aenigma

I ett av mina absolut första riktigt moderelaterade blogginlägg jag skrev i höstast när jag började min krokiga bana som "modebloggist" var om Sonia Rykiel och hennes fantastiskt fräsiga träningskläder. De gick i svart och gärna med rosa inslag av i tygen instickade primadonnor och strassbeprydda detaljer. Det hade ju varit en fröjd att träna i det, då som nu! Jag som annars gillar enkelhet ofta, inte minimalism men inte heller mönster/färg myriad, gillar hennes sätt att blanda in lekfullhet. Kombinationerna av färger, det ful/snygga, lite barnsliga, söta och fräcka.

De första skorna jag kärade ner mig i var ett par vita tygskor som min kompis helt sonika gav till mig eftersom de var för små för henne och jag förälskat mig i dem. Sedan har många tygskor passerat genom mitt ägo, dock inte så många på senare år. Tygskon för mig ska vara liten och nätt med lågt skaft, gärna bomullstyg, mjuk sula och fina, enfärgade snören. De sista blev ett par seglarbetonade ljusblå saker ifrån Nike för några år sedan och sedan har mitt liv varit lite tomt. Tomt på en fin liten tygsko.

Men så förra sommaren en outhärdligt het dag med shopping i Halmstad så trillade jag in på myrorna, de hade luftkonditionering, och fann dem. De ultimata tygskorna.
Mina blå/vit rutiga raringar inhandlades för 20 pix och såg helt nya ut och har följt med mig i snart ett år nu. Lite smutsigare men precis lika underbara. Jag älskar tygskor.
Men jag älskar inte Vans. jag vet inte vad det är men jag irriterar mig på att Vans liksom är fulsnygga på ett klumpigt sätt och är rutiga som mina älsklingar. Vansboomens instormning för ett par år sedan har gjort att Sveriges fötter verkar rymmas i antingen a) pumps b) foppatoffeln (död åt den!) eller just c) Vans.

Jag kan bara efter mycket och långt funderande och slutgiltigen konstaterande säga att jag älskar sommarens mode. Det finns liksom plats för allt. Varje människa borde kunna hitta en detalj, nisch eller del som de tycker om det modet och de rådande trenderna.
Ibland gör FaceHunter mig besviken, ibland nöjd och då oh då alldeles överväldigad.
De senaste veckornas foton gör mig precis så överväldigad. Han har snappat upp så otroligt många vackra människor med stilar och plagg som får mig att klistra fast ögonen vid laptopens skärm.

Allt det där som jag älskar med sommarens mode har Mr. faceHunter skickligt fångat;
De oliak tidsepokerna som stilfullt vävs samman, det eleganta och svala, det etniska och vackert folkloristiska, det som är antingen lite, lite för mycket gällande allt eller precis lagom nedtonat, färgmönstren och mönstren.
I dessa varma månader vill jag alternera mellan att sticka ut genom att ha skarpa neonnaglar och detlajer som en sidenturban eller stilrent sticka ut genom att vara sober och klassisk utan att vara som alla andra.
Den fina ljusa turbanen med nedsläppt "svans" är ett måste för dagar på stranden och tillsammans med de höga shortsen och söta tishan är det lätt men så fint.
Jag har kommit över min skräck för paljetter. Därmed är miniklänningen på bilden helt fantastisk och i kombination med silver herrskorna pricken över ett gigantiskt i!
Hela våren har jag tjatat, nej nej nej till alla slags metallicbeklädnad på benen och i större plagg. Det håller jag fast vid. Men hennes söta flört till det asiatiska, ja ja ja.
Svart & vitt, alltid oslagbar kombination men för dennes skull kan det ju ändå bli mainstream och lite trist. Denna flicka gör det fantastiskt vackert med accessoarer i skarpt vitt á la Chanel och med fint nät över ögonen.
Jag tyckte tills för ett tag sedan att jumpsuits var för bebisar. Det tycker jag inte kängre. Ge mig en sparkdräkt som denna och jag skulle jollra av lycka.
Elegant och oerhört sofistikerat men ack så sexigt utan att bli det minsta vulgo. Så. Himmla. Vackert.
Svart och guld i kombination är en starkt svaghet hos mig. Hade hon skippat de korta strumpisarna hade det varit råcoolt. Det är dock fortfarande råcoolt, hur kan det inte vara det med Burberrys asfräcka guldbasker? 
Jag stirrade på bilden i en minut innan jag gjorde någonting. Snacka om att jag diggar hennes stil. Lager på lager, blandat, mixat och matchat. I vanliga fall borde färgkordinatoorn i mig säga stopp och påpeka att allt är hipp som happ, men jag kan inte rå för det; I like it!
Audrey Hepburn goes 2007. Stilfullt, snyggt, vackert och extremt elegant.

I sommar älskar, älskar, älskar jag klänningar med vidd och volym som inte avslöjar för mycket former men som ändå har en fin ringning som ger kroppen karaktär och skärpa. Denna sidenskapelse vill jag ha. NU.