inte blivit används så mycket än. Lite för stilig och lite för "jag herrskap, du tjänstejon"-plagg för stället jag bor på. Men den ska få stanna hos mig för evigt med massor av användning i framtiden.
Har klippt min lugg dessutom. Det borde jag inte få göra. För jag kan inte klippa. Och särskilt inte mig själv!
Nu har jag en småhackig och lite kortare lugg. Inte perfekt men dugligt. Antar jag. Jag säger att den är charmerande, inte skev och sned...
Igår hade jag ju på mig älsklingsrosetten. Så jag sprang in till papis garderober och nallade med mig två till. En stor och ganska stel med prickar i blått och så en liten rar sak i vitt siden. De ska få sitta på min skalleefter hemkomsten från semster.
Ändå på G med att gräva fram dyrgripar i garderober så fann jag min underbara tweedkavaj. Ärvd från mamsellen och med en intressant historia bakom sig. Den tar vi dock en annan gång. I alla fall är det en sån där kavaj som inte ser mycket ut för världen innan man tar på sig den. Då förvandlas den till den mest perfekta kavajen någonsin. Skräddarsydd i fin tjock ull med sidenfoder och läderdetaljer. En gång en ryttarkavaj för mamsellens Hubertusritter på sin ponny, numera min raring som inte blivit används så mycket än. Lite för stilig och lite för "jag herrskap, du tjänstejon"-plagg för stället jag bor på. Men den ska få stanna hos mig för evigt med massor av användning i framtiden.
Panik!
Blev uppjagad imorse och får veta att istället för att i lugn och ro ha till på lördag att packa och göra mig iordning inför resan med allt vad det innebär så åker vi till Norrköping imorgon. IMORGON. Via Sälen för att släppa av broder 1, till lägenheten i Norrköping, vara där en dag när mami åker på akutmöte i Sthlm, till Arlanda och sen Oman. Jag pallar inte stress. Jag springer omkring som en döende höna med huvudet avhugget i pyjamas och hittar ingenting till min väska. Massa småsaker jag skulle göra innan vi åkte. Och packa.
Herregud. Kan man få hjärtattack när man är 19?
Dessutom drömde jag inatt att jag bröt foten och skulle dö. YL!
Istället för att börja packa igår började jag fundera på om jag fortfarande får plats i en resväska. Det gjorde jag som barn ju. Det gör jag inte nu. Men det var kul att prova. Som att vara barn på nytt. Ska bara fila lite på böja benen tekniken och kapa av lite höftben så skulle jag nog kunna rymmas.
Måste packa måste packa måste packa
Jag som ville rita idag. Och pyssla. Springa runt i snön på baksidan av vårt hus och äta lussebullar.
Fundera på det faktum att jag snart ska byta päls/dun/tjocka kläder/parkas- klädseln mot flipetiflops och klänning. Utan strumpbyxor. Men det går inte. Jag ska packa. Måste bara gå och lägga mig under en sten och dö först.
Aj aj aaaaj.
Herregud. Kan man få hjärtattack när man är 19?
Dessutom drömde jag inatt att jag bröt foten och skulle dö. YL!
Istället för att börja packa igår började jag fundera på om jag fortfarande får plats i en resväska. Det gjorde jag som barn ju. Det gör jag inte nu. Men det var kul att prova. Som att vara barn på nytt. Ska bara fila lite på böja benen tekniken och kapa av lite höftben så skulle jag nog kunna rymmas.
Måste packa måste packa måste packa
Jag som ville rita idag. Och pyssla. Springa runt i snön på baksidan av vårt hus och äta lussebullar.
Fundera på det faktum att jag snart ska byta päls/dun/tjocka kläder/parkas- klädseln mot flipetiflops och klänning. Utan strumpbyxor. Men det går inte. Jag ska packa. Måste bara gå och lägga mig under en sten och dö först.
Aj aj aaaaj.
Skyskrapor på benen i all oändlighet
Två saker innan jag går och lägger mig ikväll och läser klart "Hundra år av ensamhet";
Jag diggar Gucci. Mer än någonsin. Förra vårkollektionen var grym, denna höstkollektionen var sanslöst vacker med edge. Och vårens kollektion är så himla tooooop notch. (Okej, seriöst, hur kan någon använda det uttrycket på riktigt?) Nej men vårkollektionen 08 är makalös. Jag brukar inte få våldsamma crushar på Marc Jacobs som många andra eller vilja dö en smula för en Botkier men Gucci har omvänt mig. Gucci har fått mig att bli alldeles sladdrig i knäna, vimmelkantig och med rosiga kinder. Jag älskar kombinationen av färger, mönster i surrealistiska och organiska mönster blandat med stiliserade koraller, kontrasterna. Jag diggar till och med reklamen i Elle! Så detta är den första av antagligen ett antal fler av mina illisar som är tecknade utifrån Style.coms catwalkbilder från, som sagt, Gucci spring 08. Enjoy som jag gör av skapelser som egentligen går i svart, vitt och gult när det är som bäst.
Sak två; Varför går strumpbyxor sönder vad man än gör, hur man än gör, vart man än är, hur som helst och utan någon som helst anledning? Jag sabbar strumpisar på samma sätt som Modesty Blaise. Helt oprovocerat, knasigt, i våldsamma som lugna situationer och nästan aldrig när någon skjuter på mig. Idag satt jag med mina korta små ben i skräddarställning på stolen iförd mina fina mörkblå strumpbyxor. Fått av mamma och ursköna, tunna som bara den och perfekt de-ser-svarta-ut-men-är-mörkblå-nyans. Knirk sa det plötsligt vid min höft. Knirk knirk kniiiiirk. Så jag böjde och sträckte på mitt ben för att se vad det var. Kniiiirk. Det var då maskan syntes som jag på något sätt, och på någon sekund, fick att gå från icke existerande till ända ned över knäet. Hur gör jag?
Det enda bra med strumpbyxor som är sabbade att mönstrena kan bli ganska fina. Som på dessa. Ser det inte litet ut som lite sagolandsböjda och osannolikt höga, himmelssträvande skyskrapor?
Jag diggar Gucci. Mer än någonsin. Förra vårkollektionen var grym, denna höstkollektionen var sanslöst vacker med edge. Och vårens kollektion är så himla tooooop notch. (Okej, seriöst, hur kan någon använda det uttrycket på riktigt?) Nej men vårkollektionen 08 är makalös. Jag brukar inte få våldsamma crushar på Marc Jacobs som många andra eller vilja dö en smula för en Botkier men Gucci har omvänt mig. Gucci har fått mig att bli alldeles sladdrig i knäna, vimmelkantig och med rosiga kinder. Jag älskar kombinationen av färger, mönster i surrealistiska och organiska mönster blandat med stiliserade koraller, kontrasterna. Jag diggar till och med reklamen i Elle! Så detta är den första av antagligen ett antal fler av mina illisar som är tecknade utifrån Style.coms catwalkbilder från, som sagt, Gucci spring 08. Enjoy som jag gör av skapelser som egentligen går i svart, vitt och gult när det är som bäst.
Sak två; Varför går strumpbyxor sönder vad man än gör, hur man än gör, vart man än är, hur som helst och utan någon som helst anledning? Jag sabbar strumpisar på samma sätt som Modesty Blaise. Helt oprovocerat, knasigt, i våldsamma som lugna situationer och nästan aldrig när någon skjuter på mig. Idag satt jag med mina korta små ben i skräddarställning på stolen iförd mina fina mörkblå strumpbyxor. Fått av mamma och ursköna, tunna som bara den och perfekt de-ser-svarta-ut-men-är-mörkblå-nyans. Knirk sa det plötsligt vid min höft. Knirk knirk kniiiiirk. Så jag böjde och sträckte på mitt ben för att se vad det var. Kniiiirk. Det var då maskan syntes som jag på något sätt, och på någon sekund, fick att gå från icke existerande till ända ned över knäet. Hur gör jag?
Det enda bra med strumpbyxor som är sabbade att mönstrena kan bli ganska fina. Som på dessa. Ser det inte litet ut som lite sagolandsböjda och osannolikt höga, himmelssträvande skyskrapor?
And the skies were crystal clear
Jag borde börja fundera på vad jag ska packa. Kanske dra fram lite bikinis. Och simfötter. Leta reda på ett par sköna flipflops och kanske se vart mitt pass är. Men istället för det så sitter jag vid min dator och myser vid elementet. Det är så varmt i mitt rum. Resten av huset är normaltempurerat men kommer man in till mig så är det som en liten oas i en kall öken. Dryga 26 grader året runt, behagligt och gosigt som en stickad strumpa.
Det gillar jag. Förutom att det blir jobbigt när man ska ut. Det drar liksom normalvarm luft från dörren och jag springer alltid tillbaka till rummet och pustar ut. Knaprar lite lussebulle och får upp värmen. Nu är jag kissnödig och bläddrar i nyaste numret av Elle. Borde kanske gå ut. Men iih. Då måste jag klä på mig mer.
Jag kan ju råka förfrysa tårna på vägen till mitt badrum. Kan jämföras med toppbestigning av Mount Everest.
Jag älskar min stora sammetsrosett. Den vill sitta på huvudet hela tiden. Till alla kläder. Får mig att känna mig som en mangafigur. Jag förväntar mig nästan sådanna där fartstreck när jag springer genom korridoren till köket. Och pratbubblor med taggar när jag skriker åt min bror att jag är rättmättig ägare till halva hans lussebulle.
Undrar vart min bruna rosett är nu dock. Och om jag kanske kan gå in till papi och sno åt mig några fler. För detta är den bästa hårprydnaden jag hittat! På ett piffpuff är man Mimmi Pigg eller, som jag föredrar, en mangafigur. En väldans smart mangafigur med stora ögon och fina klänningar. O rosett då!
Mörkblå strumpisar, mamsells. Stickade strumpor, present. Uggisar.
Grön/blå/vitrutig klänning, H&M. Gammal som gatan. Vit, tunn kofta, BikBok.
Grön kappa med pälskrage, 2Hand. Stickade tummisar, Mamsells. Sammetsrosett, Papis fluga.
Nää, jag tittar inte ned i min urringning. Men däremot undrar jag hur brösten plötsligt kan se ut sådär. Det gör de inte egentligen. Klänningen puffar upp allting på något magiskt sätt. Puff puff
Soko - I´ll kill her
För att den är så fruktansvärt fin. Och annorlunda. Och för att flickan är så vacker. För att det handlar om kärlek. Och för att hennes sätt att uttala vissa ord är helt underbart charmigt på det där ursöta franska viset.
Det gillar jag. Förutom att det blir jobbigt när man ska ut. Det drar liksom normalvarm luft från dörren och jag springer alltid tillbaka till rummet och pustar ut. Knaprar lite lussebulle och får upp värmen. Nu är jag kissnödig och bläddrar i nyaste numret av Elle. Borde kanske gå ut. Men iih. Då måste jag klä på mig mer.
Jag kan ju råka förfrysa tårna på vägen till mitt badrum. Kan jämföras med toppbestigning av Mount Everest.
Jag älskar min stora sammetsrosett. Den vill sitta på huvudet hela tiden. Till alla kläder. Får mig att känna mig som en mangafigur. Jag förväntar mig nästan sådanna där fartstreck när jag springer genom korridoren till köket. Och pratbubblor med taggar när jag skriker åt min bror att jag är rättmättig ägare till halva hans lussebulle.
Undrar vart min bruna rosett är nu dock. Och om jag kanske kan gå in till papi och sno åt mig några fler. För detta är den bästa hårprydnaden jag hittat! På ett piffpuff är man Mimmi Pigg eller, som jag föredrar, en mangafigur. En väldans smart mangafigur med stora ögon och fina klänningar. O rosett då!
Mörkblå strumpisar, mamsells. Stickade strumpor, present. Uggisar.
Grön/blå/vitrutig klänning, H&M. Gammal som gatan. Vit, tunn kofta, BikBok.
Grön kappa med pälskrage, 2Hand. Stickade tummisar, Mamsells. Sammetsrosett, Papis fluga.
Nää, jag tittar inte ned i min urringning. Men däremot undrar jag hur brösten plötsligt kan se ut sådär. Det gör de inte egentligen. Klänningen puffar upp allting på något magiskt sätt. Puff puff
Soko - I´ll kill her
För att den är så fruktansvärt fin. Och annorlunda. Och för att flickan är så vacker. För att det handlar om kärlek. Och för att hennes sätt att uttala vissa ord är helt underbart charmigt på det där ursöta franska viset.
Turning our golden faces into the sun
En kombination som jag tycker sällan bli dålig i finare sammanhang och som jag personligen har som solklar favorit är svart och guld. Jag har alltid varit svag för sådanna vackra saker och ting som gör mig till Gollum med klotrunda ögon och begär i sinnet. Som modeintresserad blir guldplagg då på något sätt det ultimata då det inte finns något som gnistrar och glimmar mer. Det är dock en knivskarp avvägning mellan sober lyxkänsla och tacky blingbling så under alla vändor inne på Facehunter och Sartorialist brukar jag spara de bilder som faller mig mest i smaken. Underbara kombinationer av plagg och stil, svart och guld, extravagant och nyskapande.
3:an är min absoluta favorit och gör mig lika andlös varje gång jag ser den. En helt fantastisk paljettjacka med guldinslag på en helt fantastisk vacker flicka i New York tror jag att det var. En sådan ultimat kombination av enkelhet och basplagg tillsammans med vintagejackan som är något av det mest begärliga jag sett i hela mitt liv.
I min garderob finns det tyvärr inte så mycket guld då det som sagt är en balans där mellan vad som är fint och bara osmakligt metallic och alltså ursvårt att hitta plagg som inte ser billiga ut. Men jag hoppas på lite second handletande efter fina fynd på den fronten. Just nu är det dock mina fina små pumps med taxklack från Din Skos barnavdelning i folkloristisk anda som statuerar exempel. Och min brokadkavaj från Indiska som väntar på att bli använd mer.
3:an är min absoluta favorit och gör mig lika andlös varje gång jag ser den. En helt fantastisk paljettjacka med guldinslag på en helt fantastisk vacker flicka i New York tror jag att det var. En sådan ultimat kombination av enkelhet och basplagg tillsammans med vintagejackan som är något av det mest begärliga jag sett i hela mitt liv.
I min garderob finns det tyvärr inte så mycket guld då det som sagt är en balans där mellan vad som är fint och bara osmakligt metallic och alltså ursvårt att hitta plagg som inte ser billiga ut. Men jag hoppas på lite second handletande efter fina fynd på den fronten. Just nu är det dock mina fina små pumps med taxklack från Din Skos barnavdelning i folkloristisk anda som statuerar exempel. Och min brokadkavaj från Indiska som väntar på att bli använd mer.
Underneath you clothes
Personligen så tror jag inte att jag bloggat överhuvudtaget om undies, alltså underkläder?! Kanske därför att jag inte tycker att det är varken särskilt roligt att köpa och för att det alltid är så jobbigt att leta efter det man vill ha och varenda gång finner sig stående bland svart spets i mängder och märkliga trosmodeller.
När det kommer till det som ska vara närmast kroppen så känner jag faktiskt att det är väldans bra att lyda råden som man får höra som norrboende; Det som sitter närmast huden ska vara mjukt och sitta bekvämt.
Det gör inte löjligt små mängder i tyg som egentligen är mer än tvinnade små band som får en att undra vad som ska sitta kvar när man rör sig. Så för mig är det bomull och modeller, både på ovandel som nedandel, i sköna former. Kanske tråkigt, men det måste ju inte vara det bara för att man inte vill ha pompombollar, swarowskikristaller och itchy spets direkt mot huden!
Under en jobbtur till stan gick jag in i lite affärer för att hitta det JAG söker i underklädesväg och fann dessa både sköna, enkla men inte alltför plain modeller. Vit med lite rosa och mjukaste kvalitéen någonsin, ljust chockladbrun och finfina rosa broderier. Alldeles lagom. Inga porrstjärnevibbar men inte heller amningsBH. Bara enkla men söta undies.
Ritade en illustration över hur jag tycker att undies ska se ut. Hipsters/hiphuggers är grejen med tillhörande överdel . Clara skrev ju dessutom en rolig grej om undies häromdagen, fast mer gällande trosor. Nu är det ju nämligen trendigt med högmidjade undies som sitter där de ska och får en att tänka på gammeldags skira underbyxor. Så när Prada och Chanel gör sina varianter följer den modeslavande skaran efter och plötsligt är det helt okej att ha på sig det man innan hånade. Fjantigt men sant.
Jag förstår faktiskt inte vad det är som anses sexigt med det här. I mina ögon ser det mest konstigt och obekvämt ut. Men så länge jag inte behöver bära det så är det lugnt.
När det kommer till det som ska vara närmast kroppen så känner jag faktiskt att det är väldans bra att lyda råden som man får höra som norrboende; Det som sitter närmast huden ska vara mjukt och sitta bekvämt.
Det gör inte löjligt små mängder i tyg som egentligen är mer än tvinnade små band som får en att undra vad som ska sitta kvar när man rör sig. Så för mig är det bomull och modeller, både på ovandel som nedandel, i sköna former. Kanske tråkigt, men det måste ju inte vara det bara för att man inte vill ha pompombollar, swarowskikristaller och itchy spets direkt mot huden!
Under en jobbtur till stan gick jag in i lite affärer för att hitta det JAG söker i underklädesväg och fann dessa både sköna, enkla men inte alltför plain modeller. Vit med lite rosa och mjukaste kvalitéen någonsin, ljust chockladbrun och finfina rosa broderier. Alldeles lagom. Inga porrstjärnevibbar men inte heller amningsBH. Bara enkla men söta undies.
Ritade en illustration över hur jag tycker att undies ska se ut. Hipsters/hiphuggers är grejen med tillhörande överdel . Clara skrev ju dessutom en rolig grej om undies häromdagen, fast mer gällande trosor. Nu är det ju nämligen trendigt med högmidjade undies som sitter där de ska och får en att tänka på gammeldags skira underbyxor. Så när Prada och Chanel gör sina varianter följer den modeslavande skaran efter och plötsligt är det helt okej att ha på sig det man innan hånade. Fjantigt men sant.
Jag förstår faktiskt inte vad det är som anses sexigt med det här. I mina ögon ser det mest konstigt och obekvämt ut. Men så länge jag inte behöver bära det så är det lugnt.
I got down on my knees, and I began to pray
Ska strax gå och äta lite lunch. Just nu är mat inte helt min grej. Jag har ingen aptit riktigt. Men det är sällan jag tackar nej till potatis. (Vägen till Kajsas hjärta går via potatis, snälla ord, söta smeknamn och kramar!)
Så lite kaviar, creme fraiche och ´tatis ska knapras så snart jag lagt upp detta inlägget och smort in mina stackars händer. Jag bet och bet och bet igår på naglarna tills det började blöda och fingertopparna ömmade. Jag får skylla mig själv, men det gör ont. Nu är fingrarna nariga, upprivna och söndertrasade av mina små huggtänder.
Idag myser jag i en av mina favoritklänningar när det kommer till att känna sig som en docka. När den åker på så blir man liksom plötsligt en docka. La Poupeé. Sen funderar jag på Janniko som sitter på planet till USA och New York. Om jag skulle messa och fråga om hon kanske kan köpa en I love NY tisha? Fast jag kan ju köpa en sån själv när jag och Hanna åker nästa år. Lite roligare då. Så är jag glad över att jag igår fick så fina beröm för mina illustrationer. Och för att jag fick lite jobb med just illisar. Blir så glad i magen av det. Om en vecka ligger jag på min strand i Oman och har inte så mycket julkänsla. Men det har jag nu. Så jag passar på att nynna "War is over".
Orange + röda strumpisar, H&M och Åhléns. Gröna knästrumpor med fiskbensmönster, Åhléns.
Mönstrad klänning, 2Hand (storlek 120-130 barn!)
Rosa kofta, present. + Nytvättat och gosigt, oborstat hår med hårspänne, H&M.
The mamas and the papas - California Dreamin´
Så lite kaviar, creme fraiche och ´tatis ska knapras så snart jag lagt upp detta inlägget och smort in mina stackars händer. Jag bet och bet och bet igår på naglarna tills det började blöda och fingertopparna ömmade. Jag får skylla mig själv, men det gör ont. Nu är fingrarna nariga, upprivna och söndertrasade av mina små huggtänder.
Idag myser jag i en av mina favoritklänningar när det kommer till att känna sig som en docka. När den åker på så blir man liksom plötsligt en docka. La Poupeé. Sen funderar jag på Janniko som sitter på planet till USA och New York. Om jag skulle messa och fråga om hon kanske kan köpa en I love NY tisha? Fast jag kan ju köpa en sån själv när jag och Hanna åker nästa år. Lite roligare då. Så är jag glad över att jag igår fick så fina beröm för mina illustrationer. Och för att jag fick lite jobb med just illisar. Blir så glad i magen av det. Om en vecka ligger jag på min strand i Oman och har inte så mycket julkänsla. Men det har jag nu. Så jag passar på att nynna "War is over".
Orange + röda strumpisar, H&M och Åhléns. Gröna knästrumpor med fiskbensmönster, Åhléns.
Mönstrad klänning, 2Hand (storlek 120-130 barn!)
Rosa kofta, present. + Nytvättat och gosigt, oborstat hår med hårspänne, H&M.
The mamas and the papas - California Dreamin´
Just like watery ink on paper
Städade mitt rum idag och hittade plötsligt nedtryckt bakom mina mappar med Elletidningar, dessa illustrationer som var med på sista utställningen i gymnasiet för oss estetelever i våras. Så typiskt mig att inte vara rädd om mina bilder fast jag jobbat så mycket med dem. Någon av dem har varit uppe på bloggen men de andra tror jag är helt nya. Mitt ena tema var geishor och det andra var bara med modeanknytning. Dessvärre blev en av dem stulen så "kollektionen" är inte komplett. Väldigt tråkigt då det var min favorit som försvann.
Samtliga ritade av mig någon gång under det gångna året. Den sista är dessutom bilden som jag har som header som tyvärr inte har så bra upplösning. Så här ska den alltså se ut!
Samtliga ritade av mig någon gång under det gångna året. Den sista är dessutom bilden som jag har som header som tyvärr inte har så bra upplösning. Så här ska den alltså se ut!
Om att inte passa mallen
Jag har många gånger funderat över det där med ens inställning till ens egen kropp. Jag kan alltid hitta ett fel på mig, något jag stör mig på, som inte riktigt stämmer med hur jag vill se ut. Och det är nog ett ganska vanlig beteende. Vi är för bråda med att jämföra oss med andra och fundera över vad det är vi vill ha, istället för att se det vi faktiskt redan har och känna att det är bra, det duger. Och kläder kan ju bli en sådan akilleshäl.
Personligen skämtar jag alltid om att jag är liten, har korta små ben och pyttesmå fötter. Men det är inte kul hela tiden. jag vill också ha fina högklackade pums och stuprörsjeans som inte slutar två decimeter framför foten. Jag tycker synd om mig själv och gnäller på att min kropp inte passar den normala mallen. Men sällan, om inte aldrig, tänker jag på att folk kanske tänker på mig och tycker att jag har tur för att jag har små fötter som passar i söta skor och kan handla på barnavdelningen. De kanske istället inte får i foten i en enda damsko, aldig hittar tillräckligt långbenta jeans eller har funderar över varför kroppen ser ut som en flaggstång i klänning.
Vi är olika. Men det finns inte så mycket vi kan göra åt vissa saker med våra kroppar. Så varför inte vara glad åt det vi faktiskt har och framhäva det på bästa sätt? Skrev en krönika om det för tidningen jag jobbar för, i sommras. Den kan ni läsa nedanför illustrationen jag gjorde till det här inlägget. Läs och begrunda flickor.
Krönika i Länstidningen, Östersund, sommaren -07. Skriven av mich, Kajsa.
Häromveckan var jag med om följande, hjärtslitande, scenario. En alldeles fantastisk sko uppenbarar sig likt en vattenoas i en torr öken, förutom att den mer framträder bland en massa fula pums på Din Sko än en palm. En Chloéinspirerad dröm med chunky träklack, chokladbruna läderremmar och rejäla, utan att se ut som ett hansafartyg, platta nitar. Den ville till mig. Den ropade på mig genom havet av reasugna mammor och vilda barn. Faktum är att jag nästan kunde höra den skrika mitt namn med utdragna vokaler. Efter en slow-motion färd genom butiken stod jag sedan med handen om de fina remmarna och tummade så där lyckligt på den fina klacken. Om möjligt så var den än finare när man fick känna träets ådringar under fingrarna och lukten av läder. Mest för att fortsätta befinna mig i eufori så sätter jag fötterna i det minsta paret, 36: or, och ställer mig glatt upp. Och där skingrar sig plötsligen de extasrosa dimmorna.
Remmen runt hälen glappar. Ska man inte se tårna sticka fram vid peep-toen kanske? Skon trillar faktiskt av foten när jag skakar lite på den trots att fyra remmar och två spännen borde hålla fast den. En bekymrad expedit talar om att 36 är den minsta storleken och att denna 36 ändå är en väldigt liten. Hon vågar inte säga det jag tyst morrar medan jag kastar en sista blick över axeln på skon som hade kunnat göra mitt liv komplett; "Den passade inte."
Vem har inte varit med om att man lyckligt grabbat tag i ett plagg och känt det där härliga pirret i magen för att man vet, man bara vet, att det är precis vad man letat efter?
Men så står man där sedan i provrummet och undrar vem pygmén i pyjamasen är som syns i spegeln. För det där plagget var ju liksom inte menat för just en själv. Eller när man drar och drar i en tröja och inte förstår varför även denna, extra stora storlek, sitter så fasligt tight när den såg tokigt snygg ut på modellen i skyltfönstret. Eller när inga jeans räcker ned över fotknölarna, när svetten lackar för att foten inte går i ett enda par pumps, hur många gånger man än prövar så ser rumpan ut som en lagårdsvägg och inte alls så där Beyoncé bootylicious i stuprörsjeans.
Vi har väl alla varit där på ett eller annat sätt. Men jag har insett att man helt enkelt får ge sig. Kapitulera och vifta med den vita fashionflaggan. Vissa saker är helt enkelt inte menade för alla. Hur gärna vi än vill. Men man kan ju alltid tänka såhär, för självförtroendets skull, det är inte mig det är fel på, det är plagget!
About loosing a friend
Igårkväll spenderade jag och Hilliebillie my friend vår sista kväll innan hennes avfärd till USA för ett år med att förkovra oss riktigt ordentligt i vår gemensamma favorit, Johnny Depp. För mannen är ju inte bara en sannslös skönhet, beundransvärt skådespelare och rolig liten nisse, han är även bra på att göra ljudeffekter till TV-spel! Pirates spelades vilt och under en hel del svordommar med, ja ni ser rätt, knallrosa handkontroll.
Och sedan fortsatte fördjupningen med Cry Baby, som jag måste säga var sanslöst rolig, följt av söta Finding Neverland. En perfekt kväll med lite väl mycket popcorn och Coca cola i magen avslutades med att se en liveinspelning med Goo goo Dolls Iris, och tillika en av världens finaste låtar, innan jag knallade hem i mörkret och natten.
Jag är långt den sortens människa som diggar Hollywoodfolk i olika former men god damn vad denne man är snygg. Eller det är ett milt ord, han är vacker. Vi ogillar Vanessa Paradise alltså.
Allt som oftast när nära vänner styr kosan iväg mot andra sidor av jorden än vad jag befinner mig på för längre stunder så gör små scrappbooks till dem. För att påminna dem om såväl vad det är de lämnar som vad de reser till. Men kanske framförallt ger dem en liten sak att kika i som inte bara är abstrakta minnen och som alltså ger form till några av alla fina stunder man haft. Ironi och löjliga internskämt är vår grej men andemeningen är ju ändå densamma, "glöm mig inte. För jag kommer inte att glömma dig. Tack för allt roligt vi haft."
Och sedan fortsatte fördjupningen med Cry Baby, som jag måste säga var sanslöst rolig, följt av söta Finding Neverland. En perfekt kväll med lite väl mycket popcorn och Coca cola i magen avslutades med att se en liveinspelning med Goo goo Dolls Iris, och tillika en av världens finaste låtar, innan jag knallade hem i mörkret och natten.
Jag är långt den sortens människa som diggar Hollywoodfolk i olika former men god damn vad denne man är snygg. Eller det är ett milt ord, han är vacker. Vi ogillar Vanessa Paradise alltså.
Allt som oftast när nära vänner styr kosan iväg mot andra sidor av jorden än vad jag befinner mig på för längre stunder så gör små scrappbooks till dem. För att påminna dem om såväl vad det är de lämnar som vad de reser till. Men kanske framförallt ger dem en liten sak att kika i som inte bara är abstrakta minnen och som alltså ger form till några av alla fina stunder man haft. Ironi och löjliga internskämt är vår grej men andemeningen är ju ändå densamma, "glöm mig inte. För jag kommer inte att glömma dig. Tack för allt roligt vi haft."
Lite urplock.
Människan är dessutom ägare till världens sötaste och kanske minsta Converse!
Jannike - Jag kommer att sakna dig en massa. Men om några månader kommer vi. Jag och Häanna. Och då får du se upp. För vi har rediga planer för resan över Atlanten till dig! :D
Take care, matey
Scissors and glue
Idag är jag busy busy. Men jag grävde fram min fina rosa väska häromdagen. Och den är för fin för att hållas för mig själv. Inköpt i Paris, vid Hallarna, under världens bästa skolresa dit i ettan på gymnasiet. Blått och rosa siden, broderier med silvertråd, brett band att ha över bröstet och använd så att den numera behöver lagas. Men man ska använda saker man tycker om.
Dagens aktivitet är ut i mina pyttesmå fingertoppar kreativ och pyssling och ni kan få se delar av resultatet sen. Kan nämnas att det är en present till sötnöten vid min sida. Jag har lim, apesaxen, papper, bilder, fotografier, klistermärken och pennor upp över öronen. Men attans vad roligt det är.
Dagens aktivitet är ut i mina pyttesmå fingertoppar kreativ och pyssling och ni kan få se delar av resultatet sen. Kan nämnas att det är en present till sötnöten vid min sida. Jag har lim, apesaxen, papper, bilder, fotografier, klistermärken och pennor upp över öronen. Men attans vad roligt det är.